av Mikael Winterkvist | jun 29, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Nu har det börjat att gå upp även för en amerikansk publik att de amerikanska tech-jättarna kan ha vuxit sig för stora, att de har ett alltför hårt grepp om marknaden och att små och medelstora bolag har mycket svårt att ta sig in på flera marknader. Nyligen meddelades att Microsoft granskas av amerikanska tillsynsmyndigheter, Meta, Amazon och Apple finns också med i den skaran.
I debatten däremot så har inte bara en amerikanska allmänhet svårt att förstå innebörden i begreppet en reglerad marknad – det har analytiker, skribenter och prominenta bloggare också. Alla regler, alla lagar och all tillsyn för hur marknaden fungerar är av ondo samtidigt som även amerikanska konsumenter konstaterar att om de vill laga sin prylar så kan de inte göra det var som helst, ska de ha bredband så betalar de mer än europeiska konsumenter och de får dessutom en sämre produkt, lägre uppkopplingshastigheter och vill de ringa så kostar det mer än i Europa.
Vänner
Jag hade några amerikanska vänner på besök för några år sedan och vi passerade Möjligheternas Torg här i Skellefteå. En av mina vänner stannade upp med telefonen i sin hand och frågade vad nätet Skellefteå Open var för något. Han hade sett det på flera andra ställen runt omkring i stan. Jag förklarade att det var kommunens öppna nät, öppet för alla. Jag sig direkt att det blev svart i huvudet på min amerikanska vän som ville vet vad öppet för alla betydde och hur en kommun kunde ha ett helt öppet nät på i stort sätt alla centrala platser i stan. Jag förklarade att det var ett nät som ägs av oss alla i Skellefteå, öppet för alla och ville han använda det så var det fritt fram.
Något misstänksam så konstaterade min amerikanska vän två saker – Sverige och Skellefteå var ett socialistisk experiment och om det fanns ett öppet gratisnät så måste det vara ett mycket dåligt nät. Jag bad honom prova Skellefteå Open och till hans stora förvåning så visade det sig att uppkopplingen var 100/100 Mb/s – långt mer än han hade tillgång till i sin lägenhet i centrala New York.
Öppet
Han förhörde sig mycket noga att nätet verkligen var öppet, att det var gratis och han hade fortfarande svårt att förstå att alla andra som också erbjöd och sålde uppkopplingar, privata bolag, accepterade existensen av Skellefteå Open. Jag förklarade att frågan aldrig ens hade kommit på tal och att det öppna nätet inte fanns överallt. På frågan vilken kapacitet jag hade hemma i min bostad svarade jag att där hade jag betydligt mer, 1TB. motfrågan blev hur jag hade råd till det och jag fick då förklara att vår bostadsrättsförening förhandlat tillsammans med vår anlitade förvaltare vilket gjorde att avgiften var inbakad i avgiften och att den låg på runt hundralappen, i månaden. Jag undvek att berätta att vi dessutom. fick höghastighetsmodem i det priset. Det får finnas gränser för hur mycket information du serverar en konservativ amerikan på besök.
Återigen så konstaterade min amerikanska vän att Sverige var ett socialistiska experiment och han hade svårt att ta till sig att vi som bodde i ett och samma område tillhörde samma förening och att vi förhandlade kollektivt när det handlade om el, internet och så vidare. I hans värld så skulle allt det regleras i stenhård konkurrens mellan privata bolag. Jag förklarade att vi mycket riktigt hade en mängd leverantörer att välja mellan och när jag visade honom hemsidan med alla leverantörer så konstaterade han två saker – vi hade avsevärt mycket bättre uppkopplingar till en radikalt lägre kostnad än vad han hade.
Fiber
Jag funderade länge om jag skulle berätta för honom att Skellefteå hade ett fibernät som är bland Europas bästa och att vi hade byggt ut detta nät bland annat med EU-medel. Det är ju så långt som en marknad med enbart privata aktörer som du kan komma., Speciellt med tanke på att stora delar av nätet och alla uppkopplingar dessutom möjliggjorts av ett tidigare telemonopol. När han fick veta det så började ända insikten sippra ned någonstans inne i huvudet på honom. På en reglerad marknad finns regler och de slår inte nödvändigtvis undan benen på privata aktörer. Jag fick reda ut för honom vad en bostadsrätt innebär, med en styrelse som företräder medlemmarna, som förhandlar för olika avtal, kollektivt. Det ’r inte så att det inte finns bostadsrättsföreningar i USA men det hör inte till vanligheterna att de förhandlar för hela kollektivet, för alla medlemmarna i den utsträckning som vi gör i Sverige.
