av Mikael Winterkvist | sep 23, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Tid för att läsa: 3 minuter
– Antingen så är det Thuresson. Det är den enkla lösningen. Vi plockar in honom, knäcker honom och få reda på vem hans uppdragsgivare är. Eller så är det inte han och då har vi ett större problem, både juridiskt och inte minst tekniskt, summerade Sommargren sedan de suttit tysta ett tag och försökt analysera det material som låg framför dem.
De hade samlat in Sommargrens och Lindgrens analyser, gått igenom deras anteckningar under midsommarhelgen och även plockat. in loggfiler och annat från de system som Thuresson misstänktes ha tagit sig in i eller försökt att ta sig in i. Pusslet gick inte att lägga, bitrana passade inte och mängder av bitar saknades.
– Låt oss leka med tanken att vi har rätt gubbe. Då är han en osedvanligt skicklig skådespelare och lika skicklig på att sopa igenom alla tecken i hans profil som pekar mot honom. Klarar han det så skulle han fan i mig aldrig vara så korkad att han missat att sopa igenom även de tekniska spåren. Det är inte han, fastslog Jakobsson.
– Då har vi ett värre problem på halsen. Någon använder Thuressons dator, uppkoppling och telefon för intrångsförsök och för att samla in känslig information. Det faktum att någon har valt en svensk journalist, teknisk skribent och medelålders ensamvarg kan inte vara en slump, analyserade Sommargren.
Sommargren har naturligtvis helt rätt tänkte Jakobsson. Thuressons var inte vald av en slump. Det var inte resultatet av skanningar ute på nätet för att försöka hitta en sårbar dator. Thuresson körde Mac och han var långt ifrån den enklaste eller lämpligaste måltavlan. Det faktum att han var journalist var förmodligen inte heller en slump. Svensk polis kan tänka sig att ta genvägar men respekten för grundlagar och för vad journalister kan ställa till med var stor. Skulle någon komma Thuresson på spåren så skulle de vara mycket försiktiga.
– Jag tycker vi plockar in honom, säger som det är, får honom att hålla käften och ser till att han hjälper till att ta den skyldige, föreslog Sommargren.
– Fan vet om vi har så många alternativ. Hur fan ska vi komma åt hans elektroniska leksaker annars?
Jakobsson svor sällan men när han gjorde det så var det för att understryka allvaret i det han ville ha sagt.
– Nu är frågan hur vi får honom att hålla käften. Vi har inga polisiära befogenheter och det minsta vi vill är att förekomma i en tidningsartikel. Det kan snabbt utvecklas till en ny IB-affär.
Sommargren hade rätt igen. En hemlig organisation sammansatt av representanter från det svenska näringslivet, finansierad av både staten och företag och som ibland tog hjälp av olika underrättelseorganisationer skulle få vilken kvällstidningsredaktör att gå i spinn.
– Nej för fan vi vill inte ha några tidningsrubriker, så vad ska vi locka Thuresson med? Han vill garanterat ha något för att hålla käften och en exklusiv inblick i vårt arbete, ett eventuellt gripande av den skyldige är uteslutet.
Sommargren och Jakobsson satta tysta igen. De letade efter något att sälja och köpslå med. Thuresson skulle kunna utelämna vissa fakta och viss information, få en exklusiv artikel som skulle sätta fart på hans slumrande karriär. De kunde erbjuda honom ett scoop men de måste se till att inga spår pekade mot dem och det största köttbenet i sammanhanget var inte gripandet av en databrottsling. Det var existensen av den organisation de jobbade för.
av Mikael Winterkvist | sep 20, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Tid för att läsa: 2 minuter
Metodisk gick de igenom sina intryck. Skrev ned dem och jämförde. De följde den uppsatta mallen och diskuterade inte på förhand vad de hade tänkt skriva. Det första samtalet där de snabbt kom fram till att Thuresson var osannolik som den skyldige var ett brott mot regelverket och det visste de.
När de suttit och antecknat i en dryg timme, i var sitt rum, samlades de i vardagsrummet för att gå igenom det de hade skrivit ned.
– Som jag redan har sagt så är han osannolik. Jag får intrycket av att hans tekniska kunskaper faktiskt inte är särskilt goda. Betydligt över genomsnittsanvändaren men det handlar mer om att han använder en del prylar och att han är nyfiken. Han har lärt sig en del under åren som journalist men han kan inga lite mer ovanliga tekniska uttryck och de han kan använder han ibland på lite fel ställen, inledde Sommargren.
– Jag testade honom och sa att vi hade strul med vår internetuppkoppling och att leverantören skyllt på vår router. Hans svar var att köpa en av Apples produkter, skrattade Lindgren.
