av Mikael Winterkvist | dec 20, 2024 | Bluesky, Fiske, Mastodon, Threads |
Tid för att läsa: 3 minuter
Fiskekriget handlar om fisket efter lax uppe i Haparanda skärgård – ett fiske efter en fisk som det svenska och det finska Livsmedelsverket inte tycker att vi ska äta – lax från Östersjön.
TV-serien handlar också det som kallades fiskekriget, i början av 2001, då yrkesfiskarna i området trotsade förbud och datumgränser och ska ut sina fasta redskap som en protest mot kvoter, restriktioner och datumgränser får när fisket får starta.
Beslagta
Svenska myndigheter svarade med att skicka upp Kustbevakningen för att beslagta redskap och se till att reglerna efterlevdes. Det utvecklades till en katt-och-råtta lek mellan yrkesfiskare och myndigheterna. Fiskekriget spred sig även upp längs älven där sportfiskarna ställdes mot yrkesfiskarna när sportfisket fick börja fiska före yrkesfiskarna. Stämningen trissades upp och sommaren 2001 så slutade det med vad som närmast var fysiska konfrontationer mellan yrkesfiskare och Kustbevakningen.
Tv-serien beskriver också dagens situation där det fortfarande är så att den vilda laxen och den vilda öringen är i varierande grad hotad. Under de senaste två åren, 2023 och 2024, så har dramatisk mycket Indre fisk vandrat upp i de få kvarvarande vildlaxälvarna. Det är märkbar nedgång som kan ha att göra med nedgången och tillgången på Östersjöns motor, sill/strömming. I kombination med en hög överdödlighet bland smolten, de laxar som vandrar ut i havet för att gå med till södra Östersjön för att äta och växa sig stora innan de återvänder till sin hemmaälv så har det lett till färre laxar i våra älvar, färre fångade laxar och under 2024 års säsong så stängdes även älvar för allt fiske.
Vandrar
För den som inte känner till det så kläcks laxen uppe i sötvatten, stannar i några år, vandrar ut som smolt, äter upp sig under ytterligare några år innan den vänder hem för att leka. Under den här livscykeln så är ölaxen känslig och hoten mot laxen är många – inte minst så har det storskaliga industrifisket som är ett nytt inslag i Östersjön påverkat bestånden av sill/strömming – laxens mat.
Det Fiskekriget missar, och många missar, är att laxen från Östersjön är en fisk som vi inte bör äta. Hela debatten handlar om en fisk som är så full i PCB och Dioxin att den inte får exporteras och som det svenska Livsmedelsverket inte tycker att vi ska äta överhuvudtaget. Striden står runt en fisk som gravida kvinnor, kvinnor och barn inte ska äta och som en vuxen man bara bör äta några hundra gram av, några gånger per år.
Det är ingen åsikt – det är fakta.
Vårt råd för barn, kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande är att inte äta fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB, ( till exempel fet fisk från Östersjön), oftare än två till tre gånger per år. Övriga bör inte äta sådan fisk oftare än en gång per vecka. Dioxin och PCB är ämnen som lagras i kroppen under många år och äter man mycket fisk som innehåller höga halter kan man till slut nå upp i nivåer som kan innebära en risk.
Livsmedelsverket
Berörts
Just nu så har två avsnitt av Fiskekriget lagts ut av SVT och så långt så har den här frågan inte berörts. Det faktum att laxen är betydligt mera värd uppe i våra älvar, att den genererar betydligt större intäkter för samhället har inte heller berörts. Det hamlar om hundratals miljoner kronor vilket vida överstiger värdet av yrkesfisket – om vi nu ska diskutera pengar.
Det man slåss för är ett yrkesfiske som som drar in avsevärt mycket mindre pengar än besöksnäringarna och sportfisket – vilket inte är detsamma som att det inte är värt något, att det inte finns en kultur som kan vara värd att bevara men det är också ett fiske efter en fisk som vi inte bör äta. Fiskekriget handlar ytterst om ett fiske efter en fisk som övriga EU förbjudits oss att exportera – är det verkligen ett fiske värt att slåss för?
