Puck har nu passerat sju månader och varje dag är ett nytt äventyr, det finns alltid något nytt att upptäcka även om en del ritualer och vanor smugit sig in.
En ovana är att vakna mellan 3-4 och och vilja ha lite mat, mindre än hälften av vad han brukar att äta och när det inträffar så finns det två saker att välja mellan – det första är att hålla ut och stå ut med hans gnällande (som aldrig upphör) eller kliva upp, ge honom en halv kopp mat och gå och lägga sig sedan.
Ni får själva gissa vilket alternativ jag väljer.
Trappor
Trappor är något nytt. Puck har lärt sig att gå i trappor. Inledningsvis inte i alla trappor. Är stegen för korta så att hans långa kropp inte ryms så kan han fortfarande vägra, titta på en ungefär som ”Är du inte riktigt riktig?. Alla som har en tax eller som haft en tax i familjen känner igen de där blickarna. Taxar är kända för att leverera dömande, fördömande blickar och Puck är inget undantag.
Trapporna hemma är av den vridna formen där stegen är kortare ju längre in mot väggen som du kommer och det tog ett tag för Puck att lära sig att hålla sig i ytterkurvan. hans kurvteknik är nu fullt i klass med vilken formel 1 förare som helst. Notera i videon nedan, när han ska upp, hur han går rakt på och och sedan vrider upp kroppen i första böjen.
Taxar och trappor är ett speciellt kapitel och det gäller som ägare att hålla koll på hur din tax klarar just trappor. Den långa kroppen är inte byggd för trappor för att uttrycka det enkelt så grundregeln är – inte för många långa trappor för att spara taxens rygg.
Avvaktande
Det finns några saker som Puck inte gillar – blåsigt väder, kallt väder och duvor. Den senare har vi rätt gott om häruppe, bara runt knuten i skogen och de ger som bekant ljud ifrån sig och Puck ser dem inte och då kan de utgöra ett hot.
Han har reagerat på andra saker tidigare och exponeras han för det han är smårädd och avvaktande för så släpper hans försiktighet ganska snabbt. Det här med duvor för förmodligen ett övergående problem, tills han hittar något nytt att vara skeptisk till.
Äventyr
Vi har renoverat vårt kök och haft hantverkare springande i lägenheten under några dagar. Elektrikern var rolig, vvs:aren likaså och en av två snickare. En av snickarna, själv hundägare gjorde sitt yttersta med att försöka att vinna Pucks gunst men icke.Han blev utskälld varje morgon.
Skåp och lådor vare roliga leksaker tills de kom på plats med dörrar, vred och luckor och inte var lika tillgängliga längre. Under renoveringen flyttades hans matskålar in på toaletten vilket inte alls gillades.
Vissa vanor och rutiner ruckar han inte på.
Längst ned i vårt hus bor Ove, en katt. En ovanligt cool katt ska tilläggas som har en spång in till sin balkong och ett alltid öppet fönster vilket gör att Ove kommer och går lite som han vill. Katter är som bekant nattdjur och den sena promenaden som jag och Puck tar (jag har kvällspasset) så brukar Ove sitta där ute på sin sten, strax utanför porten.
Ritualen är alltid den samma – Puck och Ove kollar först in den andre, på respektfullt avstånd, innan de sakta närmar sig varandra, nosar helt kort innan de går vidare till sitt. Det ungefär som ”Jaha, okej det var du, men dåså”.
Puck gillar inte mobiltelefoner och sitter du och tittar i din och han vill påkalla din uppmärksamhet så trycker han sig helt sonika förbi, trycker undan din mobiltelefon som för att säga ”Du, jag är här nu.” Här finns ett undantag – när något av barnbarnen lägger sig intill honom, med en, mobiltelefon i händerna för att se på ”Bolibompa”, ”Chicky”, ”Bluey” eller vad som gäller just nu, den här veckan. Då ligger han kvar i sin korg – han och barnbarnen delar inte sällan korg.
Älskar
Puck är tax och taxar älskar sol så vår inglasade balkong är en ny favoritplats nu när våren nalkas. Dessutom kan han sitta där och hålla koll på hela innergården och allt som sker. Tanterna som bor i porten intill och som krupit ur vinterns kokong och som öppnar dörren till vårt lusthus, plockar fram solarna och sitter där i vårsolen.
De som jobbar skift och som kommer hem eller som åker. Hemtjänsten som gör sina besök och så gårdens alla andra hundar och katter. Det är mycket att hålla reda på.
Puck är nu sju månader, väldigt mycket tax, vilket är detsamma som att du som ägare kan glömma allt det som heter personligt, eget utrymme. Glöm också egentid, respekt för att du kanske gör något viktigt eller något annat som innebär att din tax inte kan få all uppmärksamhet. Han hänger med överallt, handlar, går på stan, fikar på café, busar med barnbarnen, tar sina promenader och växer så sakteliga. Det där med växten är också att vi funderar på hur mycket dvärg han faktiskt är, eller ska vara. Han närmar sig nu åtta kilo, vilket enligt de flesta beskrivningar är för mycket för en dvärgtax. Nu spelar det på det hela taget ingen roll, ingen roll alls faktiskt.
Han köptes som dvärg och har vi nu inte fått den hund vi köpt så får det vara så. Vi har fått en hund som är den hund vi ville ha och det är det viktigaste. Är Puck inte en dvärgtax så lär han lägga på sig något kilo till – om vi ska utgå ifrån Kennelklubbens rasbeskrivning.
Gräs
Förutom sol och bra väder, barnbarn och bus med leksaker så älskar Puck en sak till – gräs under tassarna. Efter en lång vinter med snö och is så letar han upp snöfria platser i sin närhet, nu när våren kommer. Vi har en plats med höga tallar i närheten av bilparkeringen där vi bor, där snön ligger tunnare och där det blir snöfritt med fjolårsgräs ganska tidigt. Det är en av Pucks favoritplatser och en promenad börjar där, och avslutas ofta där. Två besök per promenad innan vi vill gå in. På vägen till och från bilen så måste ett besök avläggas och 2-3 tallar måste kollas in innan vi går vidare.
