av Mikael Winterkvist | sep 30, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Jag slår på en prenumererad kalender, Skellefteå AIK matcher, och lägger in den i min kalender. De som skapat den och alla andra SHL:s kalenderfiler tror tydligen att det krävs en påminnelse två dagar före match, en påminnelse en halvtimme innan match och så påminnelser om att matchens höjdpunkter lagts ut ut, dagen efter är en lämplig uppsättning påminnelser.
Det betyder att för varje match så får jag 3-4 påminnelser vilket är åtminstone 2-3 för många. så jag slår av alla de notiser som skickas med kalendern, alla. Detsamma gäller kalendern från New York Yankees, New York Islanders, Miami Dolphins och Los Angeles Lakers. Det är 3,4 och 5 inför varje match och sedan live-uppdateringar under match.
New York Islanders tycker dess utom att jag måste påminnas hela dagen, efter en match om resultatet. Resultatet visas på startskärmen och uppe i ”The Notch”. Det fungerar naturligtvis inte och jag slår av det mesta för att min iPhone ska hålla käften.
Informationsbrus
Vi lever alla i ett informationsbrus och det är många som slåss om vår uppmärksamhet och det utvecklas till en kamp och en strid där tips och notiser är vapnen. Facebook har blivit en rätt vidrig plats av det skälet. Från tid till annan så fyll mitt flöde med allehanda tips om saker och sidor som Facebook tycker att jag ska följa och som Facebook uppenbarligen tror att jag är intresserad av. Det är genomgående kapitalt misslyckades tips som bara irriterar, som jag helst vill slippa och som ligger i vägen för det jag vill göra. Det är tips om lokaltidningar och inget ont om lokaltidningar men jag begriper inte varför Facebook tror att jag skulle vara intresserad av andra nyheter ön om min hemort där jag bort och möjligen där jag kommer ifrån.
Tips
Det för tips om motorfestivaler vilket for mig är helt obegripligt. Mitt motorintresse slickade för många år sedan och mär sålde min älskade Chevrolet Avalanche så var det delen i mitt liv över. Nu kör jag en äckligt förnuft, själslös ”riskokare”. En bil som tar mig dit jag vill men som inte är en rolig bil, på minsta sätt. Det är inredningstips vilket för mig är ett fullständigt livsfarlig och minerat område. Vårt hem är Kärlekens revir och dit vågar jag mig inte. Hon har snickarutbildning, jag har tummen mitt i handen och min insats handlar om färgsättning, inte mer, så varför Facebook tror att är det minsta intresserad av inredning är obegripligt.
Scrollar
Jag scrollar förbi och tillbringar allt mindre tid, kortare tid på Facebook därför alla tips kommer i vägen och stör. Detsamma gäller de nyhetsmedier som envisas med att skicka upp en popup-ruta mitt i ansikten när jag precis börjat att läsa en text. Jag slutar att läsa och jag bedriver en ständig kamp mot alla de som tror att jag meste få texten uppläst för mig medan jag läser i form av en fullständigt meningslös video – som tydligen måste autostartas, med ljud.
Kalla mig bakåtsträvare men jag tror inte att det här fungerar. Jag tror inte att jakten på vår uppmärksamhet fungerar eller att det kommer att fungera över tid. Apple tror absolut inte att det fungerar och många med dem. Fokus den inbyggda funktionen i Apples operativsyststem är ett sätt att stänga ute alla som ropar på dig och det finns en stigande mängd appar och program som gör samma sak – ser till att du ska behålla ditt fokus på det du gör.
Jag tror att det är en annan sida av utvecklingen – vartefter Facebook och alla andra skriker, ropar och försöker få vår uppmärksamhet så kommer det en motreaktion i form av funktioner som tystar bruset.
Vad gör du för att det ska bli tyst?
av Mikael Winterkvist | sep 30, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Jag vet inte hur många timmar jag tillbringar framför en datorskärm i jakten på en bugg, en mystisk, märklig sak som ställer till det, som ger upphov till följdfel och som kan driva även den mest balanserade till mitt vansinne. När datorer jävlas så gör de det ordentligt.
Det finns också en grundregel i sammanhanget – det här alltid en skitsak som gäller till det i massor och ju mer avancerat och komplicerat hela lösningen är desto mer bagatellartad är felet. Liten tuva stjälper ofta stort ladda brukar det ju heta och det är sant i de här sammanhangen. Nyligen satt jag framför dator och svar allt längre ramsor. Det handlade om bloggen, Magasin MACKEN, och ett obskyrt, märkligt och märklig fel som slog till ibland och som sedan helt spårlöst försvann liksom för att vagga in dig i falsk säkerhet att ju hade saker ordnat till sig på egen hand.
