av Mikael Winterkvist | maj 13, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon
Idag lämnade Public service-kommittén över sitt betänkande till kulturminister Parisa Liljestrand (M). Public Service föreslås få minskade anslag, en annan roll vilket kanske inte är det mest överraskande utan det at är Tidöpartierna och opositionen är djupt oeniga på en rad punkter.
Mediapolitiken, bland annat hur Public Service (Sveriges Radio, UtbildningsRadion och Sveriges Television), ska hanteras, villkor och uppdrag har tidigare varit ett ämne och ett område där det har rått stor politisk enighet. Public Service har ansetts så viktigt att det också har ansetts av stor vikt att alla större beslut görs med stor enighet – fram till nu.
Flera frågor delar partierna där S, V, MP och C reserverar sig mot flera av delarna i förslaget:.
- Anslagen, den mängd pengar som bolagen ska få – S, V, MP och C vill tilldela Public Service högre anslag
- S, V, MP och C är mot att det ska utredas om huruvida bilagen ska slås samma i framtiden
- Det årder också en politisk oenighet om hur, var och på vilket sätt Public Service ska få agera och verka. End fråga har varit hur bolagen syns och erbjuder tjänster på nätet, internet. S, V, MP och C anser inte att det krävs begränsningar.
Strategiskt och taktiskt misstag
Med facit i handen så begick framför allt Liberalerna ett stort taktiskt och strategiskt misstag när de begärde att Public Service skulle finans med i Tidöavtalet. Liberalerna har traditionellt alltid försvarat Public Service men i och med att ämnet finns med i Tidöavtalet så kan de inte agera nu, politiskt. De är bundna av avtalet och de måste ställa sig bakom ett förslag som på sikt kommer att innebär stora förändringar för svensk Public Service.
Det kommer inte att bli samma stålbad som i Danmark där Public Service snabbt tvingades att skära ned verksamheten på ett minst dramatiskt sätt. Sverige rättar nu in sig i ett internationellt led där Public Service har försvagats – även om det kanske kommer att ta lite längre tid här än i andra länder.
Den som funderar över varför kan ju göra en sökning på hur Sverigedemokraterna och falanger av moderaterna ser på Public Service. Kritiken från det håller torde vara att avvecklingen går för långsamt men det kan du inte säga när utredningen nu skickat fram Lars Leijonborg för att lugna folket med ordf som ”brett uppdrag”, ”trots allt rätt stor enighet”.
Pengar
I grunden handlar det om pengar och det är stora skillnader – även om förslaget vill öka anslagen. Det är med hur mycket och när som skiljer Tidöpartierna och S, V, MP och C.
Enligt förslaget ska bolagens medel för 2026 öka med tre procent, utifrån 2025 års tilldelning. Därefter ska det ske en nedtrappning av uppräkningen. 2027 till 2030 ska medlen räknas upp med två procent per år – och mellan 2031 och 2033 med en procent per år.
Det se ut som små skillnader mot det S, V, MP och C. vill men till de här siffrorna ska också läggas en framtidsprognos – en konsekvensanalys och en sådan har båda sidor gjort och kommit fram till helt olika resultat. Därför menar S, V, MP och C at t förslaget i praktiken innebär en nedskärning av Public Service. Bantningen, eller inledningen på en diet för Public Service saknar dessutom stöd hos forskningen – och viktigast av allt – folket. Frågar du allmänheten så har Public Service inte bara ett starkt stöd vad gäller trovärdigheten – en stor bred majoritet vill inte skära ned eller minska Public Service.
Förslag
Kom också ihåg att detta är ett förslag och redan på presskonferensen stod det klart att det finns meningsskiljaktigheter även mellan utredningen, dess förslag och Sverigedemokraterna.
– Public service uppfattas som politiskt vinklat ibland. Därför föreslår vi granskning av bolagens opartiskhet, säger Alexander Christiansson, SD:s ledamot i kommittén.
Dagens Nyheter
Sverigedemokraterna vill alltså granska innehållet – som de redan på förhand anser är vinklat vilket i klartext innebär att ute med badvattnet spolas den journalistiska integriteten och hela det journalistiska uppdraget – att kritiskt granska alla, även det politiska systemet. Den som nu fortfarande tycker att farhågorna är överdrivna, att det är små skillnader mellan det som föreslås och det S, V, MP och C vill bör göra en sökning på nätet och framförallt se vad Sverigedemokraterna, en viktig del i regeringsunderlaget har sagt om Public Service.
