Macken har sett: The Bikeriders – män, testosteron och motorcyklar

Macken har sett: The Bikeriders – män, testosteron och motorcyklar

Tid för att läsa: 2 minuter

Det här är män, motorcyklar och testosteron. Det är också början på en ny subkultur, motorcykelgängen, och det finns viss verklighetsbakgrund. Filmen bygger på en fotobok med samma namn men boken handlar inte om The Vandals i filmen även om några i gänget har inspirerats av verkliga individer.

Johnny (Tom Hardy), grundaren och ledaren startade the Vandals efter ha sett Marlon Brando i The Wild One och han samlar snabbt likasinnade runt sig. Här finns Benny (Austin Butler), den som aldrig ställer frågor, som aldrig tar av sig sin klubbjacka och som utan att blinka kastar sig in i slagsmål om han anser att det behövs. Stora delar av filmen bygger på en intervjuer med Kathy (Jodie Comer), Bennys flickvän som vandrar in på gängets stampub en kväll, livrädd för de flesta i gänget – utom för Benny.

Det är Lyon (Mike Faist), fotostudent, som spelar in sina intervjuer genom hela filmen och det är hans intervjuer med Kathy som bildar ramen för filmen.

Udda själar

The Vandals är en samling udda själar, en del har valt att helt ställa sig utanför samhället. Andra har fortfarande vanliga jobb och åker runt på sina motorcyklar på all ledig tid – när de inte super slåss och jagar brudar förstås. Klubben, jackan och motorcyklarna är det som håller ihop The Vandals. Det betyder att du som individ hör hemma någonstans när nu det omgivande samhället inte riktigt vill acceptera dig. Det ger dig också makt, i gänget, och både polis och brandkår undviker att ingripa vid slagsmål och när du och dina kompisar röjer runt. Det handlar om en slags frihet men inte samma frihet som i kultklassikern Easy Rider utan om en frihet att göra som du vill, när du vill.

Även om The Bikeriders kan ses som ett slags tidsdokument så är det en rätt torftig tillvaro att åka runt på motorcykel för att supa och slåss. Regissören Jeff Nichols försöker plocka med interna maktstrider, sampelet mellan Benny och Kathy och Johnny. Här finns också ett lojalitetsproblem där Benny till slut måste välja mellan Kathy och klubben. Lite för förutsägbart.

Filmen är inget storverk, lite för konventionell med få överraskningar men visst – det är mäktigt att se hundratalet tunga motorcyklar komma runt krönet men kanske inte hur många gånger som helst.

Du hittar The Bikeriders: på bio

Betyg

Macken har sett: Dystopia – så att du slipper

Macken har sett: Dystopia – så att du slipper

Tid för att läsa: 2 minuter

Dystopia har ett spännande upplägg – det föds inga barn i världen därför att ett läkemedelsbolag, som lovat att bota alla sjukdomar, misslyckats och alla nyfödda barn dör inom 15 sekunder efter födseln.

Det är väl på det hela taget det enda som kan anses spännande eller lockande med den här science fiction-tv serien som petats ihop med valda delar standardmall och stereotyper. De onda, Bio-Corp, ett medicinföretag är naturligtvis hemskt mycket onda vilket det tar runt 3-4 minuter för dig som publik att förstå.

En jätteond skurk

Käkar middag

Redan inom fem minuter så vill Bio-Corps skurkaktige chef mörda en forskare som genomskådat hans och företagets lögner. Samma forskare undkommer och går sedan hem till sina kompisar – och käkar middag som om ingenting har hänt – för det är ju det du gör när du varit nära döden och har dödat den som vill döda dig. Du går hem  till polarna för lite käk.

Bästa kompisen är också någon slags forskare och de båda jobbar på en lösning på det faktum att det inte föds några barn. Du skulle ju då kunna tänka logiskt och landa i att de kanske jobbar på ett botemedel, en medicin, ett vaccin eller liknande men inte då.

Tidsmaskin

De ska bygga en tidsmaskin, ta sig tillbaka till en tid punkt innan Bio-Corp fick installera sina micro-chips i alla människor och stoppa hela processen för det är ju garanterat den absolut enklaste lösningen.

Ungefär där fick jag nog. Det här är inte den sämsta tv-serie som jag har sett, det ska jag inte säga, men den är så dålig, så ologisk, så illa spelad, klippt och skriven att det till slut blev en plåga. Betyget för Dystopia från 2016 därför inte bli annat än pestflagg.

Du hittar Dystopia på: Amazon Prime Video

Betyg:

Macken har sett: Affleck och Damon i samma film men inte den Affleck

Macken har sett: Affleck och Damon i samma film men inte den Affleck

Tid för att läsa: 2 minuter

Matt Damon och Ben Affleck skrev ”Good Will Hunting tillsammans” fick en Oscar och har sedan dess skrivit, producerat och spelat mot varandra i flera filmer. De tycks ha en speciell kemi tillsammans och nu är det dags igen – en ny film med Damon och Affleck men inte den Affleck. I The Instigators det lillebror Affleck, Casey, i en film som bygger på samma kemi och samma typ av dialog.

The Instigators har fått minst sagt blandade omdömen av recensenter – Roger Ebert totalsågar filmen, australiensiska ABC är lite snällare liksom New York Times.

