av Mikael Winterkvist | mar 24, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Notiser, Threads, Twitter |
I helgen publicerade Mark Gurman nya uppgifter om att Apple har stött på problem med utvecklingen av planerade Apple Watch SE, som enligt Gurman ska ha ett skal i plastmaterial. Problemen är så allvarliga att klockan kanske inte kommer att lanseras, skriver Gurman i sitt nyhetsbrev.
Uppgifterna om att Apple arbetar på en Apple Watch SE publicerades för runt ett år sedan av Mark Gurman – och bara av Mark Gurman. Inga andra nyhetsförmedlare har publicerat uppgifterna, med egna och andra källor än Mark Gurman. Då skulle klockan lanseras under året, alltså under 2024 – vilket som alla vet inte hände.
Nu uppger Gurman att Apple stött på kvalitetsproblem och att en klocka med ett skal i ett platsmaterial. Han är ensam om uppgifterna, det finns inga andra källor och andra andra medier har publicerat uppgifterna.
Backar
Vill du vara elak så backar Mark Gurman nu från sina tidigare uppgifter och kommer med en halvdan förklaring till varför hans påstående att en Apple Watch SE skulle lanseras under 2024 inte blivit verklighet,
Redan när uppgifterna publicerades första gången så var min spontana reaktion ”Hur passar plast in i Apples miljöprogram och miljöarbete?”
Jag inväntade fler källor, andra uppgiftslämnare, och publicerade en kort notis från Engadget när det visade sig att Apple inte lanserade någon Apple Watch SE i plats hösten 2024.
Fler exempel
Här är några fler exempel:
I december 2021 publicerade Gurman uppgifter om att Apple kommer att lansera iPad-modeller som kan laddas trådlöst.
I juni 2021 kunde Mark Gurman berätta att Apple testade iPad Pro-modeller med större skärmar än 13-tum och att de nya modellerna kunde lanseras inom några år. Bevisen var kod i iOS 16, som då inte existerade som en betaversion för utvecklare och ännu mindre som publik betaversion. Gurman hänvisade till kod i en version av iOS som bara existerade inom Apple. Uppgifterna kunde alltså inte verifieras och det ska också sägas att Gurman inte påstod att Apple tänkte lansera nya, större iPad-modeller. Nyheten var med andra ord att Apple testar nya produkter.
Idag, 2025, efter flera lanseringar av nya iPad-modeller så är den största modellen en 13-tums modell.
I juni 2021 publicerade Mark Gurman uppgifter om att alla iPad-modeller och alla Mac-modeller skulle ha Face ID ”inom några år”.
I februari 2022 så kom Gurman med uppgiften att Face ID skulle komma i iMac-modeller före MacBook Pro-modeller.
I februari 2023 kom uppgifter om att Apple hade planer på att lansera en iPhone Ultra.
I augusti 2023 berättade Mark Gurman att Apple planerade en helt ny design av Apple Watch med ett nytt fäste för armbanden bland annat. Den nya designen kommer att lanseras 2024 eller 2025 så vi vet inte om Gurman har rätt, eller om han har fel. Apple kan komma att lansera en ny design av Apple Watch i år.
Bra källor
Mark Gurman har, det ska också sägas haft rätt, och det råder ingen tvekan om att han högst sannolikt har bra källor inom Apple – men påfallande ofta så publicerar han uppgifter som inte går att verifiera, som Apple garanterat inte kommer att bekräfta eller kommentera. Han har också fel, om lanseringar, om nya kommande produkter och det är också noterbart att Mark Gurman aldrig backar, aldrig medger att publicerade uppgifter uppenbarligen varit felaktiga.
Det senare hade haft ett minst lika stort nyhetsvärde, som de ursprungliga uppgifterna. Gurman hade kunnat fråga sina källor varför det inte blivit någon lansering, varför Apple skjutit upp sina planer eller skrotat dem.
Har Mark Gurman rätt i sina uppgifter, att Apple har planer på att lanserade nya produkter med vissa nya egenskaper, så är det en minst lika stor nyheter att få veta varför Apple ändrat sig.
Den typen av texter publicerar Mark Gurman aldrig.