Jimmie Åkesson har upprepade gånger sagt att SVT, SR och UR ska skäras ned och det långt utöver vad som nu förslås. Staten ska även styra verksamheten och även om SD skriver att Public Service ska vara oberoende så är det bättre att lyssna på vad se säger.
SD:s Linus Bylund har föreslagit att journalister som bryter mot reglerna om opartiskhet och saklighet ska bestraffas. Straffet skulle kunna bli böter eller avsked. Kom nu ihåg att det är staten som ska avgöra vad som är opartiskt och sakligt – inte Public Service.
Motion
I en tidigare motion skriver SD att om ett inslag kommer fram till att invandringen kan ha ekonomiska fördelas så ska:
”nationalekonomer kontaktas för att genomföra beräkningar av asylinvandringens ekonomiska påverkan på samhället, om nödvändigt utifrån olika scenarier, för att på så vis bringa mer kvalificerade bedömningar av hur sakförhållandena ser ut i det aktuella ämnet.”
I klartext så kan en enskild journalist sparkas om det rapporteras om invandringens eventuellt positiva påverkan på samhället.
Public Service är en nagel i ögat på Sverigedemokraterna och även om förslaget som läggs fram är en nedskärning på sikt så är det ett förslag och som en del av Tidöpartierna så kommer SD att trycka på för att kapa ned Public Service ytterligare.
av Mikael Winterkvist | maj 13, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon
Inom EU-området så kan utvecklare välja alternativa betalsätt, utanför App Store, efter krav från EU. Enligt Apples siffror så omfattar det runt 65 000 utvecklare inom EU-området. Gissa hur många som ansökt om att få använda externa betalmetoder?
Apple har fått utstå hård kritik, under lång tid, för att inte tillåta alternativa betalmetoder, utanför EU. Nya EU-lagar tvingar nu Apple och andra att öppna upp sina system och sedan en dryg månad tillbaka så finns möjligheten, inom EU. Utvecklare kan använda externa betallösningar, utanför App Store.
Enligt nya siffror från Apple, lämnade till domstol, i striden med Eric Games så har 38 utvecklare gjort det.
38 av 65 000 med andra ord. Jag är verkligen inget mattesnille men det motsvarar 0,06% av alla utvecklare som omfattas av de nya reglerna. Låt mig ge mig på en vild gissning – av de 38 som vill använda alternativa betallösningar så är 38 stora bolag, stora utvecklare, däribland Spotify och Epic Games.
Ökad konkurrens
EU:s motiv för de nya lagarna var att öppna upp de stora tech-bolagens olika system och tjänster för ökad konkurrens. Det skall på sikt förbättra för oss konsumenter med ett ökat utbud, förhoppningsvis lägre priser och ge en öppnare marknad.
Vad händer om Apple öppnar upp App Store och tillåter appar utanför App Store?
Det här är en sidoeffekt som EU:s lagstiftare möjligen tänkt på men som fallit bort i debatten – gynnar de nya reglerna verkligen små, oberoende utvecklare, mindre bolag?
Spotify
Det förefaller också som mycket märkligt att EU ställer sig på Spotify sida i striden med Apple om avsikten är att öppna marknaden och gynnas oss konsumenter. Spotify är den utan tveksam största aktören på marknaden med 56-60% när det handlar om streamad musik. Med Apple’s färska siffror i handen, och med EU:s agerande efter det att de nya lagarna har införts, så ser det ut som att de som mest efterlyst betalalternativ är de stora bolagen och att EU riktar krav mot en mindre konkurrent indirekt på uppmaning av marknadsdominanten.
Jag förstår att de stora bolagen, de stora utvecklarna, vill slippa att betala 30% till Apple för en butik, ett distributionssätt, en säker plattform och kontroll av inlämnade appar. För även om Epic Games och Spotify vill framställa det som att App Store bara är en plats för nedladdningar av appar så är App Store mycket mer. När det gäller Spotify så betalar musikjätten försvinnande lite i avgifter till Apple. Apples siffror säger att 98% av alla abonnenter inte köper såna abonnemang via App Store. Spotify vill inte betala ens de avgifterna vilket ökända tre sig en smula märkligt.
