– Jag gillar det inte, sa Veronica när de landat i hennes ofta efter en händelserik dag där de inte fått tid att prata igenom mötet med SÄPO på tu man hand. Nu var de ensamma, efter en rätt hektiskt nyhetsdag på tidningen, middag hemma hos Veronica och nu kunde de prata, ostört.
– Det gör inte jag heller, svarade Taggen och tillade:
– Men frågan är om vi har så mycket val. Kräver vi att vi får skriva det vi vill så får vi inte veta någonting och då har vi ingen story.
– Jo, men varför ska vi lägga oss platt? Vi kan väl åtminstone komma med ett motbud och liksom protestera, invände Veronica.
Hon hade naturligtvis rätt och Taggen insåg att han borde ha försökt att köpa sig tid. Sagt att han ville fundera och återkomma med ett besked.
– Du har rätt, jag borde inte ha gått med på något där och då. Jag skulle ha bett om att få fundera och sagt att jag ville återkomma.
– Gjort är gjort, och det är bara de som aldrig gör något som aldrig gör fel, svarade Veronica och fyrade av ett leende mot honom som gjorde Taggen knäsvag, fast han redan satt ned.
– Måste vi gå med på det de vill då? Vi kan ju skriva det vi vill i alla fall, klargöra att om SÄPO vill bråka så slänger vi grundlagarna i ansiktet på dem, ringer alla kollegor och delar med oss av att det vi vet, förslog Taggen.
– Du menar att vi gör som Washington Post när de förbjöds att skriva om skandaler runt Vietnamkriget, vad var det det hette, jo, Pentagon dokumenten, The Pentagon Dokuments , från han den där Elfsberg?
– Ja, nått åt det hållet. Förbjuds vi att skriva om det här av SÄPO så skickar vi allt vidare. rubbet till en annan tidning eller ett annat media så få de allt det vi vet, instämde Taggen.
– Det skulle vi faktiskt kunna göra, sa Veronica, något utdraget som att markera att hon funderade samtidigt som hon pratade.
– Vi skulle också kunna bjuda in någon av våra konkurrenter direkt, ta med dem i ett samarbete, och dela upp hela storyn. Vi kör det SÄPO godkänner så kör konkurrenten resten, funderade Taggen.
– Jag ringer Bengtsson, sa Veronica, snappade åt sig sin något klumpiga mobiltelefon med ett fysiskt tangentbord, petade loss plastpennan och hittade till slut Bengtssons telefonnummer.
– Veronica här, jag sätter dig på högtalare, Tage är här, sa hon så snart tidningens chef lyfte luren.
De drog snabbt sin plan medan Bengtsson var tyst och lyssnade. Bengtsson petade in ett och annat okej här och var som för att bekräfta att han fattade det de berättade.
– Jag har en ännu bättre idé, sa han när de kommit till slutet av sin plan.
– Som är, frågade Veronica.
– Minns jag inte helt fel så ligger det ett utgivningsbevis för saligen insomnade Södertälje Allehanda någonstans i tidningens arkiv. Jag tror att vi fick det när den tidningen lades ned och de var skyldig oss en massa pengar för tryckningen.
– Vad ska vi med Södertälje Allehanda till, frågade Taggen och Veronica med en röst.
De fick ett bullrande skratt till svar.
– Ni inte bara fyller i varandras meningar, nu uttalar ni dem samtidigt och identiskt också, skrattade Bengtsson och forsatte:
– Jo, så här. Vi blåser liv i Södertälje Allehanda, kör ett enda nummer och kör allt där, utan någon konkurrent,
– Fan, du är ett geni, Bengtsson, men kan vi göra det?, frågade Veronica som var den som första fattade Bengtssons upplägg.
– Vi registrerar en ansvarig utgivare, skickar in uppgifter om en ny styrelse och ser till att Södertälje Allehanda är fläckfri, registrerad och klar. Sen köper Södertälje Allehanda tjänsten att skickas med vår tidning, inbladad som en bilaga. Två tidningar, samma ägare, olika bolag, olika styrelser och naturligtvis olika ansvariga utgivare också, förklarade Bengtsson.
– Men då måste ju det skickas fakturor mellan bolagen och tidningarna, eller hur, frågade Taggen.
– Självklart, allt ska gå rätt till. Styrelse, ansvariga utgivare, fakturor, konton, rubbet. Allt ska vara på plats så om SÄPO ger smyg på oss så pekar vi på allt det och förklarar att det är två olika tidningar, olika bolag och att allt betalats mot faktura, svarade Bengtsson.
– Fast det är ju rätt uppenbart det vi har gjort, fortsatte Taggen.
– Exakt och det är precis det som är meningen. Det ska vara uppenbart att vi lurat SÄPO, eller att vi rundat dem och deras avtal. Det är klart som korvspad att vi är Södertälje Allehandas källa men det kan inte SÄPO efterforska, och även om de kan det så kommer vi att skriva om det. Ger sig SÄPO på oss så kommer det att framstå i rätt taskig belysning, svarade Bengtsson.
– Du tror det håller, frågade Taggen.
– Håller och håller, här handlar det inte om att något ska hålla utan att alla konkurrenter, alla medier skriver om det. SÄPO kan inte ge sig på alla medier, replikerade Bengtsson.
– Jag har en ännu bättre ide, sa Taggen när Bengtsson pratat klart.
– Jaha, och det är?
Nu var det Veronica och Bengtsson som ställde samma fråga.
– Vi ser till att Södertälje Allehanda skickas med som bilaga i en massa tidningar, svarade Taggen.
– Alla tidningar som trycker bilagan är delägare i Södertälje Allehanda. Vad ska SÄPO göra, slåss med hela tidningsSverige?
