av Mikael Winterkvist | mar 31, 2024 | Fiske
Jag är flugfiskare, passionerad sådan och kan inte tänka mig en sommar utan att mitt flugspö, mina bästa kamrat, och Kågeälven. Fiske för mig är fiske med fluga där alla fångster släpps tillbaka, utan undantag. Här är Magasin mackens lista över de bästa fiskefilmerna.
Även om filmerna är numrerade så är det inte detsamma som någon slags ranking med ett viktigt undantag – den första filmen. Robert Redfords A River Runs Through It är en fantastiskt vacker film som prickar flugfiskets allra innersta själ på ett sätt som få eller ingen annan film har lyckats med vare sig förr eller senare.
1. A River Runs Through It (1992)
Robert Redfords mästerverk om två bröder som tar varsin väg i världen men som förenas av sin passion för flugfiske. Craig Sheffer, Brad Pitt, och Tom Skerritt har ett fantastiskt manus att jobba efter som bygger på boken av Norman Maclean. Filmen spelades in i bokens Montana och bjuder på närmast bedövande vackra scener.
2. Den gamle och havet, 1958
Ernest Hemmingways novel är en hyllning till fiske, havet och en åldrande fiskares okuvliga vilja. Den gamle kubanske fiskaren (Spencer Tracy) ger sig långt ut iu havet och får en fisk, efter 84 dagars jakt på en fångst.
3. Salmon Fishing in the Yemen (2011)
Lasse Hallströms charmiga film med Ewan McGregor och Emily Blunt som bringar liv till öknen genom att återuppväcka ett strömmande vatten där det sätts ut lax. Det är också en varm, humoristisk film om hur fiske kan föra människor samman och förändra deras liv.
4. CODA (2021)
Emilia Jones spelar tonåringen, den enda hörande i en döv familj med fiskare. Hon slits mellan en spirande karriär inom musiken och att stanna hemma och hjälpa familjen.
4. The Perfect Storm (2000)
En gripande och tragisk berättelse baserad på den sanna historien om Andrea Gail, en svärdfiskebåt som fångades i den perfekta stormen 1991. Besättningen bestämmer sig för att riskera allt för en stor fångst, trots varningarna om en massiv storm.
5. Grumpy Old Men” (1993)
John Gustafson (Jack Lemmon) och Max Goldman (Walter Matthau) gör det mesta tillsammans trots att de skäller på varandra hela tiden. De faller också för samma kvinna, Ann-Margret.
6. Low and Clear 2013
Vännerna J.T. Van Zandt och Alex “Xenie” Hall försöker hitta tillbaka till varandra och till vänskapen ih bestömmer sig för att göra en sista fisketur tillsammans.
7. Fisherman`s Friends 2019
När en musikproducent från den stora stan landar i den lilla fiskebyn i Cornwall blir ingenting sig likt efteråt. De sjungande fiskarna finns faktiskt så delar av filmen bygger på verkligheten, lite.
8. On Golden Pond 1981
Henry Fonda spelar Norman Thayer Jr. som har ett minst sagt ansträngt förhållande till sin dotter, Chelsea (Jane Fonda). Han och hans fru (Cathrine Hepburn) går ändå med på att ta hand om Billy, sonen till Chelseas nye pojkvän, och ett högst oväntat förhållande över generationsgränserna uppstår.
9. The River Wild (1994)
Sheryl Streep är vildmarksguide som dras in i ett livsfarligt drama när hon möter två beväpnade rymlingar. Här finns vackra scener när Gail försöker lära sin son att fiska, flugfiska.
10. Ondine (2009)
En film inspirerad av myten om selkie, en säl som kan förvandlas till en människa. Filmen följer en irländsk fiskare som räddar en mystisk kvinna från sitt nät och blir kär i henne, medan hans dotter tror att hon är en magisk varelse.
av Mikael Winterkvist | feb 29, 2024 | Fiske
Det finska jord- och skogsbruksministeriet meddelar nu att myndigheten kommer att tillåta fiske efter lax inom det område som det Internationella havsforskningsrådet, ICES, avrått ifrån.