Plattform
Apple tillhandahåller en stabil plattform, säkra betalningar, säkra appar och en enkel hantering för oss användare. Det anser Spotify att de ska få använda fritt, i vart fall så har Spotify inte berättat vad de anser är skäliga avgifter – bara att de inte vill betala Apple.
Tolka nu inte detta som att jag ställer mig på Apples sida och vill ha det som vi alltid har haft det. Jag är för EU:s nya regelverk men det går att göra invändningar mot EU:s hantering av hur reglerna införs och på vems Ida som EU landar när de ska göra det bättre för oss konsumenter.
Sedan Apple nu har presenterat de här siffrorna så framstår det som att de som mest och hetast eftertraktade de nya lagarna var andra jättar.
av Mikael Winterkvist | maj 12, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon
Jag har ägt två iPad Pro och fler iPads än jag kommer ihåg. Pro-modellerna var mina bärbara datorer och jag försökte använda dem som en laptop i flera år. Jag intalade mig själv att det gick men insåg till slut att du gör praktiskt taget allting snabbare med en bärbar Mac.
När Apple började att uppdatera iPad Pro så satt jag med en dyr surfplatta, väntade på att uppdatera, väntade på den nya modellen och fick då veta att mitt tangentbord som köpts för drygt 4 000 kronor inte skulle passa till den nya modellen. Ett tangentbord, två år gammalt, som kostade fyra gånger mer än vilket annat högklassigt tangentbord som helst passade inte.
Slut
Där tog mitt användande av en iPad som laptop slut. I efterhand skulle det visa sig att det gamla tangentbordet visst passade men det kunde vara ett glapp på någon millimeter men då var det försent. I ren ilska gick jag tillbaka till en MacBook och sedan dess har min bärbara Mac varit en MacBook Pro.
Det var också då jag snabbt insåg att mitt sätt att jobba med en IPad Pro var långsammare, omständligare och jag kunde inte jobba som jag ville och absolut inte lika effektivt. Tangentbord, styrplatta och penna var inte det mest effektiva sättet att jobba.
Damm
Min gamla iPad Pro stod och samlade damm, den var lite för stor, lite för klumpig för att konsumera media med – video, film, bilder, sociala medier och så vidare. Den gick till slut vidare till en som behövde den bättre. Sen hade jag ingen iPad ganska länge – till nu. Den här gången ville jag se om det gick att plocka ihop en fungerande lösning, utan Apple, och jag ville inte lägga lika mycket pengar på en iPad igen därför att det var min övertygelse att en iPad inte kan ersätta en laptop. Det är fortfarande min övertygelse – för mig och mott sätt att jobba. En iPad kan absolut ersätta en bärbar dator för många, jag skulle säga väldigt många men alltså inte för mig. Akilleshälen är iPadOS, inte hårdvaran, inte tillbehören och inte apparna heller.
Tangentbord
Då jobbade jag med ett inbyggt tangentbord med styrplatta, Apples tangentbord, och med Apple Pencil. Det var uteslutet den här gången. Jag tänkte inte lägga de pengarna på en ”ny” iPad. Budgeten ledde fram till ett tangentbord som är litet, skönt att skriva på, utan styrplatta och utan att vara upplyst. Anledningen var att jag ville ha extremt bra batteritid. Priset var också en viktig faktor. Jag ville ha mest ”bang for the back” och valde bort Apples tangentbord, jag valde bort Logitech och valde Zagg. Huvudsakligen därför att jag under åren haft ett par omslag från Zagg som visat sig både vara prisvärda och skydda bra. Kvalitet utan överpriser helt enkelt. Jag valde en begagnad iPad därför att prestanda inte var ett huvudkrav och jag tycker inte att det är värt att betala mellanskillnaden mellan M1 och M2.
Mus
Slutligen så fick det bli en mus för att jag ville ha ett så lika arbetssätt som med min MacBook Pro. Det senare skulle visa sig vara nyckeln. Musen öppnade upp iPadOS på ett sätt aldrig tidigare. Jag var så inne på att jag skulle ha med mig allt, integrerat, att jag gömde bort att prova att jobba med en helt vanligt mus – inte med styrplatta eller pennan. Jag valde bort Apple igen då jag aldrig varit särskilt förtjust i Magic Mouse. Den är för låg, ger för dåligt stöd för handleden och den måste laddas liggande på rygg. Jag tittade på Logitech som är det märke som jag använde under en massa år innan jag fick för mig att Apple är bättre – vilket Apple inte är. Apples tangentbord är dyra, dåliga ur ekonomisk synvinkel och det gäller mössen också där Apple i sin förtjusning över att designa allt utan hänsyn till funktion levererat riktigt dåliga lösningar.
