av Mikael Winterkvist | maj 4, 2024 | Bluesky, Fiske, Mastodon
Tid för att läsa: 4 minuter
Finska myndigheter struntar i alla vetenskapliga råd och tänker fortsätta fiska lax i full skala och kallar det för ”vetenskapligt fiske” anser intresseorganisationen, ÖIS.
– Jag blir uppriktigt sagt både upprörd och ledsen. Vårt grannland Finland tänker inte hjälpa till att skydda svaga vildlaxbestånd. Finlands beslut att fortsätta att fiska lax i Bottenhavet, trots EU-kommissionens förslag om fiskestopp, rör upp starka känslor bland svenska fiskeförvaltningsorganisationer, konstaterar Östersjölaxälvar i Samverkans ordförande, Thomas Johansson.
Nu kan det finska yrkesfisket leda till att finska sportfiskare inte längre är välkomna i svenska älvar.
Bakgrunden är det vetenskapliga underlag som det internationella havsforskningsrådet (ICES), lämnade till EU-kommissionen i slutet av förra året. Den vetenskapliga rådgivningen var tydlig – stoppa allt fiske efter lax i Bottenhavet under 2024. Detta för att skydda den vilda laxen, speciellt efter säsongen 2023 med dramatiskt lägre uppgång av fisk i de svenska älvarna.
Motiveringen till ett laxfiskestopp i Bottenhavet är att fisket här sker på laxbestånd från flera olika älvar och där särskilt det fiske som bedrivs tidigt på säsongen riskerar att skada svaga bestånd från små älvar som vandrar tidigt på säsongen. På svensk sida har man hörsammat uppmaningen och här sker inget riktat laxfiske under 2024. På finsk sida kommer man däremot att fortsätta att fiska lax på kommersiell nivå men nu kallar men det för ”vetenskapligt fiske”.
Starka känslor
Nyheten om det fortsatta finska laxfisket har rört upp starka känslor bland fiskeförvaltare i de svenska laxälvarna. Den ojämförligt största organisationen, Östersjölaxälvar i Samverkan, (ÖiS) som samlar fiskevattensägare och förvalningsorganisationer i laxälvarna, protesterar nu mot det som kallas för det ”finska fulfisket”.
Antalet besökande finska sportfiskare, som fiskar i svenska vatten, har ökat på senare år och det har skapat ett problem med hårt fisketryck och ibland ett dåligt och hänsynslöst beteende av besökande fiskare. Nu blir frågan återigen aktuell om det är dags att begränsa de finska sportfiskarnas tillgång till fisket.
– De flesta av de finska sportfiskarna sköter sig alldeles utmärkt men inte alla och det var har varit ganska stora problem under vissa tider och i vissa vatten. Det är ju inte heller de finska sportfiskarna som är ansvariga för Finlands beslut om ett ”vetenskapligt fiske” men man måste förstå att många fiskeförvaltare känner sig maktlösa och desperata och känner att man måste göra något. Kan detta medverka till att skapa en opinion mot den dåliga fiskeförvaltningen i Finland så är det väl en väg vi får fundera på att gå i så fall, säger Thomas Johansson.
Svaga
Flera av de svenska bestånden är svaga och exempelvis Ljungans bestånd är direkt hotat. EU-kommissionen gick inledningsvis på ICES rekommendation men sedan inleddes en politisk kohandel mellan Sverige och Finland där grannlandet inte ville gå med på ett laxfiskestopp i Bottenhavet.
Finland lanserade då det här som nu kallas för ett ”vetenskapligt fiske” där först 45 båtar, sedan 37 båtar och nu slutligen 32 båtar ska fiska med två fällor vardera – sammanlagt 64 laxfällor. Fisket startar redan nu den 27 maj!
– Det är en lek med ord för att runda vetenskapliga råd. Vi har idag svaga och hotade bestånd som det nu kommer att fiskas på med svepskälet att det är ett vetenskapligt fiske, trots att all fångad fiske kommer att slås ihjäl, fortsätter Thomas Johansson.
DNA-analys
– Handlar det om en DNA-analys för att ta reda på varifrån fisken kommer, vilket bestånd den tillhör så räcker det med några fjäll. Ingen fisk behövs då slås ihjäl men det är Finland inte intresserad av. Det här ett fullskaligt, fortsatt fiske på svaga och hotade bestånd, menar Thomas Johansson.
Anledningen till ett fortsatt fiske motiverar Jordbruks- och skogbruksministeriet på följande sätt på den officiella hemsidan:
I februari informerade jord- och skogsbruksministeriet att Finland har skickat en plan för vetenskapligt laxfiske till Europeiska kommissionen. Syftet med det vetenskapliga fisket är att till stöd för beslutsfattandet få aktuell vetenskaplig information om förekomsten av lax från älven Ljungan i fisket längs Finlands kust.
Ljungan
Det är laxbeståndet i Ljungan som är mest akut hotat och Finland vill ta reda på om lax från Ljungan går över på den finska sidan medan de vandrar norrut mot sin hemälv.
– Laxens vandringsmönster i Bottenhavet är sedan tidigare väl utrett och det är den fakta som låg till grund för kommissionens tidigare beslut. Det här är bara ett illa maskerat svepskäl för att få fortsätta fiska lax på kommersiell nivå, menar Thomas Johansson.
