av Mikael Winterkvist | sep 29, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Vår historia startade sommaren 2020 och sedan vi hittade varandra så har vi rest tusentals mil tillsammans – jag och min trogna följeslagare Stanley.
Det är en slags kärlekshistoria som helt och hållet bygger på mina behov, vad jag ska göra och det är uteslutande jag som ställer krav. Ett tämligen ensidigt förhållande men så är Stanley också en väska och väskor, i alla fall mina väskor, ska göra som jag vill.
På den tiden
Det här startade på den tiden, en kort period då jag drog runt i tillvaron med en MacBook Pro 15-tum. Jag behövde en bra, stabil och stryktålig väska och plöjde igenom varenda väskaffär som jag passerade. Jag hittade ingenting som fungerade eller om jag hittade en väska som jag kunde tänka mig så var det ett känt märke vilket i väsksammanhang är detsamma som dyr, mycket dyr. Av en tillfällighet passerade jag väsk- och ryggsäcksavdelningen på vuxendagiset Clas Ohlsson. Där stod Stanley – svart och gul men nu är Stanley ingen ryggsäck för alla de tekniska prylar som jag alltid vill ha med mig. Stanley är inte ens ryggsäck för kläder utan Stanley är en ryggsäck för verktyg.
Kraftig
Stanley är en mycket kraftig ryggsäck således och Stanley har hjul och teleskophandtag vilket betyder att Stanley kan dras – efter dig. Innandömet kan plockas ut vilket var perfekt för jag behöver inte insatsen som ska rymma allehanda verktyg. Jag plockade ur den stora plattan med alla fickorna och fick – den perfekta ryggsäcken för en stor laptop. Vi reste mycket på den tiden, Stanley och jag tills pandemin gjorde resor allt svårare och då hälsomyndigheterna avrådde från att resa. Sen bytte jag ut min stora MacBook Pro och återvände dit jag kom ifrån – en iPad Pro. Då blev Stanley i största laget men det fanns inga planer på att göra av med Stanley. Han parkerades vid sidan av skrivbordet och har sedan dess tjänstgjort som resväska. Den perfekta resväskan ska tilläggas för Stanley rymmer min iPad Pro, en massa sladdar och tekniska prylar som jag måste ha med mig. Saker som kan vara bra att ha och det är rätt mycket saker.
På hjul
Stanley rymmer också ett par ombyten kläder, strumpor och underkläder och allt som ryggsäck eller med utdraget teleskophandtag på hjul. Vi gillar varandra Stanley och jag, eller kanske snarare så att det är jag som gillar Stanley. Gillandet faller på mig. Stanley är ju trots allt bara en ryggsäck på hjul.
Fast ändå – efter att ha letat en vettig väska under en längre tid, hittat fler som skulle kunnat fungera bara för att upptäcka att de kostade en bra bit av en månadslön så har Stanley en speciell plats i mitt hjärta – fast han bara är en ryggsäck på hjul. I vardagen så transporterar jag mina prylar med en betydligt mindre ryggsäck. Det är mera praktiskt men ska jag resa så plocka Stanley fram, dammas av och sedan är det med hans telefonskophandtag i handen som jag tar mig ann världen.
Stanley, ryggsäcken och jag – en kärlekshistoria, typ.
Ps. Det är inte jag på bilden och inte min Stanley heller. Jag äger inget vattenpass huvudsakligen därför att jag inte skulle veta vad jag ska göra med det. Jag är inte kompatibel med verktyg. Tumme i handen och allt det där ni vet.
av Mikael Winterkvist | sep 28, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Fråga en utvecklare, vilken som helst och hen kommer snabbt att komma in på programspråk, det verktyg hen använder och vad hen kan göra med alla sina verktyg. frågan en designer och diskussionen kommer snart att handla om redigerare, designverktyg och program.
Det pratas verktyg – inte vad som levereras.
Ändå är det de här som ska leverera appar, program, webbplatser och tjänster som vi ska använda. De ska leverera funktioner, ett grafisk skal som vi ska använda – en massa upplevelser men ändå så diskuterar de hellre vilka verktyg de använder än vad de ska leverera.