Nu är jag ju överdrivet petig med min miljö. Är tangentbordet svart så måste musen vara svart. Är tangentbordet vitt så ska musen vara vit. I Apples värld det grått, vitt och svart som gäller.
Satechi
Jag valde en mus med scrollhjul, precis som Logitech, och jag gjorde det enkelt och köpte den av min leverantör mStore (sannolikt världens bästa leverantör). De har en liten snygg mus, Satechi, laddningsbar i svart och aluminium. Priset – 399 kronor är inte mycket att säga om.
Min budget, påhittad av mig själv förvisso, ledde fram till en ny lösning. En mer traditionell lösning och plötsligt så började det att fungera långt mycket bättre än tidigare. Tangentbordet har direktstöd för att visa alla öppna fönster/appar och stöd för alla viktiga genvägar och i kombination med en helt vanlig mus så hittade jag ett bättre, rent av mer naturligt sätt att jobba med min iPad.
Skärmen
Skärmen är på ”bara” 11-tum men jag har ägt två MacBook Air 11.6-tum så det kändes inte alls ovant eller bakvänt. Du scrollar lite extra bara – inget problem.
Allt kompletterades med en D-Link 4GLTE-router med det SIM-kort som tidigare suttit i mina iPad Pro. Även det ett slags budgetval. Apple vill ha 2 000 – 2 300 kronor extra för en enhet med SIM-kort. Routern kostade under 500 kronor. Räknade jag sedan ihop vikt, för min iPad ska med på resor så skiljer det nästan ett kilo i jämförelse med min MacBook Pro.
Efter att ha testat ett gäng appar så har jag en ersättare till en MacBook Pro – på resa, inte för produktion för där är en ”riktig” laptop fortfarande överlägsen på snart sagt alla enskilda punkter.
Ibland är det bra att hålla igen, inte köpa allt som det sitter ett äpple på. Ibland är det bra att tvinga på sig en budget, leta efter billigare alternativ och tänka till.
Det som återstår är en musmatta och där ska jag se vad jag kan hitta i vårt grannland dit nästa resa går för att fira 17 Maj.
av Mikael Winterkvist | maj 12, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon
Låt mig säga det direkt – allt gott jag någonsin har sagt om HP tar jag utan omsvept och ursäkter tillbaka – allt. Vidare – köp aldrig en skrivare från HP, aldrig.
HP är ett företag som kommer att försöka att snärja in dig, till varje pris, som försöker få dig att teckna abonnemang på skrivarbläck, dyrare än rent heroin. De använder mjukvara som ur säkerhetssynpunkt är ett skämt och de kommer på alla sätt göra sitt bästa att förvandla din tillvaro till ett irriterande helvete.
Mjukvaran
Låt oss börja med mjukvaran – HP har ett program som heter HP Smart och som enbart och uteslutande är smart för HP. Sitter du i ett lokalt nätverk, har din HP-skrivare i samma nät så tvingas du ändå att logga in för att kunna göra minsta underhåll. Varför det vet bara HP men ett företag som kräver att du ska vara inloggad hela tiden, som kräver extern nätaccess gört det av ett enda skäl – kontroll.
Mjukvaran klarar däremot inte att hantera lösenord för din skrivare, kryptera överföring eller ens erbjuda grundläggande säkerhet men det är ju inte det som är viktig – det är att se till att du alltid är inloggad och HP hela tiden vet vad du gör.
Abonnemang
HP har abonnemang för att du aldrig ska bli utan bläck. Smart, smidigt om det inte vore för att HP tar bra betalt, tjänar massor på bläck som du aldrig gör av med och som du ändå får betala för. HP accepterar inte heller att du som köpt deras produkt köper bläck av vem du vill eller av vem du vill. Det finns naturligtvis billigare bläck som är minst lika bra men då kommer din skrivare att skrika om att du använder en icke godkänd produkt – vilket ju på det hela taget HP inte har ett dugg med att göra. Det är ju din skrivare, eller borde vara det.