– Ljungans lax är hotad och där är varje enskild fisk extremt viktig och varje lax som kan vandra upp i Ljungan för att fortplanta sig är ett steg viktigt steg för att undvika en kollaps och utrotning. Hade det verkliga syftet varit att ta reda på vilka stammar som fångas längs Finlands kust så hade det räckt med att ta ett par fjäll och sedan släppa tillbaka laxen. Det finska beslutet är oerhört egoistiskt och visar att man från finsk sida inte är intresserad av att medverka till att utveckla ett biologiskt riktigt laxfiske i Östersjön, säger Thomas Johansson.
Det är i praktiken bara Sverige och Finland som bedriver ett kommersiellt laxfiske idag och att länderna inte klarar av att ta ett gemensamt ansvar för förvaltningen så finns det risk att vissa svaga bestånd slås ut, befarar ÖiS.
– Uppenbarligen så bryr sig finnarna inte om situationen i de svenska älvarna för det är vår lax de fiskar upp, fortsätter Thomas Johansson.
Beslutsprocessen
Beslutsprocessen, som lett fram till beskedet om fortsatt fiske efter lax får också ÖiS att ifrågasätter hur demokratiskt det är att föra ”informella förhandlingar” med EU-kommissionen.
Ministeriet har minskat antalet fartyg som deltar i det vetenskapliga fisket, först från 45 till 37, och sedan ytterligare till 32 på basis av informella förhandlingar med kommissionen. Med detta antal är den information som samlas in från det vetenskapliga fisket fortfarande regionalt tillräckligt omfattande.
Jord- och Skogsbruks ministeriet
– Kan det sägas tydligare, här har det skett förhandlingar bakom ryggen på alla sakägare, fiskevattensägare och förvaltningsorganisationer. Ingen har frågat oss vad vi tycker om att finska yrkesfiskare plockar upp vår lax och hela processen är djupt odemokratiskt vilket ministeriet medger, öppet. Det är oerhört fräckt. Sådana här argument kunde man höra förr i tiden innan man började försöka lösa fiskeförvaltningen gemensamt inom EU. Vi trodde däremot inte att vi skulle behöva höra denna typ av argumentation i samband med laxförvaltningen år 2024, säger Thomas Johansson.
Thomas Johansson
070 581 70 29
thomas@ostersjolaxalvar.se
av Mikael Winterkvist | mar 31, 2024 | Bluesky, Fiske, Mastodon, Tipset: TV och Film
Tid för att läsa: 3 minuter
Jag är flugfiskare, passionerad sådan och kan inte tänka mig en sommar utan att mitt flugspö, mina bästa kamrat, och Kågeälven. Fiske för mig är fiske med fluga där alla fångster släpps tillbaka, utan undantag. Här är Magasin mackens lista över de bästa fiskefilmerna.
Även om filmerna är numrerade så är det inte detsamma som någon slags ranking med ett viktigt undantag – den första filmen. Robert Redfords A River Runs Through It är en fantastiskt vacker film som prickar flugfiskets allra innersta själ på ett sätt som få eller ingen annan film har lyckats med vare sig förr eller senare.
1. A River Runs Through It (1992)
Robert Redfords mästerverk om två bröder som tar varsin väg i världen men som förenas av sin passion för flugfiske. Craig Sheffer, Brad Pitt, och Tom Skerritt har ett fantastiskt manus att jobba efter som bygger på boken av Norman Maclean. Filmen spelades in i bokens Montana och bjuder på närmast bedövande vackra scener.
2. Den gamle och havet, 1958
Ernest Hemmingways novel är en hyllning till fiske, havet och en åldrande fiskares okuvliga vilja. Den gamle kubanske fiskaren (Spencer Tracy) ger sig långt ut iu havet och får en fisk, efter 84 dagars jakt på en fångst.
3. Salmon Fishing in the Yemen (2011)
Lasse Hallströms charmiga film med Ewan McGregor och Emily Blunt som bringar liv till öknen genom att återuppväcka ett strömmande vatten där det sätts ut lax. Det är också en varm, humoristisk film om hur fiske kan föra människor samman och förändra deras liv.
4. CODA (2021)
Emilia Jones spelar tonåringen, den enda hörande i en döv familj med fiskare. Hon slits mellan en spirande karriär inom musiken och att stanna hemma och hjälpa familjen.
4. The Perfect Storm (2000)
En gripande och tragisk berättelse baserad på den sanna historien om Andrea Gail, en svärdfiskebåt som fångades i den perfekta stormen 1991. Besättningen bestämmer sig för att riskera allt för en stor fångst, trots varningarna om en massiv storm.
5. Grumpy Old Men” (1993)
John Gustafson (Jack Lemmon) och Max Goldman (Walter Matthau) gör det mesta tillsammans trots att de skäller på varandra hela tiden. De faller också för samma kvinna, Ann-Margret.
6. Low and Clear 2013
Vännerna J.T. Van Zandt och Alex “Xenie” Hall försöker hitta tillbaka till varandra och till vänskapen ih bestömmer sig för att göra en sista fisketur tillsammans.
7. Fisherman`s Friends 2019
När en musikproducent från den stora stan landar i den lilla fiskebyn i Cornwall blir ingenting sig likt efteråt. De sjungande fiskarna finns faktiskt så delar av filmen bygger på verkligheten, lite.
