Hur många gånger ska dömda mördare få berätta sin historia?

Hur många gånger ska dömda mördare få berätta sin historia?

Tid för att läsa: 3 minuter

Bröderna Joseph och Lyle Menendez mördade sina föräldrar med hagelbössor sent på kvällen den 20 augusti 1989. De dömdes till livstids fängelse och bröderna hävdade att de fruktade för sina liv och att de var övertygade om att föräldrarna planerade att mörda dem.

Under rättegången hävdade de också att fadern, José Enrique Menendez, begått sexuella övergrepp mot dem under flera år. Rättegången direktsändes i amerikansk TV och det har gjorts ett otal dokumentärer och dramadokumentärer om morden. Bröderna har också släppts fram i ett stort antal dokumentärer – och nu är det dags igen sedan Netflix sänt en dramatisering av brödernas brott. En dramatisering som bröderna protesterat mot vilket lett till att Netflix nu ska intervjua bröderna så att de får berätta sin historia, igen.

Osmakligt

Det finns något djupt osmakligt i hela true-crime genren och vår fascination för grova våldsbrott – slagsidan där offren och deras anhöriga sällan eller aldrig får komma till tals och där deras önskan om att få vara ifred i sin sorg i stort sett aldrig efterlevs. Det blir en podd, ett tv-program eller en dokumentär, gärna i flera delar för att mjölka maximalt ur varje mord, överfall och våldsbrott, oavsett hur stor skada som det åsamkar efterlevande.

Släpper fram

Vår fascination av gärningsmännen leder också till att vi släpper fram mördare och grovt kriminella så att de får berätta sin historia och ge sin bild. När det gäller bröderna Menendez så hittade jag sammanlagt elva (11)  dokumentärer och dramatiseringar som har sänts eller som finns tillgängliga just nu på olika streamingtjänster. Det är elva program om ett mord där en av bröderna gick ut till sin bil för att ladda om sitt hagelgevär innan han gick in och sköt sin egen mor, igen. Polisen kunde konstatera att modern, Mary Louise Menendez skjutits med ett tiotal hagelskott och att pappan sköts bakifrån, i huvudet i vad som betecknades som en ren avrättning av polisen.

Överklagat

Bröderna har flera gånger överklagat sina domar, nu senast i maj 2023 och Kim Kardashian har engagerat sig och uppmanat att bröderna ska släppas fria och hon har givits plats på NBC News för att lägga fram ett längre försvarstal för bröderna.

True-crime är en genre som fullkomligt har exploderat på senare år och den som vill frossa i ond bråd död har inga problem med att hitta dokumentärer, filmer, dramatiseringar och inte minst poddar. Streamingtjänsterna har snabbt fyllts med true crime av två skäl – det är många som tittar och det är generellt billiga produktioner.

Jag förespråkar inte censur eller att mördare och grova våldsbrottslingar inte ska få komma till tals men här finns en direkt osmaklig slagsida där förövarnas berättelser har företräde för de drabbade, offren. Diet finns också en tydlig slagsida i att när förövarnas brott ska beskrivas så sker det inte sällan mera överskådligt för att skildringen snabbt ska komma in på vem personen, förövaren, är.

Escobar

Ett färskt exempel är när SVT vill berätta om Olof K Gustavsson, som sitter i fängelse i Spanien och som står inför att utlämnas till USA för att stå till svars för en rad brott. SVDs podd får duktigt med gratisreklam och de brott som Olof K Gustavsson står anklagad för berörs bara sporadiskt. Det faktum att han misstänks för att ha lurat Klarna och en lång rad kunder på miljontals kronor för mobiltelefoner som aldrig levererades nämns inte, bara att anklagelseakten mot Gustavsson är omfattande och att han är rädd för att utlämnas till USA.

 

Nej, Escobar har inte utvecklat en vikbar telefon

– Du, du skriver inte mycket om programmering och sånt?

– Du, du skriver inte mycket om programmering och sånt?

Tid för att läsa: 2 minuter

– Du, du skriver inte ,mycket om programmering och sånt?
– Nej, det kommer jag inte att göra heller, inte om design eller annan utveckling heller, inte i detalj.
– Varför inte det då?

