Taggen hoppade snabbt ur taxin betalade och hade för avsikt att gå till vänster, in genom porten till Stefanssons kontor när han upptäckte en tobaksaffär till höger. Röksuget slog plötsligt till med full kraft.
Taggen hade kämpat med samma röksug några veckor tidigare när han insåg att John Silver utan filter inte var hans vän utan för varje vit giftpinne som han eldade upp så förkortade hans sitt liv. Värst hade det varit på jobbat. Ringde telefonen så gick handen direkt utefter skrivbordet i jakt på cigarettpaketet, en bit in i ett telefonsamtal likaså och i samband med klaffe så var det en hård kamp. Alkohol och cigaretter visade sig inte heller vara en bra kombination, det vill säga alkohol, när du försökte sluta att röka.
Öl, vin och sprit lockade fram John Silver i honom men efter en 3-4 dagars kamp så började nikotinet gå ur kroppen och suget var hanterbart.
Nu kom ett infall om ett plötsligt återfall och Taggen blev stående likt åsnan mellan två hötappar.
Skulle han gå åt höger, köpa ett paket, röka en cigarett snabbt innan han gick upp till Stefanssons kontor. Ingen de som var där visste ju mera exakt hur långt mötet hade varit, tänkte Taggen innan han insåg att han skickat ett meddelande till Veronica strax efter det att dörren slagit ungdom bakom honom när han lämnade SÄPO. Hon visste när mötet var slut men hon visste också att han tänkte gå för det han egna också skrivit vilket innebar att han faktiskt hade gått om tid att både röka, gå en sväng och hoppas att lukten vädrades ur kläderna.
Så där stod han alltså, en medelålders man, myndig, fri att fatta sina egna beslut sedan många år tillbaka och övervägde om han skulle köpa cigaretter eller inte. Något som han kvalificerat sig för länge sedan, vad åldern anbelangar. Taggens nästa tanke var om hans obeslutsamhet hade att göra med en rödhårig kvinna eller med hans hälsa, hans egen oro över sin hälsa rättare sagt.
Det var den typen av överväganden som han stod där, på trottoaren, och gick igenom i sitt huvud när någon la handen på hans axel och frågade:
– Vad står du här för?
Det var Bengtsson, hans chef.
– Eh, jag stannade bara till för att fundera lite, svarade Taggen.
– Fundera på vad, frågade Bengtsson.
–Om jag ska köpa ett paket cigaretter eller inte, svarade Taggen.
– Men för helvete Taggen, har du helt tappat det? Behöver du cigaretter så köper du cigaretter, skrattade Bengtsson.
– Jag har ju slutat, invände Taggen.
– Har du slutat så ska du inte ha några cigaretter, svarade Bengtsson, tog Taggen i armen och dig iväg honom, åt vänster.
Det fick avgöra beslutet. Taggen skulle inte återfalla i nikotinmissbruk, inte idag.
Taggen och Bengtsson äntrade hissen tillsammans, åkte upp till Stefanssons kontor där Stefanssons tig emot dem.
– Veronica är på väg, sa Stefansson kortfattat och klev fram till kaffemaskinen och började göra iordning fyra koppar kaffe, utan att fråga någon av de närvarande eller de var på väg huruvida de villa ha kaffe eller inte.
Taggen noterade att Stefansson inte valde det billigare italienska Lavazza-kaffet den här gången utan ett kaffe som det stod Kahl på.
Vi är tydligen värda lite mer och lite bättre kaffe nu, tänkte Taggen.
Hade Taggen studerat allt det kaffe han druckit under åren, lät sig aldrig så lite om kaffe, så hade han köpt till att Kahls kaffebönor bara är snäppet dyrare än Lavazza. Handlar det om pengar så marginellt bättre.
Plötsligt öppnades dörren och rödhårigt yrväder uppenbarade sig. I alla fall i Taggens ögon. I de övrigas hon så klev Veronica in genom dörren, var framme vid Taggen i tre snabba steg och kysste passade honom på munnen.
Jaha, ingen diskretion kollegor emellan och hon tänkte uppenbarligen inte mörka någonting inför Bengtsson, tänkte Taggen.
– Vi sätter oss här och startar genomgången, klargjorde Stefansson, och pekade mot konferensbordet, med stolar, där kaffet dukats fram.
Stefansson plockade fram ett block, en reservoarpenna, tittade på Taggen och sa:
– Kör.
Taggen redogjorde för mötet i så god tidsordning som han kunde. Han berättade om vad SÄPO Hade hittat, vad de ville men utan att gå närmare in pop det avtal han hade ingått.
– Vad har du i din dator och i din mobiltelefon, avbröt Bengtsson när Taggen kommit så långt i sin redogörelse.
– Jag lagrar inga källor, inga känsliga dokument eller liknande i min elektroniska prylar, svarade Taggen, väl medveten om varför Bengtsson frågade.
– För det första har jag inte så många källor och i den ,men jag har det så finns de i en snart anteckningsbok, inlåst.
– Om duska ringa dem, hur kommer du ihåg vilket nummer de har, frågade Bengtsson, nöjd över Taggens svar.
– På samma sätt som vi gjorde förr, jag memorerar dem, svarade Taggen.
– Vad ville SÄPO att du skulle göra med dina prylar då, frågade Veronica.
– De ville inte att jag skulle göra någonting, inte söka efter avlyssningsmjukvara eller liknande, ingenting som jg inte brukar göra, svarade Taggen.
– Vi får förse dig med en ny dator och en ny mobiltelefon, svarade Bengtsson.
– Bra, klokt, inflikade, Stefansson på sitt sedvanliga korthuggna sätt.
– Fortsätt!
– Det var väl på det hela taget vad de ville, svarade Taggen och fortsatte:
– Jag ville veta om jag kan skriva om det här om jag nu hjälper dem och fick då veta att det kan jag göra, och får jag göra, men bara under vissa villkor.
– Vilka villkor, kom det snabbt från Veronica.
– Jag kan inte skriva om metoder, hur de jobbar och de vill kontrollera det jag skriver och de kan ha åsikter om det, stryka saker och så, svarade Taggen, defensivt, för det var nu kollegornas kritik kunde komma och frågan var vilken typ av artilleri det skulle bli.
– Ingick du något avtal, kom det snabbt från Stefansson.
– Jag gick med på det, svarade, Taggen, nu ännu mer övertygad om att snart skulle bomben brisera med full kraft.
– Bra svarade Stefansson, för du är i underläge här. De kan förneka allt, utmåla dig som halvtokig, och de skulle till och me kunna gripa dig, kasta dig i en cell och sen skulle du få en grundlig lektion i att i den här världen gäller inte riktigt samma lagar som du är van vid. Min gissning är att den inte kommer att ändra mycket, de vill ju framstå som superagenter här. Ändrar de npgot är det förmodligen detaljer som inte har någon större betydelse.
Stefanssons redogörelse var mer än Taggen hört honom säga under alla deras möten tillsammans och det var effektivt. Veronica och Bengtsson svalde det de tänkte säga när förlagets advokat klargjorde att de inte hade så mycket val än att spela med.