SVTPlay
av Mikael Winterkvist | okt 22, 2024 | Bluesky, Fiske, Mastodon, Threads
Tid för att läsa: 3 minuter
Nu har EU:s fiskeministrar förhandlat och beslutat om kommande års fiskekvoter för fisket i Östersjön 2025 och på avgörande punkter så blir det ett utökat fiske.
– Det är tyvärr bara att konstatera att den politiska viljan att försöka rädda vår vilda lax, vår vilda öring, sill och strömming inte finns, säger Thomas Johansson, Stiftelsen för Östersjölaxen i en kommentar.
Kvoterna för det industriella trålfisket höjs i egentliga Östersjön med 108% och med 21% i Bottenhavet och Bottenviken när det gäller sill/strömming och fisket.
– Hade det funnits en vilja att göra åtgärder för att rädda Östersjön så hade Finland och Sverige tidigt kunnat ta ett initiativ till att samordna sina åsikter och då vet vi av erfarenhet att de två länderna hade fått igenom sina förslag. Oavsett vad vår landsbygdsminister Peter Kullgren hävdar så tas inte besluten rörande Östersjön av majoriteten, inte i praktiken. Vi vet att de länder som inte berörs sällan eller aldrig har en åsikt om ett fiske som de inte kan delta i. Därför väger Sveriges och Finlands åsikt mycket tungt när det gäller fisket i Bottniska viken. Här har Peter Kullgren uppenbarligen grundligt misslyckats, konstaterat Thomas Johansson.
Blandbestånd
Resultat är att ett fisket efter lax, ett blandbeståndsfiske, öppnas från Ålands hav och upptill Haparanda.
– Det är med stor besvikelse och stor oro inför framtiden som vi konstaterar att fiskeministrarna inte har lyssnat på alla varningssignaler utan bedömningen att det skett en liten, liten ökning av antalet individer leder till att ett stort och omfattande fiske öppnas igen, fortsätter Thomas Johansson.
– I snart två år så har vi sett hur lite vild lax som vandrat upp i våra älvar för att leka. Våra förvaltningsorganisationer har gjort allt vad de kan. De har begränsat fisket, stoppat fisket i vissa fall men de råder inte över Östersjön och där har ansvariga politiker svikit dem i deras arbete.
Sill/strömming
När det gäller fisket efter sill/strömming så föreslog EU-kommmissionen en ökning av fiskekvoterna för de centrala delarna av Östersjön med hela 108 procent och så bli det alltså nu.
– Det här visar på problemet med hur kvoter räknas fram och med hela det regelverk som styr underlag och beslut. Så snart ett bestånd visar minsta lilla tecken på att återhämta sig så leder det till ökade kvoter och ett ökat fisketryck. Det tas ingen hänsyn till ålder på fisken, storlek eller till andra arter som är beroende av en fiskart. Vi måste se över och göra om regelverket för vi kan inte ha ett regelverk som bara tittar på enskilda arter utan att ta hänsyn till det alla vet – att Östersjön är ett ekosystem.
Kvoter
Nedan följer de siffror som finns tillgängliga just nu, inom parantes är det kvoten i procent. När det gäller laxfisket för delområde 30 och 31 så har det inte kommit några siffror, ännu.
Sill i Bottenhavet och Bottenviken: 66 466 ton (+21 procent)
Sill i västra Östersjön: 788 ton, endast som bifångst, men med möjlighet för småskaligt fiske (oförändrat)
Sill i centrala Östersjön: 83 881 ton (+108)
Sill i Rigabukten: 41 635 ton (+10)
Torsk i östra Östersjön: 430 ton, endast som bifångst (-28)
Torsk i västra Östersjön: 266 ton, endast som bifångst (-21)
Rödspätta: 11 313 ton (oförändrat)
Skarpsill: 139 500 ton (-31)
Lax i egentliga Östersjön: 34 787 stycken (-36)
Lax i Finska viken: 8 117 stycken (-20)
av Mikael Winterkvist | okt 19, 2024 | Bluesky, Fiske, Mastodon, Threads
Tid för att läsa: 2 minuter
Nu har den svenska regeringen presenterat sin linje inför förhandlingarna om kvoter för fisket i Östersjön 2025. Enligt Landsbygdsminister Peter Kullgren så kommer den svenska regeringen att försöka att förhandla fram lägre kvoter än de kvoter som finns i EU-kommissionens förslag.