Mjukvaran för underhåll är i själva verket ingen mjukvara utan en märklig hybrid mellan programvara och en hemsida. Det är ur designsynpunkt taffligt sammansatt och ytterst opedagogiskt. Till det kan läggas att allt underhåll gömts undan och du får leta ett tag bland alla stora fina färgplattor som HP nogsamt dolt alla funktioner bakom.
Sämre
Behöver jag tillägga att bläckstråleskrivare blir allt sämre, snabbt, över tid om du inte använder den en frekvent och dagligen?
Behöver jag tillägga att det inte spelar den minsta roll om du så kör underhåll, rensning, städning och kalibrering av skrivaren när den börjar att fallera och den inte ens kan skriva helt vanlig svart text?
Förmodligen inte därför att det är det bläckstråleskrivare gjort sedan urminnes tider och HP är inte ett enda dugg bättre på att tillverka den typen av skrivare – snarare sämre.
Slå sönder
Jag har nu bestämt att så snart jag hittat en vettig laserskrivare så kommer jag att utföra ett rituellt mord på den förbannade skitskrivare som jag var dum nog att lägga pengar på. Jag ska göra precis som i filmen Office Space – ta den med mig ut på ett fält och så den sönder och samman. Sedan ska resterna förpackas och skickas till HP.
Jag har gjort det förut med en bilstereo av märket Philips (om jag minns rätt). Denna bilstereo hade ett demoläge som petades igång så snart strömmen bröts. Demoläget var en fruktansvärt irriterande ljusslinga med text som berättade vad just denna bilstereo klarade av – ett demoläge avsett för bilhandlare. Det är fullständigt obegripligt hur Philips kunde komma på tanken och än mindre att tvinga på vanliga konsumenter detta fanstyg för det var allt annat än enkelt att få bort demoläget. Till slut tröttnade jag, slog sänder bilstereon i molekyler (nåja) och skickade allt till Philips. Sedan dessa har det aldrig suttit en Philips bilstereo i några av mina bilar.
Det är inte så att jag är långsint men jag har gott minne.
HP- skrivaren på kontoret kommer att gå samma, välförtjänta öde till mötes och det ska bli mig ett sant nöje.
av Mikael Winterkvist | maj 12, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon
Min nya iPad är inte ny, den är begagnad, men i nyskick. Jag fick förvisso inte välja färg vilket är tämligen likgiltigt därför att jag ganska omgående har smällt på ett skal vilket gör att färgen knappt syns.
Det är en iPad Air, 2022, med M1-hårdvara och 256GB lagringskapacitet. Priset – om jag hade köp den helt ny landar på 16 321 kronor – då inklusive Apples Magic Keyboard och Apple Care.
Jag har betalat strax under 8 000 kronor för en iPad Air med 12 månader garanti och ett tangentbord. Det är en prisskillnad på en bit över 6 000 kronor vilket onekligen är ganska mycket pengar. Då ska sägas att det inte är Apples Magic Keyboard utan Zaggs kopia och det är inte Apple Care utan en annan typ av försäkring och garanti – kortare tid förvisso men dock 12 månaders garanti. Jämförelsen är alltså inte rättvis utan en mer en fråga om funktioner, inte vilka produkter som har valts. Se det som en redovisning över att du inte alltid måste hålla dig till Apples produkter för att få de funktioner du behöver.
Min lösning
För att det inte ska vara förvirrande så kanske jag ska förklara hur min lösning ska se ut. Jag ville ha en iPad med tangentbord och en mus, inte en inbyggd styrplatta, utan jag ville hitta att arbetssätt som är så lika det sätt som jag jobbar med dagligen. Jag har använt en iPad med ett tangentbord med inbyggd styrplatta och i de allra flesta fall så är styrplattan för liten, eller jag upplever att den är det, vilket är avgörande. I min värld är det naturligare att använda en iPad med en mus och ett tangentbord.
Vidare så har jag en extern skärm på mitt kontor, kopplad till en hub, och jag ville att oavsett om jag ansluter min MacBook Pro eller min iPad så ska båda enheterna fungera på samma sätt. In med en sladd och sedan ska allt vara uppkopplad och anslutet.
Därför detta min lösning.
Apple Pencil hade jag sedan tidigare så den är inte inräknad.