Den här kriminalkomedin handlar om en kupp, ett rån, som går fullständigt fel. Matt Damon spelar en före detta soldat som har en växande underhållsskuld. Casey Affleck, som varit med om att skriva manus, spelar Cobby en småtjuv som får erbjudande om att snabbt tjäna stora pengar för att råna stadens borgmästare, hans valfest. Cobby har varit med förr men inte Rory (Matt Damnon). Han är nybörjare och antecknar därför alla detaljer.

Återförenar

Filmen återförenar Doug Liman och Matt Damon. De arbetade tillsammans på ”The Bourne identity” och filmen utspelar sig i en stad som Damon (och Affleck) ofta återvänder till, Boston. Kuppen blir ett fiasko, pengarna har flyttats och knappt kaffekassan finns kvar. En av rånarna skjuts under rånet och Rory och Cobby måste fly. Under flykten så åker Rorys psykolog (Hong Chau) med när de behöver en flyktbil. Dialogen i bilen, medan poliser flockas runt omkring dem, är bitvis nästan briljant men filmen som helhet är ojämn – hygglig underhållning men inget storverk.

Du hittar The Instigator på: AppleTV+

Betyg

Macken har sett: I kommandantens skugga – hans pappa mördade en miljon människor

Macken har sett: I kommandantens skugga – hans pappa mördade en miljon människor

Tid för att läsa: 3 minuter

– Jag hade en vacker och idyllisk barndom. Vi hade en vacker mamma och pappa, säger Hans-Jurgen Höss i dokumentären om hans liv och hans far. Han bodde strax utanför utanför murarna i Auschwitz, koncentrationslägret där mer än en miljon människor mördades under Förintelsen. Han är son till SS-Obersturmbannführer Rudolf Höss, chef och Auschwitz-kommandant.

Daniela Völker har gjort dokumentärfilmen där Hans-Jurgen Höss berättar om sin barndom för sin son Kai Höss. Här finns också offrens berättelse med och deras familjer.

Höss

Hans-Jurgen Höss, ett av fem barn, bodde i ett hus direkt intill murarna, elstängslen. Själv säger han det så många av förövarna sa när Förintelsen uppdagades – att han inget visste, att han trodde att hans far var chef för ett fängelse och att han inte såg något av den mordmaskin som fanns inom synhåll. Nu ska också sägas att Hans-Jurgen Höss 3-4 år då han och familjen flyttade till Auschwitz.

Sonen, Kai Höss, säger att pappan måste ha sett, borde ha förstått men att han förmodligen förtränger minnen för att kunna gå vidare med sitt liv. Hans-Jurgen Höss säger själv att han aldrig diskuterat Förintelsen med sin familj och trots att boken, Rudolf Höss självbiografi som han skrev i fängelse, fanns i hemmet så säger han att aldrig har läst boken.

Överleva

På andra sidan muren försökte celloisten Anita Lasker-Wallfisch överleva. Hon kom till Auschwitz för att spela i lägrets orkester. Dottern, Maya, psykoterapeut, uppfostrades av en mor som bestämt sig för att glömma och gå vidare

– Traumatiserad? Glöm det. Fortsätt med livet.

Trots moderns upplevelser så pratades det inte om nazisterna, om Auschwitz, ämnet utreddes inte och i Storbritannien, dit modern flyttade efter kriget spå var det inte ett ämne för allmän diskussion. I familjen däremot så fick Maya veta att i princip inte hade rätt att beklaga sig ’Du är inte på väg till gaskammaren, du svälter inte. Du har en bit bröd. Vad är ditt problem?”

Anita Lasker-Wallfisch konstaterar utan omsvep att hon förmodligen inte var någon bra mor – på grund av Auschwitz.

Två familjer

Daniela Völkers dokumentär berättar två familjers historia som båda lever i skuggan av Hitlers dödsläger.

Under rättegångarna i Nürnberg så vittnade Rudolf Höss och han var en av få åtalade nazister som erkände sin medverkan i det organiserade mordet av sex miljoner judar och tre miljoner romer, polacker, homosexuella och människor med funktionsnedsättningar. Räknas morden på civila ryssar och de utredningar som nazisterna gjorde inom ockuperade områden så mördades mellan 11 till 17 miljoner människor.

Det finns några obehagliga avsnitt där Hans-Jurgen Höss syster, besöker sin Birgitte, och där deras barndom diskuteras. När det skrapas lite på ytan så säger systern

– Titta på alla som ska ha dött i lägret, men alla överlevarna, varför dog de inte? De lever fortfarande … De får pengar nu från Tyskland eller från det judiska folket. Så … tro på det du vill.

Det är en tydlig antydan om att systern i alla fall i efterhand fått klart för sig vad fadern gjorde under kriget och vad Auschwitz egentligen var för typ av läger. Minst en miljon människor mördades i dödslägret men det slår systern ifrån sig och menar att det är historia nu, att det hände för länge sedan.

Bearbetat

Anita Lasker-Wallfisch och dottern har inte heller bearbetat Auschwitz och det har också lämnat ett öppet sår, som sopats undan, som inte har diskuterats därför att ”det är dags att gå vidare”. Dottern har bestämt sig för att försöka att bevara morföräldrarnas historia, de dog i lägret, och besöker minnesmärken för att ta del av den historia som mamman inte vill prata om.

Daniela Völker har gjort en viktig dokumentärfilm om två familjer som valt samma överlevnadsstrategi, tig, begrav, prata inte och om det krävs – förneka.

Du hittar The Commandant’s Shadow på: Max

På max finns även The Zone of Interest , en film om Rudolf Höss, familjen, och om Höss försök att bygga upp en idyll, utanför ett läger där det varje dag begicks massmord.