8. On Golden Pond 1981
Henry Fonda spelar Norman Thayer Jr. som har ett minst sagt ansträngt förhållande till sin dotter, Chelsea (Jane Fonda). Han och hans fru (Cathrine Hepburn) går ändå med på att ta hand om Billy, sonen till Chelseas nye pojkvän, och ett högst oväntat förhållande över generationsgränserna uppstår.
9. The River Wild (1994)
Sheryl Streep är vildmarksguide som dras in i ett livsfarligt drama när hon möter två beväpnade rymlingar. Här finns vackra scener när Gail försöker lära sin son att fiska, flugfiska.
10. Ondine (2009)
En film inspirerad av myten om selkie, en säl som kan förvandlas till en människa. Filmen följer en irländsk fiskare som räddar en mystisk kvinna från sitt nät och blir kär i henne, medan hans dotter tror att hon är en magisk varelse.
av Mikael Winterkvist | mar 23, 2024 | Bluesky, Fiske, Mastodon
Tid för att läsa: 4 minuter
Den 1 januari 2019 började en ny lag om miljöanpassning av Sveriges vattenkraft gälla. Elproduktionen ska uppfylla moderna miljökrav och därför behöver vattenkraften anpassas så att vi både når genomförandet av EU:s vattendirektiv och de målsättningar som finns inom energi- och klimatpolitiken. Därmed inleddes en process med nya ansökningar – som den nuvarande regeringen nu skjutit upp två gånger med smått absurda följder i en behandling som har stora brister både vad gäller remissförfarandet och i en förlängning vår svenska demokrati.
Denna process har fått namnet – Nationell plan för omprövning av vattenkraft, passande nog förkortat till NAP. Poängen med omprövningarna, att vattenkraften tillstånd behandlas på nytt, är att nu ska miljöaspekten vägas in. Vattenkraftens miljöpåverkan ska tas med i behandlingen av ansökningarna vilket sällan gjorts tidigare. Utöver det så har regeringen skjutit in det som kallas ”oacceptabel påverkan” på det svenska elsystemet. Vi återkommer till de två orden för de är centrala i hela sammanhanget.
Bakgrund
Argumenten, från regeringen. för att skjuta processen i hela 12 månader att regeringen ansåg att elsystemet och elproduktionen behövde stärkas. Idag står 255 klass-ett kraftverk för den absoluta merparten av vattenkraftens energiproduktion. Vid dessa kraftverk finns undantag som gör att kraven på miljöanpassning är lägre, just för att inte inverka på deras energiproduktion. Det är våra stora kraftverk som finns i de utbyggda stora älvarna Luleälven, Umeälven och Skellefteälven för att ta några exempel.
Vad gäller Sveriges resterande runt 1 700 småskaliga vattenkraftverk skulle omprövningarna inte påverka energiproduktionen mer än på marginalen, eftersom de bara utgör två procent av den totala energiproduktionen från vattenkraft. Dessutom skulle inte miljöomprövningarna automatiskt medföra att ens denna lilla del av de små vattenkraftverkens energiproduktion försvinner över en natt. De småskaliga vattenkraftverken var nämligen inte tänkta att omprövas samtidigt – snarare under en längre tidsperiod på närmare 20 år. När det kommer till reglerkraften – det vill säga vattenkraftens förmåga att balansera elsystemet – bidrar de småskaliga kraftverken i mycket liten omfattning.
I klartext – vi kan ompröva tillstånden för tusentals vattenkraftverk, som inte producerar någon el att tala om och som inte stabiliserar det svenska elnätet – däremot utgör de stora hinder för vandrande fisk i de vattendrag där de finns. De har en stor miljöpåverkan och vi kunde riva ut kraftverken, återställa vandringsvägar – utan att riskera vår elproduktion. Dessutom, vilket är viktigt, pengarna för att göra detta finns redan. Det är medel avsatta till Vattenkraftens miljöfond och det är pengar som hade frigjorts för insatser – efter det att omprövningarna behandlats i domstol.
Regeringen beslöt alltså att skjuta upp, stoppa NAP:en, i ett helt år i januari förra året.
Processen
Nu skjuts processen upp en gång till och dessutom så kommer reglerna, villkoren för ansökningarna ändras, mitt i behandlingen av alla ansökningar Detta efter rekord-korta remissförfaranden med remissgrupper som förväntas att ha en åsikt om ändringar – som de inte fått se. Detta har även lett till varningar från landets Mark- och Miljödomstolar om att regeringens beslut kommer att leda till en anhopning av ansökningar som domstolarna varnar för att de kanske inte kommer att hinna med att behandlas.
Processen var nämligen uppdelad i tidsperioder där ansökningarna från alla våra vattenkraftverk skulle lämnas in vid olika tidpunkter – för att kunna behandlas relativt snabbt. Ytterligare en paus på två två månader kan te sig som en ganska kort tidsperiod men för landets mark- och miljödomstolar så innebär det att fler ansökningar kommer in samtidigt. Ansökningar som alltså ska behandlas utifrån nya regler – som regeringen inte vill berätta eller kommentera vad de innebär, ännu.
Processen
På fredagseftermiddagen den 13 mars hade den så kallade Vattengruppen, Östersjölaxälvar i Samverkan, Sportfiskarna, WWF, Naturskyddsföreningen, Stiftelsen för Östersjölaxen med flera ett ihopkallat möte med anledning av att det förväntades ett beslut gällande Nationell plan för omprövning av vattenkraft. Då det varit påfallande tyst i frågan från regeringen och regeringskansliet så befarades att det skulle komma ett nytt beslut om att skjuta på processen ytterligare. Ingen av de deltagande organisationerna hade hört något, inte fått se några förslag till beslut eller ombetts att komma in med några synpunkter.
