av Mikael Winterkvist | sep 30, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
När alltfler av gästerna började att droppa av så insåg Taggen att nu närmade sig tidpunkten för när han skulle få veta exakt vad Veronica hade för planer för det var hon som styrde hela utveckligen dem emellan.
Han kunde inte riktigt hantera situationen och velade mellan att vara en 15-årig valhänt kärleksamatör och halvhjärtade försök att vara man utan att egentligen lyckas särskilt mycket bättre. Han var för otränad helt enkelt och kunde inte läsa av signalerna hur mycket han än försökte.
Precis när han tyckte sig ha kommit på något som kunde antas för att vara en strategi och börjat att planera nästa steg där han skulle försöka svara upp till Veronicas inviter så svepte hon förbi, gav honom en blick, en klapp på kinden eller en puss innan hon svepte vidare. Varje gång så rasade alla hans planera samman och han fick börja om. Han var ju onekligen man och han förväntades ha initiativet, i alla fall i Taggens värld.
Veronica Johannesson hade slagit sig fram till en topposition i en närmast helt mansdominerad värld, tidningsvärlden och facktidskrifter som handlar om teknik och datorer.
Hon visste mycket väl vad hon gjorde och gjorde sällan eller aldrig något spontant, i vart fall aldrig något som kunde innebär en större förändring. Nu hade hon sedan flera monader börja att fundera över figuren Tage på redaktionen. Han stack inte ut, utmärkte sig inte men lämnade alltid ifrån sig och välskrivna texter. Det var sällan Taggens texter var uppe för diskussion – inte utöver att han tycktes ha en talang i att skriva om saker tidigt och ibland vara först. Det gjorde att tidningen hade koll, hängde med och som den veteran som han var så fick han jobba i eget tempo, efter egna idéer och bestämma sina egna ämnen.
Taggen tycktes också ha en osviklig timing. Precis när redaktionsledningen börjat att fundera över om inte Taggen kunde producera något mer så levererade Taggen, likt ett schweiziskt urverk, något lite längre och texter som tidningen kunde slå upp lite större.
Taggen var pålitligheten själv men Veronicas intresse hade övergått till att vara nyfiken på människan Taggen – som inte heller stack ut. Han klädde sig ordinärt och framstod som mycket lagom. Han var artig, höll upp dörrar, hälsade varje morgon och när Veronica frågade runt så hade ingen ett enda ord att fälla om Taggen. En del tillfrågade visste knappt vem han var förutom det han skrev och hans byline.
Hon hade försökt utforska vem han var genom att sätta sig ned vid honom när det var dags för en kaffepaus. Problemet var att Taggen inte lämnade sitt kontorsrum särskilt ofta. Han kom på morgonen, hälsade på alla, gled in på sitt rum, stängde dörren och sedan lämnade han samma kontorsrum när arbetsdagen var slut.
Taggen var mycket populär bland alla redigerarna på tidningen därför att han skrev notiser som kunde användas för att plugga igen en tidningssida. Fanns det lite plats över på en sida så kunde en text antingen förlängas eller så kunde den pluggas igen med en kort notis. Sådana skrev Taggen och han skrev många. När Veronica gjorde en sökning i det nya digitala tidningsarkivet så var Taggens namn mest förekommande. Han hade skrivit mest tester, alla kategorier, och när Veronica kolla längden på allt det som skrivits så hade Taggen skrivit längst också.
Han var, i alla sin anonymitet, tidningens ojämförligt mest produktiva skribent. Det var i stort sett det hon visste om honom även om några kollegor kunde berätta att han varit gift, att äktenskapet slutet i skilsmässa för flera år sedan och att Taggen av allt att döma levt ensam sedan dess.
När Veronica försiktig började att fråga runt så visade det sig att ingen egentligen kände Tagen. Bengtsson, Straffet, gjorde det uppenbarligen, men hon kunde inte fråga ut en annan chef om en medarbetare och i synnerhet inte en chef som kanske var den enda som verkligen kände Taggen.
Veckor rullade undan, blev till månader och Veronica fascinerades över den rätt gråa Taggen som alltid kom i tid, alltid hälsade, alltid levererade, som skrev mer än alla andra och som regelbundet levererade bra texter som tidningen kunde göra större uppslag om – och gjorde det utan att till synes ha några som helst anspråk på att få fortsätta göra något annat.
