När den stora missunnsamheten rullar in och alla blir experter på att driva en batterifabrik

När den stora missunnsamheten rullar in och alla blir experter på att driva en batterifabrik

Tid för att läsa: 3 minuter

Northvolt är i kris, det råder ingen tvekan om det. Du sparkar inte 1 600 anställda om du inte verkligen måste. I takt med alltmer svarta rubriker runt batterifabriken i Skellefteå så sällar sig alltfler till skaran experter som vet vad som gått snett, vad som måste göras och inte minst som vet hur du driver en batterifabrik.

I TV sitter en professor och berättar för alla som orkar att höra på att allt kommer att gå åt helvete därför att Skellefteå är för litet. Där bor bara runt 60 000 personer, säger professorn och fortsätter med sin domesdagspredikan. Jag reagerar på siffran, 60 000, det bodde drygt 63 000 personer i Skellefteå när vi flyttade upp i mitten av 1980-talet.

Frågar du SCB hur många vi är i Skellefteå så är siffran 78 486 innevånare. Då har de med skyddades adresser plockats med via en schablon och det är rätt bra bit ifrån Magnus Henreksons 60 000 innevånare. Det är närmare bestämt 18 486 innevånare ifrån.

Nu blåser det runt Northvolt och olyckskorparna kraxar

I sociala medier gör sig en och annan lustig över Northvolts kris och berättar att de minsann kan en massa skämt om att marknaden ska fixa allt men de inte riktigt vet var de ska börja. En annan raljerar om holländska blomsterlökar och antyder att batterifabriken i Skellefteå är ett utslag av samma hybris och masshypnos som den holländska tulpanmanin på 1600-talet. Av historiker ibland ansedd som att vara en av de största spekulationsbubblorna. Priset på holländska tulpanlökar rusade i taket och var föremål för vilda prisspekulationer för att uttrycka hela den händelsen både kortfattat och enkelt.

Här och var anmäler sig också Herr ”Vad var det jag sa” – alla de som redan på förhand visste att allt skulle sluta med en krasch. Lokalt skriver en företrädare för Kristdemokraterna om en skumraskfigur, en batteridirektör, som kommit till stan och lurat alla, men inte honom (naturligtvis).

Kärnkraft

Regeringen uttalar sig och Ebba Busch klargör att Northvolt inte ska förvänta sig några statliga pengar eller statligt stöd. Något annat var inte heller att vänta. Ebba Busch ska ju bygga kärnkraft och garantera elbolagen ett elpris i 40 år så det är klart att det inte finns några pengar över till en batterifabrik i Skellefteå. Skattebetalarnas pengar är redan vikta åt helt andra subventioner – i 40 år.

Det skroderas och raljeras och få ägnar en tanke åt de 1 600 enskilda som nu stor utan jobb. Enskilda människors öden ryms inte i jakten på oneliners som kan ge en massa likes och tummar uppåt. Det är där vi tycks ha hamnat nu i den digitala tidsåldern där ingen orkar läsa mer än en halv A4 och allt ska sammanfattas med några få meningar.

Bland de som nu får lämna Northvolt finns de som sålt allt och som flyttat till Skellefteå i förhoppningen om att kunna bygga upp en ny tillvaro och framtid. Här finns par där båda förlorat jobbet eller som riskerar att göra det. Allt medan lustighetsministrarna ute på nätet jagar likes med skämt om vilka idioter vi som bor i Skellefteå är och hur dumma vi är som trodde på batterifabriken.

Dummare

Jag vet inte om vi för dummare än någon annan eller om det är så dumt att tro på att det ska gå att bygga upp en industri som gör att Sverige och Europa blir mindre beroende av Kina. Jag vet inte om det är så dumt att tro på ett fossilfritt järnverk i Boden eller på någon av satsningarna som sägs ingå i den gröna industrin. En sak vet jag att det är alldeles förbannat dumt och korkat att sitta i tv och sprätta fullständigt felaktiga siffror omkring sig som samtidigt som du vill att folk ska tro på det du säger.

Mitt i alla domedagsprofetior, alla uttalanden, skrifter och texter från alla de som minsann visste det inte skulle gå så kommer några förnuftets ord från ett högst inväntat håll. Från en som du förmodligen tänker att den där snubben kan inget annat än halka runt på en hockeyplan med klubba och puck.

– Jag tycker att Northvolt har fått oförtjänt mycket skit av många och inte minst i medierna. Det är en viktig industri för Sverige och hela Europa.