På tisdag nästa vecka beslutar EU:s ministerråd om nästa års kvoter för Östersjön. Sverige går in i förhandlingen med en linje som, av allt att döma, är restriktivare än alla andra länders.
Den är också restriktivare än någon gång under rödgrön regering.
Det skriver Peter Kullgren i en debattartikel som publicerats av bland annat Aftonbladet.
– Det är glädjande att signalerna nu äntligen tycks ha nått fram till vår landsbygdsminister, som tidigare har slagit ifrån sig all kritik och alla krav som politiska utspel. När Västerbotten och Norrbotten, i stort sett samtliga kommunalråd, tillsammans med regionerna, krävde ett stopp för det storskaliga industrifisket nyligen, så avfärdade Peter Kullgren alla krav och all kritik, säger Thomas Johansson, generalsekreterare för Stiftelsen för Östersjölaxen i en kommentar.
Norrbotten och Västerbotten kräver ett stopp för de storskaliga industritrålarna
Förhandlingarna
I debattartikeln så beskriver Peter Kullgren hur förhandlingarna går till och vilka förutsättningar som gäller.
För beslut krävs enbart kvalificerad majoritet, vilket betyder att varken Sverige eller något annat land sitter på veto. Att förhandla strategiskt är det som gäller.
– Hur förhandlingarna går till, vem som säger vad och vad EU:s fiskeministrar säger vid förhandlingarna vet vi inte för det får vi som EU-medborgare inte veta. Ministrarna stänger in sig i ett rum och förhandlar utan insyn men vi vet också att det finns en inofficiell överenskommelse att de länder som inte har tillgång till ett fiske inte brukar uttala sig eller lägga sig i besluten som fattas. Diskuteras Östersjön så har Sverige och Finland stort inflytande och stor bestämmanderätt. Det omvända råder när Medelhavet diskuteras, för att ta ett exempel. Då är Sverige och Finland passiva, fortsätter Thomas Johansson.
I sak
I sak må Peter Kullgren ha rätt men vi vet att det inte fungerar så i praktiken. Hur
förhandlingarna 2024 hanterades och vilka som var drivande har läckt ut, tidigare, bland annat via Nya Ålandstidningen. Den svenska regeringen har stora möjligheter att få igenom lägre fiskekvoter om det finns en uppriktig vilja att faktiskt värna om fiskbeståndeni Östersjön och då framförallt för strömmingsfisket i Bottniska viken och fisket efter lax säger Thomas Johansson.
Starkast bidragande till 2024 års kvoter var Finland. Den finska ståndpunkten gick hårt mot EU:s utgångsförslag att ha noll-kvot för strömmingen. Åland satt med vid förhandlingarna i form av dåvarande närings- och fiskeriministern Fredrik Karlström (M). Han berättar att den rutinerade finske chefsförhandlaren Orian Bondestam höll en imponerande taktpinne och fick med sig ett passivt Sverige att gå emot utgångsrekommendationen.
Nya Ålandstidningen
av Mikael Winterkvist | okt 12, 2024 | Bluesky, Fiske, Mastodon, Threads
Tid för att läsa: 4 minuter
Norrbotten och Västerbottens kommuner och regioner kräver nu ett stopp på det storskaliga industrifisket i Östersjön. I ett upprop och öppet brev som skickats till regeringen och till landsbygdsminister Peter Kullgren inför förhandlingarna i EU:s ministerråd framför kravet.
– Det är glädjande med en sådan uppställning och det är, om inte unikt så i alla fall mycket ovanligt, att så många är så eniga i en fråga vilket visar på vilket nödläge det är för Östersjön, säger Axel Wenblad Stiftelsen för Östersjöns ordförande.