Jag tror inte att allt gick in men han såg fördelar med att inte låta marknadskrafterna agera ostört och utan regler – och som sagt – även den amerikanska marknaden är reglerad.
av Mikael Winterkvist | jun 29, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
I debatten, i det amerikanska narrativet, så passar det väl in att framställa EU som en stor byråkratisk koloss som stryper innovationskraften i bolag och som krånglar till det för företag. Det passar mindre väl in att de stora tech-bolagen närmast regelmässigt utreds även av amerikanska myndigheter och att de utreds på i stort sett samma grunder – dock med olika utfall.
Meta, Amazon, Microsoft och Apple är bara några exempel på bolag som har utretts för brott mot de amerikanska antitrust-lagarna, konkurrenslagstiftningen. Det har handlat om snarlika misstankar och överträdelser som EU-myndigheterna har utrett men det finns en rad juridiska skillnader och utfallet av dessa utredningar är därför olika.
Fälls
Enkelt, och mycket grovt tillyxat, kan sägas att de stora tech-bolagen fälls av EU, tvingas att betala miljardböter medan de kommer betydligt lindrigare undan i USA. Nu ska också säga att även miljardböter för de här jättarna kan liknas vid en smäll på fingrarna. En annan viktig skillnad är att EU har lagstiftning på plats som är väsentligen mycket hårdare än motsvarande lagstiftning i USA. Digital Markets Act är mer detaljerad och innehåller ett klassningssystem som gör att om en av de stora amerikanska tech-jättarna (andra också naturligtvis) växer sig starkare inom en marknad så kan de falla in under DMA och därmed tvingas att förhålla sig till nya regler – enbart därför att de har ökat sin marknadsandel.
DMA talar om ”Gatekeepers”, bolag som har en så dominerande roll att de kan sägas kontrollera och styra marknaden. Apple är klassad som en ”Gatekeeper” när det gäller App Store därför att Apple kontrollerar butiken och distributionen och därför att App Store är, eller var den enda distributionskanalen för iOS och iPadOS. Därför har DMA tvingat Apple att öppna upp distributionen och släppa in alternativa och konkurrerande distributionsvägar – andra App Stores.
EU:s lagstiftning bygger på ett helt avgörande sätt på den här typen av utredningar, analyser och klassningar. Blir ett bolag för stort så kan de utredas, klassas och betecknas för att vara en ”Gatekeeper” och då detaljstyr DMA på ett helt annat sätt än de amerikanska konkurrenslagarna vad som gäller.
Otydliga
I den amerikanska debatten heter det att EU är otydliga, att bolagen inte vet vad som gäller och med Daring Fireballs John Gruber i spetsen så är det den tes och det beskrivning som Apple driver, hårt. Det är helt och hållet en otydlig lagstiftning, DMA, som nu leder till att Apple av säkerhetsskäl tvingas att vänta med flera funktioner i kommande operativsystem.
Den som roat sig med att läsa DMA inser ganska snabbt att lagstiftningen inte alls är så oklar, luddig och otydlig som Apple vill framställa den som. Fokus är att marknader ska öppnas upp, stora dominerande bolag måste släppa in mindre aktörer och det finns angivet vad som krävs av en ”Gatekeeper”. Apple står nu inför att bli det första bolaget som fälls och som kommer att tvingas att betala miljardböter i huvudsak för två saker:
- Avgifter för sin tekniska lösning
- Avgifter för köp utanför App Store
Apple debiterar en avgift för alla som distribuerar sina appar utanför App Store – Core Technology Fees. Apple tar även ut en avgift för de som tar betalt utanför App Store. Det krävs ingen skarpare juridisk hjärna för att inse att här är Apple ute på tunn is. Lägger du på avgifter för att försöka att tvinga tillbaka användarna, utvecklare och små bolag in i ledet igen, i din roll som Gatekeeper, så utmanar du lagstiftningen. Det som avgör är nivån på avgifterna – för höga kan ses som ett utslag av ett försök till att straffa utvecklare och små bolag tillbaka in i App Store igen.