Jonathan Pudas, lagkapten i Skellefteå AIK.

Ibland behövs det en hockeyspelare för att ge ett annat perspektiv på det som alla så tvärsäkert vet kommer att gå åt helvete.

Det var inte bättre förr – bara krångligare

Det var inte bättre förr – bara krångligare

Tid för att läsa: 3 minuter

Förr hade jag en telefon, en telefon som alla delade på och som satt med en sladd i väggen. Jag hade en musikspelare, en kamera, en dator, som inte gick att ta med sig. Jag var tvungen att säkerhetskopiera och hålla reda på all min information som fanns på flera hårddiskar, utspridda. Det var inte bättre förr – bara oändligt mycket krångligare.

Det fanns en tid då du dig runt med externa hårddiskar, USB-minnen och allt vad det var – allt för att du skulle kunna få med dig allt det du behövde och för att kunna säkerhetskopiera din information. Du ställde in larm i din kalender för att påminna dig om att varje fredag skulle det göra en säkerhetskopia, vilket i allmänhet tog för lång tid så den uppgiften sköt du upp, till senare allt som oftast.

Anslutning

När du skulle koppla upp dig fick du lyssna på en modem-melodi och sen hoppas på att ingen i hushållet lyfte luren. Hemsidor och webbplatser kom i sektioner och laddningstider under 20 sekunder var ovanliga. Det var på den tiden som de riktigt snabba modemen kostade lika mycket som tio års Internetanslutning idag.

Epostmeddelanden svarade du på och skickade du antingen hemma eller på kontoret. Det var uteslutet att du skulle kunna göra det på restaurangen, caféet eller så snart du lämnat hemmet eller kontoret. SMS kunde innehålla bilder men de länkades till en sida som du fick hoppade vidare till för att kunna se bilden – video var uteslutet.

TV

På TV fanns det två kanaler och allt var så mycket bättre i USA för det fanns det en babiljard kanaler. Vi i Sverige fick en smakbit av det fantastiska TV-landet USA i Åke Wilneys Fönster mot TV-världen. TV var också något som det bjöds på mellan 16.00 och 23.00 sen skulle svensken sova. Fler tv-kanaler var livsfarligt, så livsfarligt att det Socialdemokratiska Kvinnoförbundet ville förbjuda privat innehav av parabolantenner, 1987.

Idag har jag fler kanaler än jag kan räkna till, när jag än vill titta, i en svart liten låda som fixar en ljud och bildkvalitet som vi bara kunde drömma om på slutet av 1980-talet.

Musik

Musik antingen köptes i speciella skivbutiker, i den mån vi hade råd, eller så försökte vi spela in från radion och svor ve och förbannelse varje gång radioprataren bröt in på slutet, innan låten var slut. Vi var helt övertygade om att radiopratare var i maskopi med skivindustrin och att de pratade sönder låtar för att vi inte skulle kunna spela in dem.

Skulle du ta bilder så fick du peta in en filmrulle, ta en massa bilder och sedan skicka in allt för framkallning och kopiering. Bilderna fick du sedan hämta hos lokala radiohandlaren. Idag har du tiotusentals bilder och videor i din mobiltelefon. Skulle du fotografera i sämre ljus, ta porträtt, eller bilder som krävde det minsta lilla extra så fick du investera i en svindyr systemkamera. De första mobiltelefonerna med kamera bjöd på bilder som alla hade det gemensamt att bilderna såg ut att vara havregröt.

Spel

Spel handlade om slitna Öbergs spelkort eller kanske ett gammalt Monopol där det saknades en del spelpjäser. Sen kom Pong – en hel konsol som klarade av ett – ett enda spel. I din nya mobiltelefon kunde du få fram Masken genom att trycka på vissa tangenter.

Idag ryms allt det ovan i din mobiltelefon – det var inte bättre förr.

En nörds bekännelser: Mitt komplicerade förhållande till typsnitt

En nörds bekännelser: Mitt komplicerade förhållande till typsnitt

Tid för att läsa: 3 minuter

Jag har ett komplicerat förhållande med, eller till, fonter. Komplicerat i så måtto att jag kan bli sittande i timmar med att plockar fram och tillbaka med olika fonter/typsnitt för en webbplats. Jag byter rubrik, mellanrubriker och brödtext – fram och tillbaka – i timmar.

