Vad säger du när du har ingått ett avtal med Satan själv SÄPO?
Taggens hjärna gick på högvarv och han ångrade att han gick med på Isakssons förslag så snabbt och så lättvindigt men nu var det försent och nu skulle han dessutom försöka övertyga sina chefer om att det var ett bra avtal.
För att hinna tänka igenom vad han skulle säga så bestämde han sig för att gå tillbaka till Stefanssons kontor en sträcka som var betydligt mycket längre än han brukade gå men nu gällde det att vara förberedd för det finns inget värre ön att försöka att övertyga två yrkesretoriker, journalister, om det kloka i att ha ingått ett avtal med landets underrättelsetjänst. Det gjorde du inte som journalist och det gjorde du inte vare sig före eller efter IB-affären, då två journalister slängdes i fängelse för att ha avslöjat en hemlig underättelseorganisation.
SÄPO tillhörde den andra sidan, staten, makten och de som journalister ska övervaka. De ingår du inga avtal med.
Taggen hade ingått ett avtal med Satan själv och nu måste han försvara det.
Han skulle få tillgång till ett exklusivt material före alla andra, kollegorna och konkurrenterna men han hade också gått med på att skriva sina texter så att SÄPO kunde godkänna dem. En utomstående skulle styra hans skrivande och det var ett absolut och stenhårt nej och ett brott mot alla moraliska och etiska regler inom journalistiken. Sådana avtal skulle du aldrig gå med på i din roll som journalist och vad värre var, det var en myndighet som skulle bestämma. De du var satt att granska som journalist. På toppen, som om det nu inte räckte, så var det dessutom SÄPO av alla myndigheter som skulle styra hans skrivande.
Taggen hade nu två val – berätta om avtalet och också berätta att SÄPO kunde påverka innehållet i det han skrev eller tiga om avtalet och bara berätta vad SÄPO ville och att om han hjälpte dem så skulle de få en riktigt bra story. Även om det första tedde sig mer lockande, att hålla käften om innebörden och innehållet i avtalet så insåg Taggen snabbt att om SÄPO krävde att han skulle plocka bort detaljer, tvätta texten och göra den alldeles för tam och innehållslös så skulle Bengtsson och Veronica ifrågasätta om han tappat allt. De skulle aldrig acceptera eller publicera en för tandlös och innehållslös text samtidigt som de också snabbt skulle förstå att Taggen hade ingått ett avtal med Satan själv som innebar att de styrde hans skrivande.
Det fanns ingen annan utväg än att säga som det var, ta smällen och sedan försöka att överleva,
Allt det tänkte Taggen på medan han i lugn promenadtakt vandrade gatorna fram – mot Stefanssons kontor.
Han såg därför inte den jämnårige mannen som kom ut från en port och som tog rygg på honom, på lagomt avstånd för att inte tappa bort Taggen och för att ta reda på vart han var på väg.
Taggen stannade upp, tittade sig omkring som för att ta reda på var han var, halade upp sin iPhone, matade in adressen till sökjättens karttjänst och gjorde en positionsbestämning. Han hade en ganska god bit kvar och visserligen spå har egna syltat att röka och visserligen sp hade han börjat att röra på sig lite mer, äta lite bättre men det var inte så att hans förändrade vanor hade gjort underverk med hans taskiga kondis på bara någon vecka.
Taggen vinkade in en taxi, gav chauffören adressen och tog plats i baksätet.
Hela den manövern tolkades helt fel av landets säkerhetspolis. Mannen tolkade det som att Taggen sett honom, förstått att han var förföljd och att Taggen hade sinnesnärvaro att snabbt ropa in en taxi och sedan försvinna. Det faktum att en medelålders, överviktig journalist med dålig allmän kondition valde att åka taxi till ett advokatkontor, istället för att gå misstolkades och övertolkades som att Taggen hade kunskaper som skulle ha fått 007 James Bond att blekna i en jämförelse.
Taggen tog en taxi för att han inte orkade gå vilket ledde till att landets säkerhetspolis samlade ihop rätt ansenliga resurser för att inte tappa bort Taggen en gång till. Isaksson skrev ett PM, begärde ett extra anslag och sedan ringde han sina amerikanska kollegor för att höra om de inte kunde avvara lite avancerad teknisk utrusning för att övervaka en ovanligt slipad journalist. Det faktum att SÄPO per omgående tappat bort en journalist som var satt under övervakning berättade Isaksson naturligtvis inte. SÄPO hade inte det bästa ryktet bland kollegorna ute i västvärlden efter att ha avslöjats med att spionera på sjukhusanställda, ha tillåtit en politisk underättelseorganisation, även om denna organisation spionerade på kommunister, och sedan fått schavottera i medierna sedan samma yrkeskår journalisterna avslöjat dem.
Det dåliga ryktet var för övrigt resultatet av samma analytiska misstag som SÄPO begick när de fick för sig att Taggen bara några minuter efter det att han blivit förföljd och övervakad skulle ha upptäckt det. Det faktum att Taggen ropade in en taxi, när det bara fanns en taxi i närheten tolkades också som att Taggen blixtsnabbt hade övervägt olika flyktvägar, ned i tunnelbanan som fanns i närheten, en buss från busshållplatsen i närheten eller en taxi.
Den som någon gång promenerat i Stockholms innerstad vet mycket väl att det finns en tunnelbanenedgång snart sagt överallt och det råder inte heller någon brist på busshållplatser. Nu slumpade det sig alltså som så att Taggen ropade in den enda taxin i närheten och försvann in i ett myller av bilar, cyklar, gående och hus. För att förklara sin blunder så drog mannen en vals som gick ut på att Taggen hade upptäckt honom, snabbt övervägt olika flyktvägar och valt den väg som gjorde att han skakade av sig sin övervakare.
En krånglig, och lätt långsökt förklaring som en gammal munk från 1300-talet aldrig hade godtagit. Förutsatt att munken, Ockham, hade känt till vad en taxi var för något. William Ockham som antas ha levt mellan åren 1287–1347 var en franciskanmunk som anse vara upphovsman till det om kallas Ockhams rakkniv, en vetenskaplig metod som går ut på att den enklaste förklaring till en observation oftast är den mest rimliga, logiska och mest troliga förklaringen. Rakkniven i sammanhanget används för att raka bort en massa alltför fantasifulla och livliga förklaringar. Det är en alldeles utmärkt metod för att inte fastna i alltför vildvuxna och fantasifulla förklaringar och landa i en konspiration som är hart när omöjlig att ta sig ur.
Taggen var mer än familjär med Ockhams rakkniv- Han använde den vetenskapliga metoden mycket ofta och hade därför ett rykte om sig att vara ”en rätt trist typ”. När kollegorna bullade upp ett scenario som förvisso var mycket lockande och intressant så kunde Taggen skjuta ned hela bygget med att ställa en fråga som var mycket logisk, enkel och sannolik. I efterhand så visade det sig dessutom att Taggen i stort sett alltid hade rätt.
Hade Taggen ställts inför den jämnårige mannens förklaring så hade han skjutit ned den med en enda enkel fråga:
– Du tror inte att han bara var trött i fötterna då?
Nu fanns inte Taggen på andra sidan skrivbordet och frågan ställdes aldrig.