Vi
Jag ska säga vi, för jag är designer, och jodå, jag landar inte sällan i diskussioner om mina verktyg. De program och appar som jag använder, allt jag kan göra och allt verktygen låter mig göra. Jag pratar mer om det än det jag kan, bör och ska leverera.
Jag pratar om mina datorer, min iPad och mina designprogram, Affinity och Pixelmator Pro. Jag borde absolut lägga mer tid och energi på att fundera ut hur jag ska designa nästa lösning, nästa webbutik, nästa webbplats, eller app eller vad det nu kan vara. Jag borde ägna mer tid att fundera över hur jag ska kunna leverera – och vad.
Mer tid för leveransen mindre tid för teknik.
av Mikael Winterkvist | sep 27, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Du ser dem i digitala forum, på Instagram och andra sociala medier – Applepedanterna som, lägger ned massor med tid på hur deras skrivbord ser ut, som räknar battericykler och som reagerar över minsta lilla sak som kan tolkas som en defekt.
De tar bilder på sitt skrivbord där inga sladdar får synas och där allt placeras ut med minutiös precision. Det är oklart om de överhuvudtaget använder sina prylar eller om grejen är att sitta och rita upp olika placeringar för att på något märkligt sätt hitta det optimala skrivbordet. Själv ställer jag upp mina prylar så att det fungerar, så att jag ser, har en bekväm arbetsställning och kan använda sakerna. Det är sladdar lite överallt och ibland mer än lovligt stökigt, lite som min egen tillvaro och arbetssituation, mellan varven.
Inlägg
De tycks också oroa sig över snart sagt varenda liten skitsak. De skriver långa inlägg, och då menar jag långa inlägg, romaner för att berätta att de oroas över att deras webbläsare använder mycket minne. De beskriver sitt ”problem” in i minsta detalj och någonstans tycks det finnas någon slags märklig förhoppning om att de ska kunna starta program i sin Mac och sedan ska dessa program inte använda något RAM-minne alls. När de sedan får frågan ”fungerar datorn normalt?”, vilket är den enda logiska, relevanta frågan i sammanhanget så förstår de inte. Deras Mac använder ju i deras ögon en massa RAM-minne, vilket inte kan vara normalt.
För dig som undrar så är det i regel så att macOS och din Mac hanterar användandet av RAM-minnet mycket bättre än vad du gör så om din dator gör det du vill – använd den. Det är den den är gjord för och sluta att sitta och stirra på antalet processer som körs, mängden RAM-minne som används och andra ovidkommande tekniska detaljer.
Batteriet
Batteriet är ett kapitel för sig och det är förvånande att ingen doktorerat på ämnet, ännu. Det räknas battericykler, hur batteriet mår, hur länge det kan tänkas att klara att hålla en anständig batterinivå och här skrivs det också långa romaner som avslutas med om det är normalt.
Svaret är i 99.99% av fallen ja, det är normalt att ett batteri, över tid, försämras något. Hur snabbt, i vilken omfattning varierar men i normalfallet så kan du räkna med att ditt batteri kommer att fungera helt okej i en 4, 5, 6 eller 7-8 år. Jag har suttit vid Mac-datorer som varit närmare 10 år och som fortfarande har helt okej batterikapacitet.
Så sluta att oroa dig över det, också. Det finns så mycket annat du kan oroa dig över när i världen och om batteriets cyklar är en sak som upptar mycket av din tid bör du ta dig en funderare över dina prioriteringar.
Verktyg
En Mac är ett verktyg. Du ska ha den för att göra saker, skapa saker, designa, rita, redigera, skriva, kommunicera, ett verktyg. Nu är jag ju inte dummare än att jag också vet att det är en social symbol, en markering och en statussymbol och det är väl det som är problemet. En Mac, en iPhone eller iPad är en symbol, inte ett verktyg och i rollen som symbol krävs att den är helt fläckfri, minsta repa får ägaren att gå i taket och då är RAM-minne och battericykler extremt viktiga. Jag har sett samma uppträdande bland bilägare också. Bilen sköts som en slags klenod och det behöver inte vara en Jaguar, en dyr BMW eller en Rolls Royce för att bilen ska få alla upptänkliga typer av behandlingar. Det får inte finnas en fläck på bilen så mycket tid går åt att … putsa den.