I brevet skriver kommuner och regioner att det är det storskaliga industrifisket som på bara några år påverkat innehavets hela ekosystem.
– Det är verkligen skandal att åtta av världens rikaste länder, som finns runt Östersjö, inte kan förvalta sitt eget innanhav. Vi borde ha blivit klokare och vi borde ha kunnat använda all den kunskap som vi faktiskt har tillgång till och se till att Östersjöns fiskbestånd inte kollapsar, fortsätter Axel Wenblad.
Fiskestopp
Stiftelsen för Östersjön vill gå längre och har krävt ett totalt fiskestopp på alla hotade och svaga bestånd i Östersjön.
– Vi måste låta havet få återhämta sig. Dagens system bygger på att vi ska plocka ut maximalt av allt överskott och det har lett till att beståndet av torsk har kollapsat, storleken på sill/strömming har gått ned, abborren och gäddan mår inte bra och vi ser nu hur antalet laxar som vandrar upp i våra älvar kraftigt minskar. Samtidigt så ska det nu förhandlas om ett ökat fiske i Östersjön. Därför säger vi nej och vi vill ha ett stopp under minst fem år, säger Axel Wenblad.
Namninsamling
Stiftelsen för Östersjölaxen har lämnat över drygt 3 700 namnunderskrifter, en protest mot dagens fiskeripolitik och med krävt om ett fiskestopp.
– Vi är glada över alla så många engagerat sig samtidigt som vi också konstaterar att den här frågan inte är så lätt att skapa opinion runt. Det som nu håller på att ske inträffar under vattenytan, vi ser det inte, men vi konstaterar också att nu regerar alltfler och när en helt stor landsända säger att nu får det faktiskt vara nog så är det vår förhoppning att nu ska öven politikerna och vår landsbygdsminister Peter Kullgren lyssna.
Det öppna brevet – ett initiativ av de regionerna med tillhörande kommuner – har skickats till regeringen.
Öppet brev
Stoppa det storskaliga industrifisket!
På senare år så har ett nytt oroväckande inslag dykt upp i vårt innanhav – storskaliga
industritrålare som fiskar på ett helt annat sätt än tidigare yrkesfiskare. Nu fiskas det med
stora fiskfabriker, 50-100 meter långa, som med gigantiska trålar, och på några få svep, kan
tömma ett område på i stort sett all fisk.
Det som fångas går till övervägande del, drygt 90 procent, till att producera djurfoder. Vi är
på väg att utrota flera fiskarter för att göra fiskmjöl som går till höns- och grisuppfödning. En
mindre del går även till de norska laxodlingarna.Nu nås vi av larmsignaler om att det är mycket
ont om sill/strömming inne vid kusterna, uppvandringen av lax i våra strömmande vatten ligger på
skrämmande låga nivåer och forskarna konstaterar att en mycket hög dödlighet bland de laxungar som vandrar ut för att
växa till sig nere i södra Östersjön. Det är uppenbart att hela ekosystemet i Östersjön har
rubbats och att orsaken står att finna i att motorn i innanhavet – sill/strömming är väg att
fiskas till kollapsens brant.
Nu måste det bli ett stopp på rovdriften och det kortsiktiga perspektivet där minsta lilla
överskott ska fiskas upp. Balansen i Östersjön måste återställas, hotade och svaga bestånd
måste ges tid att återhämta sig så att vi åter kan fiska sill/strömming vid våra kuster och att vi
åter kan få se vild lax hoppa i våra älvar.
Den svenska regeringen måste ovillkorligen se till att stoppa industritrålarna.
Det här handlar om hela norra Sveriges identitet och överlevnaden för våra älvdalar och kustbyar.
Därför måste det bli ett stopp på det storskaliga industrifiske och det måste bli ett stopp – nu!
