av Mikael Winterkvist | okt 21, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Tid för att läsa: 2 minuter
Han vaknade när de första solstrålarna föll in genom glipan i gardinerna, vid sidan av rullgardinen. Det tog några sekunder innan han orienterade sig och insåg var han var. Det tog ytterligare några sekunder innan han också insåg vad som hade hänt och vem som sov bredvid honom.
Hennes hår flyter verkligen över hela kudden, tänkte Taggen och hörde Fred Åkerströms vackra hyllning till kvinnan i sitt eget huvud. Veronica sov djupt bredvid honom. Kvinnan han hade älskat med kvällen innan och som han nu i stigande grad var livrädd för skulle vakna.
Vad skulle han säga?
Skulle det bli pinsamt?
Vad skulle han prata om?
Sakta började några saker gå upp för Taggen och alla handlade om framtiden i varierande grad. Samtalsämnet när Veronica vaknade skulle vara en av dem, oundviklig eftersom han inte kunde räkna med att hon skulle sova för evigt. Sånt händer bara i Disneys filmer. Därefter handlade det om framtiden i ett längre perspektiv.
Vad betydde deras gemensamma natt för framtiden?
Vad det en engångsföreteelse, var det inledningen på något nytt, något längre?
Taggen var också påtagligt nöjd med sig själv, inte så mycket för att han delat säng med en kvinna som stora delar av redaktionens unga män skulle vara avundsjuk på honom för, utan därför att han de hade älskat utan krångel, utan pinsamheter och utan incidenter.
Incidenter, tänkte Taggen. Är det verkligen rätt ord för något som kan inträffa när två människor ska älska för för första gången?
Han låg där och resonerade med sig själv, bytte ord i sitt resonemang för att formulera vad han tänkte. Något som Taggen gjorde rätt ofta men då handlade det inte dagen efter natten före utan om de texter som han jobbade med just då. Det var också därför han var en osedvanligt duktig skribent och krönikor och det var också därför han skrev bättre än de flesta. Det, och att han läste mycket. Taggen hade alltid hade en eller flera böcker som han läste.
– God morgon, sa Veronica, plötsligt och reste sig på armbågen, lutade sig in mot honom och kysste honom på munnen.
Taggen hoppade till, djupt försjunken i sina egna tankar.
– Skrämde jag dig, skrattade Veronica, fortfarande lutad in över honom.
– Lite, log Taggen.
– Jag var inne i egna tankar, tillade han.
– Jag har ibland den effekten på män, skrattade Veronica, rullade runt mot sängkanten, ställde sig upp och förkunnade:
– Nej, det här duger inte. Carpe Diem, men först ska vi ha frukost.
Hon greppade tag i en morgonrock. En stor, fluffig modell men innan hon fick den runt kroppen så hade hon dragit isär gardinerna, dragit upp rullgardinen och i motljuset så fick Taggen en glimt av den kropp som han förenats med bara några timmar tidigare.
– Herrgud, så vacker hon är, hann Taggen tänka innan Veronica ryckte av honom täcket, skrattade och gjorde klart att nu var det dags att starta dagen.
– Upp med dig nu. Jag är hungrig.
av Mikael Winterkvist | okt 18, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Tid för att läsa: 3 minuter
Han hade inte en chans, det insåg han först efteråt. Efter att ha ramlat. ned på en finnig 15-årings intellektuella nivå och låtit hjärnan dra iväg med honom i en riktning där allt handlade om sex och kontorets sexigaste dam så insåg han snabbt två saker.
För det första så skulle han han skulle aldrig någonsin våga kalla Veronica Johannesson för kontorets sexigaste dam och för det andra så insåg han så småningom att hon hade en noga utstakad plan för hela kvällen, inklusive sänggåendet.
Det gick upp för honom när han letade efter sina väskor för att hoppa i något som på håll kunde antas för att vara en pyjamas eller i vart fall något som var avsett att sova i – en mycket sliten t-shirt och ett par lika slitna korta mjukis byxor.