Somliga behandlar sina Apple-prylar på samma sätt. Det putsas, program installeras för att hantera batteriet, fläktarna och skrivbord planeras in i minsta detalj så att alla sladdar döljs. Sedan tas det bilder som läggs ut i sociala medier med frågan ”vad tycks om min setup?”.
Rubbat
Tycks och tycks – tja, du ger ett lätt rubbat intryck det är vad det kan tyckas om det. Jodå, jag vet vad du tänker – har inte du, det vill säga jag, också lagt ut bilder?
Svaret är, massor med gånger. Ibland för att skryta och berätta för omgivningen att jag har en – ofta en iPhone som det alltid är brist på i samband med lanseringen. Ibland har det handlat om att min ”Setup” är liten och smidig. Är jag på resa så används min iPad Air som en sekundär bildskärm vilket ju ändå är lite fascinerande – alltså att du har en mobil sekundär bildskärm i ryggsäcken. Jag tycker det alltså, att det är lite fascinerande, men det betyder inte att jag tar bilder på ett kliniskt rent skrivbord helt utan sladdar och att det är det som är grejen.
Använd dina prylar och om de fungerar så fortsätt att använda dem!
av Mikael Winterkvist | sep 27, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Det pågår varje dag, varje timme, dynet runt. Oavbrutet så hamras det och bankas det på servrarnas dörrar. Det letas efter sårbarheter och en möjlighet att ta sig in och det känns på alla dörrar för att se om någon har glömt att låsa – och det är samma gamla gäng som vanligt.
Ställer du ut en server idag på nätet så hinner du knappt börja att räkna ned innan de kommer på besök – samma gamla gäng som alltid. De smyger runt din server, tittar in, känner på alla dörrar för att se om du glömt att låsa. De letar efter sprickor, glömda saker för att om möjligt ta sig in och det här pågår dygnet runt, 365 dagar om året utan att vi vanliga användare ser särskilt mycket av det eller märker särskilt mycket av det.
Det märks i statistiken däremot:
Kina och Ryssland i topp – som vanligt, när inte Brasilien slår sig in på topplistan eller Belarus kommer förbi för en visit. Sen USA och just den här gången Panama. Siffrorna ovan är från Magasin Macken och det är statistik från den senaste veckan. Tilläggas ska att Ryssland är helt blockerade från att komma åt Magasin Macken. Detta efter en brevväxling med Kremls censurmyndighet som först ville, eller snarare krävde att en text om homosexuella skulle plockas bort, sedan att en länk till Arjeplognytt skulle raderas (av i stort sett samma skäl) samt att ryssarna också tyckte att jag skulle sluta att skriva om Anonymous. Gjorde jag inte som de ville så skulle Magasin Macken blockeras i Ryssland. Jag förekom då myndigheten med det omöjliga namnet och meddelade att de kunde dra till varmare trakter och göra saker med sig själva som inte passar sig i skrift samt avslutade med att berätta att jag besparat dem jobbet – jag blockerade Ryssland samt deras polare Belarus.
Sen dess ligger Ryssland nästan alltid med på topplistan över blockeringar eftersom deras olika sökmotorer trots allt tycks vilja indexera Magasin Macken – när inte någon scriptkiddie som inte sover (det gör inte scriptkiddies) vill se om någon dörr är öppen.
Hackade
Senast det begav sig på allvar så lyckades den okände ryss som var på besök att ta sig en bit in på en av våra webbplatser, innan vi hittade den halvstängda dörren och låste den på riktigt. Av analysen av vara loggfiler så som vi att det var en riktig användare, en människa av kött och blod, inget automatiskt script som satt där på andra sidan, och hackade. Denne någon lyckades plocka ned en av våra webbplatser i en 3-4 minuter innan dörren stänges, en backup lades in och webbplatsen var återställd igen. Ryssen begick misstaget att försöka att hacka webbplatsen under en av Apples keynotes då i stort sett alla i företaget (vårt företag) var på plats. Vid har som tradition att ta en pilsner, en bit pizza och titta på vad Apple har att visa upp tillsammans nämligen.