Det vetenskapliga underlag som ICES lämnat till EU-kommissionen, inför beslut om årets fiskekvoter i Östersjön, innehöll ett stopp för fiske efter lax i höjd med gränsen mot Västerbotten, i Sverige. Därmed skulle fiske efter lax i område 29N och delområde 30 stoppas för att skydda det hotade laxbeståndet i Ljungan.
När beslut skulle fattas av EU:s 27 fiskeministrar så gick Sverige och Finland mot de rekommendationer som forskarna lämnat och beslöt att ställa en ny fråga till ICES i det som kallas för ”en teknisk konsultation”.
Försåtligt
ICES har inte svarat och nu har det finska jord- och skogsbruksministeriet beslutat tillåta fiske efter lax och ge 45 yrkesfiskare tillåtelse att fiska i det som kallas för ett ”vetenskapligt fiske”.
– Pressmeddelandet är försåtligt formulerat och det antyds att det skulle saknas vetenskapligt underlag och att det skulle råda någon slags osäkerhet runt ICES rekommendationer vilket inte alls är korrekt. ICES rekommendationer bygger på modeller, forskning och i rådet finns närmare 300 forskare som studerat och analyserat en stor mängd data. Det här är en dimridå som ska dölja det faktum att flera bestånd av lax är akut hotade, säger Hans Lundqvist, professor emeritus i fiskbiologi vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet), inriktning mot Östersjölaxens och öringens liv och leverne – och ledamot av Stiftelsen för Östersjölaxens styrelse.
– Det här är ett sätt att runda vetenskapliga rekommendationer och fortsätta att fiska efter lax i Östersjön. Det är en farlig lek med ord där fisket döps om till att det är ett vetenskapligt reglerat fiske och det här riskerar att rasera den gemensamma fiskeripolitiken, tillägger Hans Lundqvist.
Yrkesfiskare
Enligt beslutet så ges nu 45 fiska yrkesfiskare tillstånd att fortsätta fiska efter lax i delområde 29N och delområde 30. Antalet kan jämföras med runt 70 yrkesfiskare som finns på den svenska sidan, längs hela Östersjökusten.
– Det här går rakt mot det vetenskapen och forskarna rekommenderat och att kalla det för ett ”vetenskapligt fiske” och ett ”reglerat fiske” är direkt oansvarigt. Det vetenskapliga underlag som myndigheten nu hänvisar till motsägs av genetiska undersökningar som har gjorts och som visar att flera bestånd av lax går över på finsk sida på vägen hem till sina hemälvar, Landsbygdsminister Peter Kullgren måste kontakta sin finske kollega och be dem dra tillbaka förslaget. Jag utgår också från att EU-kommissionen inte kan acceptera förslaget, säger Stiftelsen för Östersjölaxens ordförande Axel Wenblad, tidigare generaldirektör för Fiskeriverket.
Kontakt:
Thomas Johansson – thomas@balticsalmonfund.com
Mikael Winterkvist – mikael@balticsalmonfund.com
av Mikael Winterkvist | jan 20, 2024 | Fiske
Under sensommaren och hösten kom larmen i tätt följd – havet är tomt. Sill och strömmingfångsterna var så dåliga att flera tillverkare av surströmming fått slå igen. Mängden vild lax som kom tillbaka för att leka i våra älvar var oroväckande låg, runt en tiondel av det normala antalet. Detta samtidigt som vi vet att torskbeståndet i Östersjön helt har kollapsat.
Allt det här vet vi och det är inte föremål för ifrågasättande eller debatt. Det är fakta och till de här varningsklockorna kan läggas en rad andra tydliga tecken på att något har hänt i vårt innanhav, Östersjön.
Kvoterna
Fisket i Östersjön regleras med kvoter som fastställs av EU:s fiskeriministrar. Det vetenskapliga underlaget kommer från ICES, det internationella havsforskningsrådet, där flera hundra forskare bidrar med sin kunskap, sina insamlade fakta och resultatet av att ha kört sina modeller. Allt för att försöka skapa sig en bild av hur fiskarna i Östersjön mår. ICES underlag skickas till EU-kommissionen som sedan tar fram ett förslag till beslut – som skickas till ministerrådet.