Buggar gör det – vaggar in dig i falsk säkerhet så att du ska tro att du har löst problemet för att sedan riva ned allt ditt självförtroende och ställa till det värre lön någonsin. Buggar är elaka på det sättet.
Überjävlig
Buggar gillar också att kasta upp det absolut överjävligaste felmeddelande de kan hitta. Det där felmeddelandet som får hjärtat att stanna i kroppen på dig. Buggar ställer inte till det lite – alltid mycket, alltid kritiskt och alltid med de allvarligaste varningar de kan tänka sig. Buggar är elaka på det sättet.
I det här fallet dök upp ”Kritiskt fel” upp – utan förvarning för vad som sig att vara slumpmässiga fel. Över tid lärde jag mig att det aldiorg var något kritiskt. Det var bara hubbhelvete som lekte med min hjärna och mina ytankar. Har jag sagt att att buggar är jävliga på det sätet?
De är det.
Ljög
Nåväl, jag listade snart ut, efter en 3-4 mindre hjärtstopp (nåja) att buggen ljöd. Den blåljög mitt rätt upp i ansiktet. Det var inget kritiskt fel, inget hade stannat och felet var närmaste tt likna vid hicka även om det resulterade i att mitt arbete blev hackigt och ryckigt och ledde till långa svarstider. Utifrån funkade allt som det skulle. Det var bara jag som fick sitta och vänta medan saker sparades onödigt länge. I världen med hemsidor är detta inget ovanligt. Du lär du g snabbt att lösningen är att sitta och slå av saker tills felet förhoppningsvis försvinner. Sedan slår du på allt ingen tills felet dyker upp igen. Visst lät det där som något som folk med en en 4-5 år lång utbildning ska pyssla med – on och sedan off för att se om felet kan återskapas. Hur som helst så är det bsåpnt vi håller på med i databranschen. Vi är jävligt skärpta förstår du och det är inte vem som helst som får, eller kan sitta där och trycka på på och sedan på av och sedan på på igen.
Det krävs också massor av utbildning och erfarenhet för att sitta och titta på en röd lampa (som blinkar) tills den blivit blå. Det är också sånt där avancerat som via pysslar med i data branschen. När vi inte sitter och suckar och tittar på ett streck som sakta, oerhört sakta växer sig allt längre. Ibland går det så långsamt att vi tror att strecket stannat så att vi placerar musmarkäöen i slutet för att se mom strecket ändå inte växer lite till. Kom inte och säg att all utbildning och all erfarenhet inte kommer till nytta i såna situationer.
Svordomar
Svordomar ä ett viktigt inslag i sammanhanget. Ibland skriker vi åt datorn också. Det fungerar aldrig, det vet vi men det känns lite bättre. Häruppe i norr är ”Men nog är det väl Gud förbannat …” en favorit i datorbranschen. Den är rätt populär i en massa andra sammanhang också.
Efter att ha rivit av ett oräkneligt antal svordomar av den typen och värre, mycket värre så började jag hitta felet, trodde jag. För det gör också alltid buggar. De får dig att tro att du är på rätt väg för att sedan skoningslöst bevisa att du är helt ute och cyklar. I det här fallet så pekade buggen med hel hand att det var ett bildgalleri som gällde till det men jag var listigare än så., Trodde jag för det är också alltid så i den här branschen att vi alla alltid tro att vi är så förbannat smarta. Det är därför vi låter helt obegripliga när vi pratar med andra, utanför branschen. Det ska vara så. Vanligt dödliga ska inte förstår vad vi håller på med därför att det annars skulle avslöja att det vet vi inte heller. Vi gissar för det mesta.
Nåväl – just bildgallerier och jag har ett trasigt förflutet. Jag hatar dem för att vara helt uppriktig. Jag hade redan vid det här laget bestämt mig för att kasta ut bildgalleriet på bloggen efter en massa märkliga fel, buggar och annat helvete som bildgalleriet ställt till med. Bildgallerier är onda – nu vet ni. Hur som helst så slog av jag ett par plugins och funktioner ytterligare och felet försvann eller det blev i vart fal avsevärt mycket bättre. Saker började att fungera igen. Ljust i tunneln och allt det där. Nu var det bara ett problem – jag kunde inte logga in med vissa enheter.