– Därför att Magasin Macken inte är en blogg, ett magasin för tekniker, utvecklare, designers eller programmerare.Det är inte målgruppen helt enkelt.
– Varför inte inte?
– Först och främst därför att Magasin Macken är tänkt för vanliga användare, de flesta användarna, och de är inte intresserade av en massa djupt invecklade och tekniska saker. Det andra för att jag inte är utvecklare.
– Är du inte? Det trodde jag?
– Jag kan knacka en del kod, kanske mer än de flesta hjälpligt, men jag är inte utvecklare. Det finns det andra som är mycket bättre på. Jag är inte ingenjör eller tekniker heller. Jag är designer snarare med hyggliga kommunikationskunskaper men jag tror inte att Mackens läsare är särskilt intresserade av att läsa en massa om design heller. Magasin Macken skrivs för rätt vanliga användare, även om det blir en del teknik ibland.
– Du tror inte att det skulle finnas intresse för en sån blogg då?
– Det finns det säkert men jag vill inte skriva den.
– Inte?
– Nej, Macken föddes utifrån mitt behov av en slags omvärldsbevakning, koll på läget, Då jag läser en massa tyckte jag att ändå kunde skriva, skapa en blogg som andra kanske skulle ha glädje av. På den nivån är det.
– Så det är du som bestämmer vad som skrivs?
– Japp, och i princip bara jag. Oerhört skönt att få skriva om precis det du vill efter att ha sprungit runt på olika redaktioner där andra till stor bestämmer innehållet. Nu bestämmer jag i mitt lilla hörn av den här cybergröten men jag skulle nig säga att verkligheten och de som tipsar också har inflytande. Händer det saker som det skrivs så händer det att jag skriver om och tips som jag får brukar jag se till att det blir något skrivet om, nästan alltid.
– Så du tror inte att det skulle finnas intresse för att exempelvis skriva om Apples olika utvecklingsverktyg?
– Säkert, men jag kommer inte att göra det och kan inte göra det heller.
– Varför inte det då?
– För att jag inte kan särskilt mycket om att knacka kod eller om Apples utvecklingsverktyg. Det är inte mitt område helt enkelt.
– Vad är ditt område då?
– Jag designar saker, hemsidor, e-handelslösningar, affärslösningar och en massa saker, loggor, en del trycksaker. Allt från visitkort till reklam på bilar. Sen skriver jag också – kommunikation. Det är det jag kan, det är mitt område.
– Jag tror att en svensk blogg om programmering för Apples plattform skulle nog många vilja läsa.
– Säkert men jag kan inte skriva den.
– Så det blir inget om kodning på Macken?
– Inte mer än det som dyker upp då och då, på ett ganska icke-tekniskt plan så att vanligt folk förstår.

Arga Gubben: Fy fan för dumma designers som inte tänker

Arga Gubben: Fy fan för dumma designers som inte tänker

Tid för att läsa: 4 minuter

Jag installerar ett nytt program. Ett rätt enkelt verktygsprogram som ska göra vissa saker på utsatt tid. Inget konstigt, inget märkligt men efter ett tag så hör jag hur min dator på skrivbordet ger ifrån sig ett lågt ljud, knappt hörbart men synnerligen irriterande efter ett tag. Speciellt som det förbannade ljudet inte bryr sig om Fokusläget.

Jag börjar att leta igenom min Mac mini M1 i jakten på det irriterande ljudet och hade det inte varit för min digitala dagbok och för det faktum att jag nästan alltid gör en liten notering om den senaste ändringen hade jag sannolikt fått leta ett tag. Nu hittar jag både program och ljud ganska snabbt och funderar över varför den som designats programmet tyckt att det var en så fantastisk idé att lägga till ett lågt ljud, knappt hörbart?

Ljud

Vill jag att min program ska spela upp ett ljud när programmet gör något så vill jag sannolikt att det ska höras – eller hur?
Vill jag inte att programmet ska höras så vill jag naturligtvis inte heller att programmet ska spela upp ett lågt, knappt hörbart ljud, eller?

Det är idioti och det är ingen isolerad händelse. Jag har sett det förut och varit med om det tidigare – och det är alltid lika obegriplig varför den som designat programmet tyckt att det är en bra idé – för det är det verkligen inte.

Översättning

Design handlar om att styra, att försöka att få användarna att göra medvetna val utifrån det du visar på skärmen. Har du exempelvis en översättningsfunktion inlagd på din hemsida så är ju det en bra, värdefull funktion för alla de som vill kunna ta del av din information på sitt språk eller ett språk som de behärskar. Lägger du nu in den funktionen i menyn, i en dropplista eller försöker gömma undan funktionen därför att du inte gillar färgglada flaggor och vill ha en helt ren meny så får du utseendemässigt det du vill men du döljer en viktig funktion för användaren.

Dropplistor som menylösningen är inte den bästa och mest effektiva lösningen – det är en meny där användaren ser allt, hela tiden. Nu kan det av praktiska skäl kanske inte alltid var möjligt. Du kan ha många val och då är en dropplista en lösning. Det fungerar men om du nu skapar en menylösning där allt trillar ned och visas så länge som användaren håller musmarkören över menyn , och om menyn tycks vara närmast oändlig och bestå av en rad avdelningar – och om menyn sedan dras ihop igen om markören flyttas så har du skapat en synnerligen irriterande och illa fungerande menylösning. Fråga användaren som ”tappat” din meny.

Microsoft

Microsoft hade en sådan meny under Startknappen under en lång rad av år för att ta ett exempel. Tolka nu inte detta som att en dropplista, men meny med dropplistor är en dålig menylösning. Det är menyer med flera sektioner, som hela tiden tycks växa vartefter du flyttar markören som är problemet.

Låt mig ta ett annat exempel – en e-handelsapp ber om tillstånd för att skicka notiser, meddelanden. Fem minuter efter att du har sagt ja så slår slår du av notiser helt och hållet därför att den förbannade appen skickat 5-10 meddelanden om allt mellan himmel och jord. Appen och dess utvecklare lyckades med det första, vilket är svårt – fått tillstånd för att skicka notiser.

Sen inser inte idioten att det du inte ett tillstånd till är att fylla skärmen med en massa reklam.

Nyhetsbrev

Detsamma gäller nyhetsbrev. Du handlar i en butik ute på nätet, får ett erbjudande bjudande om att slå på deras nyhetsbrev och då butiken innehåller prylar som du kan vara ointresserad av så petar du in din e-postadress. Innan du ens har avslutat det första köpet kommer nyhetsbrev nummer 1 som i stort sett inte innehåller något matnyttigt bara ”köp, köp, köp”. Innan veckan är över så har du slagit av funktionen, du har avbokat deras nyhetsbrev därför att tydligen tror butiken att det är en skitbra idé att skicka ett nyhetsbrev var annan, var tredje dag.

Problemet är att alldeles för många utvecklare och designers aldrig tänker klart. De blir inte färdiga i sin tankeprocess.  Det är inte jättesvårt att få folk att ladda ned och installera en app. Det är däremot förbannat svårt att få folk att fortsätta att använda appen – efter det att den installerats och det är ännu svårare att få användaren att inte avinstallera och kasta appen. Designers och utvecklar slutar att tåänka efter steg 1 – hur får vi folk att ladda ned vår app?

Det är inte det som är det svåra – det är det som kommer sen. Hur ser vi till att vår app är relevant, upplevs som bra och nyttig och hur får vi folk att använda den – det är de frågor som de borde ha funderat över.

Sen undrar jag hur i helvete den designer och utvecklare tänkte som petade in ett lågt ljud som notisljud tänkte – eller varför denna någon inte tänkte.

Fy fan för dumma designers som inte tänker!

BJN: Bäst Just Nu – den enda topplista som du behöver vecka 41 2024

BJN: Bäst Just Nu – den enda topplista som du behöver vecka 41 2024

Tid för att läsa: < 1 minut

Ständigt dessa topplistor – här är den enda du behöver Mackens BJN.

Musik

Macken har sett: The Penguin – briljant Colin Farrell som über-ond ärkeskurk

 

Macken testar: Spigen – klassiskt snyggt skydd för dina nya iPhone

 

Macken har sett: Rebel Ridge – mer än bara en rambo-historia

 

Ska du bara köpa ett enda underhållsprogram så är det detta – CleanMyMacX

 

iPhone 16 Pro Max: Magasin Macken testar Apples flaggskepp – del 3 – Apples bästa iPhone

 

iTerm – ett riktigt bra terminalprogram som är gratis

 

Myten om det öppna och fria Android

Myten om det öppna och fria Android

Tid för att läsa: 2 minuter

Ett av argumenten i den verbala striden mellan iOS och Android är att det senare, Googles plattform, är öppen, du kan nästa göra allt det du vill medan iOS är en låst, stängd plattform. Jag hävdar envist att det är en myt och att verkligheten är betydligt mera komplex – inte minst för alla utvecklare av appar.

För användarna så har Android framstått som en mera öppen plattform. Du har kunnat byta ikoner, flytta runt saker och förändra det du ser – i en Android-enhet på ett sätt som du inte har kunnat att göra i iOS men detta gäller inte utvecklare av appar. Tar du steget in bakom all grafik, alla ikoner och det du ser, och ska skapa appar och tjänster för Android så möts du av ett komplext regelverk som i mina, färgade ögon är krångligare, mera komplext än motvarande för iOS.

Fragmentering

Det första påtagliga problemet är alla dessa versioner av Android som tillverkare av enheter använder. Ska du utveckla en app för Android så måste du bestämma dig för hur många versioner nav Android som din app ska stödja. Även om du begränsar antalet versioner så får du räkna med att ha olika uppsättningar med kod för olika versioner. Lägg sedan till att många tillverkare lägger till egna funktioner, till sin version av Android.

Android är en plattform som spretar åt i stort sett alla håll, som kräver betydligt mer underhåll och uppdateringar.

Till en splittrad, fragmenterad plattform kommer sedan Googles alla regler – som ändras utan förvarning och som ändras ofta, betydligt oftare än reglerna för Apples plattform.

iA Writer

Användaren

För att vara tydlig – funktionellt, för användaren, så har Android, varit mera konfigurerbart. Jag skriver har varit för skillnaderna har minskat påtagligt med senare versioner av iOS. För utvecklare däremot (via har byggt flera appar för Android) så hävdar jag att talet om en öppen, fri plattform är en myt.

– Du, du skriver inte mycket om programmering och sånt?

Nästa plats där allt vi gör ska kartläggas är i våra bilar

Tid för att läsa: 2 minuter

GM överger Android Car och CarPlay och utvecklar en ny lösning för sin kommande elbilar. Tesla har redan dumpat CarPlay och nu inleds jakten på Big Data i våra bilar. Nu är det våra bilar och allt det vi gör när vi kör som ska kartläggas och samlas in.

Vi gör massor i bilen, förutom att köra numera. Vi lyssnar på musik, skickar meddelanden och det är högst intressant också att ta read på var vi kör. när vi gör det och hur länge vi stannar. Bilen avslöjar var vi handlar, när vi handlar, vd vi lyssnar på för musik, radioprogram, ljudböcker ih podcasts. Bilen är en guldgruva när det handlar om personlig och information och jakten på data har pågått ett tag men nu har biltillverkarna satt fart.

CarPlay

När jag körde Chevrolet, vilket jag gjorde i flera år så bytte jag ut stereon/DVD-spelaren mot en enhet med CarPlay. Jag deaktiverade det inbyggda systemet och slog av alla Chevrolets tjänster. Inte så mycket för att de samlade in data utanför därför att i Europa så är den amerikanska tjänsten tämligen värdelös, och min bil ska ha CarPlay och har den inte det så är det inte min bil. När min stora Chevrolet byttes mot en mindre, förnuftigare Suzuki Vitara så var det första jag frågade om bilen hade stöd för CarPlay.

Det kan tyckas vara en petitess, en bagatell och det kan te sig en smula tramsigt att låta en affär på flera hundra tusen avgöras av ett så kallat infotaiment-system i bilen men världen är full av bra bilar och jag ser ingen som helst anledning att ge avkall på en smidig lösning som innebär att jag kan starta en podcast hemma, sätta mig i bilen, fortsätta att lyssna, åka till kontoret och lyssna hela tiden, på flera olika enheter utan problem.Jag ser ingen som helst anledning Kärleken inte ska kunna plugga in sin iPhone och ha allt det hon vill ha med sig i vår bil lika lite som att jag förstår varför dottern eller någon av sönerna inte ska kunna göra det heller om de lånar vår bil.

Min bil

Min bil har CarPlay, annars är det inte min bil. Det är inte svårare än så och jag dessutom övertygad om att fler bilköpare resonerar på samma sätt – speciellt om biltillverkarna nu startar upp en rad olika prenumerationer som de förväntar sig att vi ska betala för i kombination att de plockar åt sig av vår information.