av Mikael Winterkvist | nov 3, 2024 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film |
Tid för att läsa: 2 minuter
Stella har fastnat i mammarollen, Gustav tycker sig inte bli sedd och letar efter närhet på annan plats. Det är en familj i sönderfall, som någonstans under resan under det som kallas livet har tappat varandra. Josephine Bornebusch har skapat en vardaglig, men alls inte enkel film om en familj – en rörande, intelligent film och en skildring av en helt ny resa som också är livet.
Josephine Bornebusch har skrivit regisserat och spelar huvudrollen som Stella, tvåbarnsmamma som försöker att hantera och parera tonårsdottern Annas (Sigrid Johnson) att hitta sig själv, sitt liv. Hon ska också hantera sonen Mannes (Olle Tikkakoski Lundström) krav på uppmärksamhet och hon får inte mycket hjälp av maken Gustav (Pål Sverre Hagen) som tycker att han inte blir sedd och som inleder en affär med en kollega.
När dottern ska vara med i en poledanstävling så bestämmer Stella att alla ska med och hon tänker försöka att lappa ihop familjen, eller göra ett värdigt avslut.
Känsligt öga
Josephine Bornebusch har ett ovanligt känsligt öga för relationer och att skildra dem trovärdigt. Släpp taget handlar om att göra just det – släppa taget, om att gå vidare och även om att hitta varandra ingen. Det är en rörande, varm berättelse i grunden om en familj som ställs inför val, några frivilliga och andra påtvingade. Det är också bland det bästa som, du hittar på streamingtjänsterna just nu.
Du hittar Släpp Taget på: Netflix
Betyg
av Mikael Winterkvist | nov 3, 2024 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter |
Tid för att läsa: 2 minuter
Har du bara sett ett fåtal filmer så har du hört hans musik. John Williams är jazzpianisten som skapat en lång rad av de mest ikoniska musikstycken i modern film och han är den mest Oscarsnominerade efter Walt Disney.
John Williams har vunnit fem Oscar, fyra Golden Globe Award, sju BAFTA Award och hela 25 Grammy. Han har nominerats för en Oscar inte mindre än 53 gånger och med det så är han den näste mest nominerade efter Walt Disney (59).
Han har skrivit musiken till Hajen, Indiana Jones, Star Wars-filmerna, E.T, Schindlers list, Jurrasic Park-filmerna – och ett otal andra filmer, tv-serier och tv-program.
Musik
John Williams pappa var trumslagare och även mamma var musikalisk så musik och piano ingick i familjen. Williams hade en uppgörelse där han fick spela baseboll med motkravet att lägga lika mycket tid på att spela och träna vid pianot. Han har spelat hela sitt liv och startade sin musik-karriär som jazzpianist. Han fick frågan om han kunde skriva musik för en kortfilm, svarade ja, och inledde sedan en helt ny karriär – som den som skapat och satt musik till filmer som inte hade varit det de blev utan hans musik.
Kan någon tänka sig exempelvis Hajen utan John Williams musik?
Kan någon tänka sig Star Wars utan den klassiska inledningen?
Plattform
Steven Spielberg har anlitat John Williams för i stort sett alla sina filmer liksom George Lucas och trots att alla varnade honom för att stanna kvar inom filmmusiken så har han skapat sig en helt egen musikalisk plattform. Det sades att han inte skulle kunna skapa musik som betydde något, som folk inte tog till sig och han uppmanades att lämna Hollywood och skriva konserter.
Ledmotivet till Star Wars tog sin in på en tionde plats på den amerikanska Billboardlistan 1977 och ledmotivet till Närkontakt av tredje graden gick in på en 13:e plats 1978. Det gör normalt inte filmmusik.
Han var dirigent för Boston Pop Orchestra mellan åren 1980 till 1993, idag är han hedersdirigent, och under hans ledning arrangerades en lång rad utsålda konserter med hans musik.
Publiken tig till sig hans musik och en rad av allt det han har skrivit har blivit ikoniska, kultförklarade.