Hon kunde inte släppa Taggen som verkade vara en genomsnäll människa, pålitligheten själv vars texter var klart överlägsna de flesta andra medarbetarnas. Taggen var en medarbetare som aldrig var till besvär en chefs dröm och över tid började hennes intresse växla över till Taggen som person. Speciellt när det som signaler om att det skulle stuvas om i ledningen. Hon behövde en pålitligt vapendragare för Veronica Johannesson hade inte tagit sig till toppen bland män genom att vara försiktig eller anspråkslös. Hon ville bli chef styra och bestämma och skapa sin tidning. Allt det som ofta tillskrevs män som något positivt men som kvinnor kanske inte skulle ägna sig åt.
Taggen var den hon sökte och vid sidan av att vara pålitlig så insåg hon också att det fanns något hos Taggen som lockade henne på ett helt annat plan.
av Mikael Winterkvist | sep 27, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads |
Det hade aldrig blivit pinsamt, aldrig konstlat eller stelt och han förstod inte riktigt varför. Under kvällen så hade de umgåtts med Veronicas vänner, gamla bekanta och nya bekantskaper, bland annat ett yngre par som lånat ett hus av vänner.
Kvällen utvecklade sig till en ganska traditionell midsommarafton med deltagare i medelåldern. Ingen högljudd musik, inget dansande utan en fest där alla umgicks. Det lagades mat vilket är en alldeles utmärkt ritual för att lära känna varandra.
Taggen fick uppgiften att hacka lök därför att han var begåvad med tårkanaler som inte reagerade på de enzymer som finns i löken – så kallade allinaser.
Det kan te sig enkelt att hacka lök men under hackandet så reagerar svavelhaltiga aminosyror i löken och bildar ämnet syn-propantial-S-oxid. De flestas ögon tåras när det ämnet träffar hornhinnan men inte Taggens.
Nu hade Taggen inte koll på den kemiska process som hans hackande startade utan hans blick fastnade allt som oftast på den som ledde och fördelade arbetet i köket, redaktionschef Veronica Johansson som just denna kväll var kökets chef.
Hon ser verkligen ut som en general. Hon är en kvinnlig Patton, tänkte Taggen och fortsatte att hacka lök.
Smör, ost och sill, dukades upp tillsammans med tomater, tunnbröd, olika sorters såser och så mer sill. Snapsglas ställds fram och hinkar med is och öl. Kallskuret ställdes upp tillsammans med Taggens kräftor och andra skaldjur.
Till sin stora glädje kunde Taggen konstatera att det inte plockades fram några sånghäften, inga töntiga hattar och det slängdes inga girlanger som var vanligt vid kräftskivor och ibland vid midsommarfirande. Det fanns inte heller någon midsommarstång vilket betydde att då skulle det högst sannolikt inte heller dansas.
– Lägg löken i de här, instruerade Veronica, när hon snabbt svepte förbi honom, satte en puss på hans skäggiga kind, och placerade tre skålar intill honom. Hon seglade lika snabbt iväg för att ta tag i nästa sak som skulle ordnas och han hann inte svara något utan gjorde som han blev tillsagd.
Det gjorde nu samtliga i köket vilket innebar att ganska snart så dignade det stora bordet ute i trädgården av allt och lite till av det som tillhör en svensk midsommar – oändliga mängder mat, sprit och mer mat och sprit.
Det åts och dracks innan hela festen liksom bröts upp i öar med olika diskussionsämnen. Taggen hamnade med bland det yngre paret där ämnet var datorer, digitaliseringen och alla risker som den medförde. Han hade inga problem att hänga med, kunde göra visa instick. Veronica gled förbi som den fullfjädrade vördiga som jon var, tig tag i hans arm, körde in sitt ansikte nära han hals och öra och viskade:
– Har du det bra?
När han nickade kysste hon honom halsen och gled snabbt vidare. Taggen förvånades över sin reaktion och inledningsvis så kunde han liksom inte placera suget i magen, det fåniga leendet som han förgäves försökte att dölja och hur det bubblade inombords. Under hela kvällen gjorde Veronica sina räder runt bland diskussions-öarna innan hon mot slutet av kvällen tog plats bredvid honom, kysste honom på munnen, drog hans arm om sig och la sin arm runt honom, innanför hans jacka.
av Mikael Winterkvist | sep 25, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Till slut insåg båda att en bytesaffär med Thuresson var omöjlig. Det var helt uteslutet att information om att det fanns en hemlig svensk organisation som jobbade utanför polis, åklagare och rättsväsende skulle få komma ut. Inte ens i tvättad form och med alla väsentliga detaljer bortplockade.