Hittar på
Jag är inte ute efter att skjuta ned Mark Gurman och jag påstår inte att Gurman ljuger eller hittar på, men jag ska ärligt medge att jag tvivlar på att allt det han publicerar har sin grund i det trovärdiga källor berättat för honom. Som källa betraktat så har han fallit rätt ned i opålitlighetens källare för att ha publicerat ovederhäftiga, felaktiga uppgifter på senare år.
Exemplen ovan har jag valt ut därför att de har handlat om stort uppslagna uppgifter, med Mark Gurman som enda källa, och för att det har handlat om stora förändringar som Gurman påstår att Apple planerar. Det handlar om nya produkter som Apple aldrig har lanserat.
Gurmans uppgifter bildar också ett mönster. Det är uppgifter som Apple inte kommer att kommentera, uppgifter som Apple inte kommer att bekräfta, eller dementera därför att det gör Apple aldrig. Det är uppgifter om produkter som Apple testar vilket jag inte betraktar som nyheter överhuvudtaget. Nu kan den typen av uppgifter vara intressanta ändå men det är ingen nyhet att Apple testar nya lösningar, nya designlösningar och nya produkter. Det är en större nyhet om Apple inte gjorde det.
Keynotes
Mark Gurman har också, vid flera tillfällen, publicerat uppgifter bara några timmar innan Apple har arrangerat en av sina keynotes, sin produktvisningar. Det kan då framstå som att Mark Gurman är först med uppgifterna, att han har osedvanligt bra källor inom Apple och han kan då bekräfta sina egna uppgifter och framstå som trovärdig.
Här finns ett problem. Uppgifterna har då redan skickats ut av Apple med ett så kallat embargo vilket betyder att Apple släpper information, på förhand, till medier, mot ett löfte och en förbindelse att inte publicera några uppgifter före att visst datum och ett visst klockslag. Vanligen så handlar det om att uppgifterna får publiceras när Apple avslutat sin keynote.
Konkret så innebär det att en rad utvalda medier har alla uppgifter om vad Apple kommer att visa upp och lansera.
Mark Gurman och Bloombergs nyhetsbyrå ingår inte i den kretsen utan Gurman har sannolikt en källa, bland de som fått informationen, vilket gör att han kan publicera uppgifterna – för alla andra. Det är inte heller första gången som Bloombergs bryter ett sådant embargo (se nedan).
Slutsater:
Jag litar inte på Mark Gurman och det är därför jag tonar ned det han publicerar och påstår – oftast bara i form av en notis, ibland inte alls. Utifrån det ovan så tycker jag inte att du ska lita på honom heller.
Tillägg
Den 1 augusti 2024 bröt Bloomberg medvetet mot det embargo som nyheten om en stor fångutväxling mellan Ryssland och USA var belagt med. Ingen information skulle publiceras förrän flygplanet med de som frigivits hade nått internationellt luftrum. Den överenskommelsen bröt Bloomberg mot och riskerade därmed hela utväxlingen där personer frigivits ur ryska fängelser.
* Den 18 oktober 2018 publicerade Bloomberg en längre text, The Big Hack , där det påstås att Apple, Amazon, Super Micro Computer och ett trettiotal amerikanska företag avlyssnades av den kinesiska underrättelsetjänsten. Inget annat media har lyckats hitta några bevis eller indicier som stöder Bloombergs uppgifter, trots att flera omfattande försök har gjorts bland annat av Washington Post. En av de namngivna källorna i Bloombergs artikel förnekar dessutom uppgifterna.
Fram till dags dato så har Bloomberg inte tagit tillbaka sina uppgifter.
Super Micro flyttar tillverkningen – Bloomberg har fortfarande inte dementerat sina uppgifter
Bloomberg håller fortfarande fast vid sin historia om kinesiska hackare
Bloomberg har målat in sig i ett hörn
Bloomberg hade fel och borde medge det
Bloombergs oärliga rapport
Av det skälet så använder Magasin Macken mera sällan Bloomberg som källa och alltid med denna text som tillägg.
av Mikael Winterkvist | mar 23, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter |
Utan förvarning så godtar min Mac mini inte mitt lösenord. Jag kan inte logga in och slå på funktionen att låsa upp datorn med min Apple Watch. Ingen fara tänker jag och gör ett nytt försök, och får samma svar – fel lösenord. Lätt irriterad så skriver jag lösenordet långsamt, samma resultat och nu är det liksom inte roligt längre.
