På vakt – från tredje våningen övervakar han hela baksidan av vårt hus.
Åke Ohlmark beskrev förhållandet mellan din hund och andras hundar i boken ”Mina Hundar Och Andras Jyckar”. Ni vet det där förhållande där din hund är helt fantastisk medan alla andra hundar i stort bara är hundar. Ha det med dig när du nu läser vidare för jag är allt annat än objektiv eller neutral inför min hund – dvärgtaxen Puck.
Han kom till oss i månadsskiftet oktober/november förra året. Vi flög ned till Stockholm och hämtade hem honom till Skellefteå. Nu har han precis fyllt sex månader, ett halvt år vilket är lätt att glömma då Puck är en ovanligt cool liten tax som finner sig i det mesta och han har på det hela taget bara ett enda krav – att få vara med, överallt.
Förrådet av leksaker måste hela tiden fyllas på. Han tuggar i sig leksaker på löpande band.
Hotell
Han har gjort resan hem, tåg, flyg, buss och bil. Hans första resa förutom veterinärbesök och han har flyget till Norge och Oslo och hälsat på vår norska del av släkten. Han har bott på hotell, sprungit omkring och tittat på fötter i storstad och varit på restaurang, cafe´och sprungit i affärer (de som släpper in hundar).
Han har kollats av tulltjänstemän, har eget pass, och lärt sig att snö och is faktiskt går att tolerera. Han finner sig i det mesta, är med på allt och det gör att det är lätt att glömma bort att Puck fortfarande är valp.
Sova – favoritsysselsättning
De få gånger som han protesterar så är det på sin höjd ett milt, lågt gnyende för att markera att allt han måste vara med på inte är riktigt lika roligt.
Rör oss mer
Puck är en synnerligen aktiv liten hund och han måste aktiveras vilket gör att vi dragit ut på promenaderna till att bli allt längre – vilket är positivt både för honom och oss. Vi rör på oss mycket mer än tidigare. Går till och från stan, tar längre promenader runt området där vi bor, Sjungande Dalen, och de dagar då vi inte har kunnat göra det så märkes det på Puck. Då har han lite för mycket energi över och han kan också markera, tydligt, att nu vill han ut och gå.
Pucks fingeravtryck (nosen)
Sen ska också sägas att Puck inte är min hund – han är vår hund och han har också snabbt adopterats av våra barnbarn som betraktar honom lite som sin hund. Puck betraktar också oss, mig och min fru, som en enhet, som en enda enhet som alltid ska vara med honom. Måste någon av oss lämna sällskapet för möte, för att handla eller vad det nu kan vara så visar Puck tydligt att han inte är nöjd. Alla ska vara där han är och det minsta antalet är då alltså vi tre – han och de två som han bor med.
Vaktar
Ett nytt inslag har vi sett bara den senaste månaden – nu har vaktinstinkten i honom vaknat. Han kan sitta och titta ut från tredje våningen, morra och småskälla på de som passerar nedanför honom, undantaget barn. De tycks ha frisedel för det mesta i hans värld och han hanterar också barn på ett annat sätt än vuxna. Mera försiktigt, mera mjukt och han älskar fortfarande barn mest av allt. Han är med i deras lekar, låter sig dras runt liggandes i någon av sina hundkorgar, blir nedbäddad med leksaker och mjukdjur och tar plats intill dem när det är dags att se på tv, läsa en bok och göra något mindre aktivt.
Jag vet inte hur Puck betraktar sig själv mer än att han ser till att finnas i centrum och att han finner sig i det mesta.