Under en lång rad av år så har forskarnas och vetenskapens råd inte följts. Kvoterna har satts på en för hög nivå för att bestående n ska kunna reproduceras sig – för att inte minska . Det har lett till att bland annat beståndet av torsk har kollapsat och nu ser vi djupt oroande tecken på att sill/strömming kan vara på väg åt samma håll, en kollaps.
Spiggen tar över i vikar och invid våra stränder sedan rovfiskarna dramatiskt har minskat i antal – då handlar det om abborre och gädda. Problemet med spiggen är att den äter alger, smådjur och rom – som slår direkt mot andra fiskarter.
För fyra år sedan
För runt fyra år sedan vandrade laxsmolt, små, unga laxar ut i havet för att vandra ned till södra Östersjön där de stannar några år för att äta upp sig. Då hände något, det vet vi idag när de vuxna, vilda laxarna skulle ha kommit tillbaka för att leka i sina hemmavatten. I år kom bara runt en tiondel av det normala antalet tillbaka till de älvar där det fortfarande finns vild lax, 16 stycken. För vatten med redan svaga bestånd så är det en katastrof, för Ljungan, Åbyälven och Vindelälven, för att ta tre exempel.
Allt det här vet vi också.
Vi vet
Vi vet också att EU-kommissionen lyssnade på vetenskapen och föreslog ett stopp för industriell trålning efter sill/strömming och ett ännu mera begränsat fiske efter vild lax. EU-kommissionen gick på ICES rekommendationer att flytta gränsen norrut, till gränsen mot Västerbotten. Där skulle den nya gränsen för fiske efter vild lax dras för att skydda svaga bestånd.
Nu vet vi också att den svenska regeringen med stöd av Finland gick mot vetenskapen och forskarna och röstade igenom ett fortsatt fiske efter sill/strömming – med minskade kvoter men utan begränsning för de stora industritrålarna. Enkelt uttryckt så sänktes kvoterna till där de var för 5-6 år sedan. Landsbygdsminister Peter Kullgrens motivering vara att nu hade han och regeringen räddat en rad kustsamhällens fortlevnad. Det svenska kustfisket hade skyddats hette det. När det gäller den vilda laxen så ställdes en ny fråga till ICES om det ändå inte spå något sätt gick att fortsätta att fiska.
ICES svar var att det gör det inte. Beståenden måste skyddas.
Badbaljor
Den frågan är ännu inte avgjord och från finskt håll har nu en helt ny lösning lanserats – badbaljor. Yrkesfiskarna ska ha badbaljor i sina båtar där de ska förvara vild fångad lax som sedan ska släppas tillbaka.
För den som nu mot all förmodan tror på idén och förslaget kan en test ute på fältet rekommenderas. Ställ ett badkar i en båt på 6-10 meter, fyll badkaret med vatten och ta en kort tur, en mycket kort tur därför att båten blir livsfarlig att färdas i. När det finska förslaget lades fram så konstaterades att det inte fanns föreskrifter om hur stor denna balja skulle vara, hur kontrollen av fångsterna skulle genomföras och att det faktiskt inte ens sades att baljan ska innehålla vatten.
Ålen
Den svenska regeringen vill alltså fortsätta att fiska efter sill och strömming fast forskarnas säger nej.
Den svenska regeringen vill också fiska efter vild lax på hotade bestånd fast forskarna säger nej.
Det vet vi och vi vet också att den svenska regeringen vill öppna för att börja att fiska efter en akut utrotningshotad art – ålen.
Detta för att kulturen att fånga ål inte ska gå förlorad i en omsorg av historien. Regeringen vill bedriva ett fiske efter ål för att bevara kulturen för hur du fiskar ål.