Nåja, inga problem, jag har det ju i min lösenordhanterare – så klart!
Upp med Bitwarden, kopierar lösenordet och klistrar in det – nix, det är fel lösenord och nu när det definitivt inte roligt längre.
Jag ser framför mig hur jag är utestängd från min Mac mini och sliter tag i min MacBook Pro för att se till att jag är inloggad med något konto i alla fall, som administratör.
Skärmdelning
Upp med fjärrstyrningen och in på min Mac mini. Nu plötsligt godtas mitt lösenord och jag börjar att fundera över vad det är jag håller på med egentligen. Hur skriver jag mitt lösenord är frågan. Jag blundar och skriver det i Notes. Det ser okej ut. Jag skriver det igen det ser fortfarande okej och rätt ut med en liten skillnad, Nu har jag av outgrundlig anledning skrivit en bokstav versalt. Jag provar igen, rätt lösenord och jag börjar att inse att något i mig ibland får mig att peta in en och samma bokstav versalt.
Lösenordshanteraren däremot borde ju absolut inte göra det så varför blir det fel när jag använder den?
Förklaringen är enkel – och det är inte så att Bitwarden slänger in versaler lite här och var eller att jag har drabbats av något slags mystiskt ovälkommet program som lever rövare med mig. Felt är mitt och bara mitt.
Manuellt
När lösenordet skulle skrivas sin i Bitwarden så skrev jag in det manuellt vilket inte orsakat något problem förrän nu, långt senare då jag måsta sätta min tillit till programmet efter att ha fått någon slags partiellt blackout. Jag har gjort samma misstag, petat in en versal bokstav där det absolut inte ska vara någon stor bokstav.
Jag gör en ny test och skriver in lösenord i Notes medan jag blundar. Det är en blandad kompott men sägs runt var 10-15 gång så smyger sig en versal in. Jag kan inte förklara varför men det är som om mitt muskelminne spelar mig ett spratt.
Du lär dig något nytt, varje dag, och jag vet nu alltför väl att jag inte kan lita på någon, inte ens mig själv.
av Mikael Winterkvist | mar 23, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter |
– Det är en sak jag måste berätta, vi vet inte om det finns en förening på måndag, bara så att du vet.
Året var 1997, Skellefteå AIKs klubbdirektör Pea Israelsson hade bett mig hoppa in och jobba med hemsidan, kommunikation och där det behövdes.
Det var så under rätt många år – du hoppade in, gjorde det du kunde, hjälpte till med du kunde och du jobbade utan en krona i betalning. På ett advokatkontor i Skellefteå låg en konkursansökan. Skellefteå AIK hade halkat efter med skatter och skulder, levt över sina tillgångar under alldeles för många år och nu hann verkligheten ifatt föreningen. Den helgen (innan måndagen) samlades en massa kloka människor, vägrade att ge upp och började att ringa runt för att jaga pengar.
Kronofogden
På måndagsmorgonen ringdes det viktigaste telefonsamtalet – det till Kronofogden. Alla pengar hade inte samlats in men en tillräckligt stor del så att det kanske kunde vara möjligt att få till stånd en avbetalningsplan på resten av skulderna. Kronofogden gav klartecken, en plan lades fram, godkändes och klubben var räddad – fem i tolv.
Så nära var det att Skellefteå AIK – idag en av de mest välmående föreningarna inom all svensk idrott och den framgångsrikaste ishockeyföreningen i landet de senaste 10 åren. Efter räddningsoperationen så sitter det i väggarna – respekten för ekonomi, pengar och inte minst respekten för föreningen. Nya ledare kallades in som hade en framträdande egenskap – att säga nej till högre spelarbudgetar, säga nej till spelarköp och hålla hårt i plånboken. Lars Karlgren, chef för Sparbanken i Skellefteå var ordförande under flera år och sedan kom Björn Thulin chef inom Boliden in. Bra ledare som kunde läsa och hålla en budget. Pea Israelsson kom in som klubbdirektör och han lärde oss att har du inga pengar så måste du tänka i nya banor. Pär Nordlund kom in och han lärde oss ”Ingen är större än föreningen”.
I ett hörn av allt det här kom jag in som ansvarig för klubbens hemsida, webradio, bilder, video och det jag kunde hjälpa till med.
