av Mikael Winterkvist | okt 28, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Dagen efter lite för många glas med whiskey samlades de igen. Nu i konferensrummet vid en whiteboard för att kunna kasta förslag, ideér och uppslag omkring sig i det som Jakobsson kallade för ballongmöten.
Ballongerna var imaginära, påhittade, och det var en liknelse om att skicka tupp en ballong, en idé, som på inga villkors vis fick skjutas ned, kritiseras eller kommenteras negativt.
Den bild som målades upp var ett stort antal ballonger som samlades inne under taket i rummet, alla med ett snöre så att det gick att plocka ned dem, titta på ballongen och sedan kanske läggs till en eller två ballonger – utveckla idén.
Det betyder också att det fanns en rulle med snöre som den som pratade höll i. Det var belagt med hårda straff för den som avbröts eller som Gud förbjude, kritiserade det som nyss hade sagts.
Inför varje möte sattes straffet upp. Denna dag var det en lunch ute på Cirkus, Djurgården. En dyrare lunch som skulle svida i plånboken även för en välbetald säkerhetskonsult.
Alla mobiltelefoner lades i en hög – den telefon som ringde eller som plingade till resulterade i att ägaren åkte dit på efterrätten.
– Redo, frågade Sommargren när alla samlats.
Framme vid den stora vita tavla stod Jakobsson redo med ett knippe pennor i olika färger. Olika typer av förslag hade olika färger i ett rätt invecklat system som det kunde ta lite frid att lära sig. Idéerna rankades nämligen ur prioritetssynpunkt, vilket inte var detsamma som ett betyg utan en indikation på hur bråttom det kunde vara . Cedergren hällde ned sin tunna kropp i en kontorstol, Pettersson, betydligt rundare, rökare med en begynnande astma ramlde ned i en stor av samma fabrikat och utseende. Augustsson saknades.
– Han vabbar, svarade Petterssons när han såg att chefen ville ha svar på frågan var han var.
Detta första möte handlade om att sätta upp ett scenario där det skulle vaskas fram en visselblåsare som kunde läcka information till en hyggligt känd krönikör och skribent i databranschen.
De hade redan ett namn – ett noterat företags ekonomichef som var snövit förutom att han var lite väl glad i flaskan. Hans namn hade kollats upp grundligt och det fanns ingenting som pekade mot att karln kört för fort vid något tillfälle. Gift, tre barn, villa i förort och på alla sätta en etablerad medborgare.
Han skulle klara Tage Thuressons förmodade kontroll utan problem. En kontroll som de var övertygade om att Turesson skulle gröt och de var lika övertygad com att allt skulle gå bra därför att det som visselblåsaren skulle lycka faktiskt var helt sant. Bolaget hade förlorat pengar på en falsk faktura som planterats i ekonomisystemet.
De faktiska omständigheterna var alltså helt korrekta, likaså att bolaget hade försökt att dölja förlusten, inte hade kallat in polisen eller meddelat vare sig styrelse, huvudägare eller försäkringsbolaget
Utbetalningen hade bokförts helt korrekt och med största sannolikhet så hade bedrägeriet inte upptäckts vid en revision, i ett vanligt affärssystem och bokföringssystem. Nu hade bolaget inte ett standardsystem utan ett system försett med ett antal kontrollfunktioner. Bland annat så kontrollerades att alla återkommande fakturor betalades till samma bankkonton. När en faktura, från en känd leverantör lades upp för betalning så fylldes alla uppgifter i, automatiskt, och informationen plockades frun lagrade uppgifter.
– Där har vi kanske ett problem, frågade Sommaren efter det att en massa idéer bollats fram och tillbaka.
– Det ligger en fix i systemet. Svarade Jakobsson snabbt och gjorde ett med gest med handen som innebär – inga fler frågor, släpp ämnet omedelbart.
– Aha, en fix, kommenterade Cedergren som suttit tyst, helt tyst fram till nu
Klart som fan att teamets nörd som var oduglig, helt oduglig i sociala sammanhang var den som skulle se och fatta vad som just hade hänt, tänkte Jakobsson för sig själv.
Ingen övrig i rummet tycktes dock ha uppfattat vad Cedergren hade sagt.
av Mikael Winterkvist | okt 25, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
De hade kört fast, det vara bara att inse det. Skulle de närma sig Tage Thuresson så måste de göra det ytterst diskret. De hade samlat in uppgifter på olaglig väg, bedrivit en regelrätt utredning utan att vara vare sig poliser eller åklagare.