Där är vi nu – Apple anses ha försökt göra just det – straffa användare, utvecklare och konkurrenter in i ledet och tillbaka in i App Store.
Opinionen
Det är också min tro att Apple räknat helt fel när det gäller opinionen. Beskedet att Apple kommer att hålla inne funktioner, Apple Intelligence, iPhone Mirroring och SharePlay inom EU-området är politiskt, inte tekniskt, oavsett vad Apple säger. Det är min fasta övertygelse att beskedet kommer som en ballong, uppskickad av Apple för att se åt vilket håll vinden blåser. Apple hoppas på att ilskan ska riktas mot EU och DMA bland europeiska användare – inte mot Apple.
På hemmaplan så har Apple lyckats väldigt väl med den strategin. En kader bloggare och nyhetsförmedlare i USA förmedlar lydigt Apples uppfattning och kritiserar EU som handelsområde, EU som organisation och EU:s lagstiftning. Den här gruppen av främst bloggare skriver inte alls lika mycket om pågående utredningar, av i första hand det amerikanska justitiedepartementet, av samma amerikanska jättar, i stort sett samma orsaker – de styr och kontrollerar marknader vilket skadar amerikanska konsumenter.
Det skrivs däremot en hel del när bolagens chefer kallas till utskottsförhör för det kan bli bra TV och amerikanska politiker ges ett tillfälle att visa upp sig och kanske plocka en och annan opinionspoäng. Även om det kan vara pinsamt och jobbigt att som chef tvingas att schavottera i TV så brukar utskottsförhören sällan leda till mer konkreta åtgärder.
Missräkning
Apples besked späder också på uppfattningen att Apple som bolag ensidigt gynnar och prioriterar den egna marknaden, hemmamarknaden, USA. Under en lång rad av år så har användare utanför USA fått vänta länge på funktioner och tjänster, i flera fall aldrig fått ta del av Apples utbud innan de försvunnit och det är ingen överdrift att påstå att Apple är ett amerikanskt bolag som hela tiden gynnar amerikanska användare – ensidigt.
Låt mig ta några konkreta exempel på tjänster som antingen inte finns utanför USA eller som bara har lanserats i få länder utanför Apple hemland:
- Apple News
- Apple Fitness
- AppleTV+ har ett betydligt mera begränsat utbud utanför USA
Tre exempel plockade bara under senare år. Under lång tid så fanns inte HomePod, Apples högtalare, utanför USA, vilket är ett annat exempel. När det gäller AppleTV+ så har Apple köpt in rättigheter för en rad äldre filmer – som bara finns för amerikanska användare. En rad inköpta filmer har aldrig släppts på AppleTV+ utanför USA.
När Apple nu meddelar att hela EU-området, miljontals användare, kommer ett behandlas styvmoderligt, av säkerhetsskäl, så stärker det bilden av ett bolag som oavsett var pengarna kommer ifrån, oavsett hur mycket pengar som användare utanför USA bidrar med till Appels vinst så kommer Apple att vara ett amerikanskt bolag.
Två tredjedelar av Apples intäkter kommer för övrigt utanför USA.
Invändningar
Jag tror inte, och jag kan mycket väl ha fel, att europeiska användare har några invändningar mot innehållet i den EU-lagstiftning som har udden riktad mot de stora jättebolagen. Tvärtom så stor jag att det finns en stor majoritet användare som applåderar varje skadestånd, varje smäll på fingrarna och varje åtgärd som riktas mot Apple, Microsoft, Meta, Amazon och allt vad de heter.
På en punkt så tror jag att Apple prickar rätt – användarna inom unionen, deras användare blir förbannade. Apples missräkning är att ilskan riktas mot Apple, inte mot EU.
av Mikael Winterkvist | jun 26, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon
Jag är petig med detaljer, kan sitta timmar med typsnitt, fram och tillbaka och kan ägna onödigt mycket tid åt tangentbord bara för att kolla stunsen i tangenterna. Jag kan leta länge efter rätt tillbehör för att få ihop precis det jag vill och när jag lyckas känner jag som ett geni, barnsligt lycklig.
Ett tangentbord för min iPad Air med inbyggd hub för DMI, USB-C, USB-A och kortläsare tycker jag själv är smått briljant. Mest för att jag inte har hittat något annat tangentbord med den funktionaliteten.