Någonstans under resans gång, vi brukar prata sådär, för att försöka att dra intresset från att vi högst sannolikt gjort fel. Ställt in något fel, inte läst innantill och haft bråttom. Det har vi ofta i den här branschen.
Kort
För att göra en lång historia kort – en VPN i kombination med Apples nya Private Relay-funktion ställde till det med allt och överallt. Lösningen var att göra en Microsoft. Riva ut allt och starta om. Efter en 5-6 timmar så började saker att rulla igen. Timmar som jag aldrig kommer att få igen och som får läggas till det berg av förlorade timmar som livet i den här branschen består av.
En bugg i kombination med funktioner i operativsystemet och ett program och en tjänst ledde mig helt fel. Det är sånt buggar gör – leder dig fel.
I’m to old for this shit!
av Mikael Winterkvist | sep 29, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Telefonen ringer. Det är techjätten som ringer. De vill prata med dig och de vill prata om ditt bolag. Innan de pratar med dig kommer ett helt gäng med advokater över och ber dig att skriva under ett bibeltjockt Non-Disclosure avtal.
När du skrivet under tystnads- och sekretessavtalet så berättar techjätten vad techjätten vill. De vill köpa dig och ditt bolag och efter att ha insett att du nu kommer att bli mycket rik så står två saker glasklara för dig – du kan inte säga nej och du kommer att bli av med din skapelse, ditt bolag.
Blöjor
Du kan inte säga nej därför att om du gör det så kommer techjätten att köra över dig i alla fall. De kommer att knäcka dig och ditt bolag och sedan köpa upp resterna. Tror du mig inte så slå en signal till de som startade diapers.com – en webbplats och en tjänst för att köpa blöjor. De konkurrerade direkt med e-handelsjätten Amazon som dumpade sina priser på blöjor i en riktad kampanj med ett enda syfte – slå undan benen på diapers.dom och försvaga bolaget inför ett anbud och förlag om uppköp.
Vox
Diapers.dom köptes av Amazon men webbplatsen lades ned sex år efter köpet då försäljningen slussats över till Amazons egen tjänst och försäljningen under diapers.dom inte ansågs lönsam längre. Drygt 260 anställda förlorade sina jobb och diapers.com finns inte längre.
Instagram
Ett annat exempel är Facebooks köp av Instagram. Information som framkommit i samband med att cheferna för flera av de här stora bolagen frågats ut av amerikan ska politiker, utskottsförhör, visar att Facebook köpte Instagram för att bli av med en konkurrent. Kan du inte konkurrera med ett bolag, vill du inte konkurrera med ett bolag och bedömer du att ett konkurrerande bolag kan utgöra ett hot mot din verksamhet – köp det.
Det låter vackert när bolagschefer talar om en konkurrensutsatt marknad, att de slåss med andra bolag och tanken på att vi som konsumenter ska tjäna på konkurrens är en bärande tanke i marknadsekonomin. Vi ska få billigare och bättre varor och tjänster därför att dåliga varor och tjänster ska slås ut men vad händer när några få bolag blir så stora, så starka och dominerande på en marknad att de kan göra som de vill?
Vad händer när marknadsekonomiska funktioner slås ut av en bottenlös kassakista?
Inget val
Då händer det som nu händer när techjätten ringer. Du säljer därför att du inte har något val och du sitter kvar på en post inom bolaget i de 1-2 år som avtalet föreskriver och sedan tar du dina pengar och sticker. Din skapelse har nu sugits upp av ett betydligt större bolag, du är förvisso rik som ett troll men det du ville skapa finns inte längre. I sammanhanget ska sägas att här kan det även handla om en krock mellan egon – skaparen, grundaren som har sin vision av vad bolaget ska bli och sedan techjätten som har helt andra planer. Två olika visioner som krockar, vilket inte alls är ovanligt. När Twitter köpte Tweetie, populärt program för den sociala tjänsten, så skar det sig snabbt mellan den som köptes och den som köpte. Det har gnisslat i relationerna mellan Facebook och WhatsApp, ett annat exempel. Det är alltså inget ovanligt och det är inte heller ovanligt att grundaren, grundarna, av de som köpts upp inte alls delar köparens visioner och framtidsplaner.