En font, eller ett typsnitt om du så vill, är alltså hur bokstäver (och annat ser ut) . Den text du just nu läser är satt med Nunito, exempelvis, och bara det faktum att ag använder orden ”är satt” avslöjar att jag varit med ett tag. De orden kommer från den tiden då typsnitt ”sattes” och våra tryckte medier hade ett sätteri, en avdelning som satte all text med rätt font/typsnitt.

Identitet

New York Times använder Time som typsnitt, naturligtvis, för att ta ett annat exempel. Ett typsnitt kan, och bör, vara en del av en webbplats själva varumärke och identitet samtidigt som det måste vara funktionellt. Du som besökare måste kunna läsa och den som tror att typsnitt är ovsentliga, att det inte spelar så stor roll är fullständigt ute och dyklar, och har dessutom helt fel.

Fel typsnitt kan innebära att du inte blir läst och fel typsnitt kan sluta med att folk slutar att läsa ganska kort efter det att de börjat att läsa en text. Rätt typsnitt däremot kan leda till att folk läser en helt bok. Times, ett klassiskt typsnitt är framtaget just för böcker och längre texter. Det har utformats för att text satt i Times ska vara lättare att läsa än med många andra typsnitt.

Numera har vi också typsnitt som är framtagna för skärm, eller som har anpassat för en bildskärm – Arial, Helvetica för nämna två. Klassiska, ganska gamla typsnitt men visat sig fungera utmärkt på en skärm.

Blanda

Det finns altså en massa regler runt typsnitt. En säger att du inte ska blanda, inte blanda för många typsnitt. Använder du olika typsnitt så skilj mellan rubriker och brödtext. Det senare är den stora textmassan, det som kommer efter, under rubriken. Här på Magasin Macken så använder jag Nunito som typsnitt för brödtexten. Menyn är satt i PT Sans Narrow, ett snarlikt typsnitt och rubrikerna är satta i Titillum Web.

Under åren så har Magasin Macken bytt typsnitt, inte bara en gång, utan massor av gånger. Jag sa ju att jag hade ett komplicerat förhållande till typsnitt och det består i att jag hela tiden provar nya typsnitt. Ofta byter jag tillbaka till samma typsnitt som jag redan hade valt därför att jag sällan blir nöjd med mina nya val. Det handlar om att kombinera, prova, läsa, testa, kombinera igen för att hitta rätt uppsättning i jakten på någon slags ultimat kombination. Den kombinationen hittar jag sällan men det är inte riktigt det som är poängen med mitt letande. Det är letandet i sig.

Kombinationer

Jag skriver upp kombinationer som jag är nöjd med, som jag tror kan fungera, vilket betyder att jag har en samling typsnitt som jag satt samman i paket. Praktiskt att plocka fram när det kommer en ny kund eller när en kund vill designa om sin webbplats, butik, app eller vad det kan vara. Så jag har ett komplicerat förhållande till typsnitt.

Jag har för övrigt ett minst lika komplicerat förhållande till färger men det är en annan historia som vi tar en annan gång.

Ledsen Bitwarden, Fantastical och 1Passord – det är inte ni – det är jag men nu åker ni ut

Ledsen Bitwarden, Fantastical och 1Passord – det är inte ni – det är jag men nu åker ni ut

Tid för att läsa: 2 minuter

Macintosh machine

Nu har Apple lanserat sin egen, inbyggda app för att hantera lösenord och appen och programmet finns för iOS, iPadOS och macOs (och övriga operativsystem).

Det första jag frågade mig var om det skulle gå att importera alla mina redan lagrade lösenord. Nu visar det sig att det går alldeles utmärkt – jag exporterade mina lösenord från Bitwarden – läste in dem i Passwords (det appen heter på engelska) och kunde snabbt konstatera att alla uppgifter lästes in.

Bye, Bye

1Password har redan avpolleterats till förmån för Bitwarden. Jag bytte lösenordshanterare får några månader sedan för att Bitwarden fungerar bättre med mitt sätt att hoppa runt, skriva och jobba – Bitwarden stör mindre för att uttrycka det enkelt.

1Password har legat kvar – för att jag ska kunna plocka fram ett lösenord om det mot förmodan skulle saknas något. Diet är med andra ord hög tid att radera programmet då jag sagt upp prenumerationen för länge sedan.

Bitwarden har ersatt 1Password men nu hänger dess existens i mina enheter på en skör tråd. Så skör så att när jag kan konstatera att allt fungerar så åker det programmet också ut.

En notering i sammanhanget – nya Password har ingen funktion för anteckningar och inte för betal/kreditkort och liknande. Se till att flytta över den typen av information – exempelvis till inbyggda Notes. Glöm inte att låsa dina viktiga anteckningar med lösenord. 