Ideell
Skellefteå AIK då var en ideell förening. Sportgruppen med Gunnar Eriksson och Michael Engström jobbade gratis, liksom de flesta av oss andra. Vi jobbade gratis och vi jobbade länge och ofta. Jag mer eller mindre bodde uppe i ”ladan”, ”templet” och det som idag heter Skellefteå Kraft Arena. Jag reste med laget, tusentals mil, upp till Kiruna, ned till Östersund, Stockholm och Västerås. Jag har suttit och försökt att piska upp något slags intresse för tredje perioden i en match mot Hammarby då Skellefteå ledde med 8-9 mål i ett tomt ödsligt Globen. Det var tomt uppe på pressläktaren men en god bit bort satt en ensam figur, Hammarbys sportchef Leif Boork. Han var i stort sett lika uttråkad som jag så han var inte svårövertalad att hoppa in som hockeyexpert under sista perioden.
Ritual
Mycket av arbetet utvecklades till ritualer. Jag käkade lunch två gånger i veckan på samma restaurang, samma mat, samma tid därför att vi båda, klubbens sportchef och jag fick för oss att om vi inte gjorde det så skulle laget förlora. Jo, så tokig och ologisk blir du. Vi båda var på något sätt i alla fall lite lättade när AIK, för så heter laget här uppe, föll mot ett lag som för länge sedan. glömt bort. Nu kunde vi käka lunch var vi ville i fortsättningen.
Inför varje hemma-match så gick jag ned till omklädningsrummet och gjorde en intervju med någon av tränarna. På vägen dit så var jag tvungen att stanna och byta några ord med först Sten och sedan Georg, de legendariska tvillingarna. Tvungen i så måtto att om de ville prata med dig så pratade du med dem. Punkt. Tvillingarna ingick i inventarierna och de var med överallt, alltid.
Jag har rest hem, i bil, efter att ha åkt ut ur kvalserien, på övertid mot laget söderut, vars namn vi icke nämner. Jag har stått uppe på läktaren i Leksand i en sista avgörande match och sett en av de märkligaste ishockeymatcherna jag någonsin har beskådat. AIK tappade allt inför möjligheten att äntligen nå det mål som vi jagat så länge. En enda ynka poäng var det som krävdes och för. motståndet stod Leksand för som inte hade någonting att spela för. Mora gick upp den gången och du kunde släppa en knappnål, och höra den, länge efteråt – i bussen och på flyget hem.
Nästa säsong
Vi knöt näven i fickan och sa till oss själva att nästa säsong, då jä… Det gjordes T-shirts med den texten för övrigt. Det skrevs om mer pengar, högre budgetar och mer pengar till laget men Skellefteå visste att det var en livsfarlig väg att slå in på. Sportchefen Peo Larsson smidde en plan tillsammans med Lasse Marklund och Janne ”X:et” Erixon. Juniorer skulle flyttas upp, få en plats i färde femman och för det krävdes mer träning, målinriktad träning från J18 och uppåt. Det stormade i lokaltidningen. Insändare efter insändare protesterade mot elitsatsningen men AIK trodde på sin metod och sin strategi.
En kväll i match mot Bofors för alla pusselbitar på plats – AIK tog ledningen, drog ifrån, Bofors krigade sig ifatt och jag blev utskälld för att jag hela tiden vidhöll ”det här vänder Bofors aldrig på”. Du säger inte sånt med ett måls marginal, hårt nedpressade i egen zon. Det är att ”jinxa” och det var därför Pär Wiksten (The Wannadies) så envist hävdade att Skellefteå AIK inte skulle vinna SM och förlora alla matcher som var kvar i intervjun med TV4 inför den match som ledde fram till ett fjärde SM-guld. Något laget söderut inte har klarat av och inte heller laget norrut.
Sluta
Där och då bestämde jag mig – det blir inte roligare än så här. Går AIK upp, vilket jag var övertygad, om så skulle jag sluta. AIK gick upp, klarade trycket och sedan var det en lång väntan för alla oss fans innan laget skulle komma hem. På en pub inne i centrala Skellefteå kom någon på den briljanta idéen att åka ut till Falmark (flygplatsen) och möta laget.
Så hur löser du det?