På fredagskvällen så skickades förslag om ändringar och att regeringen föreslår att skjuta upp och flytta fram ansökningstiden ”för vissa aktörer”. Regeringskansliet kallade sedan till ett möte med det som kallas för en remissgrupp till tisdagen, veckan efter, alltså den 19 mars. Länk skulle skickas ut senare för att kunna hålla mötet digitalt. Under helgen stod det klart att en stor del av de som ingår i remissgruppen inte fått se förslaget. Regeringskansliet hade inte skickat ut det till en rad organisationer, däribland Stiftelsen för Östersjölaxen.
Kvart i tolv på tisdagen skickades länk och kallelse till mötet ut – ett möte där remissgruppen ombads att komma in med åsikter om ett förslag som de inte hade fått se på förhand. Ett förslag som innehöll en skrivelse om ändrade regler, som ingen heller hade fått se, och återigen med orden ”oacceptabel påverkan”.
Inte berätta
Regeringskansliet ville inte berätta om vilka ändringar som utretts under det år som hela processen stoppats vilket innebär att landets mark- och miljödomstolar ombads att komma med synpunkter på ett förslag vars innehåll de inte fått se och de förväntades också kunna bedöma vilka konsekvenser ändringar, som de inte heller har fått se, kan få på hela processen.
Beskedet var att regeringen avsåg att återkomma till ändringarna för villkoren längre fram. Regeringen vill inte berätta vad de har utrett under 12 månader, vilka ändringar för reglerna som kommer eller vad de förväntas innebära.
På en direkt fråga om vad ”oacceptabel påverkan” egentligen innebär svarade regeringskansliet att det vill också återkomma till. Vi vet alltså inte om det är kravet på att max 1.5 Tw/h får påverkas, om det är krav på påverkan av stabiliteten i nätet eller om regeringen vill föra in något annat i orden ”oacceptabel påverkan”.
För att summera:
- Ett förslag skickas ut för det som kallas remiss på fredagskvällen, inte till alla i remissgruppen, de miljöorganisationer som ingår i gruppen får inte förslaget.
- Det kallas till ett möte fredag 19 mars
- Länken till mötet skickas ut kvart i tolv, mötet skulle starta 13.00
- Remissgruppen förväntas ha åsikter om ett förslag de inte har fått se
- Landets mark- och miljödomstolar får inte veta vilka ändringar som kommer i regelverket, bara att det kommer ändringar som kan påverka hela processen.
- Skriftliga synpunkter måste vara inskickade till regeringskansliet senast den 22 mars.
- Ett beslut måste fattas senast den 27 mars för att hinna skickas in till domstolarna – som stänger 14.00 på grund av påskledighet.
Länkar
En liten lektion i svensk fiskeripolitik och politiker som inte lyssnar på vetenskap och forskare
En kort lektion om svensk fiskepolitik och om politiker med hål i huvudet
PS. Texten ovan är skrivan av mig som privatperson men det är naturligtvis inte på minsta sätt ointressant att jag till vardags arbetar som kommunikationsansvarig i Stiftelsen för Östersjölaxen.
av Mikael Winterkvist | feb 29, 2024 | Bluesky, Fiske, Mastodon
Tid för att läsa: 2 minuter
Det finska jord- och skogsbruksministeriet meddelar nu att myndigheten kommer att tillåta fiske efter lax inom det område som det Internationella havsforskningsrådet, ICES, avrått ifrån.
Det vetenskapliga underlag som ICES lämnat till EU-kommissionen, inför beslut om årets fiskekvoter i Östersjön, innehöll ett stopp för fiske efter lax i höjd med gränsen mot Västerbotten, i Sverige. Därmed skulle fiske efter lax i område 29N och delområde 30 stoppas för att skydda det hotade laxbeståndet i Ljungan.
När beslut skulle fattas av EU:s 27 fiskeministrar så gick Sverige och Finland mot de rekommendationer som forskarna lämnat och beslöt att ställa en ny fråga till ICES i det som kallas för ”en teknisk konsultation”.
Försåtligt
ICES har inte svarat och nu har det finska jord- och skogsbruksministeriet beslutat tillåta fiske efter lax och ge 45 yrkesfiskare tillåtelse att fiska i det som kallas för ett ”vetenskapligt fiske”.
– Pressmeddelandet är försåtligt formulerat och det antyds att det skulle saknas vetenskapligt underlag och att det skulle råda någon slags osäkerhet runt ICES rekommendationer vilket inte alls är korrekt. ICES rekommendationer bygger på modeller, forskning och i rådet finns närmare 300 forskare som studerat och analyserat en stor mängd data. Det här är en dimridå som ska dölja det faktum att flera bestånd av lax är akut hotade, säger Hans Lundqvist, professor emeritus i fiskbiologi vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet), inriktning mot Östersjölaxens och öringens liv och leverne – och ledamot av Stiftelsen för Östersjölaxens styrelse.
– Det här är ett sätt att runda vetenskapliga rekommendationer och fortsätta att fiska efter lax i Östersjön. Det är en farlig lek med ord där fisket döps om till att det är ett vetenskapligt reglerat fiske och det här riskerar att rasera den gemensamma fiskeripolitiken, tillägger Hans Lundqvist.
Yrkesfiskare
Enligt beslutet så ges nu 45 fiska yrkesfiskare tillstånd att fortsätta fiska efter lax i delområde 29N och delområde 30. Antalet kan jämföras med runt 70 yrkesfiskare som finns på den svenska sidan, längs hela Östersjökusten.
– Det här går rakt mot det vetenskapen och forskarna rekommenderat och att kalla det för ett ”vetenskapligt fiske” och ett ”reglerat fiske” är direkt oansvarigt. Det vetenskapliga underlag som myndigheten nu hänvisar till motsägs av genetiska undersökningar som har gjorts och som visar att flera bestånd av lax går över på finsk sida på vägen hem till sina hemälvar, Landsbygdsminister Peter Kullgren måste kontakta sin finske kollega och be dem dra tillbaka förslaget. Jag utgår också från att EU-kommissionen inte kan acceptera förslaget, säger Stiftelsen för Östersjölaxens ordförande Axel Wenblad, tidigare generaldirektör för Fiskeriverket.
Kontakt:
Thomas Johansson – thomas@balticsalmonfund.com
Mikael Winterkvist – mikael@balticsalmonfund.com
av Mikael Winterkvist | jan 20, 2024 | Bluesky, Fiske, Mastodon
Tid för att läsa: 7 minuter
Under sensommaren och hösten kom larmen i tätt följd – havet är tomt. Sill och strömmingfångsterna var så dåliga att flera tillverkare av surströmming fått slå igen. Mängden vild lax som kom tillbaka för att leka i våra älvar var oroväckande låg, runt en tiondel av det normala antalet. Detta samtidigt som vi vet att torskbeståndet i Östersjön helt har kollapsat.
Allt det här vet vi och det är inte föremål för ifrågasättande eller debatt. Det är fakta och till de här varningsklockorna kan läggas en rad andra tydliga tecken på att något har hänt i vårt innanhav, Östersjön.
Kvoterna
Fisket i Östersjön regleras med kvoter som fastställs av EU:s fiskeriministrar. Det vetenskapliga underlaget kommer från ICES, det internationella havsforskningsrådet, där flera hundra forskare bidrar med sin kunskap, sina insamlade fakta och resultatet av att ha kört sina modeller. Allt för att försöka skapa sig en bild av hur fiskarna i Östersjön mår. ICES underlag skickas till EU-kommissionen som sedan tar fram ett förslag till beslut – som skickas till ministerrådet.
Under en lång rad av år så har forskarnas och vetenskapens råd inte följts. Kvoterna har satts på en för hög nivå för att bestående n ska kunna reproduceras sig – för att inte minska . Det har lett till att bland annat beståndet av torsk har kollapsat och nu ser vi djupt oroande tecken på att sill/strömming kan vara på väg åt samma håll, en kollaps.
Spiggen tar över i vikar och invid våra stränder sedan rovfiskarna dramatiskt har minskat i antal – då handlar det om abborre och gädda. Problemet med spiggen är att den äter alger, smådjur och rom – som slår direkt mot andra fiskarter.
För fyra år sedan
För runt fyra år sedan vandrade laxsmolt, små, unga laxar ut i havet för att vandra ned till södra Östersjön där de stannar några år för att äta upp sig. Då hände något, det vet vi idag när de vuxna, vilda laxarna skulle ha kommit tillbaka för att leka i sina hemmavatten. I år kom bara runt en tiondel av det normala antalet tillbaka till de älvar där det fortfarande finns vild lax, 16 stycken. För vatten med redan svaga bestånd så är det en katastrof, för Ljungan, Åbyälven och Vindelälven, för att ta tre exempel.
Allt det här vet vi också.
Vi vet
Vi vet också att EU-kommissionen lyssnade på vetenskapen och föreslog ett stopp för industriell trålning efter sill/strömming och ett ännu mera begränsat fiske efter vild lax. EU-kommissionen gick på ICES rekommendationer att flytta gränsen norrut, till gränsen mot Västerbotten. Där skulle den nya gränsen för fiske efter vild lax dras för att skydda svaga bestånd.
Nu vet vi också att den svenska regeringen med stöd av Finland gick mot vetenskapen och forskarna och röstade igenom ett fortsatt fiske efter sill/strömming – med minskade kvoter men utan begränsning för de stora industritrålarna. Enkelt uttryckt så sänktes kvoterna till där de var för 5-6 år sedan. Landsbygdsminister Peter Kullgrens motivering vara att nu hade han och regeringen räddat en rad kustsamhällens fortlevnad. Det svenska kustfisket hade skyddats hette det. När det gäller den vilda laxen så ställdes en ny fråga till ICES om det ändå inte spå något sätt gick att fortsätta att fiska.
ICES svar var att det gör det inte. Beståenden måste skyddas.
Badbaljor
Den frågan är ännu inte avgjord och från finskt håll har nu en helt ny lösning lanserats – badbaljor. Yrkesfiskarna ska ha badbaljor i sina båtar där de ska förvara vild fångad lax som sedan ska släppas tillbaka.