Peter Löfgren har gjort en alldeles utmärkt dokumentärfilm om Makten över havet och hela den krångliga, byråkratiska process som lett till att de hav som EU bestämmer över snart är helt utfiskade. I vårt innanhav Östersjön så finns det bara kvar runt 10 procent områden som inte är märkbart påverkade av människans framfart. Det handlar om allt från livlösa, döda bottnar till hotade fiskarter, ål, lax. öring sill och strömming för att nämna några. Dokumentären handlar om Medelhavet där rovdriften och denier av överfisk helt slagit ut fiskbestånd och det handlar om kustsamhällen som inte lyckats att överleva sedan havet tömts.
Tragiska
Det tragiska i den fiskeripolitik som har bedrivits på senare år är att den inte gynnar ett småskalig, hållbart kustfiske. Kustfiskarnas nät är tomma sedan länge och 2023 års säsong efter lax avbröts i förtid, av flera yrkesfiskare, därför att de inte fick några fångster. Det är de stora industritrålarna som vinner på ett fortsatt fiske och de kan med ett enda svep med sina gigantiska trålar fiska bort ett helt lokalt bestånd av sill och strömming.
Missa nu för allt i världen inte Peter Löfgrens utmärkta dokumentär!
Makten över havet
PS. Jag är i allra högsta grad ”part i målet” som inbiten flugfiskare, medlem av styrelsen i Kågeälvens Nedre FvO och som kommunikationsansvarig i Stiftelsen för Östersjölaxen.
Här är det Öppna brev som Stiftelsen nyligen skickat över till regeringen och till landsbygdsminister Peter Kullgren:
Öppet brev till landsbygdsminister Peter Kullgren
Nu måste regeringen lyssna på vetenskapen och våra forskare!
Forskarna är eniga i sina analyser – vi ska inte fiska mer sill och strömming i Östersjön. Vi ska inte fiska alls därför att bestånden är hotade. Forskarna är även eniga när det gäller fisket efter vild lax. Där vill forskarna begränsa uttag och begränsa fiskeområdena. På punkt efter punkt så går regeringen mot beprövad vetenskap och forskning och vill tillåta fortsatt fiske på svaga och hotade bestånd.
Det är med stor oro som Stiftelsen för Östersjölaxen nu konstaterar att den svenska regeringen på punkt efter punkt, i ärende efter ärende går mot det forskarna rekommenderar.
Torsken ligger i respirator, sill och strömming har tagits in för intensivvård och laxen uppvisar tydliga och allvarliga sjukdomssymtom. Trots det så vill regeringen fortsätta att fiska sill/strömming och lax.
Fiskekvoterna
När fiskekvoterna ska fördelas mellan länderna runt Östersjön så finns det idag en process med råd och rekommendationer från det Internationella Havsforskningsrådets, ICES. De skickar över sina förslag till EU-kommissionen för beredning. Förslagen skickas sedan vidare till ministerrådet för beslut. Det vetenskap och forskare kommit fram till borde väga tungt och inför årets runda så gick EU-kommissionen på ICES råd – stopp för fiske efter sill och strömming och stopp för fiske efter lax i delområde 29N och delområde 30 (från Åland och norrut till Västerbotten). Detta för att skydda svaga bestånd. Med stöd av den finska regeringen så river regeringen då upp forskarnas rekommendationer. Kvoterna för sill och strömming sänks förvisso men regeringen vill att man fortsätter att tråla upp de små bestånd som finns kvar.
Lax
När det gäller fiske efter lax så svängde den svenska regeringen kort före möte med EU:s fiskeministrar, kontaktade Finland och lyckades med att driva igenom ett beslut som innebär att det kan komma att bli ett fortsatt fiske i delområde 29N och delområde 30. Forskarnas rekommendation bygger på vetskapen att om fiskegränsen, geografisk, flyttats norrut så skyddas flera hotade bestånd, däribland Ljungans bestånd av vild lax. Beslutet i ministerrådet blev att ICES ska tillfrågas på nytt – i klartext så betyder det att Sverige och Finland vill veta om det ändå inte går att fiska i de båda områdena, fast forskarna har sagt nej.
Den svenska fiskeripolitiken
Det krävs ingen större fantasi för att se strategin i den svenska fiskepolitiken. Den svenska regeringen väljer att strunta i det forskarna säger och väljer att lyssna på yrkesfiskare som fiskar i havet. Vi förstår att regeringen vill värna om företag men den här strategin slår samtidigt rakt mot andra företag och företagare som vill utveckla fiskerinäringen. Uppe i, och längs våra strömmande vatten, våra älvar och åar finns fiske- jakt- och besöksnäringar. Företag som guidar och som lever lokalt bland annat på fisketurism. Det är företagare som omsätter mer pengar än de yrkesfiskare som regeringen säger sig värna om och för samhället så är fiske- och besöksnäringarna betydligt mera lönsamma. En viktig fråga i sammanhanget är också varför regeringen tycker att yrkesfiskarna har större och bättre rätt till fisken i våra vatten än de som bor längs älvar, åar och sjöar?
Till låns
Vi har våra vatten till låns och då måste vi lyssna på vetenskap och forskning, i annat fall så kommer vi snart ha fiskat upp den sista fisken. Vi måste börja att tillämpa det som kallas försiktighetsprincipen – ser vi tydliga tecken på att något är fel så måste vi stoppa allt fiske, direkt, för att ta reda på vad det är som har hänt. Det är en klok, enkel princip som bygger på det elementära – lyssna på de som mäter, som analyserar och som sitter med modeller och har som uppgift och jobb att ta reda på hur havet mår.
Den svenska regeringen måste lyssna på forskarna och sluta att tro att det går att kompromissa med akut hotade bestånd – innan havet är helt tomt.
Nu startar Stiftelsen för Östersjölaxen ett tvåårigt projekt, med stöd av Postkodstiftelsen, där målet är att stötta alla de lokala organisationer som förvaltar vår vilda lax. Nu gör vi, Stiftelsen, saker, konkret, och vi förväntar oss att den svenska regeringen också agerar för våra vattens bästa och att du som landsbygdsminister lyssnar på forskarna och omsätter deras råd i praktisk handling. Gör du inte det riskerar både sillen och laxen att gå samma öde till mötes som torsken där det bara finns spillror av bestånden kvar.
I sammanhanget så kan Peter Löfgrens alldeles utmärkta dokumentär (som finns på SVT Play) rekommenderas:
Makten över havet
https://www.svtplay.se/video/eZAnJNx/makten-over-havet?id=eZAnJNx
Axel Wenblad
Ordförande Stiftelsen för Östersjölaxen
F.d. generaldirektör Fiskeriverket
av Mikael Winterkvist | aug 5, 2023 | Fiske
Detta är en så kallad utsvävning, ett avsteg från det Magasin Macken normalt sett brukar handla om. Det är också en partisk text, den som skrivit den (jag) är kommunikationsansvarig i Stiftelsen för Östersjölaxen. Det innebär inte på minsta sätt att jag uttalar sig för Stiftelsen. Jag skriver i egenskap som privatperson med åsikter.
I svensk fiskepolitik så kan du med ena handen förbjuda och stoppa fiske i ett område av omtanke om en fisk, vild lax exempelvis. Du kan kalla detta området för ett fredningsområde för att ge en dispens för yrkesfiske i samma område med din andra hand. Fredningsområdet är med ens inte så fredat längre.
I svensk fiskepolitik så kan du ställa krav på att den som äger fångstredskap ska redovisa var de placeras, när du går ut för att fiska och vilken fångst du har fått, med ena handen och samtidigt strunta i allt det med andra handen. Yrkesfiskare har krav på att redovisa fångstredskap medan fångst, fritids- och husbehovsfiskare inte har det – även om de fiskar på samma plats med samma redskap.
Fritidsfiskare kan alltså fiska med så kallade push-up fällor, laxfällor med fångstarmar som sträcker sig hundratals meter, någon kilometer ut i havet utan krav på rapportering, kvoter eller krav på att ange när de fiskar. Fällor som kostar hundratusentals kronor och som ibland köpts av yrkesfiskare, som fått bidrag för att köpa in fällan men som säljer den efter 5-6 år då den skrivits av verksamheten – för att få nya bidrag och köpa in en ny fälla.
I fiskepolitiken inom EU så behandlas de vetenskapliga råden från forskare som ett golv, en minsta nivå som det sedan ska förhandlas och kompromissas från. Politikerna lever i tron att du kan förhandla med naturen och verkligheten.
Svensk fiskeripolitik
I veckan drogs en ny debatt om den svenska fiskepolitiken igång. Under våren och sommaren så har larmrapporter ramlat in som talar om en smärre katastrof för torsken (det är inget nytt, så har det varit i flera år), små, krympande bestånd av sill/strömming och oroväckande siffror för lax och öring som inte vandrat upp i våra svenska vatten i den omfattning som kan anses vara normalt.
Svenska medier gör det svenska medier brukar – ställer vetenskapliga rapporter mot någon som helt saknar biologiska kunskaper, utbildning eller kunnande – en svensk yrkesfiskare. Med all respekt för svenska yrkesfiskare – de är inte vetenskapsmän eller forskare. Hur som helst så antingen gråter yrkesfiskarna ut i medierna och beklagar att det är slut fisk i havet – eller så avfärdar de alla rapporter och fastslår tvärsäkert att detta bara är naturliga variationer. Jo, jag vet, jag är elak, till och med mycket elak och jag målar verkligheten med breda penslar och generaliserar.
När vi diskuterar yrkesfiskare så måste du också skilja mellan kustfiskare och de stora trålarna. Det är de senare som är de största bovarna och det är en omfattande storskalig trålning i Östersjön som lett till den nuvarande situationen. Ska du skälla på någon så skäll på de stora trålarna som dammsugit havet på fisk som sedan processas till fiskfoder för de norska fiskodlingarna. För så illa är det – den fisk som plockas upp blir inte människoföda. Den kokas och processas till pellets och blir fiskmat.
Häng nu med så ska du få en snabbkurs i svensk fiskepolitik:
Låt oss börja med att konstatera att fet fisk från Östersjön är inte bra som mat. Lax, öring, sill/strömming för att nämna några arter innehåller så höga halter av PCB och dioxin att de bör vi inte äta, alls. Det är inte jag som påstår det utan vårt svenska Livsmedelsverk. Det finska Livemedelsverket har för övrigt snarlika råd och regler. Så vi kan alltså konstatera att all fisk inte är nyttig och inte bör ätas. Trots det så gör vi det.
Kvoterna
Kvoterna för hur mycket fisk som får fiskas upp i Östersjön bestäms av EUs fiskeråd som består av medlemsländernas ministrar, de som ansvarar för fisket nationellt. De fattar beslut med underlag från det internationella havsforskningsinstitutet, ICES och från EUs fiskekommission. Under flera år, i decennier, så har vetenskapen och forskarna föreslagit fiskestopp eller mycket låga kvoter vilket av politikerna tolkats som ett slags golv som ger utrymme för kompromisser och förhandlingar.
Du läste helt rätt – när vetenskapen inte tycker att vi ska fiska alls eller bara ta upp mycket lite fisk så blir det ett golv som politikerna, fiskeministrarna förhandlar från, uppåt. Därför har vi under en mycket lång rad av år fiskat för mycket i Östersjön, där för övrigt 96 procent av all lax och öring kommer från Sverige.
Det har lett till att torskbeståndet, en viktig topp-predator, kollapsat, och nu ser alltså sill/strömming ut att ha gjort det också vilket innebär att en viktig jägare för att hålla en bräcklig balans i ekosystemet nästan har försvunnit tillsammans med mat för en lång rad andra fiskar.
Det här vet vi så det krävs ingen leksaksexpert för att medierna ska skapa någon slags balans i sin rapportering.
Skattemedel
Ett viktig inslag i den svenska fiskepolitiken är statliga medel, skattepengar, som går till yrkesfisket och till olika åtgärder i våra vatten. Vi rensar stränder, plockar upp skräp och restaurerar vatten, återställer flyttningsleder och annan mänsklig verksamhet för att skapa en så bra och fungerande miljö som det är möjligt. Allt finansierat med skattemedel.
Samtidigt så skickas i storleksordningen en halv miljard till yrkesfisket för att hålla igång ett fiske efter fisk som vi inte ska äta och vi efter på bestånd av hotade arter.
Du kommer ihåg det där med ena handen och den andra handen?
I sammanhanget ska vi inte heller glömma bort kultur för på vissa platser i landet så är det kultur och det var kultur som fick PM Nilsson, dåvarande statssekreterare hos statsministern att hoppa ned i båten och ge sig ut för att jaga en utrotningshotad art, ålen. Det är oklart om det var kulturens fel som också resulterade i att PM Nilsson ljög för kontrollanterna från Vatten- och Havsmyndigheten och polisen. Hur som helst, PM Nilsson fick avgå men hittade snabbt jobb hos Dagens Industri.
Trolling
Trolling är också kultur, och ett fiskesätt, du sätter upp några spön i aktern och åker sedan sakta runt med din båt i förhoppningen att lyckas att få en fisk på ditt bete. Problemet med trollingkulturen är att den blixtsnabbt utvecklats med båtar i miljonklassen, mycket avancerad och sofistikerad utrustning, GPS, ekolod med mera och denna kultur visade sig plocka upp lika mycket lax och öring nere i södra Östersjön som yrkesfiskarna. Då är trollingfiskare så kallade husbehovsfiskare.
Grundproblemet med fisket i vårt innanhav är att kvoter och restriktioner alldeles för sällan kommer till och på plats innan ett bestånd i det närmaste har kollapsat. Vägen fram till fiskeförbud är långt och sällan används det som inom vetenskapen kallas för försiktighetsprincipen. Den betyder att om något avvikande kan konstateras så avbryts, stoppas allt, direkt. Sen samlas information in för att ta reda på vad som har hänt. Tänk dig att vaccinationstester gjordes som svensk fiskepolitik hanteras. Då hade påvisade skador bildat underlag för förhandlingar och kompromisser.
Kvoten
Ett hav där yrkesfiskarna bara fiskat upp runt 70 procent av kvoten, långt in på säsongen och där de fiskevärdande organisationerna ute i landet (våra fövaltningsorganisationer) talar ett och samma språk, det finns ingen fisk, så intervjuas yrkesfiskare som hävdar att detta bara är naturliga svängningar. Kvoten brukar för övrigt vara uppfiskad 10-14 dagar in på säsongen, kan tilläggas, och så här långt in på säsongen så har många kustfiskare gett upp och plockat upp sina redskap.
För en lekman så är hela resonemanget och poltiken obegriplig. Ett hav utan fisk borde väl ändå rimligen och logiskt vara en tydlig larmsignal – eller?
Stiftelsen för Östersjölaxen
Bli laxskyddare
av Mikael Winterkvist | maj 8, 2022 | Fiske
Äntligen – flugfiskepremiär – bilden är från i fjol ska tilläggas.
Tre enkla ord men som betyder så mycket. Det är inte bara premiär för årets flugfiskesäsong utan även premiär för nytt spö, ny rulle och ny lina.
Förra året var det en slags comeback efter drygt 10 års uppehåll från fisket. jag vet egentligen inte varför jag slutade att fiska men det gjorde jag. Det bara blev så innan den gode vännen Thomas tjatade och i det närmaste tvingade ut mig igen. Då, fem minuter efter det att jag tagit plats på en större sten för att stå stadigt insåg jag hur mycket jag behöver flugfisket. Hur mycket det faktiskt betyder och hur viktigt denna del av tillvaron faktisk är.
Nytt sätt
Jag fick lära mig att kasta på nytt, på ett helt nytt sätt – att switcha och det med nya prylar, nytt spö och ny rulle. När du switchar så använder du motståndet i vattnet för att underhanskasta och närmast rulla ut linan. Du lyfter den inte högt över huvudet på traditionellt sätt. Innan fjolårs-säsongen var över så behärskade jag den nya tekniken hyggligt. Jag får ut innan och jag kastar anständigt, inte med stor precision, inte i alla lägen och inte särskilt långt men jag kan fiska.