När de satt och jämförde anteckningar och intryck så växte en bild fram av en rätt vanlig medelålders, frånskild man fram som skrev om teknik, som gillade teknik och som hade datorkunskaper över genomsnittet men ändå inte på någon djupare teknisk nivå.
– Han har sannolikt en dator med sig. Han har i alla fall en mer avancerad telefon som han kollar sin mejl med. Det gjorde han två, tre gånger under kvällen, fyllde Lindgren på med.
Det i sig var inget misstänkt. Vårt samhälle av idag är fyllt av människor som lever i en slags tro att de måste kunna nås var de än är. En form av teknikstress som förmodligen inte var särskilt nyttig men det innebär inte att de är misstänkta databrottslingar.
– Han höll sig däremot i det närmaste helt nykter hela kvällen vilket ju kan vara ett tecken på att han inte ville släppa kontrollen och att han hela tiden ville vara någorlunda skärpt. Det kan vara ett tecken på att han trots allt är rätt man, invände Sommargren.
– Äsch, han är kär. Såg du inte det?, skrattade Lindgren.
– Kär?
– Ja, han satt ju och kikade på den där Veronica hela kvällen. När de inte satt tätt intill varandra vill säga. Vilket inte var ofta.
– Så du menar att han medvetet drack lite därför att han var kär? Sommargren var inte helt övertygad.
– Exakt och det är ganska klokt faktiskt. Du riskerar inte att göra bort dig vare sig på festen eller senare och du har koll på vad du gör och vad du säger.
Sommargren var nära att fråga det “eller senare” egentligen innebar men han insåg med ens att de var ensamma i ett stort hus. De skulle vara ensamma i ett par dagar till och han ville ogärna skapa en påtvingad och spänd stämning. Utåt sett skulle de agera och se ut som ett par. Då vore det oklokt att utforska minerat område även när de var ensamma.
av Mikael Winterkvist | sep 18, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Tid för att läsa: 2 minuter
Sommargren hade studerat Thuresson hela kvällen. Han hade druckit ytterst lite och lyckats att hålla liv i sitt vinglas i åtskilliga timmar. Han sippade bara försiktigt och var praktiskt taget helt nykter när han och sällskapet lämnade festen.
Thuresson gav intryck av att vara en sansad, rätt social människa. Han var på alla sätt lagom. lagom fet, lagom medelålders och han hade måttliga, lagom drycksvanor att döma av det han drack på festen.
Sommargren hade pratat om väder och vind, lite socialt småprat innan han skickligt styrde in samtalet på teknik, datorer och Internet. Thuressons kunskaper gav intryck av att ligga över genomsnittet men när Sommargren drog till med en teknisk term så frågade Thuresson två gånger vad orden betydde. Antingen var han oerhört slipad eller så visste han faktiskt inte vad de betydde. Sommargren var osäker men det fanns ingenting i Thuressons person, han sätt att föra sig, prata eller agera som tydde på den lätt inskränkta personlighetstyp som analysgruppen trodde låg bakom försöken till intrång.
Han var så långt ifrån en inbunden nörd som du kunde komma även om han var barnsligt fascinerad av ny teknik och det var uppenbart att han älskade Mac. Det senare stämde inte heller in på den profil som tagits fram. Macfolk försökte inte bryta sig in i andras datorer. De kopplade ihop sina prylar med andra Mac-prylar och var liksom nöjda med det.
Sommargren hade snabbt sett till att bli inbjuden till festen via en gemensam bekant. Det hela hade gått snabbt, enkelt och smärtfritt. De hyrde familjens hus och skickade familjen till en betald semester i Frankrike över midsommarhelgen. Sommargren hade med sig Sara Lindgren, analytiker, jämnårig med honom så de kunde fungera som ett sambopar i karriären som fått låna familjen Johannessons hus över helgen.
Snabbt hade de pluggat in en gemensam historia med gemensamma hållpunkter. Arbete, utbildning lades snabbt fast med vissa fasta inslag som de båda hade pluggat in på några timmar. De hade ny en hyggligt samkörd bakgrund som skulle fungera på en fest förutsatt att de höll sig nyktra och inte gav sig för djupt in i diskussioner om sin bakgrund.
På vägen tillbaka till huset sa de inte mycket. De höll varandra i hand, pliktskyldigast om någon skulle se dem. Inte förrän de kom in i huset och ahde stängt dörren bakom sig började de att jämföras sina intryck av Thuresson.
– Börja du, sa Sommargren och öppnade en kall folköl.
Utan att fråga slog han upp två glas och räckte det ena glaset till Thunholm.
– Jag tror inte att det är han, eller rättare sagt han förefaller jävligt osannolik, svarade Sara i en lika kortfattad som kärnfull sammanfattning.