Du hittar Music by John Williams på: Disney+
Betyg
av Mikael Winterkvist | nov 2, 2024 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter |
Tid för att läsa: 4 minuter
Aliens, små gröna män, tefat i skyn och oförklarliga ljusfenomen. Allt detta fascinerar oss människor och vi söker förklaringar på olika sätt och vi kommer också fram till olika slutsatser.
Slutsatser som inte alltid baseras på vetenskapliga underlag, fakta eller ens något närbesläktat till fakta utan en tro på att saker förhåller sig på det sätt som du har bestämt att det ska vara. Du vill tror därför att det vetenskapen och bevisen säger helt enkelt är för tråkigt.
Energi
Här någonstans finns UFO-människorna; de som lägger ned tid och energi på att försöka se och tolka ljusfenomen och andra märkligheter. Det pågår också en strid bland de som på allvar tror att Jorden regelbundet besöks av utomjordingar. En kamp där UFO Sverige med Claes Svahn i spetsen intar en skeptisk, mera strikt vetenskaplig hållning. Här finns också de som lanserar sina egna teorier – som att människan har ett långt mera intressant ursprung än det vi får lära oss i skolan. Det finns de som hävdar att de kidnappats och förts bort av utomjordingar, fått genomgå tester och befruktats för att föda hybrider.
Det finns naturligtvis inte tillstymmelse till bevis för alla de hemmasnickrade teorierna och historierna om att ha blivit bortförd av utomjordiska besökare och de tål ingen vetenskaplig granskning. De här människorna har filmaren Kalle Ström skildrat i den här tv-serien.
Grundläggande
Det finns ett grundläggande problem i hela UFO-rörelsen, alla knäppgökar som lanserar sina egna teorier, som förkastar etablerad vetenskap och slår ifrån sig alla bevis, all information som pekar mot att de faktiskt har fel.
Det råder ingen tvekan om att människor har sett saker och upplevt saker men bara därför att du inte hittar en förklaring till det folk har sett så innebär det per automatiskt att det handla om besökare från yttre rymden. Det betyder inget annat än det just för stunden saknas en förklaring.
Utifrån det duger det inte att då fylla i hålen, besvara frågorna och slipa till pusselbitarna. Det duger inte heller att påstå att vi inte vet hur pyramiderna och att det faktum att inte vet är ett bevis för små gröna män.
Vi vet hur pyramiderna byggdes nämligen.
Vimlar
I UFO-kretsar vimlar det av enskilda som lägger sitt eget pussel, väljer vilka bevis som du ska tror på och vilka du inte ska tro på. Här finns det nämligen pengar att tjäna genom att arrangera seminarier, föreläsningar, resor och skriva böcker.
Då kan du ställa dig på en scen och påstå att det fanns en civilisation långt före de tidiga människorna sen plocka du saker ur Bibeln, kryddar med lite populär pseudovetenskap och vips så har du din egen teori som är mycket mera spännande än att det som synts på himlen är en satellit, en reflex i kameran, ett flygplan eller liknande.
Det går det ju inte att locka en publik, som är villiga att betala för att lyssna på dig, och sedan stå där och berätta att det mesta gå att förklara och att resten inte per automatik är ett bevis på att vi har besökare från rymden.
Provocerad
Jag ska medge att jag blir oerhört provocerad av detta vårdlösa sätt att hantera beprövad vetenskap och det faktum att de här människorna reser runt och lurar andra – och tar betalt för det. Det här lika mycket humbug, bedrägerier som de som försöker övertyga oss andra att de kan prata med döda människor.
Du kan tror på att det finns intelligent liv där ute i en oändlig rymd och du kan tro på att 90 procent av det vi ser på himlen är ljusfenomen – vilket inte är detsamma som att 10 procent av det som rapporteras in är utomjordiska besökare.
Det gör inte de här människorna. De kräver att du ska tolka alla tecken, alla information på samma sätt som de gör och tror du inte på små gröna män, att vissa kan prata med döda så är du inskränkt, då har du inte ett öppet sinne.
Tror du inte på att vår civilisation har grundats av forntida astronauter så är det du som har ett problem – inte de som tror. Kräver du att få se bevis, konkreta, påtagliga och bevis som kan prövas så är du en fantasilös, skeptiker, en rätt trist figur.