Så snart larmet gick, tog jag och en tekniker plats, klappade igen säkerhetshålet (en plugin), kastade ut den obehörige och återställde webbplatsen – på några minuter.
Så håller det på – dygnet runt, månad efter månad, året runt. Det skickas förfrågningar, söks, letas, knackas, rycks i dörrar (liknelse) och det är samma gamla gäng – hela tiden, medan du och jag sover.
av Mikael Winterkvist | sep 26, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Det är egentligen en bagatellartad vardagshändelse. I något sammanhang så uttrycker sig en person en smula klumpigt, kanske luddigt och oklart vilket ger utrymme för tolkningar eller så är det helt enkelt en dum kommentar.
Vederbörande hängs ut i sociala medier, arbetsgivaren kontaktas och sedan är ett litet drev igång – startat av överkänsliga snöflingor. Vart tog förmågan att säga ifrån, på plats och ställe vägen? Har vi helt förlorat förmågan att helt enkelt be någon fara åt helvete – efter att ha förklarat varför vi anser det?
Skitsaker blåses upp till helt orimliga proportioner och skapar milslånga diskussioner om sånt som förr, innan alla dessa sociala medier kunde hålla som samtalsämne i 2-3 dagar sen hände något annat intressant och saken föll i glömska.
Nej, det här är ingen ”det var bättre förr”-text av en enda enkel orsak – det var inte bättre förr, generellt men på den här punkten så tycks det mig som vi kunde hantera skitsaker bättre, smartare och mindre energikrävande än idag.
Instagram
Det är ett dåligt program på TV – men slå om och sitt inte där som en idiot och titta på något som du inte vill titta på.
Maten på restaurangen smakar inte bra – kalla till dig någon ur personalen och berätta det. Gå inte hem och författa ett svavelosande inlägg, ge restaurangen ett taskigt betyg och sedan posta allt på Instagram.
Någon lever rövare på bio och stör dig och alla andra – be vederbörande att hålla käften.
Någon annans barn drar runt i affären och gapar och skriker – be ungen lugna ned sig och och hålla tyst. Förklara att det finns andra i butiken som inte uppskattar beteendet.
Det finns praktiskt hur många fler exempel som helst men jag tror att du fattar – skitsaker som blåses upp är fortfarande innehållslösa ballonger.
Fatta beslut
Sen har vi alla de här som måste fråga omgivningen om ett klockarmband är snyggt, om färgen på tapeten är bra, om strumporna sitter rätt och jag vet inte allt. Jag har full respekt för de som vill ha lite råd i tekniska spörsmål – vilken dator, mobiltelefon de kan ha behov av och så vidare ,men frågor om ett armband är snyggare än ett annat för mig att undra över hur vederbörande över huvudtaget kommer ur sängen på morgonen.
Låter du andra få avgöra vad du ska tycka är snyggt så har du problem – för att uttrycka det rakt på sak.
Så nästa gång någon beter sig som en idiot, berätta det, berätta varför – gör det direkt och gå inte hem och skriv ett långt inlägg i sociala medier. Det är rätt verkningslöst nämligen.
Det är okej att bli arg och det är inte olagligt – än!
av Mikael Winterkvist | sep 26, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Det finns en typ av tv-program och så kallade dokumentärer som jag innerligt hatar – alla program om spökjägare, berättelse om små gröna män (UFO) och alla dessa konspirationsteoretiker som ges utrymme och en plattform för att sprida sina ologiska teorier som inte innehåller tillstymmelse till bevis.
Du ser dem överallt, praktiskt taget, vilket gör att även seriösa tv-kanaler och tv-program undviker dem. Ämnena är så infekterade, så sönderkörda och så förlöjliga att seriösa journalister inte vill närma sig ämnet.
Finns det då UFO?