Jag lyfte luren, ringde Skelleftebuss och lyckades med konststycket att få loss två långa ledbussar – praktiskt taget mitt i natten, i vart fall rätt sent på kvällen. På väg ut till flygplatsen kom beskedet – laget kan inte landa i Skellefteå på grund av ett ymnigt snöfall så det var bara att inta puben igen och fortsätta att vänta medan spelarna skulle komma till arenan i buss från en stad norrut som också har ett hockeylag.
Mitt i natten kom så spelarbussen och de togs emot av tusentals fans uppe vid ”ladan”. I en alkoholdimma så kom någon på att vi öppnar hallen, arenan, så kan vi festa inne. Vi låste upp, klev in för att låsa upp och få igång belysning och annat. Då gick inbrottslarmet och IQ Fiskmås 1 (ansvarig inom klubben) och IQ Fiskmås 2 (jag) stod inför en display med knappar. och funderade över vilken kod vi skulle mata in för att skulle bli tyst. Medan vi stod där som två fån så anlände vaktbolaget undrade ”Hur går det killar?” och när den som låst upp hallen hundratals gånger tidigare, och som rimligen kunde koden, tittade på mig och och frågade ”Vad tror du?” så insåg jag att det bara vara att ge upp, och gå ut igen. Firandet fick ske utanför hallen.
Hemma
Morgonen efter vaknade jag hemma med svart/gula ballonger i hela huset, en löpsedel från Norran uppsatt i hallen och konfetti i håret. Äldsta sonen hade förbarmat sig över sin far och sett till att både jag och gode vännen kom hem välbehållna. Efter att ha konstaterat att det hade runnit ned alldeles för mycket alkohol kvällen och natten innan så ringde telefonen. Det var bossen på Skellefteå buss som ringde och som ville veta vart fakturan för två ledbussar skulle skickas.
Jag blev helt tyst och han också tills han brast ut i skratt och meddelade att det normalt kostar tusentals kronor att rekvirera en buss men att jag skulle slippa att betala. Vi hade ju ändå gått upp i Elitserien.
Det gick några veckor och sedan ringde Sveriges Radio och frågade om jag kunde tänka mig att sända ishockey ett par gånger i veckan men det är en helt annan historia. Jag blev kvar inom hockeyn.
Idag mår Skellefteå AIK bra, för att inte säga mycket bra. Damerna har tagit steg upp i högsta divisionen, spel.at slutspel, J20 har vunnit SM liksom A-laget. Det är en fantastiskt prestation och resa av en förening som var en helg från konkurs 1997.
av Mikael Winterkvist | mar 23, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter |
Det finns en motsättning i att skriva om teknik, ny teknik, nya prylar och nya funktioner – en motsättning mot vår miljö. Fortsätter vi att konsumera som vi gör just nu så finns det en uppenbar risk att det skadar och slår mot vår miljö. Jag skrev nyligen en text om appar som du inte behöver om du är ute och flyger och fick då veta att du inte ska flyga.
Det är naturligtvis helt korrekt – vi ska inte, och bör inte flyga mer än nödvändigt men gör det hela texten värdelös och borde det ha haft plats i texten – en text med tips om att du inte behöver ladda ned en massa appar för att hålla reda på hur du ska flyga?
En del måste flyga – så är det bara, andra behöver det inte, så är det också men frågan är om varje text som handlar om flygning, om appar för att flyga måste förses med pekpinnar, invändningar och tillägg om just det?
Du kanske inte ens ska skriva om appar för att hålla reda på dina flygresor därför att det kan ses som en uppmaning att flyga?
Frågan är var du drar gränsen och hur många påpekande, pekpinnar och invändningar som måste tas med i en text?
Uppmaning
Vad är då en uppmaning?
- En text om hur du för över data från dina gamla iPhone till din nya iPhone – är inte det en uppmaning att byta telefon?
- En text om hur du gör säkerhetskopior på alla dina data genom att skaffa en extern hårddisk och starta Time Machine?
- Ett tips om att byta ut ditt tangentbord mot ett annat, bättre tangentbord – en uppmaning till onödig överkonsumtion?
Hårdrar du resonemanget så borde inga texter skrivas och vi skall framför allt inte på några villkors vis visats ute på nätet för det drar en kolossal massa ström – vi ska sätta oss i en grotta , tända lägerelden och …. ja vad då?