– Vad är det som inte stämmer då, fortsatte Sommargren och lät de första klunkarna kall Norrlands Guld rinna ned.
– Antingen är han den bästa skådespelare jag stött på eller så är det helt enkelt inte han, svarade Thunholm.
– Jag har samma intryck och han stämmer dessutom rätt illa med den framtagna profilen. Instinktivt känns han, som du säger, osannolik.
av Mikael Winterkvist | sep 16, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Tid för att läsa: 3 minuter
Det hade inte blivt konstlat eller ansträngt. Kvällen hade rullat på utan pinsamma incidenter. Taggen höll medvetet tillbaka på drickandet av två orsaker – för att inte göra bort sig i inför Veronicas sällskap och för att inte göra bort sig i Veronicas sällskap.
Han hade klarat allt galant. Veronicas vänner och grannar kom från alla håll, en del rätt ur skogen och ur skymningen tycktes det som. Maten samlades och radades upp till en gigantiskt buffé på ett bord och en stor sten. Det var bara att ta för sig.
Kött och korvar i alla möjliga varianter slängdes upp på de avsågade oljefaten och snart lade sig en vit dimma i form av grillrök runt den öppna uteplatsen. Den skingrades snabbt när grillningen var över. Så här högt upp på ön blåste det hela tiden.
Taggen blev presenterad för massor av människor och han insåg snart det omöjliga i att försöka memorera vilka de var eller vad de hette. Han försökte istället placera dem geografisk, var de bodde på ön för att hålla hygglig koll. Två personer stack ut ,två tvillingar som ytrost att de var uppe i medelåldern fortfarande klädde sig identiskt. Problemet med just de två var att Taggen inte kunde se skillnad på vem som var vem så han vågade inte tilltala dem med namn i alla fall.
Fram emot natten hamnade ett allt mindre sällskap runt elden i mitten av uteplatsen. En del hade redan gått hem. Först lämnade de med småbarn festen, sedan de lite äldre som blev lite tröttare lite snabbare än andra och slutligen troppade ungdomarna också av och kvar blev de medelålders som kunde kosta på lyxen att bara ta hand om sig själva.
Han hamnade bredvid Veronica i slutet av en liggande stock. Hon vek ut hans jacka och kröp in under hans arm och svepte det lilla som räckte till av jackan om sig.
Där satt de sedan och konverserade, dsikuterade och debatterade. Ämnen kom lika snabbt som de gick. Skatter, politik, äldrevård, båtskatter och slutligen film och musik. Hade sällskapet varit oense om det mesta tidigare så kunde de nu i alla fall enas om att det var bättre förr och att äldre film och musik var bättre än det som producerades i dag.
Taggen hade inga problem att hänga med i diskussionen, tvärtom var det ofta han som löste upp de knutar som kunde bildas när en låt, en artist tappades bort. Taggen prickade mer än en gång in rätt namn vilket gjorde att diskussionen kunde flyta på utan att alla blev sittande och funderade över vem som spelat in vad.
Han drog medvetet ut på det sista glaset vin och tackade flera gånger nej till påfyllning. Taggen ville vara någorlunda klar och medveten om vad han gjorde och eftersom det aldrig var tal om dans kände han inget behov av att stjälpa i sig sådana mängder att han vågade sig upp på dansgolvet.
Festen gick in på slutvarvet liksom diskussionerna. Pratandet stannade allt ofta upp och de få som nu var kvar blev sittande , stirrandes in i elden som tycktes förtrolla dem.
– Nej, gäspade Veronica, det är en dag i morgon också.
Taggen fick tillbaka en klump i magen. Det var nu det skulle hända. Eller inte.
av Mikael Winterkvist | sep 13, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Tid för att läsa: 2 minuter
Sakta så började Taggen känna sig bekväm i Veronicas sällskap. Spänningen, elektriciteten fanns där fortfarande men det kändes inte fullt lika krystat, spänt och påtvingat. Under alla deras samtal så hade de fortfarande inte berört nåra djupare ämnen. De hade inte pratat om sina tidigare föhållanden, vad de villa ha ut av livet utan hållit sig till arbete, musik, böcker och filmer.
Det var som en tyst överenskommelse att inte ge sig in på minerat område, inte än.
– Nu är vi snart framme, sa Veronica och ställde sig upp, gick fram till relingen och tittade framåt längs med båten.
Taggen satt kvar och bevakade alla packning, all mat och alla sprit som låg under soffan där han satt.
– Kom, sa Veronica och sträckte ut handen mot honom.
Taggen reste sig, tog handen och ställde sig bredvid Veronica. Hon gled elegant in i hans famn med ryggen mot hans bröst. Tog hans hand i sin och pekade mot en brygga som kom allt närmare.
– Där ska vi av och sedan är det bara ett par hundra meter uppför backen till huset, sa hon och drog hans armar tätare runt sig.