Jakten på vikt, mindre prylar går vidare – Macken testar Vogcase
Jag har en liten LED-lampa, laddbar med klämma som jag kan sätta på kanten till mitt sängbord – som naturligtvis kan vinklas och som har hållare för min kaffekopp.
Smart, medge det?
Macken testar: När du ska datorn i knät – i sängen
Nyligen köpte jag små klackar till tangentbordet där att få till rätt vinkel. Jag är omåttligt förtjust i resultatet – helt rätt vinkel för att skriva. Jag har speciella sladdväskor – en för min MacBook Pro och en för min iPad Air. Jag har till och med olika ryggsäckar. En vinröd, lite mindre för min iPad Air med tillbehör och en lite större svart för min MacBook Pro. Den senare, den svarta ryggsäcken kan bäras som ryggsäck, axelväska, stående eller liggande.
Jakten på en bra ryggsäck för en petig konsument med en lång kravlista
Sa jag att jag ofta går helt över styr också, sa jag det?
Verktygsväska
Ska jag ut och resa och behöver ta med mig lite mer prylar så har jag en svart/gul verktygsväska, ryggsäckar med hjul och teleskophandtag.
Jakten på en bra, stabil ryggsäck för min MacBook Pro blev en verktygsväska
Jag kan hålla på ungefär på samma sätt med mitt kaffe. Testar olika sorter, blandningar, bönor och storlek på kornen vid malning. Jag har en Mocka Master för att brygga det första morgonkaffet, då ska det gå fort, rationellt och automatiskt. Bryggaren laddas kvällen innan och startas fjärrstyrt med Apple Home. Under dagen så är det handhållen, manuell kaffekvarn, vatten genom ett filter, under sakta omrörning som gäller – inget snabbkaffe.
Så där håller jag på. Petig, rituell.
Visst sa jag att omslaget på min MacBook Pro matchar bakgrundsbilderna för mitt digitala skrivbord – visst sa jag det?
av Mikael Winterkvist | jun 25, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon
I debatten runt Apple besked om att en rad nya funktioner i kommande uppdateringar av Apples olika operativsystem inte kommer att lanseras inom EU i år så blandas äpplen och päron. Förslaget om att införa det kontroversiella ChatControl 2.0 tas som ursäkt för Apples beslut och besked – trots att det är ett förslag.
Låt oss ta det från början:
Nyligen meddelade Apple att flera nyckelfunktioner, kommande nya funktioner, i iOS, macOS, iPadOS m.fl inte kommer att lanseras inom EU-området i år. Apple anger säkerhet som skäl och hänvisar till Digital Market Act, DMA.
Apple gör miljoner användare till en bricka i sitt krig mot EU-myndigheterna
EU å sin sida processar just nu ett förslag om det som kallas ChatControl 2.0 – en omfattande övervakning av kommunikation inom EU. Notera nu att detta är ett förslag, att förslaget dragits tillbaka från dagordningen därför att det högst sannolikt inte finns tillräckligt majoritet för att få det godkänt i den första delen av en process för att göra det till regel och lag inom EU.
Sverige säger ja till kontroversiella ChatControl 2.0
Förvirrad debatt
I en lätt förvirrad debatt så blandas dessa båda saker inte sällan samman och det sägs att Apple inte vill införa en rad nya funktioner i sina operativsystem inom EU-området på grund av ChatControl 2.0. Inte minst så tas ChatControl 2.0 fram för att ursäkta amerikanska Apple i amerikanska bloggares rapportering. EU går inte att lita på, EU är en samling klåfingriga byråkrater som försöker styra amerikanska bolag och som lägger sig i hur enskilda bolag sköts. EU är ett hot mot innovationer och i den argumentationen kastas redan ett förslag, som dragits tillbaka från dagordningen in.
DMA, Digital Markets Act, är lag och regel inom EU. ChatControl 2.0 har en god bit kvar innan det kan bli lag och regel. Det är en viktig skillnad och ska Apple ta hänsyn till vartenda förslag som läggs fram inom EU så kommer Apple att få det jobbigt, minst sagt.
Relevant
Argumentationen har dykt upp även i den svenska debatten vilket inte gör den mer relevant. I USA bland mer prominenta skribenter, bloggare och nyhetsförmedlare så har Apple hittat en god vän i John Gruber som driver en stenhård linje mot EU, mot EU;s lagar och regler och som aldrig missar ett tillfälle att göra Apple en tjänst och ifrågasätta unionens arbete.
