av Mikael Winterkvist | jan 12, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
Justin Kemp, journalist, kallas till jurytjänstgöring, mitt i slutet av hustruns graviditet. Han vill helst slippa men domaren i målet låter inte honom komma undan så lätt.
När detaljerna runt målet, ett mordåtalet, så går det upp för Kemp (Nicholas Hoult) att han är inblandad i allra högsta grad och han ställs nu inför ett svårt moralisk dilemma – vad är rättvisa?
Oskyldig
Ska han medverka till att förstöra en oskyldig mans liv eller rädda sitt eget är frågan som han måste finna ett svar på i 94-årige Clint Eastwoods senaste film, en rättegångsdrama. En genre som vi sett otaliga av under åren men den här skiljer sig från många andra filmer i det att den är oförutsägbar och den tar en del oväntade vändningar i spelet mellan en åklagare som är mitt inne i en valkamp, och som vill hitta en skyldig till mordet, en ung blivande far som har mer än en moralisk fråga att reda ut, en åtalad och en försvarsadvokat.
Hantverk
För att inte avslöja för mycket kan i alla fall sägas att det är ett synnerligen gott hantverk, filmen i sig. Det är välspelat och som sagt ett annorlunda rättegångsdrama. Det är ingen stor film men det är en sevärd film som presenterar en rad frågor som du får söka svaret på själv.
Du hittar Juror #2 på: Max
Betyg:
av Mikael Winterkvist | jan 11, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
En morgon, den 19 oktober 2004, så mördas en åttaårig pojke och en 56-årig kvinna i Linköping. Polisen hittar en mössa, en kniv och har ett nyckelvittne och räknar inledningsvis med att gärningsmannen ska kunna gripas relativt snabbt. Det kommer att ta 16 år innan mördaren hittas och då med hjälp av en ny metod där släktforskning och DNA kombineras.
Genombrottet, som bygger på boken med samma namn är en långsam tv-serie med verklighetsunderlag. TV-serien beskriver hur DNA-släktforskaren Peter Sjölund hjälpte polisen att hitta en ensam, isolerad mäördare som gått under hela samhällets radar i flera år. Till slut kunde polisen Jan Staaf gripa den skyldige.
Peter Sjölund heter Per och spelas av Mattias Nordkvist och Jan Staaf av Peter Eggers. Det är två män som drivs av samma intensiva kraft, två män som aldrig ger upp. Döärfkr krockar både också med varandra innan cde till slut hittar ett sätt att samarbeta – och slutligen också klar upp morden på Anna-Lena Svensson och åttaårige Mohamad Ammouri.
TV-serie
Det här är en långsam tv-serie om ett brutalt, obegripligt mord på en under lång tid helt okänd gärningsman. Fokus ligger på utredningen och den som någon gång följt en polisutredning vet att den sällan eller aldrig innehåller någon större dramatik eller action – innan det kan vara dags för ett gripande. Det är ett mödosamt, tidsödande pusslande där många ledtrådar slutar i tomma intet. Trots det så lyckas ”Genombrottet” att skapa spänning i ett tragglande med flera hundra personers släktträd.
Peter Sjölund gick igenom nästan åttahundra personers DNA och släkt, bakåt i tiden innan han kunde vända framåt och leta sig fram till två bröder. Den ena, David Nyqvist, socialt isolerad med en lång historia av psykiska problem. Han levde i närheten av brottsplatsen, hörde röster som förklarade att om han mördade två personer så skulle han få lugn i sin tillvaro. Han rörde sig bara inom ett litet område, hade i stort sett inga sociala kontakter. Ostraffad, störde ingen i sin närhet och hade bara kontakt med sin bror. en individ som du svårligen kan spana fram eller hitta i några andra register – undantaget här var släktdatabaser.
Välgjord
”Genombrottet” är en mycket välgjord, välspelad och spännande tv-serie om ett obegripligt brott som inte blir begripligt förrän 16 år senare. TV-serien, av Oskar Söderlund, väver skickligt en väv där traditionell bevisning vävs samman med en helt ny metod för att spåra brottslingar med släktforskning, en metod som det skulle visa sig inte är tillåten enligt nuvarande lagar och regler men som kommer att tillåtas senare i sommar med ny lagstiftning.
Du hittar ”Genombrottet” på: Netflix
Betyg
av Mikael Winterkvist | jan 11, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
Det tar ett tag innan ”Fallen” tar fart och börjar att utvecklas men ge tv-serien en chans för det här är både bra spännande och med en del oväntade vändningar och turer.
Luce (Jessica Alexander) döms för ett brott som inte minns att hon har begått och skickas till ett behandlingshem för andra ungdomar. Behandlingshemmet, Sword and Cross, ligger en god bit ut på landet, isolerat och med auktoritära ledare, strikta regler och en närmast sektliknande struktur och organisering. Det pågår något märkligt och hemligt på behandlingshemmet, något ledningen vill dölja till varje pris och hur kommer det sig att Luce tycker sig känna igen Daniel (Gijs Blom) egentligen?
Luce plågas av minnesfragment som dyker upp i hennes huvud och som anknyter till ett annat liv, andra händelser och det händer också oförklarliga saker på behandlingshemmet.
Fantasy
”Fallen” är baserad på den bästsäljande författaren Lauren Kates bokserie med samma namn. ”Fallen” består av totalt åtta avsnitt och SVT har beskrivit tv-serien som ”gripande fantasy”. Det är välspelat i en liten, sluten miljö och även om det är fantasy så räkna inte med storslagna specialeffekter. ”Fallen” spelar på andra känslor och sinnestämningar i ett mindre men mera kittlande klaustrofobiskt format där söker nystas upp ett och ett i ett lite typisk brittiskt långsamt tempo.