Plötsligt var spänningen där igen och Taggen brottades med egna funderingar och en inre osäkerhet om vart Veronica egentligen var på väg. Vid snart 50 års ålder var det bara att inse fakta. Han var förvisso ute på marknaden igen men en mer snövit amatör var det svårt att hitta. Kan kunde helt enkelt inte läsa av det motsatta könet längre. Han såg inte signalerna, kände inte igen dem och såg han dem så visste han inte vad de betydde. Han var helt enkelt snöblind.
Båten la inte till utan körde bara upp rakt mot bryggan, lät de bakre motorerna gå medan passagerarna kunde kliva och hoppa av. Det hela gick snabbt och på en halv minut så stod Taggen och Veronica på bryggan med kassar i händerna och såg båten lägga ut igen och vända tillbaka in mot Stockholm.
– Snart är det bara du och jag Taggen, sa Veronica och satte fart upp längs en grusstig som bar upp mot den lilla öns högsta punkt.
Resten av passagerarna försvann snabbt åt olika håll. De flesta tog vägen som gick längs med vattnet.
– Vandrarhemmet ligger åt det hållet, förklarade Veronica och besvarade hans outtalade fråga.
– Men vi ska uppåt, la hon till och ökade stegen.
Taggen hängde på så gott han kunde och kände ganska snart det där välbekanta men långt ifrån angenäma stinget i bröstet och sedan känslan av att försöka andas genom ett sugrör.
– Taskigt flås, skrattade Veronica när märkte att avståndet mellan dem drygades ut.
– Jag borde sluta röka, svarade Taggen och det räckte som förklaring
av Mikael Winterkvist | sep 11, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Tid för att läsa: 2 minuter
– Här är han, sa Sommargren och la en tjock akt framför Jakobsson. Det var en mapp med insamlade dokument. Deklarationer, lista på utbildningar, anställningar, uppgifter om civilstånd, tillgångar och skulder.
Det var en byråkratiskt sammanställd lista på Taggens liv. Det han hade gjort och en genomlysning om var han befann sig i livet, strikt siffermässigt.
I informationen som samlats in från olika offentliga arkiv så fanns också telefonlistor och en intressant lista på alla de resor som Sven Tage Thuresson, 47 år, hade gjort de senaste åren. Där fanns också en lista på vilka hotell han hade bott på och en lista på de personer han hade träffat som sammanställs utifrån hans artiklar. Informationen var alltså inte komplett men sammanställningen kunde tolkas som att den pekade åt ett visst håll.
– Är det här verkligen vår kille, undrade Jakobsson.
Vanlig grundskola, Samhällsvetenskaplig linje, journalistutbildning på en folkhögskola långt uppe i norr och sedan olika tidningsjobb innan han landade på den stora facktidskriften.
– Det låter inte riktigt som en slipad snubbe med datorkunskaper långt utöver det vanliga, fortsatte Jakobsson och lyfte blicken ur mappens innehåll.
– Nej, snarare tvärtom. Alla vet ju hur teknikfientliga journalistkåren i gemen är men det finns en del indikationer som pekar åt samma håll och som stärker de insamlade uppgifterna om IP-nummer och de andra uppgifterna ur loggarna som vi har, svarade Sommargren, rundade Jakobssons skrivsbord och pekade på en lista där platser, tidpunkter och logguppgifter hade sammanställts.
Ett intrångsförsök kom från London när Thuresson var där på en reportageresa. Ett annat kom från Tyskland när Thureson befann sig på CeBit-mässan i Hannover. Ett tredje kom från Finland när Thuresson var i Helsingsfors på journalistkonferens.
– Tre försök från samma länder och i närheten av där han befunnit sig. noterade Jakobsson.
– Kan det inte vara tillfälligheter?
– Naturligtvis och som du själv påpekat, killen stämmer definitivt inte in på bilden av en databrottsling. Medelålders, frånskild, bor ensam och har inga dokumenterade tekniska kunskaper och har inga sådana kontakter heller vad vi vet. Inte utanför arbetet i all fall.
Jakobsson satt tyst och funderade över nästa steg. En svensk, medelålders, frånskild journalist och krönikör, anställd på en av landets största datatidskrifter. Skulle det vara en sofistikerad databrottsling på sin fritid. Nej, han fick det inte att gå ihop.
– Kör hans ekonomi, kolla vilka han umgås med på fritiden. Försök att ta reda på mer om det går. Ska vi sätta en snubbe på honom, kanske.
– Med tanke på att vi vet så lite så kanske det skulle ge resultat men vem vill haka på en medelålders gubbe under midsommar-helgen, frågade sig Sommargren.
– Du, svarade Jakobsson, blixtsnabbt.