Möjligen är det i den atmosfären som Apple fattat sitt beslut om att vänta med flera kommande nya funktioner. Apple tror att det finns en utbredd kritik mot EU, även nom EU och att det finns en stor skara användare inom EU som är kritiska mot DMA. Nu har jag inte sett några opinionsundersökningar gällande just DMA men en gissning är att det inte alls är så utan att europeiska användare tvärtom är en smula oroade över hur de stora amerikanska techjättarna far fram och att Apple, Microsoft. Meta, Amazon och allt vad de heter inte tas emot med öppna armar – allra minst av alla de små och medelstora företag som försöker att lansera och leva på konkurrerande tjänster, appar och program.
I USA däremot så är det också min tro att det finns en rätt utbredd kritik mot EU men USA är inte Europa och Europa är inte USA.
Sammanfattningsvis så står jag fast vid min åsikt att det Apple har sagt i ämnet är skitprat och att det här handlar om politik, inte om teknik, inte om att EU är otydliga, inte om säkerhet utan om att Apple försöker vinna poäng och bli av med tvingande lagstiftning.
Det handlar om kontroll och att Apple inte tänker ge upp en enda hundradels millimeter av kontroll utan strid.
av Mikael Winterkvist | jun 24, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon
Apple säger det inte officiellt, inte utåt och inte publikt men menar att problemet med DMA är att Apple inte vet vilka krav som ställs på dem och nu samlas BullShit-artisterna för att likt papegojor upprepa Apples informella inställning.
Dirigent och bandledare är John Gruber, Daring Fireball, som med illa dold skadeglädje konstaterar att EU-myndigheterna nu får skörda det de har sått – en stor osäkerhet med regelverket. För det är så Apple egentligen vill presentera problemet – Apple vill verkligen leva upp till lagkraven men har svårt att veta vad det är EU egentligen vill. Formellt så kör Apple sittt paradnummer – säkerhet. Apple vill säkerställa att iPhone Mirroring, Apple SharePlay och funktioner som sorteras in under Apple Intelligence kan göras på ett säkert sätt. Apple har ju bara oss användare, vårt säkerhet och vår integritet i fokus.
De vill bara väl.
Det är så det hela presenteras. Via returinformatörerna vill Apple ge bilden av EU som otydliga, svåra att tolka och hopplösa att göra till viljes. EU:s nya regler ska vara närmast omöjliga att tolka.
Lobbyister
Det finns drygt 33 000 registrerade lobbyister i Bryssel. Flera av dem är anlitade av Apple mot en skyhög timpenning. Lobbyister i Bryssel är inte gratis, för att uttrycka det enkelt. Lobbyisterna anlitas för att försöka att påverka EU och de arbetar utifrån lagda förslag. Kort sagt – de läser på vad EU tänker göra, informerar sig om beslutsprocessen, ser till att om möjligt ligga steget före – och de försöker sedan påverka och driva besluten i en riktning till tilltalar deras klienter.
Jag har ingen aning om hur många av alla dessa lobbyister som kan tänkas att arbeta just för Apple men det framgår av Apples ekonomiska redovisningar att Apple lägger stora summor på just lobbyister, både inom EU-området och på hemmaplan.
De här lobbyisterna kan ta betalt därför att de ser till att hålla sig informerade. Enligt Corporate Europe Observatory (CEO) så betalade Apple lobbyister inom EU nästan 40 miljoner svenska kronor, 2020.
[Teknikföretag tillsammans] spenderar över 97 miljoner euro årligen på att lobba EU-institutionerna. Detta gör teknik till den största lobbysektorn i EU genom att spendera, före läkemedel, fossila bränslen, finans eller kemikalier.
Ur samma rapport vilket innebär att Apple inte för en storspelare när det gäller pengar till lobbyister – men 40 miljoner kronor betalades ut 2020 och det finns uppgifter om att Apple ökat sina utbetalningar till olika konsulter åren därefter.
Trots det varierande antalet spelare domineras detta universum av en handfull företag. Bara tio företag står för nästan en tredjedel av de totala utgifterna för tekniklobbyn (i ökande ordning efter utgifter): Vodafone (1 750 000 €), IBM (1 750 000 €), QUALCOMM (1 750 000 €), Intel (1 750 000 €) , Amazon (2 750 000 €), Huawei (3 000 000 €), Apple (3 500 000 €), Microsoft (5 250 000 €), Facebook (5 550 000 €) och med den högsta budgeten, Google (5 750 000 €).