Eftersom märken alltid blir ett ämne i fiskekretsar så kommer alltid frågan vilket spö och vilken rulle du har. Jag väljer relativt snabba spön men inte spön med överdrivet snabb aktion – snarare mediumsnabba spön och har en förkärlek för klassiska House of Hardy. Mitt nya spö är ett amerikanskt Sage med snarlik aktion som House of Hardy. Rullarna är av samma märke och tillverkare – svenska Danielsson.
Flugor
Det jag absolut har tappat under alla åren då jag inte fiskade är flugbindningen. Jag har kvar alla material men jag är tämligen värdelös på att binda flugor. Jag har börjat att binda flugor igen men det blir allt som oftast rätt förskräckliga tingestar. Nu inbillar jag mig att den fisk som hugger nog faktiskt inte sätter betyg på utseendet utan jag inbillar mig att kontrast och presentation är minst lika viktiga, kanske viktigare så jag försöker att se till att visa upp mitt lockbete på ett snyggt sätt.
Hur som helst – linan är på plats, tafsen påknuten och fiskejackan är laddad med lina, flugor och ryggsäcken är packad med en liten termos med vatten. Nu är det dags – äntligen!
av Mikael Winterkvist | mar 27, 2021 | Fiske
Seaspiracy av Ali och Lucy Tabrizi är en väv av information om hur dagens moderna fiskeindustri ser ut. Dokumentärfilmen säger sig avslöja myten om ett hållbart fiske, bluffen ned delad fisk och allt utmynnar ia att vi inte ska säga fisk och att vi alla är lurade i en eller flera rätt omfattande konspirationer.
Hela filmen är ett hoppande mellan olika fakta, olika spår och olika trådar i en väv som spinns till att till sist bli en snärjig konspiration där miljöorganisationer, myndigheter, en hel fiskeindustri och en rad globala organisationer antingen beskylls för att vara korrumperade eller rädda för att diskutera olika ämnen. Ali och Lucy Tabriz hoppar snabbt från EU:s förbud mot en del plastprodukter till uppgifter om att runt hälften av all plats i haven är nät och annan plats som fiskeindustrin lämnar efter sig. Filmarnas poäng är att alla hela tiden diskuterar fel saker, fel problem, och att de, filmarna, har sett ljuset och att de nu ska avslöja sanningen.
Frågor
Märkning som ska vara en slags garanti för att delfiner inte dödas när produkten framställs är en bluff därför att ingen kan garantera att det inte sker – alltså att delfiner inte dödas. Flera miljöorganisationer beskylls för att vara korrupta därför att de inte vill svara på frågor eller framställs i intervjuerna som att de inte kan svara på filmarnas frågor. Det går snabbt, svepande och Ali och Lucy Tabriz rester runt I världen i jakten på miljöbovar med ett enda mål och fikus – avslöja allt och alla.
Goda ambitioner till trots, det blir till sist lite väl mycket som gås igenom lite väl snabbt. Faran med dokumentärer och filmer av den här typen är att du som tittare inte hinner med, inte hinner ta ställning till alla siffror som snabbt rabblas fram, som upprepas och som till slut blir en bärande tes därför att de ska tas för sanningen och ingen annat än sanningen.
En siffra
Låt oss ta en siffra i högen – att 46 till 50 procent av alla plats i haven kommer från fiskeindustrin. Det är inte siffran i sig som är kontroversiell utan att Seaspiracy påstår att inga etablerade miljöorganisationer vill prata om detta faktum av rädsla för fiskeindustrin. Det skall tala för en stor konspiration och ändå så har Greenpeace publicerat rapporter om detta faktum.
The Guardian
Det faktum att vi diskuterar sugrör, tops och annat istället för stora fiskenät är inte detsamma som att ingen vill prata om saken eller att det finns en stor konspiration här. Det betyder bara att Greenpeace inte nått ut med sitt budskap. Seaspiracy sätter fingret på en rad viktiga problem och nuddar vid miljöproblem som vi all borde ägna mer tid och energi åt. Problemet är att det blir för mycket siffror, hoppande mellan ämnen och det blir till slut en konspiration för mycket.