Till slut hittade han sina väskor inne i det gemensamma sovrummet men inte heller då så insåg han fullt ut vad som var på väg att ske. Veronicas väskor vid kortändan var uppenbarligen en alldeles för enkel ledtråd för att vår hjältes polett skulle trilla ned.
En kvinna som ställer in bådas väskor i ett sovrum gör det inte av misstag och hon gör det inte av något annat skäl än att hon har bestämt sig.
När poletten till slut faktiskt trillade ned så lyckades Taggen ändå inte läsa av situationen rätt.
Hon kanske bara vill att vi ska sova ihop, tänkte Taggen för sig själv.
Visst, det var absolut en möjlighet och inte helt osannolik för den som inte kände Veronica Johannesson. Hon gjorde inte sånt. Efter årtionden i en mansdominerads värld så hade hon lärt sig att män ibland är idioter och ännu dummare än så vilket innebar att kommunikationen med män krävde övertydlighet. Efter ett viss stadie (läs alkohol) så kopplades mäns nedre region in i tankeverksamheten och när män tänker med sin lilla kompis mellan benen så tänker de påfallande ofta fel.
Så Veronica Johannesson hade inte ställt bådas väskor i det gemensamma sovrummet därför att hon var rädd för att sova ensam eller för att bara ställa undan dem tills diet var dags att gå och sova och sedan överlåta soffan till Taggen.
Väskorna stod där av helt andra skäl och det handlade inte om någon soffa eller att sova, inte inledningsvis i alla fall.
Hon läste också av Taggen och insåg att hon hade en nyamatör som hon måste ta hand om. Nyamatör i så måtto att han hade legat av sig, tappat förmågan att läsa tecken och till det drabbats av ett dålig självförtroende.
Nu föredrog hon en ny amatör framför kontorets och redaktionens yngre förmågor, rookie-klubben som Veronica kallade dem. Unga män med alldeles för stort självförtroende och alldeles för mycket kontakt med kompisen mellan benen som lite för ofta styrde hela deras hjärnaktivitet.
Under åren så hade en och annan ung man läst av situationen fullständigt fel och sedan ganska snabbt få ta skydd inne på närmaste toalett i väntan på att den handflata som satt placerad över enda halvan av ansiktet skulle försvinna.
Avtrycket av Veronica Johannessons handflata som var lika röd som hennes hår och handavtrycket brände ordentligt. De flesta unga män lärde sig läxan efter en sådan behandling men inte alla. Vid några tillfällen så hade de inte givit upp försöken och de unga männen befann sig föret eller senare med en avtrycket av röd handflata i handen i en kontorsstol inne hos närmast chef som berättade för dem att deras karriär på tidningen nu var över.
Veronica Johannesson var i en jämförelse med de här unga männen långt mera värdefull för alla redaktioner som hon arbetat på. Hon såg till att de tidningar där hon arbetade på fungerade, tjänade pengar och hon var på toppen av det en driven nyhetsjournalist. Mycket kompetent vilket var mer än som kunde sägas som kåta unga män som tror att de var kvinnors svar på en väldig massa frågor.
Veronica Johannesson vann alla sådana strider och hon tänkte vinna den här också – kampen om att förföra Tage ”Taggen” Thuresson och den stackaren hade fortfarande inte en aning om vad som skulle drabba honom inom mycket kort.
av Mikael Winterkvist | okt 16, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Tid för att läsa: 2 minuter
De hade plockat av borden, samlat ihop flaskor och tomma fat och röjt undan det mesta innan det var dags att, som det så vackert heter – dra sig tillbaka.
För Taggen så var det här med att dra sig tillbaka allt annat vackert. Det var snarare något som fick honom att vilja städa ett par vändor till därför att nu när festen var slut, alla hade gått hem, så inföll sig det ögonblick som han inte kunde undvika och ganska snart så skulle han få svar på frågan var han skulle sova, var hon skulle sova och hur kvällen skulle sluta.
Det senare gjorde honom mer än lovligt nervös och han fick anstränga sig till det yttersta för att inte avslöja det. Flera olika tänkbara scenarior rusade genom huvudet på honom.
Hon i sovrummet – han på en soffa.
Det minst nervösa. Det minst pressande och det hans nerver föredrog.
Hon i sovrummet – han i sovrummet.
Okej, han kunde mycket väl tänka sig att dela säng med Veronica men skulle det stanna där?
Skulle det inte stanna där så insåg han med ens att han varit helt borta från marknaden i flera år. Han var inte bara otränad, utan han var osäker på vad han förväntades göra och till och med hur han skulle göra det. Tage Thuresson förstod mycket väl det här med blommor och bin och samvaron mellan en kvinna och en man men det var hela vägen fram till det avgörande ögonblicket som han hade tappat taget om.
Det avgörande ögonblicket tänkte Taggen. Kan man verkligen kalla det för det avgörande ögonblicket?
Han var nervös över att inte veta om Veronica hade planerat att ligga med honom och oavsett vad hon hade planerat så kände han tydlig att han var ute på helt obruten mark.
Obruten mark, tänkte Taggen. Det var ju också en jävla liknelse.
Han kanske skulle få ligga med kontorets vackraste och sexigaste dam och han betedde sig inför detta på ett intellektuellt plan som en hormonstinn femtonåring.
Sen fanns ju även möjligheten att han inte skulle få ligga med kontorets vackraste och sexigaste dam vilket fick honom att reflektera över även detta ordval liksom utsikten att faktiskt inte få ligga med med kontorets vackraste och sexigaste dam.
Hur än Taggen vred och vände på situationen så kunde han inte komma runt det faktum att hur detta skulle utspela sig och var detta skulle sluta bestämde inte han. Det gjorde kontorets vackraste och sexigaste dam.
Han skulle naturligtvis kunna ta initiativet, prova med en invit men var samtidigt livrädd för om Veronica skulle avfärda honom. Taggen var för övrigt livrädd för hela situationen lika mycket som han kände sig ytterst obekväm i en roll där han hade absolut noll kontroll. Det var i vart fall så Taggen kände det. Veronica styrde all, kontrollerade allt och skulle de ligga med varandra så var det honom bestämde det.
Så han gick där, plockade med bestick, glas, flaskor och annat – i sin egen värld där det bara fanns en enda sak som snurrade runt.
Skulle han få ligga med med kontorets vackraste och sexigaste dam?
av Mikael Winterkvist | okt 14, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Tid för att läsa: 3 minuter
– Okej, då vet vi alltså lite mer och vi vet att Thuresson knappast är vår man. En fråga bara, hur har ni fått fram det här med stölderna?
Thelonius gjorde en konstpaus, drog in luft och svarade sedan:
– Innan du begär att få ett svar på den frågan så ställ dig frågan om du verkligen vill få ett svar på den frågan därför att ett svar också kan innebär att du får kännedom om sådan som du inte vill få kännedom om.
Sommargren upprepade inte sin fråga för han insåg med ens att Theloinus och hans lilla grupp samlat in information på ett högst sannolikt olagligt sätt och med olagliga metoder. Ingen kan få fram så detaljerad information på så kort tid och om en bank och flera stora företag valt att inte polisanmäla stölder av deras pengar så har de också vidtagit åtgärder för att saken inte ska bli känd.
– Hur har de dolt stölderna i sin bokföring då, frågade Sommargren istället.
– Skulle vi berätta det så skulle vi också bekräfta att vi plockat ut den informationen, replikerade Thelonius blixtsnabbt.
Sommargren insåg att det var bäst att inte ställa några fler frågor om hur informationen hade samlats in.
– Så vad gör vi då, hur går vi vidare, frågade Jakobsson som också insett att all frågor om hur informationen hade samlats in var i det närmaste livsfarlig ur en juridisk synvinkel. Det var helt uppenbart att Thelonious och hans två medarbetare hade rundat i stort sett alla lagrum som gick att runda för att komma över allt det som de hade samlat in.
– Ja, det ska du inte fråga mig om. Snubben är journalist på en av de största facktidskrifterna och vill du bråka med svensk grundlag och försöka att ge dig på tredje statsmakten så önskar jag dig lycka till. Det lär du behöva, svarade Thelonius.
De var därmed tillbaka på ruta ett. De visste förvisso med stor säkerhet att Tage Thuresson inte var den skyldige och de visste att det var pengar som låg bakom intrången men de visste fortfarande inte vem den skyldige var.
– Har du något förslag på hur vi får tag i den eller de skyldiga?
– Vad har du för budget, replikerade Thelonious.
– Stor, svarade Jakobsson.
– Jah, okej, då skulle jag förslå att vi sätter ett gäng honeypots och hoppas att den eller de skyldiga hittar någon av dem, förslog Thelonius.
En honeypot är ett falskt system. Det kan vara en kopia av det riktiga systemet, uppsatt ute på nätet som en honungsfälla. Innehållet är falskt och ofarligt men ser ut som, ett riktigt system, vilket är hela poängen. Locka och lura till dig hackare, brottslingar och allmänt skumma individer med en falsk kopia.
Det kunde vara effektivt om de misstänkte återkom eller kunde antas att de skulle återkomma men i de tre fall som gruppen hittat så hade hackaren slagit till, stulit pengarna och och sedan aldrig setts till igen.
De måste hitta ett system där de misstänkta planerar att slå till mot. Ett system och ett företag som just nu utsätts till försök till intrång.
– Har ni hittat några företag där det kan antas att de försöker slå till igen, frågade Jakobsson.
– Flera, däribland en möbeltillverkare, en större mekanisk verkstad och ett byggföretag.
Sommargren och Jakobsson insåg direkt att det inte var en särskilt god idé att fråga hur Thelonious och hans grupp kunde veta det.
av Mikael Winterkvist | okt 11, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Tid för att läsa: 3 minuter
Theloinius och hans team anlände på sedvanligt diskret sätt i en anspråkslös beige, rostig Vitara, En själslös bil som få eller ingen lägger märke till. De intog snabbt det på förhand iordningställda kontorsrummet, utan fönster, packade upp sina datorer, tog emot alla inloggningsuppgifter och stängde sedan dörren.
– Är det något mer jag behöver veta, fråga Thelonius innan dörren stängdes.
Det var det nu inte. Allt fanns i tre mappar prydligt märkta med Tage Thuresson, Intrånget och Analys. Theloinus tog emot mapparna, hans medarbetare hade bara nickat som en kort hälsning när de anlände sedan försvann de in i kontorsrummet, som egentligen var ett öfrråd men som ställts i ordning just för detta ändamål.
Det sista Sommargren och Jakobsson såg var hur rummet sveptes med utrustning som skulle upptäcka eventuell avlyssning.
– Som CSI, konstaterade Jakobsson när dörren drogs igen.
I tre timmar förblev dörren stängd. Sen kom Theloinus ut, bad om kompletterande information gällande Taggens alla resor innan han försvann in bakom den stängda dörren igen.
Ytterligare två timmar senare öppnades dörren, Theloinus kom och bad om ytterligare information och försvann in rummet igen. Detta upprepades två gånger till innan Theloinus kom ut igen och förkunnade:
– Det här är en marig jävel!
Sommargren och Jakobsson bjöds in i rummet och fick en föredragning som i stort bekräftade det de själva hade lyckats att få fram under fyra dagars intensivt arbete. Skillnaden var att detta hade Theloinius och två medarbetare fått ihop på knappt tio timmar och de hade dessutom upptäckt en lång rad ytterligare intrångsförsök som sannolikt var begångna av samma person. De kunde också visa flera vägar som förövaren eller förövarna hade passerat. En anonymiseringstjänst i Estland, ett konto vid ett amerikanskt universitet, en uppkoppling via en högskole-enhet i Skellefteå och ett konto via ett digitalt forum i Ryssland.
– Så mycket kan vi säga att det är inte Tage Thuresson. Det finns inte på kartan att den snubben besitter de kunskaper som krävs och vi har också hittat uppgifter som tyder på att åtminstone tre svenska börsnoterade företag och en svensk bank har blivit av med rätt betydande belopp. Stölder som inte har polisanmälts.
– Hur har stölderna gått till, vet ni det, fråga Sommargren när Theloinus gjorde en kort paus.
– Självklart, svarade Thelonious och fortsatte:
– Några dagar innan stölden så har en falsk faktura lagts in i företagens interna system. Det har gjorts i samband med att den som är ansvarig för den avledning som fakturan berör är på resa. I några fall så har redan inlagda fakturor manipulerats. Sedan har falska mail skickats till företagens ekonomiavdelning där avsändaren utger sig för att vara avdelningschefen, på resa. Han har då bett att fakturan ska betalas, vilket har skett.
– Är det så enkelt, invände Jakobsson.
– Man har spelat på den mänskliga faktorn och kopierat den ansvarige chefens sätt att skriva, signatur, allting har kopierats och sedan har avsändaren sagt att han har haft mycket att göra, missat fakturan och att bolaget som vill ha betalt nu har hört av sig. Det är dessutom ett bolag som företaget har haft kontakt med, beställt saker och tjänster ifrån så fakturan har blivit betald.
– Så hur har pengarna stulits då?
– Lite för enkelt. Tjuvarna, eller tjuven, har bytt ut numret till bankkontot mot någon annans bankkonto.
– Pengarna går inte att spåra sen då eller?
– Jodå, men man har använt målvakter. I några fall rätt utslagna individer som hittats på närmaste parkbänk. De har fått några tusenlappar för att låna ut sina konton. Pengarna har sedan skickats till olika konton utomlands, i Schweiz, Caymanöarna, Jersey och andra ställen med rätt tight sekretess. Dessutom så har stölderna ibland inte upptäckts förrän flera veckor senare. Ibland på grund av varit på en längre resa och ibland först när det riktiga företaget efterlyst sina pengar.
– Och ingen har gjort någon polisanmälan, frågande Sommargren?
– Inte ännu.
av Mikael Winterkvist | okt 9, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Tid för att läsa: 4 minuter
– Ska vi kalla in honom, frågade Sommargren då de suttit tysta över samma information under ytterligare ett resultatlöst möte.
Jakobsson visste direkt vem Sommargren menade. Han gick under namnet Kameleonten. En rätt märklig figur och obestämbar ålder. Någonstans i medelåldern i vart fall. Det grå håret skvallrade om det. I övrigt så var Kameleonten lite svår att sätta en ålder på. Han var uppenbarligen ingen ungdom men klädde sig i collegejackor, hockey- eller baseboll-tröjor, sneakers och keps.
Vid ett tillfälle så hade Jakobsson förstått och insett hur Kameleonten hade fått sitt namn. Han hade kallats in för att dra ett tekniskt ärende inför en specialistgrupp och då sett en oklanderligt klädd person vid bortre kanten på det stora konferensbordet. En person iklädd skräddarsydd kostym, tunna glasögon utan bågar och kort, välklipp hår. Det tog närmare en timme innan Jakobsson insåg att det var Kameleonten, alltså samme person som han några dagar tidigare träffat iförd en New York Islanders jacka.
New York Islanders förresten, tänkte Jakobsson, vem fan håller på ett förortslag till New York?
Kameleonten hade ett namn Markus Thelonius, säkerhetskonsult med ett närmast mytiskt rykte kring sig och sin person. Han var dokumenterat duktig i det han gjorde och han kom inte ensam utan att hade alltid med sitt eget team. Av det kom också en kostnad som var extraordinär. Thelonius team kostade massor men de var dokumentera bra på det de gjorde och de hade en historik med en lång rad uppklarade fall – allt ifrån försök till intrång, fullbordade intrång, kontokapningar och bedrägerier.
Thelonius team var också kända i hackarkretsar för sina hembesök. När de hade lyckats att spåra en förövare så tog de reda på hemadress och sedan åkte dem hem till vederbörande och ringde på. Vid några tillfällen så visade det sig att den skyldige var en fjunig tonåring som bodde hemma hos mamma och pappa vilket resulterade i en gråtande tonåring, en gråtande mamma och en upprörd pappa.
Thelonius gjorde inga hembesök ensam. Han ringde lokala tyngdlyftarklubben, boxningsföreningen eller närmaste representant för någon av alla de kampsporter som existerar och bad om att få med sig 5-6 av deras största killar. Thelonius betalade bra för att de i stort bara skulle stå bakom honom och se barska ut.
Resten brukade lösa sig liksom av sig själv. Ställda inför en medelålders man i basebollkeps med 5-6 storvuxna män bakom sig, alla med en snittvikt på 95-120 kilo gav sig även de hårdaste digitala brottslingarna. Chock nummer 1 kom när de insåg att någon tagit reda på vilka de var och var de bodde. Chock nummer 2 inföll sig när de insåg att männen som nu stod utanför deras dörr faktiskt skulle kunna utsätta dem för fysiskt våld.
Vid ett tillfälle så hade den skyldige blivit så rädd att han vände tvärt i dörren, sprintade genom den egna lägenheten, ut på balkongen och med ett hopp över balkongräcket så landade han två våningar längre ned – på taket till den egna bilen.
Den gången fick Thelonius skjutsa den misstänkte till akutintaget på närmaste sjukhus där offret vägrade att berätta hur han brutit foten och han ville inte göra någon anmälan heller. Nan var oerhört säker på att han inte hade blivit utsatt för ett brott nämligen . Thelonius var bara en snäll medelålders man som hade hjälpt honom till sjukhus.
Bilen fick skrotas, utan några krav på försäkringsbolaget så intrånget i det svenska företagets e-postserver blev en en dyr historia för hackaren som inte hade kunnat låta bli att skryta om sina bravader i ett digitalt forum ute på nätet. Ett förvisso slutet forum men Thelonius var medlem sedan länge.
Thelonius team bestod av två medlemmar som kunnat vara tvillingar, i vart fall syskon. 25-30 års åldern, akademiska typer, vältränade men inte överdrivet muskulösa. Oklanderligt klädda i pikétröjor utan tryck, chinos och seglarskor. Identiska datorväskor i form av ryggsäckar där alla sladdar och alla tillbehör låg i bokliknande väskor från Twelvesouth.
Det var en fascinerande syn att se när trion anlände till ett uppdrag. Thelonius pratade, tog i hand, hälsade medan de övriga två kollade in omgivningarna och tog plats i det kontor som gruppen alltid ställde krav på. Plats för tre personer, minst två skrivbord och en stor whiteboard samt fri tillgång till vatten, kaffe och mineralvatten.
Inom fem minuter så hade gruppen börjat att koppla upp sig, samla in material som snabbt analyserades. Det mesta var förberett på förhand via det underlag som Thelonius alltid begärde in, innan han accepterade ett uppdrag.
Det här var effektivitet på en sällan skådad nivå och Theloinus tog alltid plats fram den stora vita anslagstavlan, whiteboard och började att skriva och anteckna.
Redan inom någon timme så brukade gruppen börja att ringa in den skyldige och så pass så hade Theloinus grupp också nått betydligt längre än alla andra konsulter som varit inkallade hittills.
Hur gruppen arbetade visste ingen därför att förutom att de kom med en kravlista innan den anlände så stängde de också dörren om sig.
Frågan var nu om Theloinus och hans mannar skulle kallas in.