Hade Tage Thuresson det minsta innanför pannbenet så skulle hans första fråga vara hur de kommit över informationen. De sitter i de flesta journalisters ryggmärg – kolla källorna – kolla alla uppgifter och ta reda på var informationen kommer ifrån.
– Jag har en ide´, sa Sommargren plötsligt efter femte, eller sjätte whiskeyn.
– Låt höra, svarade Jakobsson och satte sig upp från halvliggande läge. Stora tjocka Chesterfield fåtöljer har den effekten på folk som dricker whisky när timmen är sen. Du sjunker ihop.
– Vi petar ihop allt underlag som om det kommer från en visselblåsare, styr alla spår till någon av oss, som får leka säkerhetschef på något av de här företagen som är indragna, eller så gör vi det båda, på varsitt bolag.
Sommargren gjorde en paus som får att få bekräftat att whiskyn inte hade dränkt alla hjärnceller i Jakobssons skalle.
– Fortsätt, sa Jakobsson kort.
– Vi serverar Thuresson allt och hoppas på att han tar kontakt med oss, sen tar vi det därifrån. Vi drar upp tydliga riktlinjer för att få med honom och få in honom så att vi kan kolla hans prylar, kolla vad han vet, om han vet något och allt ser ut som att det kommit inifrån bolagen.
– Ett krux bara, vi måste få bolagen med på detta.
– Det är ett problem men han kan kanske tänka sig att skriva typ ”ett känt svensk börsnoterat bolag”?
– Det där tror du inte på själv. Han är journalist. Klart som fan att han kommer att köra namnet. Han kommer att köra alla summor och alla namn, fastslog Jakobsson.
– Okej, men du och jag vet att det här borde ha varit polisanmält för länge sen. Ponera att vi kan få med bolaget på en polisanmälan, som publiceras i samband med publiceringen. Det måste ju bli offentligt förr eller senare.
– Det får bli ett noterat bolag då. De måste polisanmäla om de inte vill se hur huvuden rullar på nästa aktiestämma.
– Vilka känner vi i de här bolagen?
Bland de bolag som drabbats fanns ett större byggbolag, publikt noterat och Sommargren satt och tittade igenom bolagets senaste årsredovisning. En rätt trist samling siffror men som också bjöd en eventuell hackare på mängder av värdefull information.
På bild fanns hela styrelsen, med namn och allt och som om det inte räckte så även en sprängskiss med hur företaget var strukturerat tillsammans med ytterligare information. om ledande tjänstemän.
Genom att begära ut en offentlig årsredovisning så kunde en hackare skaffa sig en rätt bra bild av det bolag som han, hackare är företrädesvis män, behövde för att planera en attack.
Dessutom doldes ofta säkerhetsansvariga med en annan titel, som, som ansvariga för avdelning som inte avsköljde vad det handlade om. I det här fallet så fanns det en IT-chef och alla med normalbegåvning insåg att säkerhetsansvaret vilade på hans axlar.
Genom en offentlig handling så visste en hackare vilka som var nyckelpersoner inom bolaget och resten var en barnlek. Begär ut personnummer på alla i styrelsen, ta reda på var de bor, vilka intressen de har, vilka båtar de äger, vad husdjuren heter och vad barnen heter. Tillsammans med bilarnas registeringsnummer och namnen på mamma och pappa så går det att peta ihop en rätt diger lista på tänkbara lösenord – för att logga in med närmast garanterat hög accessnivå. Sport – hockeylag, fotbollslag var också påfallande ofta förekommande i lösenord.
Allt sammanställt och ihopplockat med stöd av den svenska offentlighetsprincipen.
– Honom känner jag, ropade Sommargren till.
Han pekade på bolagets ekonomichef.
– Vi var på samma konferens i Östersund för några år sedan. Törstig jävel, jag fick bära upp honom på rummet.
En ekonomichef som tittade för djupt i flaskan lät som ett utmärkt första offer i deras plan.
av Mikael Winterkvist | okt 23, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Sommargren och Jakobsson satt ensamma kvar på kontoret. Thelonious och hans medarbetare hade plockat ihop sina saker och lämnat dem. Nu var de kvar med en rad beslut som måste fattas och underlaget var allt annat än lagligt.
Framför sig hade hade de exakta utdrag ur loggfiler som visade när hackaren hade slagit till. Varje tidpunkt var också utmärkt i en handskriven loggbok där Theolonius hade skrivit in mer information om vad hackaren, eller hackarna hade gjort.
– Är det inte jävligt typisk att killen som tar sig genom brandväggar likt en varm kniv genom smör skriver sina rapporter för hand, analogt, sa Sommargren när de suttit tysta en stund.