Du hittar ”Fallen” på: SVTPlay
Betyg
av Mikael Winterkvist | jan 5, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
Tim Bergling, Avicii, musikinstrument var en MacBook Pro och mjukvara. Hans musikaliska geni var en sällsynt förmåga att väva samman enkla slingor, bygga ut dem och skapa musik för en bred publik. Han hade också ett mod att hela tiden utmana sig själv och bryta mot givna regler inom olika genrer. Dokumentären om hans korta liv saknar dock en viktig fråga – varför fick Tim Bergling inte vila?
I ett högt uppskruvat mediabrus med musik överallt, sociala medier och en alltmera krävande publik måste du fånga din publik på några sekunder. Det kunde Tim Bergling bättre än de flesta. Han kunde skapa musik som fångade, som fängslade och som trollband en allt större publik och han gick snabbt från små klubbar till stora klubbar och till att spela på stadium inför tiotusentals.
Tempot
Tempot skruvades också upp och Tim Bergling (Avicii) fick skapa sin musik i baksätet på taxibilar, i turnébussar och på flygplan. Han landade mellan varven i olika studior där han skapade hit efter hit tillsammans med andra artister. Under den resan så upptäckte han också att tempot blev lättare att klara av med alkohol i kroppen. Han tappade i vikt, kroppen svek honom innan han till slut insåg att han måste bryta en nedåtgående spiral. Han skulle göra en sista spelning, ta en längre paus men något hände och våren 2018 valde Tim Bergling att ta sitt liv.
Henrik Burmans dokumentär I am Tim berör inte miljön, tempot och den hårda pressen på dagens artister som befinner sig på samma nivå som Tim Bergling mer än flyktigt och ytligt. Frågan varför Tim Bergling var tvungen att jobba så hårt, så intensivt och i ett ursinnigt tempo ställs inte och varningssignalen och ropet på hjälp – ett ökat drickande tillåts inte ta någon större plats.
Annan historia
Henrik Burman har valt att berätta en annan historia vilket förvisso kan ifrågasättas men som också bör respekteras. Han har riktat sin kameralins mot andra saker i Berglings liv och korta karriär.
Fokus ligger på resan och framgångssagan och Tim Bergling var oerhört framgångsrik och nådde längre och högre än de flesta andra som skapar musik. Han tog sig upp till den absoluta toppen och fick dela scen med Madonna, Chris Martin, Bon Jovi och David Guetta – bara för nämna några. Tim Bergling var nattmänniska, det säger han själv i dokumentären, och likt nattfjärilen så flög han ett kort tag innan han flög för nära det brinnande ljuset.
”Nu orkade han inte längre. Han ville få frid. Tim var inte gjord för det maskineri han hamnade i, han var en ömhudad kille som älskade sina fans men skydde rampljuset.Tim, du kommer för alltid att vara älskad och saknad”
Ur familjens avsked och öppna brev efter hans bortgång.
Du hittar I am Tim på: Netflix
av Mikael Winterkvist | jan 5, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
När en död varg hittas med rester av en människa i magen så blir det inledningen på en serie grova våldsbrott i Haparanda. Det är också inledningen på en kriminalhistoria med en annorlunda inramning. Här är det Norrbotten, glesbygd och poliser med begränsade resurser som ska övervaka gigantiska områden som gäller – inte tätort eller storstad som är långt mycket vanligare i genren.
Det är Oskar Söderlund och regissören Jesper Ganslandt som gjort tv-serie av Hans Rosenfeldts bok ”Vargasommar” och det är en historia som sticker ut och som skiljer sig mot det vi brukar serveras när det handlar om deckare och thrillers. Här är det inte Stockholm, tätort eller en större stad som utgör miljön utan glesbygd och långt upp i norr, Haparanda. Det är en plats där få poliser, med begränsade resurser, ska hålla koll på och och hålla ordning på närmast oändligt stora områden där det är långt mellan husen och människorna.
Utreda
Polisen Hannah Wester (Eva Melander) sätts att utreda fallet och försöka att ta reda på hur en varg har ätit delar av en människa. Det visar sig ganska snart att fallet har kopplingar till Finland och till andra grova våldsbrott. Det är ett vitt, brett och spännande persongalleri som Hans Rosenfeldt dukat upp i sin bok och som återfinns i tv-serien. Här finns en stenhårt fokuserad yrkesmördare, Kat, (Eliot Sumner) som sätts in i jakten, av kriminella, för att ta tillbaka det brottslingarna har blivit av med och så det rätt vanliga paret (Amed Bozan och Nora Bredefeldt) som av en tillfällighet ramlar över något som de absolut inte bör befatta sig med.
Vargasommar har drag av bröderna Cohens ”Fargo” och Issa López ”True Detective”. Det är en annorlunda miljö, lite udda figurer och en historia som vävts samman, skickligt, till en spännande, välgjord och välspelad thriller.
Du hittar Vargasommar på: TV4
Betyg
av Mikael Winterkvist | jan 1, 2025 | Mastodon, Nyheter, Threads, Tipset: TV och Film
EU beslutade att införa USB-C som de-facto-standard för datakommunikation och batteriladdning på små enheter för två år sedan. Den nya regeln träder nu i kraft, fullt ut. Nu är det USB-C som gäller inom unionen.
EU-parlamentet godkände USB Type-C-mandatet 2022, vilket tvingade även motvilliga tillverkare att anta porten för sina laddare. I slutet av 2024 måste alla mobiltelefoner, surfplattor och kameror som säljs i EU ha en USB-C-laddningsport. Huvudmotivet till den nya lagen och de nya reglerna är att EU vill får bort en massa elektronikskrot – olika laddare för olika enheter och även underlätta för konsumenter att exempelvis kunna låna laddare av varandra.
TechSpot