Det är klart att det gör. Det är föremål i luften som vi inte vet vad de där – de är inte identifierade vilket inte är detsamma som små gröna män.Låt mig ta några exempel:
Det här är en märklig värld där allt tolkas som bevis. En kvinna besöker en läkare och och hävdar att okända föremål placerats i hennes kropp och känner en knuta i armvecket. Läkaren identifierar det så kallade föremålet som att vara en typ av ofarlig knuta/cysta och när kvinnan vill att hon ska röntgas så går läkaren inte med på det.
Läkaren gör bedömningen att knutan är ofarlig och han anser inte att sjukvårdens resurser ska användas för att röntga något som han vet vad det är. Kvinna tolkar läkaren som en del i konspiration.
Hon går sedan vidare och genomgår ett lögndetektortest som hon är övertygad om ska visa att hon talar sanning. Testet visar det rakt motsatta, att kvinna ljuger. Nu plockas trumfkortet fram – lögndetektortest godkänns inte som bevisning och är en ifrågasatt metod. Är det någon som tror att det argumentet hade dragits fram om testet visat att kvinna talar sanning?
Konspirationer
För det är så de här konspirationerna vävs. Det som kallas bevis plockas in, förkastas och det vrids och vänds tills bilden är den rätta – det vill säga till konspirationen bekräftas. Nu är detta inte signifikativt för de som tror på en pedofilliga i en pizzeria i Washington, som hävdar att aliens hämtat dem på nätterna eller att tyska läderbögar kommer att ockupera Sverige (ett skämt) utan det kan drabba alla som utreder ett ämne och som under läng tid samlar in information.
Under mina år som journalist så kunde jag jobba med ett och samma ämne i månader, ibland över ett år för att se vad som var sant och vad som inte var sant. I det arbetet så hade jag alltid 2-3 kollegor som fick läsa det jag samlat in och jag hade alltid 2-3 utomstående, utanför redaktionen som också fick läsa det jag sammanställt – allt för att inte gå i fällan och se spöken mitt på ljusan dag, det vill säga se en konspiration där det fanns andra, logiska förklaringar.
De här människorna gör det rakt motsatta. De söker sig till likasinnade, grupper som också tror på de vanvettiga teorierna. Deras ideér förstärks och blir alltmer snurriga och introverta. Tyvärr så anses det bli bra TV att intervjua individer som tror på spöken, Aliens, politiska och religiösa konspirationer och det är enda anledningen till att de här människorna ges en plattform. Normalt, seriöst journalist arbete skulle leda till att det de säger avfärdas av den enkla anledningen att det inte finns tillstymmelse till bevis.
Inga bevis
Alla de här föremålen som sägs ha planterats i deras kroppar finns inte, inspelade videor och ljudfiler klarar inte en vetenskaplig granskning och när de möter läkare, psykiatriker, tekniker och andra så tas de inte på allvar därför att de inte kan backa upp sina påståenden.
Strikt logiskt så är det inte osannolikt att någonstans därute i universum så finns det liv. Det finns någon statistiker som kan räkna på det och komma fram till att det är rimligt att tro det. Det är inte detsamma som ett bevis för att folk förts bort, plockats upp i flygande tefat eller något annat. Medier som påstår sig kunna pratat med de döda har i själva verket tränat upp sina förmåga att läsa av andra, som genom frågor, chansningar och logik, cold reading. Så varför är det mer troligt att än att de kan tala med de döda?
Avsaknade av bevis är det korta enkla svaret.
Vetenskap och fakta
I botten finns också en misstro mot etablerad vetenskap och fakta. Vi väljer att tro på en karismatisk individ som spenderat några timmar bland nätet sökmotorer istället för att tro på läkare som studerat ett ämne i 8-10 år. Det faktum att teknikjättarnas sökalgoritmer förfinats gör att vi tror att våra mobiltelefoner lyssnar på våra samtal – istället för att inse att det vi gör, det vi säger kartläggs och samlas in. Med en tillräcklig stor mängd data så ringas du och dina intressen in.
Vi förvandlas till logiska idioter som ser det vi vill se och som säker efter det vi vill se och det teknikjättarna tror att vi vill se men det blir bra TV.