SIM-kort
Tidigare så har jag alltid köpt mina iPads med plats för SIM-kort men jag valde en liten bärbar 4G LTE router, en D-Link, som har den stora fördelen att jag kan koppla upp till åtta enheter till den och den har eget batteri som ska klara runt 5-6 timmars drift. SIM-kortet hade jag sedan tidigare och D-Link routern kostade under 500 kronor vilket kan jämföras med 2 200 kronor som Apple vill ha i mellanskillnad för en iPad med plats för ett SIM-kort.
iPad Air Cellular, 256GB, nypris – 11 995
Apples Magic Keyboard – 4 295 kronor
Apple Care+ – 995 kronor
Summa: 17 285 kronor (priserna är för M2-modellen)
iPad Air, 256GB, begagnad, – 7785 kronor
Zagg Keyboard, nordiskt, – 1159 kronor
D-Link Router – 478 kronor
Satichi, trådlös mus – 399 kronor
Försäkring, garanti, 12 månader
Summa: 9 821 kronor
Skillnad: 7 468 kronor
Kom nu ihåg – garanti och försäkring är inte AppleCare+ som gäller i två år och som omfattar mer än vad försäkringen och garantin gör. Det är inte ett Magic Keyboard men det är ett fullt ut fungerande tangentbord. Det gör att jämförelsen haltar något. Du får ett betydligt bättre och längre skydd med Apple Care+ och Zaggs tangentbord håller inte samma kvalitet som Apples Magic Keyboard. Invänder du att jämförelsen därför inte är rättvis så har du helt rätt – jag har jämfört funktion och pris, inte kvalitet.
Mina argument för att köpa begagnat handlar nu inte bara om priset utan även om funktion. En iPad är ingen laptop, ingen bärbar Mac, även om den kan fylla en del av de funktionerna. Jag kommer i första hand att använda min iPad Air för konsumtion av radio, tv. film, bilder och annat. Först i andra hand för att skriva och producera saker. Den kommer att fungera som min bärbara enhet på resor men den kommer inte att vara mitt huvudsakliga redskap för produktion. Det har jag en MacBook Pro och en Mac mini till.
Prestandamässigt
Prestandamässigt så är det ingen dramatisk skillnad mellan M1 och M2 så det faktum att det sitter M2-hårdvara i nya iPad Air motiverar inte mig till att köpa en helt ny iPad, lika lite som att jag tycker att Apples Magic Keyboard är värd sina pengar.
Det kommer en recension av ZAGG Pro Keys Touch Keyboard Case framöver för övrigt.
Apple hävdar att det är stor prestandaskillnad mellan M1 och M2, och det har Apple rätt i, men i praktiken, under vardagligt bruk så kommer du som användare inte märka stor skillnad. Med det sagt – det är skillnad, M2 är snabbare men M1 har fullt tillräckligt prestanda.
OLED
Det sitter en OLED-skärm i nya iPad Air men det räcker inte heller för att övertyga mig om att nytt är bättre. iPads akilleshäl är att den inte fungerar som en ersättare till en bärbar MacBook, inte fullt ut, och det är därför jag valt att spara nästan 8 000 kronor och valt en begagnad iPad Air. Hade en iPad kunnat fylla funktionen som en bärbar laptop så hade jag utan att blinka valt en iPad Air M2 med Logitechs tangentbord med inbyggd styrplatta.
Problemet med iPad är inte hårdvaran, färgerna, kameran eller vikten – det är iPadOS.
av Mikael Winterkvist | maj 11, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon |
Först – detta inlägg kommer att innehålla tonvis med svordomar för nu är jag förbannad. Du är härmed varnad.
Var kommer ni ifrån, alla ni lättkränkta, överkänsliga, kränkta smådjävlar? Jag är dödligt less på alla som häckar i sociala medier och som gör sitt bästa över att bli kränkta och förolämpade. Ni som ska dra igång ett världskrig över ett taskigt formulerat inlägg och som vill se huvuden rulla för minsta lilla misstag, Var kommer ni ifrån, ni alla perfekta varelser som aldrig någonsin har begått ett misstag.
Ni skriker er hesa över vad en komiker har sagt eller skrivit – fascinerande, ni saknar helt humor också och tror att det finns en massa ämnen som du inte får skämta om. Låt mig då avslöja en hemlighet för dig – det gör det inte och tror du inte mig så fråga valfri komiker.
Jag är som sagt dödligt less på er och de senaste veckorna så har jag använt ”mute” och ”block”- funktionerna jävligt frekvent. Jag har fått nog helt enkelt och jag tål er inte. Jag fixar inte erat inskränkta, lättkränkta resonemang som innebär att vartenda ord som någonsin har yttrats ska värderas, analysera och sedan betygsättas efter skala där ingen, absolut ingen får ta illa upp.