Minnena av IB-affären fanns fortfarande i folks medvetande och inte minst sedan en av huvudpersonerna från den tiden just nu valsade runt i tidningsspalterna för sina kontakter med KGB. En av kvällstidningarna utpekade Jan Guillou som agent och just nu var den affären inne på sin tredje dag med svarta rubriker.
– Nej, det går inte att försöka göra någon slags uppgörelse med Thuresson. Det är alldeles för riskabelt och dessutom tror jag inte att våra uppdragsgivare och finansiärer skulle uppskatta det, sa Jakobsson till slut efter det att de suttit tysta en lång stund.
Det var uppenbart att de hade kört fast. Ohjälpligt och de måse byta taktikt och försöka närma sig Thuresson på annat sätt.
– Ska vi bestämma oss för att han är offer för olyckliga omständigheter med andra ord? Alltså att det inte är han som försöker stjäla viktig topphemlig information utan någon annan som använder honom som lockbete och sköld?
Frågan var Sommargrens sätt att summera och klargöra. Något hans logiska sinne ofta gjorde. Han ville veta och få klart för sig att de hade en gemensam syn på problemet innan han gick vidare.
– Såvida vi inte inte under resans gång skulle hitta något som tyder på något annat men det har jag svårt att tro. Jag tycker att vi har kollat upp honom tillräckligt för att kunna gå vådare och leta efter den som verkligen ligger bakom det här, klargjorde Jakobsson.
Därmed var mötet slut och nu återupptogs analysarbetet utefter teorin om att någon använde Thuresson som en sköld. Det innebar att mycket av det arbete som redan hade gjorts nu gjordes om men nu var det spår efter en okänd som var det gruppen letade efter. Redan under den första analysen så hade alla avvikelser markerats och plockats ut. De kunde vid tidpunkten te sig rätt ointressanta men de markerades regelmässigt i det fall jakten bytte inriktning. Den andra analysen gick därför snabbare men resultatet var tämligen magert. Det fanns inte mycket att gå på helt enkelt.
Alla spår pekade entydigt mot en medelålders svensk journalist och det var i sig oroväckande. Vem eller vilka hade resuser att ta rygg på en krönikör på en datatidning och få det att se ut som att han i själva verket var en slipad, driven och tekniskt kunnig databrottsling?
Det var en minst lika viktig fråga som att få svar på varför spionaget riktade sig mot en stor svensk industrikoncern. Det var inte så att gruppen inte förstod att det kunde finns både viktig och känslig information innanför väggarna på företaget utan att spåren inte entydigt pekade mot att den okände var ute efter något speciellt. I tidigare fall hade utländska krafter varit intresserade av svenska företags forskningsavdelningar. Försöken att komma över information hade riktats mot nyckelpersoner och det hade gått att enkelt urskilja vilka målen var. Inte den här gången. Sökningarna och försöken att komma åt företagets datorsystem riktade sig mot allt från interna, hemliga system till koncernens hemsida.
Jakobsson satt med rapporterna utspridda över sitt skrivbord. Bakom honom på whiteboarden trängdes linjer, cirklar och anteckningar. Då och då vände han sig om, tittade på det uppritade försöket att få klarhet i vad det var den okände eller de okända letade efter.
av Mikael Winterkvist | sep 23, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
– Antingen så är det Thuresson. Det är den enkla lösningen. Vi plockar in honom, knäcker honom och få reda på vem hans uppdragsgivare är. Eller så är det inte han och då har vi ett större problem, både juridiskt och inte minst tekniskt, summerade Sommargren sedan de suttit tysta ett tag och försökt analysera det material som låg framför dem.
De hade samlat in Sommargrens och Lindgrens analyser, gått igenom deras anteckningar under midsommarhelgen och även plockat. in loggfiler och annat från de system som Thuresson misstänktes ha tagit sig in i eller försökt att ta sig in i. Pusslet gick inte att lägga, bitrana passade inte och mängder av bitar saknades.
– Låt oss leka med tanken att vi har rätt gubbe. Då är han en osedvanligt skicklig skådespelare och lika skicklig på att sopa igenom alla tecken i hans profil som pekar mot honom. Klarar han det så skulle han fan i mig aldrig vara så korkad att han missat att sopa igenom även de tekniska spåren. Det är inte han, fastslog Jakobsson.