För den som nu mot all förmodan tror på idén och förslaget kan en test ute på fältet rekommenderas. Ställ ett badkar i en båt på 6-10 meter, fyll badkaret med vatten och ta en kort tur, en mycket kort tur därför att båten blir livsfarlig att färdas i. När det finska förslaget lades fram så konstaterades att det inte fanns föreskrifter om hur stor denna balja skulle vara, hur kontrollen av fångsterna skulle genomföras och att det faktiskt inte ens sades att baljan ska innehålla vatten.
Ålen
Den svenska regeringen vill alltså fortsätta att fiska efter sill och strömming fast forskarnas säger nej.
Den svenska regeringen vill också fiska efter vild lax på hotade bestånd fast forskarna säger nej.
Det vet vi och vi vet också att den svenska regeringen vill öppna för att börja att fiska efter en akut utrotningshotad art – ålen.
Detta för att kulturen att fånga ål inte ska gå förlorad i en omsorg av historien. Regeringen vill bedriva ett fiske efter ål för att bevara kulturen för hur du fiskar ål.
Peter Löfgren har gjort en alldeles utmärkt dokumentärfilm om Makten över havet och hela den krångliga, byråkratiska process som lett till att de hav som EU bestämmer över snart är helt utfiskade. I vårt innanhav Östersjön så finns det bara kvar runt 10 procent områden som inte är märkbart påverkade av människans framfart. Det handlar om allt från livlösa, döda bottnar till hotade fiskarter, ål, lax. öring sill och strömming för att nämna några. Dokumentären handlar om Medelhavet där rovdriften och denier av överfisk helt slagit ut fiskbestånd och det handlar om kustsamhällen som inte lyckats att överleva sedan havet tömts.
Tragiska
Det tragiska i den fiskeripolitik som har bedrivits på senare år är att den inte gynnar ett småskalig, hållbart kustfiske. Kustfiskarnas nät är tomma sedan länge och 2023 års säsong efter lax avbröts i förtid, av flera yrkesfiskare, därför att de inte fick några fångster. Det är de stora industritrålarna som vinner på ett fortsatt fiske och de kan med ett enda svep med sina gigantiska trålar fiska bort ett helt lokalt bestånd av sill och strömming.
Missa nu för allt i världen inte Peter Löfgrens utmärkta dokumentär!
Makten över havet
PS. Jag är i allra högsta grad ”part i målet” som inbiten flugfiskare, medlem av styrelsen i Kågeälvens Nedre FvO och som kommunikationsansvarig i Stiftelsen för Östersjölaxen.
Här är det Öppna brev som Stiftelsen nyligen skickat över till regeringen och till landsbygdsminister Peter Kullgren:
Öppet brev till landsbygdsminister Peter Kullgren
Nu måste regeringen lyssna på vetenskapen och våra forskare!
Forskarna är eniga i sina analyser – vi ska inte fiska mer sill och strömming i Östersjön. Vi ska inte fiska alls därför att bestånden är hotade. Forskarna är även eniga när det gäller fisket efter vild lax. Där vill forskarna begränsa uttag och begränsa fiskeområdena. På punkt efter punkt så går regeringen mot beprövad vetenskap och forskning och vill tillåta fortsatt fiske på svaga och hotade bestånd.
Det är med stor oro som Stiftelsen för Östersjölaxen nu konstaterar att den svenska regeringen på punkt efter punkt, i ärende efter ärende går mot det forskarna rekommenderar.
Torsken ligger i respirator, sill och strömming har tagits in för intensivvård och laxen uppvisar tydliga och allvarliga sjukdomssymtom. Trots det så vill regeringen fortsätta att fiska sill/strömming och lax.
Fiskekvoterna
När fiskekvoterna ska fördelas mellan länderna runt Östersjön så finns det idag en process med råd och rekommendationer från det Internationella Havsforskningsrådets, ICES. De skickar över sina förslag till EU-kommissionen för beredning. Förslagen skickas sedan vidare till ministerrådet för beslut. Det vetenskap och forskare kommit fram till borde väga tungt och inför årets runda så gick EU-kommissionen på ICES råd – stopp för fiske efter sill och strömming och stopp för fiske efter lax i delområde 29N och delområde 30 (från Åland och norrut till Västerbotten). Detta för att skydda svaga bestånd. Med stöd av den finska regeringen så river regeringen då upp forskarnas rekommendationer. Kvoterna för sill och strömming sänks förvisso men regeringen vill att man fortsätter att tråla upp de små bestånd som finns kvar.
Lax
När det gäller fiske efter lax så svängde den svenska regeringen kort före möte med EU:s fiskeministrar, kontaktade Finland och lyckades med att driva igenom ett beslut som innebär att det kan komma att bli ett fortsatt fiske i delområde 29N och delområde 30. Forskarnas rekommendation bygger på vetskapen att om fiskegränsen, geografisk, flyttats norrut så skyddas flera hotade bestånd, däribland Ljungans bestånd av vild lax. Beslutet i ministerrådet blev att ICES ska tillfrågas på nytt – i klartext så betyder det att Sverige och Finland vill veta om det ändå inte går att fiska i de båda områdena, fast forskarna har sagt nej.