Här är det dock plats ett stort men, nästan i versaler, det är inte alltid så men det är alltid så att när ett bolag köps upp så har det stora bolaget andra planer än grundare/grundarna. För dig och som konsument betyder det att vi får mindre att välja mellan, konkurrensen snedvrids därför att den starke hela tiden blir starkare. När du dessutom kan köpa dig ur en konkurrenssituation så är det absolut inte till gagn vare sig för marknaden eller oss konsumenter.
Apple då säger du?
Jo, Apple köper också företag. Rätt ofta faktiskt men Apple köper nästan uteslutande små bolag, startups, och det är sällan Apple anklagas för att köpa upp konkurrenter eller behandla de små bolagen illa – i de här samman handen i vart fall. Sen anklagas Apple för att behandla små bolag och utvecklare illa när det exempelvis gäller App Store men det är en annan diskussion. Av tradition köper Apple inga stora bolag. Det senaste stora övertaget var när Apple köpte Intels hela modemtillverkning och innan dess köpet av Beats. Det är undantag när det gäller Apple. De andra däremot – de köper växande bolag, bolag som kan utgöra ett hot mot dem.
Det ör skillnad.
av Mikael Winterkvist | sep 29, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Jag är dödligt less på er. Ni dumdryga, nördiga puckon som förpestar tillvaron för vanligt hyggligt folk. Ni som är så förbannat insnöade, så fast i er egen värld i tron att universum roterar kring er och er person. Ni som saknar förmågan att kunna se en annan individ, respektera en annan individ och som borde göra mänskligheten en tjänst och hålla käften.
Er är jag trött på. Jag är trött på alla ni som kastar er in i en diskussion om hur användare ska skydda den egna integriteten, sin information med rådet att köpa en Android-telefon, sopa den helt ren och installera en imagefil med en specialversion av Android. Ni som inte klarar av att tänka länge än näsan räcker och som på fullt allvar tror att vanliga användare har tid och kunskaper att göra allt det ni föreslår. Lägg sedan till att er tankevurpa når monumentala mått när ni hävdar att ingen kan, eller ska lita på Apple och Apples produkter därför att du som användare inte vet vad Apple och Apples produkter gör.
Lita på
Rådet är då alltså, på fullt allvar, att du ska köpa en annan telefon, radera den helt och sedan installera en imagefil med en specialversion av Android. För dig som inte förstår tankevurpan så bygger hela deras resonemang att du inte ska lita på någon, allra minst Apple eller Google men de ser samtidigt inga som helst problem med att lita på den som utvecklat nedstängda versionen av Android som du uppmanas att installera.
Det är inte realistiskt att tro, kräva eller uppmana vanliga användare (vilka de nu är) att vidta närmast militära åtgärdar för att slippa att bli kartlagda ute på nätet. Det är helt orealistiskt att tro att vanliga användare har vare sig tid, kunskaper eller lust att lägga ned timmar, dagar och veckor på att färdigställa en telefon men inte i de här gaphalsarnas värld. Ty de har sett ljuset. De vet, de kan och de vet minsann att Apple går det inte att lita på. Du vet ju inte vad Apple gör.
Gör
Nej, du gör inte det men å andra sidan så vet du inte vad bilmekanikern gör, rörmokaren gör, snubben som bär ut din post gör eller läkaren som tittar dig i halsen gör heller. Alla har inte lyckats att kombinera studierna för att bli hjärnkirurg med färdigheter för att bygga hus. Vår tillvaro består i att lita på andra, på att andra gör sitt jobb och på att andra inte ljuger, bedrar eller lurar oss. I de här nördarnas värld litar du inte på någon, trots att det är exakt de de här puckona gör. Varje dag i deras vardag men de har också sina favoritprojekt, favoritämnen och sina ”pet projects”. Ett sådant är att klappa andra på huvudet, om omskrivningar berätta hur naiva de är, närmast korkade som inte lärt sig allt de kan kan och de vet minsann att det bästa sättet att skydda en telefon, en surfplatta eller en dator är att radera allt direkt efter köpet och sedan installera just deras favoritversion av ett operativsystem som ingen jävel använder. Förutom då denna lilla grupp är nördiga puckon.
Apple
Min ilska, eller irritation kanske snarare, handlar inte om Apple. De får ha vilka åsikter de vill om Apple utan det handlar om de råd de ger. Tekniskt avancerade, komplicerade saker som ska göras och som bara en mycket liten grupp klarar av att genomföra. Låt mig ta ett enkelt exempel:
I en diskussion om säkerhet, lösenord och hur vi vanliga ska hantera våra kontouppgifter så gavs rådet att aktivera Face ID, Touch ID, skaffa en lösenordshanterare, använda slumpmässiga, långa lösenord och även använda tvåfaktorinloggningar.
Raka, handfasta riktigt bra råd som de flesta av oss kan följa och som utan minsta tvekan också leder till högre och bättre säkerhet.
Det är nu messerschmitten, nörden och ärkepuckot anmäler sig och berättar att du inte ska använda biometriska uppgifter – alltså dina fingeravtryck eller ditt ansikte. Det är information som inte kan ändras om de faller i orätta händer. I sak har ärkepuckot rätt, biometriska data är knutna till dig, din person och din fysik så snor någon dem så är du illa ute. Hans råd är att – rätt gissat, köp en Androidtelefon, radera den, installera en specialversion (operativsystem) och använd sedan telefonen enbart för skriftlig, hårt krypterad textkommunikation. Jo, det är ju så de flesta av oss använder våra prylar. Vi skriver bara text och bara till andra som har exakt samma telefon med exakt samma operativsystem. Det är så vi rullar.
Vanliga
Det är bara ett i en lång rad av exempel på tekniska muppar som levererar idiotiska förslag på vad vi, vanliga användare ska göra för att skydda oss och vår information. I sammanhanget är liknelsen med en vågskål användbar. Lägg nördens förslag i den ena vågskålen och lägg de betydligt mer realistiska förslagen i den andra. Förslaget att slå på biometriska skydd i kombination med slumpmässigt framtagna lösenord vinner – varje gång.
Det är trots allt bättre att vi vanliga användare börjar att använda vettiga, användbara lösningar för att skydda oss än att vi kastar oss över förslag som vi aldrig kommer att klara av och som inte är fungerar i vår vardag. sanningen är ju annars att den absolut säkraste telefonen är den som är helt avslagen, helt strömlös och som ligger inlåt i ett kassaskåp men det inser var och en (inte nörden) att det inte är ett reltistiskt alternativ. Vi måste använda våra prylar och då är det trots allt bättre om vi kan lyfta säkerheten några grader uppåt till det bättre än att anse att det är ett misslyckande och ett fiasko om inte hele omvärlden iakttar militär nivå på alla informationshantering.
Ni vet – balanserade, vettiga, användbara lösningar.
Till dig som nu känner att du bara måste berätta för mig hur fel jag har och att just du sitter inne på den ultimata lösningen vill jag bara vänligt men mycket besökt säga – släng dig i väggen!
av Mikael Winterkvist | sep 29, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Notis-överbelastning – det plingar, poppar upp dialogrutor som vill berätta något viktigt. Allt är viktigt, precis allt och ska du kunna fungera i tillvaron så får du inte missa någonting. Vi lever i en tillvaro fylld med plingande notiser. Känns det igen?
Jag har använt DND, Do Not Disturb, i flera år och satt upp en starttid och en stopptid för när det går att ringa eller skicka meddelanden till mig. Mina Apple-prylar tystnar 18.00 och öppnar upp för inkommande kommunikation 08.00. Mellan de tidpunkterna är det bara en mycket liten krets som släpps igenom – nära och kära. När nya Fokus lanserades så välkomnade jag fler funktioner och fler inställningsmöjligheter och nu, efter några månader konstaterar jag att Apple förvisso lagt till en mängd inställningsmöjligheter och gjort en tämligen enkel funktion mer avancerad och kanske komplicerad men också betydligt bättre. Så här lärde jag mig älska Fokus och fick tyst på alla mina Apple-prylar.
För många val
För det första är det många val i nya Fokus – arbete, träning, fritid, sova, stör ej och personligt. För varje enskilt tillfälle så ska du ange vilka som ska släppas igenom, vilka appar du vill få notiser ifrån och så vidare. Sammantaget så blir det rätt många inställningar för varje enskild tidpunkt – för varje sak som du gör.
Gör inte det – gör det enkelt.
I bilen
Kör jag bil så tystnar mina Apple-prylar oavsett om jag kör eller om jag sitter bredvid som passagerare. Alla som någon gång har kört bil och haft en passagerare som knappt svarar på tilltal utan som är full sysselsatt med sin iPhone hela tiden vet vilket roligt sällskap denna någon är. Dessutom kan du faktiskt se saker medan du åker bil. Du vet – omgivningen.
Så kör jag bil eller om jag åker bil så är min iPhone tyst. Åker jag långt så räcker det med att kikar i telefonen någon gång i timmen. Är det akut och mycket viktigt så släpps nära och kära igenom. Det är det sällan, mycket sällan.
Arbete
Jag har en geografisk aktivering när jag är på kontoret. Då tystnar mina Apple-prylar också och bara en mindre krets släpps igenom. På jobbet räcker det alldeles utmärkt med att se en röd liten ikon om någon vill ha tag på mig. Är det viktigt så ringer jag tillbaka, skickar ett mail eller ett meddelande.
Jag lever nu in en betydligt tystare, lugnare och behagligare tillvaro. Den stora fördelen är att jag kan göra det jag ska – hålla fokus och jag jobbar effektivare.
Helgerna
På helgerna står min iPhone mest i laddningsstället, om jag inte sätter och läser böcker eller nyheter. Nära och köra kommer alltid igenom men de umgås jag med på ledig tid så de behöver sällan ringa mig eller skicka meddelanden.
Med risk för att åta überpräktig så är det numera jag som styr min tillvaro – inte telefonsamtal, meddelanden och e-post. Jag har upptäckt att jag inte missar något viktigt även om jag kanske inte får reda på nästa regeringskris först av alla. Jag läser ändå nyheter, plöjer igenom tusentals RSS-flöden varje dag och håller mig uppdaterad ändå.
Inställningar
Fokus är som sagt numera en avancerad funktion men du behöver inte aktivera alla de olika lägena och du behöver inte alls sitta och ange vilka appar som ska få skicka notiser till dig eller vilka som ska släppas igenom om de vill få tag på dig.
- Stör ej – slås på mellan 18.00 till 08.00
- Arbete – aktiveras geografiskt och automatiskt när jag är på kontoret.
- Läser – startar jag iBooks så ska världen vara tyst
- I bilen – då lyssnar jag på musik (högt) eller pratar med övriga i bilen – om jag inte sitter tyst t och funderar
- Sover – vänligen stör mig icke!
- Helger – jag är ledig
Det kan te sig som att jag är svår att nå – så är det inte. Jag svarar på mail och meddelanden närmast omgående och jag ringer upp om jag missat ett samtal. Jag känner inte att jag missar mer än tidigare och jag konsumerar nyheter och information när det passar mig. Världen stannar inte för att jag gör det eller för att jag fokuserar på något annat är väl en enkel sammanfattning.
Guide: Så här använder du Fokus i nya iOS 15 och iPadOS 15
av Mikael Winterkvist | sep 29, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Ibland är det barnsligt enkelt och uppenbart. Ibland är lösningen på ett problem så enkelt att du inte ser det, eller kanske inte vill se det. Nyligen fattar jag ett beslut, ändrade två inställningar i min telefon och blev med en betydligt mera effektiv.
Det lär vara så att om du kommit in i ett flyt och blir avbruten så tar det 15-20 minuter innan du kommer igång igen. Det finns också en uppenbar risk att du tappar flytet om du kommer av dig för många gånger. Störande moment är alla dessa notiser som vi drar på oss, telefonsamtal och meddelanden. Över en dag så blir det många som slottet i dig, som vill ha din uppmärksamhet usch det är här problemet ligger – du blir störd och du blir avbruten.
Mitt beslut
Jag har nu aktiverat fokus på jobbet, eller när jag arbetar. Min iPhone är tyst, min iPad är tyst och alla mina datorer är tysta. När och kära kommer igenom min egen kommunikativa Berlinmur men inga andra – inte direkt. Några appar och tjänster släpps igenom – övervakningssystem som håller koll på alla våra system naturligtvis men i stort inte fler.
Meddelanden blir en röd ikon, e-post blir en röd ikon liksom meddelanden men det är tyst. Jag har nämligen noterat att jag klarar av röda ikoner och prickar men jag störs av telefonsamtal (vem gör inte det?) och jag kan störas av meddelanden. Med alla enheter tysta så kommunicerar jag i vågor, när jag tar en paus. Jag störs på mina villkor, inte på omgivningens.
Så Fokus och Arbete aktiveras på kontoret oavsett om jag jobbar hemma eller på kontoret.
Jag har också slagit på Personligt vilket är detsamma men på alla ledig tid, alla helger och kvällar efter 18.00. Då är det bara en liten krets som kommer igenom.
Tystnaden är underskattad och jag kan nu med en enda knapptryckning slå på och så av omvärlden.
Inte så dumt faktiskt!