Skit på er!
Dum
Är du nu så dum så att du tror att jag förespråkar fritt fram för vilka dumheter som helst så ber jag dig att per omgående lämna denna blogg – du är för dum för att jag ska orka förklara för dig. Alla er andra ber jag ödmjukt som ursäkt för den aggressiva tonen.
Det är väl klart som fan att vi ska visa varandra vederbörlig respekt, skiljas åt som vänner och konstatera att vi tycker olika men det är inte snöflingornas agenda. De ska till varje pris ha rätt, helt rätt och det är bara deras åsikter och uppfattningar som räknas ty de är oerhört viktiga individer. I deras världsbild roterar hela universum runt dem och det är ingen tillfällighet att de använder ordet ”jag” 10-15 gånger oftare än vanligt hyggligt folk.
Scolla förbi
Här ska du få ett tips om du upprörs ofta av det du läser – scrolla förbi.
Det är inte värt att ta alla strider och slänga käft om varenda liten skitsak som du hittar därute. Det gör jag, jag scrollar förbi er, om jag som sagt inte tystar eller blockerar er. Det senaste var en reklamfilm från Apple där en massa saker krossas för att bli en iPad Pro. Japp, det var inte den bästa reklamfilmen jag har sett, kanske inte helt genomtänkt men en dålig reklamfilm är en dålig reklamfilm och inte ett statement från ett teknikbolag hur de ser på omgivningen, musik, film, målning och en annan massa konst. Det är och förblir en lite halvdålig reklamfilm värd fem minuters diskussion, inte mer.
Naturligtvis så måste Apple be om ursäkt. Det följer dramaturgin när sånt här inträffar på nätet. Minsta skitsak blir en folkstorm och så framtvingas en ursäkt men det räcker – aldrig. Saken ska diskuteras, analyseras, penetreras och det ska vridas och vända på allt, minsta kommatecken.
Orkar
Det jag inte fattar hur fan ni orkar gå igång på varenda skitsak som upprör er?
Jag kan absolut vara med på att diskutera tech-jättarnas påverkan på alla olika konstarter och jag har massor med kritik mot Apples, Microsofts, Metas, Amazons, Google och ett helt gäng andra stora bolags dominans ute på nätet men utifrån en reklamfilm – kom igen, hitta ett annat exempel.
Låt mig ge ett helt annat exempel – alla de som under en helvetes massa år tagit skit och som tillhör LBTQ-kretsen. De har all rätt i världen att peka finger, berätta för oss andra vad vi har missat. Påfallande ofta så har sett att just denna krets av människor inte har särskilt känsliga tår, att de väljer sina strider och att de inte går i taket över minsta skitsak. De är ofta rätt tuffa individer.
Så du som nu går i taket för att de vill kalla sig något annat än som passar in i din lättkränkta värld:
Skit på dig!
Vad spelar det för roll om en individ som biologiskt fötts som man vill kalla sig något annat?
Vad spelar det för roll om en individ som fötts, biologiskt, som kvinna vill kalla sig något annat?
Berätta för mig hur det kommer att påverka just ditt liv?
För att citera Mark Levengood – gillar du inte bögar så gift dig inte med en.
Dessutom vem fan är du som ska berätta för dem vad de får eller inte får kalla sig?
Frågan
Jag fick frågan en gång vad jag tyckte om lagförslaget om att det ska bli enklare att byta juridiskt kön.
Som vit, man i övre medelåldern som levt ett privilegierat leverne förstår jag inte varför jag skulle ha någon annan åsikt än – lagen är viktig för de som berörs, de vill ha den så ge dem den då. Den påverkar inte mig, mitt sätt att leva och den påverkar inte min tillvaro på något sätt förutom att den gör andras tillvaro bättre.
Det är så ett humant samhälle funkar och ska fungera. Du mäter hur demokratiskt, socialt anpassat och humant ett samhälle är genom att mäta hur detta samhälle tar hand om minoriteter, de svaga, de utsatta och de som inte åker i mittfåran.
Avslutningsvis – till alla snöflingor – väx upp – släpp skitsaker – lär er att gå vidare – allt är inte värt uppmärksamheten – och slutligen – det är bara de som aldrig gör något som aldrig gör fel.
