Taggen anlände till kaféet lite före utsatt tid och fick sätta sig en bit in i lokalen. Han hade ingen möjlighet att hålla koll på ingången från den lediga plats han hittade. Det var mycket folk som bestämt för att ta en fika just nu och just här.
Han funderade på om han trots allt skulle spela in allt, hela samtalet. Det var en risk det insåg han. Till sliut så la han sin IPhone med skärmen nedåt med påslagen ljudinspelning. Han tänkte ta chansen.
– Thuresson, sa en röst och när han tittade upp så stod en yngre man i en beige trenchcoat framför honom.
– Det är jag, svarade Taggen och tog den framsträckta handen.
– Isaksson, sa mannen när han satte sig ned och släppte hans hand.
– Jag beställde en slät kopp kaffe med mjölk till dig, te till mig, sa Isaksson för att öppna samtalet.
En slät kopp med mjölk, hur fan visste vad SÄPO vad han drack? Den spända stämningen vid bordet blev inte mindre av vetskapen att den svenska säkerhetspolisen uppenbarligen hade så bra koll på honom att de visste hur Taggen ville ha sitt kaffe.
– Jag ska säga det direkt, du är inte misstänkt för något, du har inte gjort något fel men du har dragits in i en serie händelser som vi vill prata med dig om, fast inte här, i den här miljön, sa Isaksson och fortsatte.
– VI behöver din hjälp, helt enkelt fortsatte, Isaksson.
– Kan du berätta vad det handlar om, frågade Taggen. Nu mer nyfiken än orolig för att han skulle ha gjort något som den svenska säkerhetspolisen kunde ha invändningar mot.
– Det rör främmande makt, så mycket kan jag säga men du kommer att få alla detaljer vid ett senare möte som jag tänkte att vi kunde bestämma här och nu?
Isaksson var kortfattad, direkt, och uppenbarligen inte särskilt intresserad av kallprat förrän hans ärende var utrett.
Samtalet avbröts av kaffet och Isaksson te serverades.
– Har du varit på tidningen läge, frågade Isaksson.
– Jag har varit på lite olika tidningar inom förslaget och på DatorTeknik de senaste 9 åren, svarade Taggen efter att ha fått tänka efter.
– Frånskild, fortsatte Isaksson och Taggen insåg med ens att SÄPO hade en akt på honom med en massa fakta om honom och han funderade på om frågan var ställd för att göra det klart för honom. Isakssons sätt att föra ett samtal var en blandning av normalt kallprat och antydningar om att SÄPO visste allt om honom. Det gjorde att stämningen kastades mellan ett normalt samtal och en rätt ibehakig misstänksamhet. Taggen kunde att han aldrig riktigt kunde slappna och att varje del, varje fråga gjorde att han tänkte till innan han svarade. Isaksson var lika delar artig, trevlig och korrekt samtidigt som han var närmast direkt obehaglig. Det kunde vara en yrkesskada tänkte Taggen.
– Jag tror att ditt och nitt jobb är ganska lika, sa Isaksson plötsligt.
– Hur menar du, frågade Taggen.
– Vi samlar in och analyserar information, på olika sätt, delvis, men vi söker efter avvikelser båda två.
– Fast vi är på olika sidor, invände Taggen och insåg i samtidigt att det kunde uppfattas som en slags krigsförklaring.
– Absolut, du vill offentliggöra, och det vill inte vi, så visst vi har olika utgångspunkter, svarade Isaksson och Taggen insåg att Isaksson inte alls hade uppfattat Taggens ord som någon markering eller avståndstagande.
– Men vi gör det vi gör för att försvara grunden för ditt jobb, yttrandefriheten, fortsatte Isaksson.
Det var en tydlig markering, en gränsdragning och ett klargörande samtidigt som det var ett klargörande om hur Isaksson såg på sitt jobb.
– Okej, sa Isaksson. Vad tror dom om ett möte på vårt kontor imorgon 13.00?
– Diet kan fungera, var har ni ert kontor?
– Inne i regeringskvarteret. Du har adressen i ett meddelande på den där, sa Isaksson och pekade på Taggens iPhone.
– Den kan du slå av för övrigt, sa Isaksson med ett leende, reste sig upp, drack upp det sista av teet