Inbyggda appar

Jag är naturen lat och föredrar Apples egna, inbyggda appar/program – framför tredjepartsprogram, med några undantag. Dessutom handlar det om prenumerationer och abonnemang. Något som jag försöker kapa ned därför att de tenderar till att bli allt fler och med det följer en högre kostnad per månad och per år.

Fantastical

Nästa program och app som kan få stryka på foten är Fantastical – Apple har nu slagit samman Reminders och Calendar – alltså Påminnelser och Kalendern – samt gjort det med en ny Widget. Nu har jag i stort sett samma översyn i Calendar/Reminders som i Fantastical och därför har jag slagit av abonnemanget – det kommer sannolikt inte att förnyas.

Sherlocked

Det kallas Sherlocked – när tredjeparts-appar och program får konkurrens av Apple och det finns, historiskt, en rad exempel på program, appar och tjänster som fått svåra problem att överleva sedan Apple skickat med ett liknade program i sina operativsystem.

  • Day One – dagboksapp för anteckningar
  • Fantastical – kalender
  • Cardhop – adressbok
  • 1Password – för att hantera lösenord
  • Bitwarden – för att hantera lösenord
  • Things – påminnelser
  • Screens – skärm/fildelning
  • Magnet och Rectangel – för att hantera fönster i macOS

Det där är min egen samling – program, appar och tjänster som jag slagit av, raderat och bytt ut de senaste 1-2 åren. Här finns en läxa att lära för utvecklare – ska du slå Apple så måste du vara bättre, till och med mycket bättre.

Arga Gubben: Jag har bytt plattform förr och kan göra det igen

Arga Gubben: Jag har bytt plattform förr och kan göra det igen

Tid för att läsa: 4 minuter

Uppenbarligen så tänker Apple skicka med ikoner och funktioner som är kopplade till Apple Intelligence inom EU-området med blockeringar som gör att funktionerna inte går att använda. Apple kommer alltså att distribuera operativsystem som är ”strypta”, inte kompletta.

I den version av macOS Sequoia som nu släppts så finns ”iPhone Mirroring” med – ikonen finns där men vi inom EU kan inte använda den. Du får upp ett meddelande som förkunnar att funktionen inte är tillgänglig i din del av världen.

Låt mig säga detta så enkelt, så rakt och så glasklart som det bara går – fortsätt med de här dumheterna Apple så kommer jag att kasta ut alla era produkter och helt sonika byta plattform.

Jag tänker inte acceptera, som kund, att sitta med operativsystem som är blockerade och där delar av det som skickas med, appar, funktioner och tjänster med inte fungerar. Det har jag fått nog av för länge sedan i och med att Apple har för vana att lansera en massa nyheter som bara är tillgängliga i USA, och som kommer till Europa och resten av världen långt senare.

Köper inte

Argumentet att det är EU:s regelverk som ställer till det köper jag inte och jag tänker inte bli en lydig, nyttig idiot, likt John Gruber, som antagit formen av en skällande bandhund som okunnigt, onyanserat ger sig på enskilda tjänstemän och kommissionärer och som tror att EU styrs av enskilda individer. Hans blinda tilltro till att marknaden (läs Apple) ska ordna och fixa allt till konsumenternas bästa är mer än lovligt naivt – det är direkt korkat.

Apple hävdar att de inte kan släppa alla funktionerna i Apple Intelligence därför att det skulle kunna leda till säkerhetsproblem eftersom EU kräver att Apple måste öppna upp sina plattformar för tredjepartsutvecklare och tillverkare. Det är naturligtvis inget annat än kvalificerat skitprat. Ingenting, absolut ingenting får mig att tro att världens mest lönsamma företag, som har råd att anställa flera fotbollslag med de vassaste, skarpaste och kunnigaste juristerna, advokaterna och konsulterna inte skulle kunna anpassa sina egna lösningar för att fungera tillsammans med regler som funnits tillgängliga för vem som helst att ta del av – i flera år.

Regler som de dessutom kan sätta sig ned med representanter för EU för att gå igenom och få hjälp med att tolka.

DNA

Apple har kontroll i sitt DNA och det här handlar inte om något annat än att Apple inte vill släppa kontrollen över det de har skapat, vilket onekligen är märkligt med tanke på att det tydligen går hur bra som helst när det handlar om macOS. Det operativsystemet har varit tämligen öppet sedan länge och hittills inte orsakat några katastrofer sett till säkerheten.