Topplistan
Apple är med på topp-tio-listan samtidigt som nu Apple informellt sprider sitt narrativ ”vi förstår inte och kan inte tolka vad det är EU vill att vi ska göra”. Lägg sedan till att Apple suttit i ett stort antal möten med företrädare för EU, Tim Cook har träffat Margrethe Vestager personligen mer än en gång på senare år och på toppen av det en lång rad av möten, telefonsamtal, meddelanden och mail.
Så vad har Apple suttit och diskuterat, flugfiske?
Världens rikaste företag, med egen intern juridisk kompetens och med möjlighet att anlita de mest slipade och skarpaste juridiska hjärnorna som kan köpas för pengar, som betalat lobbyister närstan 40 miljoner svenska kronor vet inte, är så osäkra att de inte kan, eller törs lansera nya funktioner inom EU-området.
Är inte det smått fantastiskt, att ett av världens högst värderade företag, med den största kassakistan, inte kan skaffa sig insikt i vad nya lagar säger?
Så nu samlas Bullshit-artisterna på scenen och sprider budskapet att Apple inte vet, är osäkra och att EU styrs av klåfingriga byråkrater som vill kväva innovationsviljan inom inte bara Apple utan en hel sektor.
Bloggpapegojorna
Bloggpapegojorna ägnar naturligtvis inte en enda sekund att reflektera över huruvida innehållet i DMA är rimligt. Är det så orimligt att de gigantiska techbolagen ska regleras, ska få regler som de ska hålla sig inom och är det helt orimligt att de ska tvingas att öppna upp sina plattformar?
För det är det DMA innehåller – krav om att öppna sina plattformar och se till att släppa in små och medelstora bolag. Sedan är det en ironisk bieffekt att EU landar på samma sida som marknadsledande Spotify när de försöka sätta press på Apple för Apple Music. Det är kanske inte riktigt det EU vill – att springa den stora aktörens ärenden men det är ett stickspår.
Just nu kan du lyssna till Apples eget husband, Bullshit-artisterna, under ledning av John Gruber – de uppträder gratis.
Apple gör miljoner användare till en bricka i sitt krig mot EU-myndigheterna
av Mikael Winterkvist | jun 23, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon
Kakor, cookies är små i grunden oskyldiga filer som lagrar teknisk information om en webbplats, alltså dina inställningar och önskemål. Det var så det var tänkt från början men sedan utvecklades kakor till att samla in och lagra massor av information om oss användare som missbrukades av reklamsäljare.
Kakor, cookies, blev en del av vår integritet och de används för att skapa digitala fingeravtryck för att identifiera just dig och ingen annan. Fingeravtrycken skapas med utgångspunkt av vilken hårdvara vi använder, var vi använder vår hårdvara, vilka saker som ingår i vår mjukvara och en mängd andra saker som ingår i cookies.
Reagerat
EU har reagerat och agerat och inför GDPR, en i grunden bra lagstiftning som kräver att du som användare ska ge ditt medgivande. Samtidigt så har de stora teknikjättarna också reagerat, och agerat. Google har skapat sin egen, nya teknik för att kartlägga oss, utan kakor. Allt medan vi som användare plågas med dialogrutor och frågor om vi tillåter kakor eller inte.
Vi som skapar och designar hemsidor, butiker och andra webbplatser har också fått vår beskärda del av problem när det handlar om kakor. Vi ska försöka att skapa en funktion som frågar om du tillåter kakor som håller sig inom lagens ramar. Problemet är att alla kakor behandlas lika vilket faktiskt inte är nödvändigt.
Tekniska kakor
Tekniska kakrop, låt oss kall dem det, de som innehåller information om dina prylar och som har för avsikt att se till att webbplatsen ska fungera bättre borde sorteras ut och inte bakas samman med cookies som samlar in data om oss för att prångla på oss skräddarsydd reklam.
Jag som användare borde också kunna få följa detta en gång för alla – inte på alla webbplatser. Låt mig ställa in att jag exempelvis accepterar tekniska kakor men säger nej till alla andra – en gång, på ett ställe. Då skulle jag slippa sitta och besvara samma fråga gång på gång. Vi användare skulle slippa detta förbannade tjat om kakor som inte gör någon glad.
Var det verkligen så här vi ville ha det?