Den svenska fiskeripolitiken
Det krävs ingen större fantasi för att se strategin i den svenska fiskepolitiken. Den svenska regeringen väljer att strunta i det forskarna säger och väljer att lyssna på yrkesfiskare som fiskar i havet. Vi förstår att regeringen vill värna om företag men den här strategin slår samtidigt rakt mot andra företag och företagare som vill utveckla fiskerinäringen. Uppe i, och längs våra strömmande vatten, våra älvar och åar finns fiske- jakt- och besöksnäringar. Företag som guidar och som lever lokalt bland annat på fisketurism. Det är företagare som omsätter mer pengar än de yrkesfiskare som regeringen säger sig värna om och för samhället så är fiske- och besöksnäringarna betydligt mera lönsamma. En viktig fråga i sammanhanget är också varför regeringen tycker att yrkesfiskarna har större och bättre rätt till fisken i våra vatten än de som bor längs älvar, åar och sjöar?
Till låns
Vi har våra vatten till låns och då måste vi lyssna på vetenskap och forskning, i annat fall så kommer vi snart ha fiskat upp den sista fisken. Vi måste börja att tillämpa det som kallas försiktighetsprincipen – ser vi tydliga tecken på att något är fel så måste vi stoppa allt fiske, direkt, för att ta reda på vad det är som har hänt. Det är en klok, enkel princip som bygger på det elementära – lyssna på de som mäter, som analyserar och som sitter med modeller och har som uppgift och jobb att ta reda på hur havet mår.
Den svenska regeringen måste lyssna på forskarna och sluta att tro att det går att kompromissa med akut hotade bestånd – innan havet är helt tomt.
Nu startar Stiftelsen för Östersjölaxen ett tvåårigt projekt, med stöd av Postkodstiftelsen, där målet är att stötta alla de lokala organisationer som förvaltar vår vilda lax. Nu gör vi, Stiftelsen, saker, konkret, och vi förväntar oss att den svenska regeringen också agerar för våra vattens bästa och att du som landsbygdsminister lyssnar på forskarna och omsätter deras råd i praktisk handling. Gör du inte det riskerar både sillen och laxen att gå samma öde till mötes som torsken där det bara finns spillror av bestånden kvar.
I sammanhanget så kan Peter Löfgrens alldeles utmärkta dokumentär (som finns på SVT Play) rekommenderas:
Makten över havet
https://www.svtplay.se/video/eZAnJNx/makten-over-havet?id=eZAnJNx
Axel Wenblad
Ordförande Stiftelsen för Östersjölaxen
F.d. generaldirektör Fiskeriverket
av Mikael Winterkvist | aug 5, 2023 | Bluesky, Fiske, Mastodon, Threads
Tid för att läsa: 5 minuter
Detta är en så kallad utsvävning, ett avsteg från det Magasin Macken normalt sett brukar handla om. Det är också en partisk text, den som skrivit den (jag) är kommunikationsansvarig i Stiftelsen för Östersjölaxen. Det innebär inte på minsta sätt att jag uttalar sig för Stiftelsen. Jag skriver i egenskap som privatperson med åsikter.
I svensk fiskepolitik så kan du med ena handen förbjuda och stoppa fiske i ett område av omtanke om en fisk, vild lax exempelvis. Du kan kalla detta området för ett fredningsområde för att ge en dispens för yrkesfiske i samma område med din andra hand. Fredningsområdet är med ens inte så fredat längre.
I svensk fiskepolitik så kan du ställa krav på att den som äger fångstredskap ska redovisa var de placeras, när du går ut för att fiska och vilken fångst du har fått, med ena handen och samtidigt strunta i allt det med andra handen. Yrkesfiskare har krav på att redovisa fångstredskap medan fångst, fritids- och husbehovsfiskare inte har det – även om de fiskar på samma plats med samma redskap.
Fritidsfiskare kan alltså fiska med så kallade push-up fällor, laxfällor med fångstarmar som sträcker sig hundratals meter, någon kilometer ut i havet utan krav på rapportering, kvoter eller krav på att ange när de fiskar. Fällor som kostar hundratusentals kronor och som ibland köpts av yrkesfiskare, som fått bidrag för att köpa in fällan men som säljer den efter 5-6 år då den skrivits av verksamheten – för att få nya bidrag och köpa in en ny fälla.
I fiskepolitiken inom EU så behandlas de vetenskapliga råden från forskare som ett golv, en minsta nivå som det sedan ska förhandlas och kompromissas från. Politikerna lever i tron att du kan förhandla med naturen och verkligheten.
Svensk fiskeripolitik
I veckan drogs en ny debatt om den svenska fiskepolitiken igång. Under våren och sommaren så har larmrapporter ramlat in som talar om en smärre katastrof för torsken (det är inget nytt, så har det varit i flera år), små, krympande bestånd av sill/strömming och oroväckande siffror för lax och öring som inte vandrat upp i våra svenska vatten i den omfattning som kan anses vara normalt.
Svenska medier gör det svenska medier brukar – ställer vetenskapliga rapporter mot någon som helt saknar biologiska kunskaper, utbildning eller kunnande – en svensk yrkesfiskare. Med all respekt för svenska yrkesfiskare – de är inte vetenskapsmän eller forskare. Hur som helst så antingen gråter yrkesfiskarna ut i medierna och beklagar att det är slut fisk i havet – eller så avfärdar de alla rapporter och fastslår tvärsäkert att detta bara är naturliga variationer. Jo, jag vet, jag är elak, till och med mycket elak och jag målar verkligheten med breda penslar och generaliserar.