Claes Nordmark (S), kommunstyrelsens ordförande Boden och ordförande Norrbottens
Kommuner
Birgitta Larsson (S), kommunstyrelsens ordförande Gällivare och förste vice ordförande
Norrbottens Kommuner
Tomas Mörtberg (C), kommunstyrelsens ordförande Övertorneå och andre vice ordförande
Norrbottens Kommuner
Mats Taaveniku (S), kommunstyrelsens ordförande Kiruna
Patric Lundström (S), kommunstyrelsens ordförande Piteå
Carina Sammeli (S), kommunstyrelsens ordförande Luleå
Birgitta Rantatalo (S), kommunstyrelsens ordförande Pajala
Niclas Hökfors (S), kommunstyrelsens ordförande Överkalix
Roland Boman (FJK), kommunstyrelsens ordförande Jokkmokk
Janne Lind (C), kommunstyrelsens ordförande Haparanda
Susanne Andersson (S), kommunstyrelsens ordförande Kalix
Marcus Lundberg (S), kommunstyrelsens ordförande Arvidsjaur
Isak Utsi (S), kommunstyrelsens ordförande Arjeplog
Anders Öberg (S), regionstyrelsens ordförande Region Norrbotten
Helena Öhlund (S), ordförande regionala utvecklingsnämnden Region Norrbotten
Lorents Burman (S), kommunstyrelsens ordförande Skellefteå
Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande Umeå
Mathias Haglund (S), kommunstyrelsens ordförande Vindeln
Ulrik Dahlgren (S), kommunstyrelsens ordförande Storuman
Madelaine Jakobsson (C), kommunstyrelsens ordförande Nordmaling
Petra Andersin (S), kommunstyrelsens ordförande Robertsfors
Pia Sjöberg (S), kommunstyrelsens ordförande Sorsele
Andreas Eliasson (S), kommunstyrelsens ordförande Vilhelmina
Greger Lindqvist (S), kommunstyrelsens ordförande Dorotea
Andreas From (S), kommunstyrelsens ordförande Åsele
Roland Sjögren (KD), kommunstyrelsens ordförande Lycksele
Lennart Gustavsson (V), kommunstyrelsens ordförande Malå
Mikael Lindfors (S), kommunstyrelsens ordförande Norsjö
Anna Frej (S), kommunstyrelsens ordförande Vännäs
Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande Region Västerbotten
Rickard Carstedt (S), ordförande regionala utvecklingsnämnden Region Västerbotten
av Mikael Winterkvist | sep 1, 2024 | Bluesky, Fiske, Mastodon, Threads
Tid för att läsa: 4 minuter
Jag kommer då och då på mig själv på mig själv att skrika till radion, tv:n eller tidningen – varför ställer du inte den här frågan?
Min fråga, till mina forna kollegor, journalisterna, varför så ni så dåligt pålästa?
För att detta ska bli konkret och begripligt ska vi hålla oss till ett enda ämne – fiskepolitik och fiskekvoterna i Östersjön. Som ämne betraktat snävt, kanske inskränkt men Östersjön är vårt innanhav som vi delar med en rad andra länder och beslutsprocessen är en smula byråkratisk och men egentligen inte särskilt invecklad.
Processen
Det internationella havsforskningsrådet ICES lämnar ett vetenskapligt underlag till EU-kommissionen som tar fram ett förslag till beslut som skickas till EU:s fiskeriministrar, just nu 27 folkvalda. Det är gången.
ICES rekommendationer är offentliga, du kan leda ned dem från ICES hemsida. Du kan också ta del av dem på Havs- och Vattenmyndighetens hemsida. EU-kommissionens förslag för också offentligt – det är bara att klicka sig fram.
Pressmeddelande från EU-kommissionen
https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/ip_24_4401
Kommissionens förslag
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=COM:2024:386:FIN
När sedan beslutet ska fattas om vilka kvoter som ska gälla så stänger 27 ministrar in sig i ett rum, förhandlar och kommer ut med ett beslut. En minst sagt märklig hantering därför att vi medborgare får ingen som helst insyn när besluten fattas. Jag har lyft just den frågan med högt uppsatta tjänstemän inom departement och fått svaret:
– Skulle ministrarnas diskussion göras offentlig så finns det en risk att allt blir alltför tekniskt, så att ingen skulle förstå.
