Arga Gubben: Här är några beska droppar för alla Open Source anhängare

Arga Gubben: Här är några beska droppar för alla Open Source anhängare

Tid för att läsa: 4 minuter

Här kommer några riktigt bästa droppar för alla Open Source anhängare och alla förespråkare för öppna system byggda på öppen källkod. Hur vacker den tanken än är, hur rätt hela rörelsen, filosofin och alla anhängarna än har – vanliga användare skiter i vilket.

Du kommer inte att kunna locka till dig stora skaror användare med ett system som i princip bara har öppen källkod som säljargument. Användare bryr sig inte det minsta, i allmänhet, lika lite som de bryr sig om huruvida ett protokoll är öppet eller inte. Vanliga användare bryr sig kom hur ett program, en app eller tjänst fungerar och vad du kan göra med den. Är ett Open Source program en designmässig katastrof så kommer det inte att räddas av ett det skapats med öppen källkod.

Dra vidare

Ser webbplatsen, som hör till och som kopplats till ett Open Source program, ut som skit så kommer användare snabbt dra vidare.

Hur mycket det nu än stör dig som förespråkare för öppen källkod och öppna system så kommer du aldrig att lyckas att locka till dig användare om det huvudsakliga som du kan erbjuda är öppen kod. Det bryr sig mycket få användare om.

Du kommer inte heller lyckas att locka användare, få många att använda det du har skapat om det är obegripligt eller för krångligt. Förstår inte användare hur de ska använda ditt program så kommer öppen källkod inte att rädda det.

Kort sagt – argumentet att något utvecklats med öppen källkod betyder på det stora hela ingenting om en app, en tjänst eller program inte är enkelt att förstå, enkelt att använda och om användaren inte ser någon verklig nytta med den öppna källkoden.

Jo, jag vet – raderna ovan kan tolkas som ett frontalangrepp på en hel rörelse, en hel filosofi – en attack mot öppen källkod.

Det är det inte.

Öppen kod

Den logiska kullerbyttan i sammanhanget, som ofta göras i de här kretsarna, är att det finns en alltför blind tro på konceptet – öppen kod. Ett Open Source-program faller under samma regler och funktioner som alla andra program, hävdar jag och måste ha, om det ska lyckas, något eget – en USP, Unique Selling Point.

Det måste finnas något bra, vettigt och användbart och det räcker absolut inte med att bara ”inte vara Twitter”, vilket är en manöver som Mastodon nu försöker med. Mastodon har likheter med Twitter, snarlika funktioner men Mastodon har inga helt unika funktioner och Mastodon är dessutom lite svårare att förstå sig på för användaren och lite svårare att använda använda än vad Twitter är. Jag skriver lite vilket naturligtvis varierar utifrån användarens kunskaper men bara det faktum att du inte ansluter dig till en enda server, ett enda namn är förvirrande. Du ska välja instans, ett system och en server som du ska ansluta dig till. Det räcker inte med att skapa ett konto och sedan bara logga in och börja att använda Mastodon.

Historiskt

Historiskt så har Mastodon haft sina uppsving då många användare har strömmat till, för att sedan sakta tappa en stor del av alla nya användare. Försöker du diskutera detta med administratörer inom Mastodon så kommer du att få veta att så brukar det vara, att de är vana vid att användare kommer och sedan försvinner. Det är inte alla som ser det som ett problem att inte lyckas med att behålla och öka antalet dagliga, aktiva användare. Det är inte viktigt därför att det inte ger några intäkter, tvärtom större utgifter för varje ansluten server.

Tolka nu inte det som att kommersiella system per automatik är bättre men moroten att ha fokus på att locka och behålla fler användare tycks inte finnas där.

När jag anslöt mig första gången så var Mastodon i ett rätt förfärligt skick – klienter, appar och provar var det. Det var en samling mediokra program, trista, undermåligt designade – fula som stryk. Mitt andra försök på Mastodon kom efter det att Elon Musk på kort tid drabbats en en serie intellektuella kortslutningar och då hade det också börjat att komma vettiga, snygga och fungerande klienter. Program och appar som faktiskt hade något eget – inte minst gick de att använda.

De absolut bästa klienterna för Mastodon har en sak gemensam – de är inte utvecklade under konceptet öppen källkod.

