När Simon Stålhags bok ”Passagen” skulle bli film så kallade Netflix in bröderna Russo, hällde en gigantisk summa pengar över budgeten som skapade en kalkon och vad som mycket väl kan vara 2025 års sämsta film.
På engelska heter filmen ”The Eletric State” och handlar om ett framtida samhälle där robotar gjort uppror, förklarat krig mot människorna och förlorat detta krig sedan en übersmart snubbe Ethan Skate (Stanley Tucci) kommit på en stor klumpig sak som du sätter på huvudet för att kunna styra en robotkropp medan du är på en annan plats.
Fosterhem
Här bor Michelle (Milli Bobby Brown) placerad i fosterhem av staten sedan hon förlorat mamma, pappa och lillebror Christopher (Woody Norman) i en krock med en hjort. De vuxna runt henne sitter med stora trattliknande saker på huvudet hela dagarna och befinner sig kroppsligen på en plats men mentalt på en annan plats. En liknelse av dagens Internet, naturligtvis. alla de traditonella inslagen finns, en superskurk, ett globalt nät som superskurken kontrollerar och så en massa elaka robotar som stängts in i ett gigantiskt fängelse som övervakas av flygande drönare.
En dag vandrar en liten robot in hemma hos Michelle, en robot som ser ut som tv-figuren Cosmo med stor gult huvud, ett målat leende, och påstår sig vara brodern Christopher. För det är så i den här filmen att robotarna ser ut som seriefigurer och de leds av en robot som ser ut som Mr Peanut, jo, på riktigt.
Michelle måste ta sin i den avstängda zonen (såklart) för att hitta brodern som hålls fången och på vägen och för att ta sig dit så springer hon på Keats (Chris Pratt) som kör lastbil och försöker sig som smugglare.
Dålig film
Det finns filmer som du hela tiden sitter och funderar över vad det är du ser, medan du sitter där och ser, filmen. Du kan liksom inte sortera ut om det är uselt, uruselt, om det är en kalkon eller varför filmen överhuvudtaget är gjord. Du funderar över varför skådespelarna gör det de nu gör och du får ingen ordning på någonting till du inser att svaret är att det är en oerhört dålig film. Det är därför dialogen är så krystad, platt och det är därför i stort sett ingen relation mellan figurerna i filmen ens är i närheten av att fungera. Det är därför en av huvudfigurerna klipper sig i filmen utan förklaring varför eller ett uns till underlag varför det överhuvudtaget är med i filmen.
Det är därför en av huvudrollerna, Michelle, står och läser vad som skulle vara ett brandtal för att vi människor ska umgås och inte sitta isolerade vid en skärm inte fungerar utan bara är sockersött sliskigt och vidrigt på ett sätt som till och med skulle få Disney att ställa sig i skamvrån.
Finns det då inget förlåtande med Passagen, ingenting som lyfter filmen i alla all lite?
Rösterna, fungerar, för en hel del av budgeten på hissnande 320 miljoner dollar (!) har gått åt till att plocka in Woody Harrelson som Mr Peanuts röst. Röstskådespelarna fungerar, det ska medges. Resten är en kalkon och då ska jag be om ursäkt å alla kalkoners vägnar. Ni har verkligen inte förtjänat att liknas vid den här filmen.
Du hittar Passagen på: Netflix
Betyg