– Då har vi ett värre problem på halsen. Någon använder Thuressons dator, uppkoppling och telefon för intrångsförsök och för att samla in känslig information. Det faktum att någon har valt en svensk journalist, teknisk skribent och medelålders ensamvarg kan inte vara en slump, analyserade Sommargren.
Sommargren har naturligtvis helt rätt tänkte Jakobsson. Thuressons var inte vald av en slump. Det var inte resultatet av skanningar ute på nätet för att försöka hitta en sårbar dator. Thuresson körde Mac och han var långt ifrån den enklaste eller lämpligaste måltavlan. Det faktum att han var journalist var förmodligen inte heller en slump. Svensk polis kan tänka sig att ta genvägar men respekten för grundlagar och för vad journalister kan ställa till med var stor. Skulle någon komma Thuresson på spåren så skulle de vara mycket försiktiga.
– Jag tycker vi plockar in honom, säger som det är, får honom att hålla käften och ser till att han hjälper till att ta den skyldige, föreslog Sommargren.
– Fan vet om vi har så många alternativ. Hur fan ska vi komma åt hans elektroniska leksaker annars?
Jakobsson svor sällan men när han gjorde det så var det för att understryka allvaret i det han ville ha sagt.
– Nu är frågan hur vi får honom att hålla käften. Vi har inga polisiära befogenheter och det minsta vi vill är att förekomma i en tidningsartikel. Det kan snabbt utvecklas till en ny IB-affär.
Sommargren hade rätt igen. En hemlig organisation sammansatt av representanter från det svenska näringslivet, finansierad av både staten och företag och som ibland tog hjälp av olika underrättelseorganisationer skulle få vilken kvällstidningsredaktör att gå i spinn.
– Nej för fan vi vill inte ha några tidningsrubriker, så vad ska vi locka Thuresson med? Han vill garanterat ha något för att hålla käften och en exklusiv inblick i vårt arbete, ett eventuellt gripande av den skyldige är uteslutet.
Sommargren och Jakobsson satta tysta igen. De letade efter något att sälja och köpslå med. Thuresson skulle kunna utelämna vissa fakta och viss information, få en exklusiv artikel som skulle sätta fart på hans slumrande karriär. De kunde erbjuda honom ett scoop men de måste se till att inga spår pekade mot dem och det största köttbenet i sammanhanget var inte gripandet av en databrottsling. Det var existensen av den organisation de jobbade för.
av Mikael Winterkvist | sep 20, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Metodisk gick de igenom sina intryck. Skrev ned dem och jämförde. De följde den uppsatta mallen och diskuterade inte på förhand vad de hade tänkt skriva. Det första samtalet där de snabbt kom fram till att Thuresson var osannolik som den skyldige var ett brott mot regelverket och det visste de.
När de suttit och antecknat i en dryg timme, i var sitt rum, samlades de i vardagsrummet för att gå igenom det de hade skrivit ned.
– Som jag redan har sagt så är han osannolik. Jag får intrycket av att hans tekniska kunskaper faktiskt inte är särskilt goda. Betydligt över genomsnittsanvändaren men det handlar mer om att han använder en del prylar och att han är nyfiken. Han har lärt sig en del under åren som journalist men han kan inga lite mer ovanliga tekniska uttryck och de han kan använder han ibland på lite fel ställen, inledde Sommargren.
– Jag testade honom och sa att vi hade strul med vår internetuppkoppling och att leverantören skyllt på vår router. Hans svar var att köpa en av Apples produkter, skrattade Lindgren.
När de satt och jämförde anteckningar och intryck så växte en bild fram av en rätt vanlig medelålders, frånskild man fram som skrev om teknik, som gillade teknik och som hade datorkunskaper över genomsnittet men ändå inte på någon djupare teknisk nivå.
– Han har sannolikt en dator med sig. Han har i alla fall en mer avancerad telefon som han kollar sin mejl med. Det gjorde han två, tre gånger under kvällen, fyllde Lindgren på med.
Det i sig var inget misstänkt. Vårt samhälle av idag är fyllt av människor som lever i en slags tro att de måste kunna nås var de än är. En form av teknikstress som förmodligen inte var särskilt nyttig men det innebär inte att de är misstänkta databrottslingar.