Kom sedan ihåg att allt kan förklaras med att myndigheterna döljer sanningen för oss. Det finns bevis, Pentagon har rymdskepp i sina lager, kroppar från kraschade rymdskepp och glöm inte heller bort att alla uppgifter går att vrida och vända på – så att de passar in i den bild som du vill tro på.
Botten
För det är det som ligger i botten – en tro, inte en skeptiskt vetenskaplig syn på det som läggs fram. När en före detta polis säger att han har utbildning i att värdera bevis men inte andra, och därför anser han sig bättre lämpad att bedöma vad som är sant och inte så är det en bra bild av hur flera av den här rörelsen hanterar information – precis som det passar dem.
När samma polis lyssnar på ett vittnesmål och direkt fastslår att vittnet är trovärdigt, att det vittnet säger är sanningen så blir det hela smått komiskt. Alla som någon gång suttit i en svensk rättssal och fått höra vittnen berätta om saker de har sett, flera var för sig oberoende vittnen som berättar om en och samma sak, vet att vittnesmål kan skilja sig radikalt åt. Även om vi ser samma saker så noterat vi inte samma saker, vi upplever inte samma saker och det faktum att vi själva tror på det vi har sett betyder inte att vi har lyckats att återge en korrekt bild i vårt vittnesmål.
Nyfikna
Det som gör mig så provocerad är att bland de här människorna finns en massa sökande, nyfikna människor som kommer att sugas in i den ena ovederhäftiga tramsiga teorin efter den andra och som lockas att sitta och lyssna på rena sagor och betala dyrt för det. När en polis hävdar att han är utbildad i att värdera bevis och vittnesmål och att han därför är bättre på det än andra så är det kvalificerat skitprat, inget annat. När en föreläsare står på scen och hävdar att vi skapats av forntida astronauter så är det sagor, inget annat, och när en en kvinna hävdar att hon bortförts av rymdvarelser så är det hennes tro – inte fakta.
Carl Sagan, forskare, lär ha sagt något i stil med – ”Det vore en oerhört slöseri med utrymme om det inte fanns intelligent liv därute”. Det går att ha den uppfattningen utan att för den skull ramla ned i ett kaninhål som slutar med att du hänvisar till Erich von Däniken som någon slags vetenskaplig auktoritet.
Du hittar Aliens: striden om utomjordingarna på: SVTPlay
Aliens: Striden om utomjordingarna
av Mikael Winterkvist | okt 27, 2024 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film |
Tid för att läsa: 2 minuter
När Ibelin, Mats Steen, avled i sviterna av sin mycket ovanliga muskelsjukdom så trodde hans familj att han levt ett isolerat liv, utan vänner, kärlek och sociala kontakter, bunden till sin rullstol. Det skulle visa sig att Ibelin, hans digitala alias, tvärtom levt ett rikt liv och att han under sin tid i den digitala varlden hade hjälpt och förändrat en lång rad människors liv.
Mats Steen hade levt, fullt ut, haft ett stort socialt liv, träffat vänner, hitta kärlek och han hade påverkat en rad människor, runt hela världen. Det gick upp för hans närmaste, familjen, när de lyckades logga in på Mats blogg-konto för att berätta att han aldrig skulle logga in igen. Familjen fick snabbt ett gensvar de aldrig hade förutse. Människor från hela världen hörde av sig och berättade vad deras son hade betytt för dem. Steg för steg gick det upp för dem att Mats inte hade varit isolerad, tvärtom så hade han haft ett större socialt liv än de flesta andra.
Ibelin
Norske Mats var Ibelin i World of Warcraft, Ibelin Redmoore, äventyrare, privatdetektiv och romantiker. De flesta lade märke till honom därför att han ofta inledde sina sessioner i spelet genom att springa runt en lång slinga i spelet och i den miljö är han oftast befann sig. Den digitala byn Azeroth.
Mitt i sorgen, där hans föräldrar, Robert och Trude, skulle försöka ta till sig att sonen inte fanns mer, skulle de också försöka att ta till sig Mats digitala liv, utanför den rullstol som han var fast i sedan 10-års åldern. Mats var 25 när han gick bort.