Varningstexter
Ska nu alla texter om flygresor och flyg förses med någon slags varningstext så var ska vi dra gränsen – det är den viktiga frågan.
Vi kanske borde förse alla texter som handlar om Google, Facebook, X och tjänster och funktioner som samlar in data om oss med en varningstext att om du använder Gmail på det sätt som texten tipsar om så förser du sökjätten med en massa data?
Det blir ungefär som våra cigarettpaket och snusdosor – varningstexter med den skillnaden att Gmail naturligtvis inte på samma påtagliga sätt påverkar din hälsa.
Förutom alla pekpinnar så är det min övertygelse att det skulle bli rätt tröttsamt att läsa samma varningar med samma innehåll – alltid, överallt. Det är naturligtvis fritt fram att avfärda hela texten, tycka att den är helt onödig och att den aldrig borde ha skrivits. För all del läs den inte i så fall.
Hur som helst så blir det ett problem att skriva överhuvudtaget – alla eventualiteter ska och måste vägas in. Texten tenderar till att handla om helt andra saker än det du hade tänkt att skriva om.
Skrivas på näsan
Sen var det här med läsarna – måste de skrivas på näsan hela tiden?
Måste de få veta vad som är rätt eller fel eller ska du som skribent kanske lita till att de inte är kompletta idioter?
Det jag funderar över är varför just flygresor, texter om flygresor och appar för flygresor måste förses med en varningstext, en pekpinne eller en invändning eller varför de ska anses vara onödiga för att vi inte ska, inte bör resa med flyg så mycket som vi gör?
Det handlar om en gränsdragning – var du drar gränsen. I min värld så är en text om appar för flygresor en text om appar för flygresor. En text om vår miljö, miljöpåverkan och flygresor en annan text – om ett annat ämne.
Sen har jag rätt stort förtroende för läsarna, mina läsare.
av Mikael Winterkvist | mar 22, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter |
Jag har ägt några iMac-modeller under åren och älskat dem alla – fram till den nuvarande modellen. Förutom att den är estetiskt ful så är det inte en dator för ett proffs.
Visst, den finns i en massa roliga färger, visst den är tunn, supertunn, über, mega, bauta-tunn men den (ursäkta) är trist, platt och anonym. Det här med tunn och Apples ständiga jakt på att hyvla av hundradels millimetrar på allt de designar är en tävling som jag inte riktigt förstår. Möjligen ligger det någon slags designmässig utmaning som tydligen är enormt lockande men med tanke på debaclet med tangentbord och ergonomiskt usla möss så har den tävlingen gått över styr i mina ögon.
Suverän
Hur som helst, iMac, var en smått suverän arbetshäst under många år. Grym bildskärm, packad med prestanda och allt i ett – den ultimata datorn för proffset. Sen kom någon inom Apple på att lansera en uppdaterad Mac mini och sedan konkurrera med sig själva med Mac Studio – allt med de riktigt tunga proffsen satt och väntad på en ny Mac Pro. iMac slaktades och gjordes om till en kontors- och hemmadator med en 24-tums skärm.
24-tum?
Ett tag fanns en mörk modell, en iMac Pro men den försvann också.
Ful
Det finns två fel med den nuvarande modellen – den är ful och skärmen är för liten. Nederkanten är i färg medan hela överdelen är vit, eller ljus, i vart fall ingen färg. Jo, jag fattar – överdelen är gemensam för alla modellerna, alla färgerna, men snyggt är det inte. Äpplet är satt på baksidan som om Apple skäms för nya iMac – berätta inte på framsidan att det är en Mac ty denna tingest är icke något vi äro stolta över.
Nåväl, utseende och design är en smaksak men en iMac ska ha ett äpple – på framsidan.
Skärmen, 24-tum, gjorde att jag aldrig ens övervägde att köpa nya iMac som ersättare för min tidigare stora 27-tums iMac. Jag köpte en 34-tums widescreen och köpte en Mac mini istället då jag räknade med att det skulle dröja innan det kom en ny, stor iMac. Det visade sig att jag fick rätt (för en gångs skull) och jag räknade också med att en iMac med en 30+-skärm, 32- eller 34-tum, skulle innebära ett pris som var av modell större.