Varför

Frågan som ofta missas eller glöms bort är varför.

Varför skapar du ett meddelandesystem, en social tjänst, ett program, en app eller en tjänst och väljer att göra det med öppen källkod?

För att locka till dig andra utvecklare som kan hjälpa till att utveckla det du vill skapa duger utmärkt som en startpunkt men sen då?

När du fått ihop en skara utvecklare – vad ska driva utvecklingen vidare och vilka mål finns då?

I det läget är det dags att fundera på om det här med öppen källkod är huvudargumentet och om du tror att det kommer att locka användare. Hoppas du på att andra ska hitta ditt program, din app och din tjänst och bli användare så är öppen källkod inte huvudnummret.

Kom ihåg – vi användare skiter i vilket. Vi tittar på det du har skapat för att få svar på en enda fråga – kan jag använda det här?

Macken har sett: Money Electric: The Bitcoin Mystery – vem är Satoshi Nakamoto?

Macken har sett: Money Electric: The Bitcoin Mystery – vem är Satoshi Nakamoto?

Tid för att läsa: 2 minuter

Satoshi Nakamoto är en pseudonym. Det är också den person som uppfann och grundade Bitcoin 2008, kryptovalutan men ingen vet vem det är. Nu tror sig dokumentärfilmaren Cullen Hoback ha identifierat Satoshi Nakamoto och bevisen längs fram i den här nya dokumentären.

Genom att jämföra olika konton, hur texter skrivs, en del stavfel och stavningar av ord så anser sig Cullen Hoback ha fått fram tillräckliga bevis för att peka ut Peter Todd, programmerare från Kanada som varit involverad i Bitcoin sedan 2010.

Utskrattad

Bland Bitcoin-fans och kryptovalutajournalister har mysteriet med Nakamotos identitet varit föremål för hård intensiv debatt och mängder av mödosamma utredningar i mer än ett decennium. Hittills så har ingenting har bevisats slutgiltigt, och en handfull försök att knäcka fallet har misslyckats.  Det mest ökända är en stort uppslagen artikel i Newsweek från 2014 där en fysiker, Dorian Nakamoto, som pekades ut. I efterhand visade det sig att Dorian Nakamoto inte hade någonting alls att göra med Bitcoin.

Det är med andra ord ett vågspel att försöka att ta reda på vem Satoshi Nakamoto – och du riskerar att bli utskrattad om du försöker, och misslyckas. Cullen Hoback har gjort det förr – han tillbringade flera år med att leta reda på Q – grundaren av QAnon-rörelsen, prickade uppenbarligen också rätt eftersom Q märkligt nog tystnade efter avslöjandet.

Macken tittar på: Q – Into the Storm, vem ligger bakom QAnon?

Väv

Cullen Hoback väver en liknande väv även den här gången med konton, inloggningar och postade inlägg. Den kod som ingår i Bitcoin har analyserats och den mest övertygande ledtråden är ett utbyte 2010 på ett Bitcoin-forum där Peter Todd svarade på ett inlägg av Nakamoto, på ett sätt som verkade fortsätta Bitcoin-skaparens tankebanor, vilket kanske tydde på att de var samma person, och att han av misstag hade postat från fel konto. Strax efter tystnade Todds konto och även Nakamotos kontot – i två år.

Peter Todd förnekar också att han kan skriva C++-kod trots att de kunskaperna finns angivna på ett av hans tidigare CV:n så sammantaget så finns det substans i Cullen Hobacks slutsatser och antaganden.

Sen om Peter Todd verkligen är Satoshi Nakamoto är upptill var och en att bedöma. Är han det så är han också en varldens rikaste – i Bitcoin.

Du hittar Money Electric: The Bitcoin Mystery på: Max

Betyg

Arga Gubben: Två saker bara … som gör mig förbannad

Arga Gubben: Två saker bara … som gör mig förbannad

Tid för att läsa: 2 minuter

man in blue collared top

En klocka har väl ändå en högst primär funktion – berätta vad klockan är, hålla reda på tiden – eller hur? Så varför köpa en klocka där du inte ser vad klockan är – en urtavla utan siffror, en urtavla med siffrorna liggandes i en hög på botten eller en så komplicerad urtavla att du kan se allt annat, utom tiden.