Det visade sig också att Mats varit en del i en grupp och att allt han gjort i spelet sparats i en enorm samling loggfiler. Inte nog med att Mats levt ett stort liv, digitalt, allt fanns dessutom sparat. Utifrån detta loggarkiv så har regissören Benjamin Ree skapat en varm, rörande och oerhört viktig dokumentär som är en berättelse om eget digitalt liv – ett annat liv men fyllt med värme, vänskap, uppbrott, bråk, kärlek, återföreningar , försoningar och allt annat som hör livet till.
Du hittar denna fantastiska dokumentär på: Netflix
Jag sätter inget betyg på den utan uppmanar dig bara att se den – det måste du helt enkelt.
Mats Steens blogg Musings of life
av Mikael Winterkvist | okt 27, 2024 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film |
Tid för att läsa: 2 minuter
Eli är barnpsykiater som, efter att nyligen ha förlorat sin fru Lynn, möter en orolig ung pojke, Noah, som verkar ha en koppling till Elis förflutna. När Eli försöker hjälpa Noah fördjupas deras band, vilket väcker hemska minnen och avslöjar oroande hemligheter om det förflutna.
I before spelar Billy Crystal en roll som vi sällan sett honom i, en helt igenom allvarlig roll, utan komiska inslag och det är en kall, svart, thriller som vi erbjuds och det startar redan efter bara några sekunder och vid första mötet mellan Noah och Eli.
Eli har förlorat sin hustru, sitt ankare i tillvaron, och han är förvirrad, i djup sorg och han hör och ser tecken av hustrun hemma. Mitt i denna djupa sorg dyler Noah, en ung pojke upp som visar sig ha direkt kopplingar till Elis förflutna.
Elis tillvaro utan hustrun är svart, kall och fylld av obehagliga tecken och inslag, förutom att Noah inledningsvis dyker upp och skrämmer slå på alla, inklsive dig som tittare och Eli.
Skräck
before är mer en blandning av skräck, det övernaturliga än en renodlad psykologisk thriller och det finns en nattsvart, mörkt ton som slås ann direkt. Tempot är ryckigt, på ett positivt sätt, och det finns gott om tillfällen när dramatiska händelser garanterat kommer att få dig att hoppa högt i tv-soffan.
Framför allt -se inte before helt ensam
Då Apple bara lagt ut inledningen av tv.-serien så betygssätt den inte.
av Mikael Winterkvist | okt 26, 2024 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film |
Tid för att läsa: 2 minuter
Alien – Romulus är bevis på en sak – du kan göra uppföljare om du gör en bra uppföljare, en bra film i och det här är en bra film som inte bygger på gamla lagrar, som har en historia som kan berättas och som i så måtto inte är ett försök att spinna vidare på ett framgångsrikt koncept.
Faktum är att Alione – Romolus är bättre än fler a av de tidigare filmerna – som är uppföljare på ett framgångsrikt koncept med Sigurney Weaver som hjältinna, ett ondskefullt bolag och så naturligtvis – ett monster som tycks kunna överleva snart sagt allt.
Kolonister
I filmens inledning så har ett gäng unga kolonister, ledda av Rain (Cailee Spaeny) och Tyler (Archie Renaux) hittat en rymdstation där det kan finnas bränsle för att de ska kunna ta sig vidare till slutmålet vilket ska innebära en drägligare tillvaro. I letandet efter bränsle så råkar de släppa loss filmhistoriens jävligaste monster, xenomorph.
Fånga
Rymdstationen tillhör det bolag som ser monstret som en tillgång och det är samma bolag som gång på gång har lyckats att fånga monstret men hittills alltid kapitalt har misslyckats med att hålla det inlåst. Det har inte gått bättre den här gången heller och det finns inga överlevande på rymdstationen mer än en android som kan berätta att det gick åt helvete den här gången också.
Alien – Romolus är en riktigt bra skräckfilm även om regissören Fede Alvarez kanske är den första filmen lite väl trogen. Det till trots så fungerar det. Monstret är precis så jävligt som vi minns det och det slutar som det brukar att sluta – ond, bråd död för de flesta som kommer i dess väg.
Du hittar Alien – Romolus som: köpfilm
Betyg