När vi diskuterar yrkesfiskare så måste du också skilja mellan kustfiskare och de stora trålarna. Det är de senare som är de största bovarna och det är en omfattande storskalig trålning i Östersjön som lett till den nuvarande situationen. Ska du skälla på någon så skäll på de stora trålarna som dammsugit havet på fisk som sedan processas till fiskfoder för de norska fiskodlingarna. För så illa är det – den fisk som plockas upp blir inte människoföda. Den kokas och processas till pellets och blir fiskmat.
Häng nu med så ska du få en snabbkurs i svensk fiskepolitik:
Låt oss börja med att konstatera att fet fisk från Östersjön är inte bra som mat. Lax, öring, sill/strömming för att nämna några arter innehåller så höga halter av PCB och dioxin att de bör vi inte äta, alls. Det är inte jag som påstår det utan vårt svenska Livsmedelsverk. Det finska Livemedelsverket har för övrigt snarlika råd och regler. Så vi kan alltså konstatera att all fisk inte är nyttig och inte bör ätas. Trots det så gör vi det.
Kvoterna
Kvoterna för hur mycket fisk som får fiskas upp i Östersjön bestäms av EUs fiskeråd som består av medlemsländernas ministrar, de som ansvarar för fisket nationellt. De fattar beslut med underlag från det internationella havsforskningsinstitutet, ICES och från EUs fiskekommission. Under flera år, i decennier, så har vetenskapen och forskarna föreslagit fiskestopp eller mycket låga kvoter vilket av politikerna tolkats som ett slags golv som ger utrymme för kompromisser och förhandlingar.
Du läste helt rätt – när vetenskapen inte tycker att vi ska fiska alls eller bara ta upp mycket lite fisk så blir det ett golv som politikerna, fiskeministrarna förhandlar från, uppåt. Därför har vi under en mycket lång rad av år fiskat för mycket i Östersjön, där för övrigt 96 procent av all lax och öring kommer från Sverige.
Det har lett till att torskbeståndet, en viktig topp-predator, kollapsat, och nu ser alltså sill/strömming ut att ha gjort det också vilket innebär att en viktig jägare för att hålla en bräcklig balans i ekosystemet nästan har försvunnit tillsammans med mat för en lång rad andra fiskar.
Det här vet vi så det krävs ingen leksaksexpert för att medierna ska skapa någon slags balans i sin rapportering.
Skattemedel
Ett viktig inslag i den svenska fiskepolitiken är statliga medel, skattepengar, som går till yrkesfisket och till olika åtgärder i våra vatten. Vi rensar stränder, plockar upp skräp och restaurerar vatten, återställer flyttningsleder och annan mänsklig verksamhet för att skapa en så bra och fungerande miljö som det är möjligt. Allt finansierat med skattemedel.
Samtidigt så skickas i storleksordningen en halv miljard till yrkesfisket för att hålla igång ett fiske efter fisk som vi inte ska äta och vi efter på bestånd av hotade arter.
Du kommer ihåg det där med ena handen och den andra handen?
I sammanhanget ska vi inte heller glömma bort kultur för på vissa platser i landet så är det kultur och det var kultur som fick PM Nilsson, dåvarande statssekreterare hos statsministern att hoppa ned i båten och ge sig ut för att jaga en utrotningshotad art, ålen. Det är oklart om det var kulturens fel som också resulterade i att PM Nilsson ljög för kontrollanterna från Vatten- och Havsmyndigheten och polisen. Hur som helst, PM Nilsson fick avgå men hittade snabbt jobb hos Dagens Industri.
Trolling
Trolling är också kultur, och ett fiskesätt, du sätter upp några spön i aktern och åker sedan sakta runt med din båt i förhoppningen att lyckas att få en fisk på ditt bete. Problemet med trollingkulturen är att den blixtsnabbt utvecklats med båtar i miljonklassen, mycket avancerad och sofistikerad utrustning, GPS, ekolod med mera och denna kultur visade sig plocka upp lika mycket lax och öring nere i södra Östersjön som yrkesfiskarna. Då är trollingfiskare så kallade husbehovsfiskare.
Grundproblemet med fisket i vårt innanhav är att kvoter och restriktioner alldeles för sällan kommer till och på plats innan ett bestånd i det närmaste har kollapsat. Vägen fram till fiskeförbud är långt och sällan används det som inom vetenskapen kallas för försiktighetsprincipen. Den betyder att om något avvikande kan konstateras så avbryts, stoppas allt, direkt. Sen samlas information in för att ta reda på vad som har hänt. Tänk dig att vaccinationstester gjordes som svensk fiskepolitik hanteras. Då hade påvisade skador bildat underlag för förhandlingar och kompromisser.
Kvoten
Ett hav där yrkesfiskarna bara fiskat upp runt 70 procent av kvoten, långt in på säsongen och där de fiskevärdande organisationerna ute i landet (våra fövaltningsorganisationer) talar ett och samma språk, det finns ingen fisk, så intervjuas yrkesfiskare som hävdar att detta bara är naturliga svängningar. Kvoten brukar för övrigt vara uppfiskad 10-14 dagar in på säsongen, kan tilläggas, och så här långt in på säsongen så har många kustfiskare gett upp och plockat upp sina redskap.
För en lekman så är hela resonemanget och poltiken obegriplig. Ett hav utan fisk borde väl ändå rimligen och logiskt vara en tydlig larmsignal – eller?
Stiftelsen för Östersjölaxen
Bli laxskyddare