– Han höll sig däremot i det närmaste helt nykter hela kvällen vilket ju kan vara ett tecken på att han inte ville släppa kontrollen och att han hela tiden ville vara någorlunda skärpt. Det kan vara ett tecken på att han trots allt är rätt man, invände Sommargren.
– Äsch, han är kär. Såg du inte det?, skrattade Lindgren.
– Kär?
– Ja, han satt ju och kikade på den där Veronica hela kvällen. När de inte satt tätt intill varandra vill säga. Vilket inte var ofta.
– Så du menar att han medvetet drack lite därför att han var kär? Sommargren var inte helt övertygad.
– Exakt och det är ganska klokt faktiskt. Du riskerar inte att göra bort dig vare sig på festen eller senare och du har koll på vad du gör och vad du säger.
Sommargren var nära att fråga det “eller senare” egentligen innebar men han insåg med ens att de var ensamma i ett stort hus. De skulle vara ensamma i ett par dagar till och han ville ogärna skapa en påtvingad och spänd stämning. Utåt sett skulle de agera och se ut som ett par. Då vore det oklokt att utforska minerat område även när de var ensamma.
av Mikael Winterkvist | sep 18, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Sommargren hade studerat Thuresson hela kvällen. Han hade druckit ytterst lite och lyckats att hålla liv i sitt vinglas i åtskilliga timmar. Han sippade bara försiktigt och var praktiskt taget helt nykter när han och sällskapet lämnade festen.
Thuresson gav intryck av att vara en sansad, rätt social människa. Han var på alla sätt lagom. lagom fet, lagom medelålders och han hade måttliga, lagom drycksvanor att döma av det han drack på festen.
Sommargren hade pratat om väder och vind, lite socialt småprat innan han skickligt styrde in samtalet på teknik, datorer och Internet. Thuressons kunskaper gav intryck av att ligga över genomsnittet men när Sommargren drog till med en teknisk term så frågade Thuresson två gånger vad orden betydde. Antingen var han oerhört slipad eller så visste han faktiskt inte vad de betydde. Sommargren var osäker men det fanns ingenting i Thuressons person, han sätt att föra sig, prata eller agera som tydde på den lätt inskränkta personlighetstyp som analysgruppen trodde låg bakom försöken till intrång.
Han var så långt ifrån en inbunden nörd som du kunde komma även om han var barnsligt fascinerad av ny teknik och det var uppenbart att han älskade Mac. Det senare stämde inte heller in på den profil som tagits fram. Macfolk försökte inte bryta sig in i andras datorer. De kopplade ihop sina prylar med andra Mac-prylar och var liksom nöjda med det.
Sommargren hade snabbt sett till att bli inbjuden till festen via en gemensam bekant. Det hela hade gått snabbt, enkelt och smärtfritt. De hyrde familjens hus och skickade familjen till en betald semester i Frankrike över midsommarhelgen. Sommargren hade med sig Sara Lindgren, analytiker, jämnårig med honom så de kunde fungera som ett sambopar i karriären som fått låna familjen Johannessons hus över helgen.
Snabbt hade de pluggat in en gemensam historia med gemensamma hållpunkter. Arbete, utbildning lades snabbt fast med vissa fasta inslag som de båda hade pluggat in på några timmar. De hade ny en hyggligt samkörd bakgrund som skulle fungera på en fest förutsatt att de höll sig nyktra och inte gav sig för djupt in i diskussioner om sin bakgrund.
På vägen tillbaka till huset sa de inte mycket. De höll varandra i hand, pliktskyldigast om någon skulle se dem. Inte förrän de kom in i huset och ahde stängt dörren bakom sig började de att jämföras sina intryck av Thuresson.
– Börja du, sa Sommargren och öppnade en kall folköl.
Utan att fråga slog han upp två glas och räckte det ena glaset till Thunholm.
– Jag tror inte att det är han, eller rättare sagt han förefaller jävligt osannolik, svarade Sara i en lika kortfattad som kärnfull sammanfattning.
– Vad är det som inte stämmer då, fortsatte Sommargren och lät de första klunkarna kall Norrlands Guld rinna ned.
– Antingen är han den bästa skådespelare jag stött på eller så är det helt enkelt inte han, svarade Thunholm.
– Jag har samma intryck och han stämmer dessutom rätt illa med den framtagna profilen. Instinktivt känns han, som du säger, osannolik.