I princip så ska vi få insyn, alla tycker att det är bra, men diskussionen skulle bli obegriplig är ett av de argument jag har fått som svar. Jag har svårt att se ett mer maktfullkomligt svar och arrogans mot något så enkelt som insyn och är det så att våra folkvalda ministrar inte kan uttrycka sig så att folk förstår så får vi väl lägga det ansvaret på dem. Ställ krav på att göra diskussionen begriplig, eller så får de vackert hålla käften.
Jag har sett få journalister ifrågasätta bristen på insyn vilket bäddar för en massa märkliga uttalanden och svar från våra ministrar. När det gäller fiskeripolitiken så är det Landsbygds- och infrastrukturminister Peter Kullgren, KD (kristdemokraterna) som har det yttersta politiska ansvaret, just nu.
Fråga 1 är hur det kommer sig att vi medborgare inte får insyn, inte får veta hur diskussionerna går inför beslut om fiskekvoter?
Nollkvoter
Inför beslut om 2024 års kvoter så föreslog EU-kommissionen nollkvoter, inget fiske allas efter sill/strömming i stora delar av Östersjön.
Beslutet blev ett fortsatt fiske, minskade kvoter förvisso, men i Bottenviken och Bottenhavet beslutas om kvoter på drygt 95 000 ton.
Tabellen ovan finns på Havs- och Vattenmyndighetens hemsida.
Det finns med andra ord en rätt betydande diskrepans mellan EU-kommissionens förslag och det faktiska beslutet. Det här kan vem som helst, vilken journalist som helst läsa sig till. Det är inte åsikter, argumentation – det är fakta.
När Peter Kullgren fått frågor om kvoter, larmrapporter om minskande bestånd av sill/strömming och lax så har han svarat att han och Sverige lyckades får ned kvoterna i förhandlingarna med de andra länderna.
Fråga 2 – Vilka kvoter? EU-kommissionen föreslog noll fiske, inget fiske, inga kvoter.
Hur kan du förhandla ned en nollkvot?
Fråga 3 – vilka länder argumenterade för höjda kvoter, från noll?
En rätt intressant fråga eller hur eftersom Peter Kullgren hävdar att Sverige höll emot men fick ge med sig med en kvot som landade på drygt 95 000 ton. När det sedan riktas kritik mot Peter Kullgren så svarar han att kritiken kommer, främst från socialdemodekratiskt håll, därför att socialdemokraterna varit rätt misslyckade i sina tidigare förhandlingar när de ansvarade för fiskeripolitiken.
Utspel
Det är självklart att kritiken är ett politiskt utspel, det är det som är politik, och Socialdemokraterna kan inte slå sig för bröstet och hävda att de var särskilt mycket bättre eller duktigare förhandlare. Problemet med hanteringen av Östersjöns fiskebestånd har stora likheter med hur vi i Sverige har skött vår järnväg. Nu får vi skörda de negativa frukterna av årtionden av bristande underhåll och det ansvaret vilar på regeringar av allehanda färg.
Det stora problemet med hela den debatten är densamma som när det gäller våra fiskar i vårt innanhav – den är inriktad på att fördela skulden istället för att faktisk göra något. Skulle ett företag bedrivas med samma metoder, samma typ av analys och problemlösning så skulle det mesta stå still – allt medan ledningen och alla medarbetarna diskuterade vem som orsakat ett problem, hur skulden ska fördelas och i vilken grad, hur mycket av skulden som ska fördelas på vem. Företag skiter i allmänhet i det i ett förstaläge och jobbar mer lösningsorienterat och det hade varit oerhört uppfiskande om politiken och politikerna kunde göra detsamma.
Sill/strömming, lax, torsk, skarpsill och andra svaga och hotade arter i Östersjön är inte hjälpta av skuldfördelning.
Fråga 4 – varför ägnar sig ansvariga åt att diskutera vad företrädare har gjort, och inte gjort, istället för att faktiskt göra något?