– Paranoid så det nästan slår över, funderade Jakobsson.
– Samtidigt jävligt smart. Det finns bara en kopia, inga digitala kopior och låser vi in den här loggboken i ett stensäkert kassaskåp så kommer det bli jävligt svårt att komma åt informationen.
– Du vet Thelonius har ju jobbat åt den militära säkerhetstjänsten i en massa år. De gör så, militären. Utskrifter från skrivmaskin eller handskrivet, en enda kopia på paper som kan låsas in.
– Jo, inte fan har utvecklingen gjort det lättare. Förr när någon förskingrade pengar så var det kamrern och honom hittade hängandes på vinden efter ett självmord som skulle befria honom från omgivningens skam. Då var alla böcker analoga. Det var fan inte bättre förr men enklare, konstaterade Jakobsson.
– Du fattar att vi har ett problem?, frågade Sommargren och insåg med ens att frågan var minst sagt onödig.
Jakobsson insåg till fullo att hur de än gjorde nu, vilka beslut de än fattade så rörde de sig inte längre i juridikens tassemarker, i någon slags gråzon där det gick att diskutera om saker och ting var lagliga eller inte. I stort sett alla information som Thelonious grupp samlat in hade samlats in på olagligt sätt. Till råga på allt så var en representant för en yrkesgrupp som hade som jobb att vara misstänksamma och frågvisa, en journalist, indragen och skulle de komma vidare i sin utredning så var de förmodligen tvungna att ta ett snack med Tage Thuresson och de var tvungna att kolla igenom hans elektroniska saker, dator och mobiltelefon.
Den som nu tror att en journalist ger upp sin mobiltelefon och sin dator hur som helst tror fel. Fullständigt fel därför att i båda dessa så kan källor finnas, kontakter, läckor och enskilda som åberopat källskydd. I det läget så kommer alla journalister utan undantag att vägra att ha med polisen att göra. Dessutom har de flesta svenska tidningar råd med gräddan av advokater och kan en journalist inte krångla till det och stoppa en utredning så kan deras advokater det.
De kunde inte heller påräkna någon hjälp av åklagare, inte ens om de mörkade hur de fått informationen. Det finns ingen åklagare som plockar in en svensk journalist och tar dennes dator och mobiltelefon i beslag snart sagt oavsett vilket brott de kunde handla om. Mord då möjligen men det förutsatte att journalisten var mördaren.
Tage Thuresson hade inte mördat någon. Hans resor hade sammanfallit med det en extremt skicklig hackare hade hittat på i den digitala världen. Frågan var nu om hackaren hade tagit vägen via Thuressons elektroniska prylar, om det kunde finnas spår och ledtrådar i dem och i så fall hur de skulle kunna få titta igenom all information.
– Du, en tanke slog mig, sa Sommargren plötsligt.
– Vad, frågade Jakobsson snabbt.
– Ponera att den vi letar efter vet vem Tage Thuresson är och att han valt just Thuresson för detta därför att han vet att de som ska försöka utreda saken kommer att köra skallen i svensk grundlag och det svenska grundlagsskyddet för tredje statsmakten.
Det senare, tredje statsmakten, var journalister.
– Du menar att han medvetet valt en journalist för att det ställer till det för oss?
– Ja, exakt.
– Vad var det Thelonious sa, ”det här är en marigt jävel”?
av Mikael Winterkvist | okt 21, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Han vaknade när de första solstrålarna föll in genom glipan i gardinerna, vid sidan av rullgardinen. Det tog några sekunder innan han orienterade sig och insåg var han var. Det tog ytterligare några sekunder innan han också insåg vad som hade hänt och vem som sov bredvid honom.
Hennes hår flyter verkligen över hela kudden, tänkte Taggen och hörde Fred Åkerströms vackra hyllning till kvinnan i sitt eget huvud. Veronica sov djupt bredvid honom. Kvinnan han hade älskat med kvällen innan och som han nu i stigande grad var livrädd för skulle vakna.
Vad skulle han säga?
Skulle det bli pinsamt?
Vad skulle han prata om?
Sakta började några saker gå upp för Taggen och alla handlade om framtiden i varierande grad. Samtalsämnet när Veronica vaknade skulle vara en av dem, oundviklig eftersom han inte kunde räkna med att hon skulle sova för evigt. Sånt händer bara i Disneys filmer. Därefter handlade det om framtiden i ett längre perspektiv.
Vad betydde deras gemensamma natt för framtiden?
Vad det en engångsföreteelse, var det inledningen på något nytt, något längre?