Avskyvärt
Jag tittade lite snabbt på Apples nya 27-tums bildskärm, Studio Display, och konstaterade att Apple ville ha mer än dubbelt betalt så mycket betalt för teknik, högtalare och annat än konkurrenterna. Jag gjorde det ingen Apple-skalle av rang får göra – jag köpte inte bara ett annat märke utan Samsungs kopia – M8.
Jo, jag vet det är avskyvärt, klandervärt och ett etikettsbrott av monumentala proportioner så håll det för dig själv. Säg det inte till någon, snälla.
Nu tittar jag ibland på min Mac mini M1, en pålitligt arbetshäst som tjänstgjort med den äran sedan den lanserades. Jag tittar på den för att det kan var dags att uppgradera och då kommer en iMac in i bilden – en stor iMac. Tillsvidare så får den ta över uppgifter som servern.
Jag investerare i en MacBook Pro Max 14-tum istället. Så Apple, vill ni ha mer av mina stålars – spotta ur er en stor iMac, i rymdgrå eller svart med ett äpple på framsidan – då kan vi snacka sedan.
av Mikael Winterkvist | mar 22, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter |
Apple har förlorat en miljard dollar, årligen, på AppleTV+, skriver The Informant och får andra medier och bloggare att haka på. Det skrivs om att Apple ”blöder” i en jakt på att försöka hitta på den mest dramatiska rubriken och klickbetet.
Jag tänker inte på minsta sätt försvara Apple eller försöka diskutera bort summorna men är det helt korrekt att prata om en miljard som en förlust eller som att Apple ”blöder” pengar?
Jag tror ingen skulle gissa att om du bryter ut AppleTV+ – att den delen av Apples verksamhet skulle gå med vinst. Streamingtjänster gör inte det inledningsvis, innan antalet användare och betalande kunder är tillräckligt många.
Hur många år tog det för Spotify att visa svarta siffror?
Spotify startades 2006 och uppvisade inte regelbundna överskott förrän 2024. Du kan själv räkna på fingrarna hur många förlustår år det är.
Hur många av all de streamingtjänster som vi tittar på har gått med vinst?
Det svaret är enkelt – en – Netflix.
Apples siffror
Sen ska kostnaderna för AppleTV+ kanske ställas mot Apples andra siffror:
- Apples bruttovinst för kvartalet som slutade den 31 december 2024 var 58,275 miljarder USD, en ökning med 6,23 % jämfört med föregående år.
- Apples bruttovinst för de tolv månaderna som slutade den 31 december 2024 var 184 103 miljarder dollar, en ökning med 6,01 % jämfört med föregående år.
- Apples årliga bruttovinst för 2024 var 180,683 miljarder dollar, en ökning med 6,82 % från 2023.
- Apples årliga bruttovinst för 2023 var 169,148 miljarder dollar, en minskning med 0,96 % från 2022.
- Apples årliga bruttovinst för 2022 var 170,782 miljarder dollar, en ökning med 11,74 % från 2021.
Apple drar i snitt in 60 miljarder i vinst per kvartal, på 90 dagar. Leker vi runt med de siffrorna så drar Apple in en nätt liten vinst på 660 miljoner dollar, per dag vilket betyder att en miljard dollar motsvarar mindre än två dagars vinst.
Jodå, jag vet mycket väl att det är ett alldeles för enkelt sätt att räkna men lika fullt – räkna själv så landar du där, på ett ungefär.
Budget
Så vi kan väl konstatera att nej, Apple ”blöder” inte pengar, inte på långa vägar. Uppenbarligen tycker AppleInsider det också eftersom de ändrat sin rubrik efter publiceringen.
Ponera att Apple har lagt en budget som landar i att Apple får peta in mer dollar än de får tillbaka. Ponera att Apple räknat med att AppleTV+ kommer att gå med underskott under ett visst antal år framöver och att det är en medveten strategi att satsa på kvalitet med de största stjärnorna. Tänk om Apple helt sonika har sagt ”det får kosta för vi har råd att betala och vi tror att det kommer att löna sig i ett längre perspektiv”.
Investering
Förlorar då Apple verkligen pengar eller kan vi rent av se det som en investering ungefär som att utvecklingsavdelningen förmodligen aldrig kommer att generar några vinster om vi bryter ut, utveckling, forskning och analyser?
En miljard kan vara en kostnad – det vara bara det jag ville ha sagt.
AppleTV går med en miljard dollar i förlust, varje år