Det är ju som bekant ytterst svårt, för att inte säga i det närmaste omöjligt att utkräva ansvar i efterhand, speciellt som att det är du som har ansvaret just nu.
Balans
Dagens journalistik handlar i alldeles för hög grad om balans och en tro att du har fullgjort din journalistiska uppgift om bara alla parter har fått komma till tals. Hävdar någon att det regnar ute så är det din förbannade plikt, som journalist, att öppna fönstret, inte ringa någon som hävdar att solen skiner – lär någon klok individ ha sagt.
Läs på, ställ relevanta, kritiska och granskande frågor och är det så att din text eller ditt inslag saknar balans för att verkligheten gör det så leta inte efter någon som bara ska fylla rollen av att säga emot.
När landets ytterst ansvarige för den svenska fiskeripolitiken hävdar att han slogs för sänkta kvoter så är det din förbannade plikt som journalist att fråga – hur då?
PS. För tydlighetens och transparensen skull – jag är kommunikationsansvarig inom Stiftelsen för Östersjön
av Mikael Winterkvist | aug 16, 2024 | Bluesky, Fiske, Mastodon, Threads
Tid för att läsa: 3 minuter
Nu drar Stiftelsen för Östersjölaxen igång en namninsamling med stöd av Östersjölaxälvar i Samverkan och en lång rad av förvaltningsorganisationer ute i landet.
– Vi känner och ser att det kokar i fiskeSverige, bland miljövänner och bland folk som tycker att det får vara nog nu. Vi kan inte stillatigande sitta och titta på medan havet töms på fisk, medan bestånd kollapsar och medan våra ansvariga politiker säger att vi ska avvakta och att de inte tänker göra något eftersom nuvarande kvoter redan är beslutade, säger Thomas Johansson. Stiftelsen för Östersjölaxen.
Därför startas en namninsamling med målet att få ihop en ordentlig samling med namn som sedan kommer att överräckas personligen och på plats i regeringskansliet senare i höst.
– Vi har stöd av Östersjölaxälvar i Samverkan som med sina 139 förvaltningsorganisationer i Östersjölaxälvarna representerar drygt 11 000 fiskevattensägare. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna samla in en ansenlig mängd namn till det är dags att räcka över dem till regeringen, fortsätter Thomas Johansson.
Upprop
Namninsamling inleds med ett upprop – det är det du skriver under på:
Något har hänt ute i havet – stoppa fisket i fem år!
De svenska kustnära yrkesfiskarna har slagit larm länge – något har hänt ute i havet.
Uppe i de svenska vildlaxälvarna rapporterar våra förvaltningsorganisationer om att mängden fisk som kommer tillbaka för att leka ligger på katastrofnivåer, för andra året i rad.
Det råder brist på sill/strömming vilket betyder att vi kan stå inför en kollaps av Östersjöns motor, sillen.
Vi kan inte ha en förvaltning av våra fiskbestånd som styrs av politiska beslut utan att ta hänsyn till verkligheten och det våra forskare varnar för – ett hav med utslagna bestånd som står på utrotningens rand.
Vi kan inte ha en fiskepolitik som styrs av ett system som är så trögt och så långsamt att först flera år senare så analyseras vad som har hänt.
Då kan det redan vara försent.
Stiftelsen för Östersjölaxen kräver ett omedelbart fiskestopp, i minst fem år, på alla svaga och hotade bestånd. Under de fem åren så kan forskarna ta reda på vad som hänt och våra hotade bestånd ges en möjlighet till återhämtning.
Vi vill ha ett levande hav och levande älvdalar – vi vill ha ett fiskestopp – under minst fem år!
Här hittar du namninsamlingen.
https://www.skrivunder.com/nagot_har_hant_ute_i_havet_-_stoppa_fisket_i_fem_ar
Har du en hemsida, en blogg eller en annan typ av webbplats så får du mer än gärna använda vår banner, framtagen för just detta ändamål och länka den till namninsamlingen.
För Instagram:
