Du sitter där på bussen när hon kliver på. Mobiltelefonen i ena handen och ett pågående videosamtal, på högtalare. Du slår dig ned på ditt favoritcafé när han kommer in. Mobiltelefonen i ena handen och ett pågående samtal, på högtalare. Vad gör vi med dessa ljudförorenare som tycker att hela världen ska delta i deras samtal och som inte inser att världen inte vill vara med.
Du som en del av omgivningen kommer inte undan. Deras samtal pågår offentligt och du hör, och kan ibland se båda sidor. Hur mycket du än försöker komma undan, försöker att inte lyssna så blir det svårt, för att inte säga mycket svårt att kunna fortsätta med det som är ditt, med dina tankar eller med du du gör, dricker en kopp kaffe, filar lite på ett brev eller vad det nu kan vara. Ljudterroristen glider in och tar över omgivningen och du har inga flyktvägar.
Två saker
Jag brukar fundera över två saker:
- Hur kommer det sig att en del är så totalt omedvetna om att de är synnerligen störande?
- Vet den andra personen i samtalet om att allt går ut i det offentliga rummet?
Hade jag ringt upp någon, och det hade gått upp för mig att jag var satt på högtalare i en offentlig miljö så hade det samtalet avslutats per omgående. Inte för att jag har något att dölja eller för att det som avhandlas är speciellt hemligt, vilket det i och för sig faktiskt kan vara, utan för att jag inte pratar med en buss, ett tåg eller ett café – jag pratar med den som ringt upp mig eller som jag har ringt.
Slår jag på högtalaren, under ett samtal så gör jag det med stängd dörr (på kontoret) och jag säger till att jag gör det så att den som jag pratar med vet om det.
Ljudterroristen
Så inte den förorenande ljudterroristen. Han eller hon glider runt i tillvaron med telefonen framför sig, högtalaren påslagen inbegripna i ett samtal som hela omgivningen tvingas att passivt delta i.
Så vad gör vi med dem – ljudterroristerna?