Taggen var också påtagligt nöjd med sig själv, inte så mycket för att han delat säng med en kvinna som stora delar av redaktionens unga män skulle vara avundsjuk på honom för, utan därför att han de hade älskat utan krångel, utan pinsamheter och utan incidenter.
Incidenter, tänkte Taggen. Är det verkligen rätt ord för något som kan inträffa när två människor ska älska för för första gången?
Han låg där och resonerade med sig själv, bytte ord i sitt resonemang för att formulera vad han tänkte. Något som Taggen gjorde rätt ofta men då handlade det inte dagen efter natten före utan om de texter som han jobbade med just då. Det var också därför han var en osedvanligt duktig skribent och krönikor och det var också därför han skrev bättre än de flesta. Det, och att han läste mycket. Taggen hade alltid hade en eller flera böcker som han läste.
– God morgon, sa Veronica, plötsligt och reste sig på armbågen, lutade sig in mot honom och kysste honom på munnen.
Taggen hoppade till, djupt försjunken i sina egna tankar.
– Skrämde jag dig, skrattade Veronica, fortfarande lutad in över honom.
– Lite, log Taggen.
– Jag var inne i egna tankar, tillade han.
– Jag har ibland den effekten på män, skrattade Veronica, rullade runt mot sängkanten, ställde sig upp och förkunnade:
– Nej, det här duger inte. Carpe Diem, men först ska vi ha frukost.
Hon greppade tag i en morgonrock. En stor, fluffig modell men innan hon fick den runt kroppen så hade hon dragit isär gardinerna, dragit upp rullgardinen och i motljuset så fick Taggen en glimt av den kropp som han förenats med bara några timmar tidigare.
– Herrgud, så vacker hon är, hann Taggen tänka innan Veronica ryckte av honom täcket, skrattade och gjorde klart att nu var det dags att starta dagen.
– Upp med dig nu. Jag är hungrig.
av Mikael Winterkvist | okt 18, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
Han hade inte en chans, det insåg han först efteråt. Efter att ha ramlat. ned på en finnig 15-årings intellektuella nivå och låtit hjärnan dra iväg med honom i en riktning där allt handlade om sex och kontorets sexigaste dam så insåg han snabbt två saker.
För det första så skulle han han skulle aldrig någonsin våga kalla Veronica Johannesson för kontorets sexigaste dam och för det andra så insåg han så småningom att hon hade en noga utstakad plan för hela kvällen, inklusive sänggåendet.
Det gick upp för honom när han letade efter sina väskor för att hoppa i något som på håll kunde antas för att vara en pyjamas eller i vart fall något som var avsett att sova i – en mycket sliten t-shirt och ett par lika slitna korta mjukis byxor.
Till slut hittade han sina väskor inne i det gemensamma sovrummet men inte heller då så insåg han fullt ut vad som var på väg att ske. Veronicas väskor vid kortändan var uppenbarligen en alldeles för enkel ledtråd för att vår hjältes polett skulle trilla ned.
En kvinna som ställer in bådas väskor i ett sovrum gör det inte av misstag och hon gör det inte av något annat skäl än att hon har bestämt sig.
När poletten till slut faktiskt trillade ned så lyckades Taggen ändå inte läsa av situationen rätt.
Hon kanske bara vill att vi ska sova ihop, tänkte Taggen för sig själv.
Visst, det var absolut en möjlighet och inte helt osannolik för den som inte kände Veronica Johannesson. Hon gjorde inte sånt. Efter årtionden i en mansdominerads värld så hade hon lärt sig att män ibland är idioter och ännu dummare än så vilket innebar att kommunikationen med män krävde övertydlighet. Efter ett viss stadie (läs alkohol) så kopplades mäns nedre region in i tankeverksamheten och när män tänker med sin lilla kompis mellan benen så tänker de påfallande ofta fel.
Så Veronica Johannesson hade inte ställt bådas väskor i det gemensamma sovrummet därför att hon var rädd för att sova ensam eller för att bara ställa undan dem tills diet var dags att gå och sova och sedan överlåta soffan till Taggen.
Väskorna stod där av helt andra skäl och det handlade inte om någon soffa eller att sova, inte inledningsvis i alla fall.
Hon läste också av Taggen och insåg att hon hade en nyamatör som hon måste ta hand om. Nyamatör i så måtto att han hade legat av sig, tappat förmågan att läsa tecken och till det drabbats av ett dålig självförtroende.
Nu föredrog hon en ny amatör framför kontorets och redaktionens yngre förmågor, rookie-klubben som Veronica kallade dem. Unga män med alldeles för stort självförtroende och alldeles för mycket kontakt med kompisen mellan benen som lite för ofta styrde hela deras hjärnaktivitet.
Under åren så hade en och annan ung man läst av situationen fullständigt fel och sedan ganska snabbt få ta skydd inne på närmaste toalett i väntan på att den handflata som satt placerad över enda halvan av ansiktet skulle försvinna.
Avtrycket av Veronica Johannessons handflata som var lika röd som hennes hår och handavtrycket brände ordentligt. De flesta unga män lärde sig läxan efter en sådan behandling men inte alla. Vid några tillfällen så hade de inte givit upp försöken och de unga männen befann sig föret eller senare med en avtrycket av röd handflata i handen i en kontorsstol inne hos närmast chef som berättade för dem att deras karriär på tidningen nu var över.
Veronica Johannesson var i en jämförelse med de här unga männen långt mera värdefull för alla redaktioner som hon arbetat på. Hon såg till att de tidningar där hon arbetade på fungerade, tjänade pengar och hon var på toppen av det en driven nyhetsjournalist. Mycket kompetent vilket var mer än som kunde sägas som kåta unga män som tror att de var kvinnors svar på en väldig massa frågor.
Veronica Johannesson vann alla sådana strider och hon tänkte vinna den här också – kampen om att förföra Tage ”Taggen” Thuresson och den stackaren hade fortfarande inte en aning om vad som skulle drabba honom inom mycket kort.
av Mikael Winterkvist | okt 16, 2024 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads
De hade plockat av borden, samlat ihop flaskor och tomma fat och röjt undan det mesta innan det var dags att, som det så vackert heter – dra sig tillbaka.
För Taggen så var det här med att dra sig tillbaka allt annat vackert. Det var snarare något som fick honom att vilja städa ett par vändor till därför att nu när festen var slut, alla hade gått hem, så inföll sig det ögonblick som han inte kunde undvika och ganska snart så skulle han få svar på frågan var han skulle sova, var hon skulle sova och hur kvällen skulle sluta.
Det senare gjorde honom mer än lovligt nervös och han fick anstränga sig till det yttersta för att inte avslöja det. Flera olika tänkbara scenarior rusade genom huvudet på honom.
Hon i sovrummet – han på en soffa.
Det minst nervösa. Det minst pressande och det hans nerver föredrog.
Hon i sovrummet – han i sovrummet.
Okej, han kunde mycket väl tänka sig att dela säng med Veronica men skulle det stanna där?
Skulle det inte stanna där så insåg han med ens att han varit helt borta från marknaden i flera år. Han var inte bara otränad, utan han var osäker på vad han förväntades göra och till och med hur han skulle göra det. Tage Thuresson förstod mycket väl det här med blommor och bin och samvaron mellan en kvinna och en man men det var hela vägen fram till det avgörande ögonblicket som han hade tappat taget om.
Det avgörande ögonblicket tänkte Taggen. Kan man verkligen kalla det för det avgörande ögonblicket?
Han var nervös över att inte veta om Veronica hade planerat att ligga med honom och oavsett vad hon hade planerat så kände han tydlig att han var ute på helt obruten mark.
Obruten mark, tänkte Taggen. Det var ju också en jävla liknelse.
Han kanske skulle få ligga med kontorets vackraste och sexigaste dam och han betedde sig inför detta på ett intellektuellt plan som en hormonstinn femtonåring.
Sen fanns ju även möjligheten att han inte skulle få ligga med kontorets vackraste och sexigaste dam vilket fick honom att reflektera över även detta ordval liksom utsikten att faktiskt inte få ligga med med kontorets vackraste och sexigaste dam.
Hur än Taggen vred och vände på situationen så kunde han inte komma runt det faktum att hur detta skulle utspela sig och var detta skulle sluta bestämde inte han. Det gjorde kontorets vackraste och sexigaste dam.
Han skulle naturligtvis kunna ta initiativet, prova med en invit men var samtidigt livrädd för om Veronica skulle avfärda honom. Taggen var för övrigt livrädd för hela situationen lika mycket som han kände sig ytterst obekväm i en roll där han hade absolut noll kontroll. Det var i vart fall så Taggen kände det. Veronica styrde all, kontrollerade allt och skulle de ligga med varandra så var det honom bestämde det.
Så han gick där, plockade med bestick, glas, flaskor och annat – i sin egen värld där det bara fanns en enda sak som snurrade runt.
Skulle han få ligga med med kontorets vackraste och sexigaste dam?