Jag är dessutom fast övertygad att någonstans inne i Cupertino så sitter ett gäng strateger som enfaldigt tror att ilskan hos användarna kommer att vändas mot EU – vilket i så fall skulle ligga helt i linje med Apples intentioner. Till skillnad från Apple så tror jag däremot att ilskan kommer att riktas åt rätt håll – mot Apple. Det är inte vår sak, som användare att sitta och försöka att reda ut omfattande lagar inom EU, det är Apples uppgift. Envisas Apple med att skicka ut operativsystem och tjänster som är ”strypta”, nedkopplade och som inte fungerar fullt ut därför att vi användare bor på ”fel” plats geografiskt så är det inte EU:s problem, det är Apples sak att lösa.

Så därför – igen – drar det ut på tiden innan Apple Intelligence lanseras i Europa och om jag tvingas att sitta och titta på program, appar och ikoner som inte fungerar så kommer jag att byta plattform till något som fungerar. Jag tänker inte acceptera att få betala fullt pris för tjänster, appar och program som jag inte får eller kan använda.

Köpa bil

Det är ju som bekant populärt med att likna datorbranschen med bilbranschen så föreställ dig att du ska köpa en bil och när du står där i bilhallen så berättar bilhandlaren att den bil du tittar på är en alldeles fantastisk bil. Den har allt det senaste och den är ett under av snygg, smart design och nästa år så kommer du att kunna använda den fjärde och dem femte växeln också. Just nu så är de två växlarna blockerade men tillverkaren har sagt att de kommer att aktiveras – nästa år.

Jag hade köpt en annan bil och får jag inte tillgång till Apple Intelligence inom kort, under inledningen av nästa år som det har sagts, så kommer nästa dator bli min sista MacBook Pro, min iPhone blir min sista iPhone. När det är dags att byta min iPad så kommer det inte att sitta ett äpple på den nya ”plattan”.

På köpet så kan jag köpa datorer som går att uppgradera, som jag kan byta minne och hårddisk i och som kostar hälften av det Appels datorer kostar. Jag kan fortsätta att använda mina bildskärmar, möss och tangentbord eftersom jag inte har valt Apples tillbehör.

Är jag där nu då – är det dags att byta plattform?

Det kommer naturligtvis inte att påverka Apple ett dugg men …

Jag har bytt plattform förr och kan göra det igen.

Ledsen Apple, det är inte ni – det är jag, eller så är det ni, Apple

Ledsen Apple, det är inte ni – det är jag, eller så är det ni, Apple

Tid för att läsa: 4 minuter

Jag är inte nöjd Apple, inte på långa vägar. Jag är faktiskt besviken Apple, ordentligt. Ni är inte längre det schyssta företaget som skapar eleganta, snygga och oerhört väl fungerande produkter som skapar ett starkt ha-begär.

Förlåt mig Apple, men ni är inte Apple längre.

  • Ni är företaget som lanserar nya modeller i hög takt, modeller som på många sätt inte för kompatibla med bara några år gamla tillbehör.
  • Ni är företaget som lanserar nya funktioner, appar, program och tjänster som kräver den senaste modellen av era produkter, eller den näst senaste.
  • Ni är företaget som säljer produkter som inte kan lagas, eller som kostar stora pengar på grund av er design.
  • Ni är företaget som säljer dukter som inte kan uppgraderas, byggas ut eller lagas till rimliga pengar.
Inte Apple längre

Förlåt mig Apple, men ni är inte Apple längre.

  • Varför måste jag som kund köpa en ny Apple Pencil, ett nytt svindyrt Magic Keyboard om jag köper en ny iPad Pro?
  • Varför måste jag som kunde köpa en ny iPhone för att kunna använda era AI-lösningar?
  • Varför måste jag som kund köpa en ny iPad för att kunna använda Apple Intelligence?

Jag vet att det ni skapar fungerar, det är inte där skon klämmer. Jag kommer inte heller att byta plattform, överge allt det ni skapat men jag kommer inte att köpa nya prylar varje år bara för att kunna hänga med i det ni skapar, bygger och utvecklar. Jag kommer däremot att välja andra lösningar, andras lösningar därför att de är bättre, billigare och därför att de fungerar med allt det jag redan har köpt av er.

Aldrig
  • Jag kommer aldrig mer att köpa ett Magic Keyboard för en god bit över 4 000 kronor.
  • Jag kommer aldrig mer köpa AirPods Max
  • Jag kommer aldrig att ens fundera över att köpa någon av era bildskärmar
  • Min iPhone 16 Pro Max blir sannolikt den sista iPhone-modellen som jag byter upp mig till årligen.
    Min nya iPhone kommer att få hänga med i 2-3 år, minst.
  • Min Apple Watch Ultra 1 kommer jag att fortsätta att använda tills batteritiden börjar bli lidande, flera år till.
  • Jag kommer inte att köpa era möss eller era tangentbord.
  • Jag har ett par stycken Homepod mini för att kunna prata med Siri här hemma – det blir inga fler.
  • Min nästa iPad kommer även det att bli en begagnad iPad, refurb.

Det här betyder absolut ingenting, icke ett vitten, för er som företag Apple. Jag är obetydlig i sammanhanget.

Jag kommer

Jag kommer att köpa en ny MacBook Pro när M4-modellerna lanseras inom en månad eller två. Apples datorer och operativsystem är fortfarande bäst.

Men:

  • Jag kommer att köpa bildskärmar från Dell, Samsung eller HP.
  • Jag kommer att köpa andra hörlurar, AirPods Pro undantagna.
  • Jag kommer att köpa Logitechs tangentbord och Logitechs möss.
  • Jag kommer att välja Zaggs tangentbord för iPad.
  • Jag kommer att välja Zaggs pennor för iPad
  • Jag kommer att välja konkurrenternas skal, skydd och omslag för mina Apple-prylar
  • Jag kommer att köpa laddare och sladdar från IKEA eller andra leverantörer.

iPhone, Apple Watch, Mac och AirPods Pro – Där får ni godkänt, motvilligt  därför att prylarna är svindyra att laga och för att era datorer inte går att bygga ut. Jo, det var så sant, AppleTV också.

Miljön

Ni marknadsför er som ett schysst företag som jobbar hårt mot att inte göra avtryck på miljön. Era produkter går att återvinna och ni ska vara miljö-neutrala senast 2030.

Hur väl klingar er design med det kravet mot oss konsumenter?

Hur miljövänligt är det att jag tvingas att köpa nytt om jag vill kunna använda det ni skapar och utvecklar och hur bra är det för miljön att användare tvingas att byta dator istället för att installera mer minne och en större hårddisk och sedan kunna köra vidare en 2-3 år till?

Det är därför jag applåderar varje smäll på fingrarna som ni får från EU och jag hoppas innerligt att rörelsen ”The Right to Repair” vinner framgång nere i Bryssel. Jag hoppas intensivt att er larviga jakt på att jaga hundradels millimetrar får ett slut och att era nuvarande design  där allt gjuts samman i en enda enhet innanför skalet får ett stopp.

Verkstäder

Jag har pratat med verkstäder, supportavdelningar som inte kan förstå varför de inte kan få plocka delar från en av era produkter för att laga en annan – och på det sättet få ihop i vart fall en fungerande enhet.

Kommer någon in med en Dell-dator med ett trasigt tangentbord så kan ett tangentbord plockas från en annan trasig Dell-dator, lagas, och så finns en fungerande dator.

Ponera att i just detta fall så handlar det om en kommun och elevernas datorer och surfplattor. En dator kommer in med en trasig bildskärm. På hyllan intill står en annan, likadan dator med ett trasigt tangentbord. För att spara skattebetalarnas pengar så plockas bildskärmen från den ena datorn och används för att laga den andra datorn med. Enkelt, logiskt och kostnadseffektivt, eller hur?

Det tillåter inte ni Apple. Ni tillåter inte att verkstäder kan plocka reservdelar från andra trasiga produkter för att få ihop en fungerande enhet. Ni kräver att nya reservdelar ska köpas in med hänvisning till att kunderna ska veta att alla Apple-produkter lagas på rätt sätt och att det alltid sitter originaldelar i era produkter. Det låter vackert att skydda kunderna på det sättet men det betyder också att skattebetalarna tvingas att betala dyrt för nya reservdelar hela tiden. Ert krav på verkstäderna skulle kunna lösas med en licens och auktorisation där de som ska laga era prylar förbinder sig att bara använda originaldelar – även om de kan komma från en annan trasig enhet.

Lösningen nu blir att kommuner väljer andra leverantörer, säger upp sina avtal med er Apple och i mina ögon så gör kommunerna helt rätt.

Jag tror helt enkelt inte inte på er lika mycket längre Apple, så egentligen så är det nog faktiskt ni ändå, Apple.