Jodå, jag fattar det där med att en klocka är en accessoar, en modepryl på handleden, en statussymbol och en skrytpryl, jag fattar det men ändå – köpa en klocka som du ska ha utan att bry dig om vad klockan är?

Handlar det om design, utseende, så skulle du ju kunna köpa en enkel sak att ha på handleden som kan visa en bild. Sen kan du byta bild, ha urtavlor utan siffror och visare, urtavlor som visar allt annat vad klockan är, som byter bilder och en massa annat roligt – då ska du kanske inte ha en klocka?

Klockor visar tiden. Punkt.

Pixlig grafik

Märkliga klockor och fula, icke-funktionella urtavlor stör mig inte egentligen. De gör mig mer konfunderad, något lite lätt fascinerad. Det som däremot stör mig är de som utvecklar ett dataspel, sitta och ritar grafik och bilder som ska vara med och som sedan tycker att det är skitballt med ”retro-look” och som alltså skapar ett spel 2023 med dassig grafik.

Vad är det för fullblodsidioti?

”Kolla in mina senaste bilder som jag tagit med min mobil – de har en störtskön retrolook där inte en enda detalj är skarp och där varje bild ser ut som närbilder av havregrynsgröt. Coolt eller hur?”

Vaggad på ett kvistigt trägolv, tappad som liten hittad i skogen eller vad det är för fel på de här spelutvecklarna?

Dassigt

Vill jag ha ett dassigt, pixligt spel så kan jag leta fram ett gammalt spel från 1995. Jag går inte och köper ett spel 2023 som är pixligt för att det har ”en skön retro-look”.

”Jo, vår nya bilmodell har pimpats av en ruggigt skön retrosnubbe. Han har plockat bort säkerhetsbältena, rivit ur alla airbags och strypt ned bilen så att den gör max 30 knyck. Ruggigt retro!”.

Hörde jag någon svära Epa-traktor?

Det är inte coolt att vrida klockan tillbaka. Det är inte retro att skapa pixliga spel.

Det var inte bättre förr, tro mig, jag var med.

Macken har sett: Disclaimer – raffinerad thriller där allt inte är vad det ser ut att vara

Macken har sett: Disclaimer – raffinerad thriller där allt inte är vad det ser ut att vara

Tid för att läsa: 2 minuter

Catherine Ravenscroft (Cate Blanchett) får en dag en bok tillskickad till sig. En bok är hon är huvudperson och där en del av hennes liv som hon gjort allt hon kan för att glömma.

Disclaimer bygger på boken av Renée Knights, regisserad av Alfonso Cuarón, med en rad tunga namn i rollerna – Kevin Kline och Sacha Baron Cohen för att nämna några förutom Cate Blanchett. Det är en psykologisk, välgjort thriller med explicita sexscener  för i botten finns unge, het kärlek – utan att avslöja för mycket. För det är själva poängen med Disclaimer, dra inte för snabba slutsatser för allt är inte vad det ser ut att vara, eller vad du tror.

Vävs samman

Det är snyggt gjort, ett gediget handtverk med ett foto lite utöver det vanliga och historien om ett framgångsrikt par vävs samman med en gammal man, som förlorat sin son, sitt jobb och som nu tänker försöka komma över förlusten av sin hustru på ett utstuderat sätt.

Du hittar Disclaimer på: AppleTV+

Betyg

Surfa snabbare – sätt fart på din DNS i macOS

Surfa snabbare – sätt fart på din DNS i macOS

Tid för att läsa: < 1 minut
Så får du fart på din DNS igen i macOS

Så får du fart på din DNS igen i macOS

Domain Name System (DNS), är en viktig del i din dator och hela Internet. Se det som nätets telefonkatalog som gör att du hittar rätt webbplats. Ibland kan din DNS behöva återställas och städas för att du ska få fart på din Mac igen. Så här gör du.

Du behöver först hitta Terminalprogrammet som du hittar i foldern verktyg i din Mac. Starta Terminalprogrammet och skriv:

sudo killall -HUP mDNSResponder;say DNS cache har rensats

DNS:ens cache kommer nu att rensas och återställas vilket brukar vara det som behövs för att få fart på din dator igen.

I kommandot finns även ett kommando som gör att din dator faktiskt kommer att säga att kommandot är utfört.