– Vad gäller saken, frågade Taggen och kände hur oron steg i magen på honom. Tusen tankar rusade genom huvudet på honom samtidigt men han kunde inte komma på något enstaka tillfälle då hans ens varit närheten av att kunna begå ett brott.
– Vi föredrar att ta det när vi träffas, svarade Isaksson, fullt medveten om att hur Taggen hade reagerat. Han hade ringt många liknande samtal och alla utan undantag reagerade i sett på samma sätt, med att fundera över vad de hade gjort och vad SÄPO skulle komma att anklaga dem för.
Isaksson valde aldrig att lugna de han ringde upp, tvärtom kunde han droppa ytterligare någon kommentar som kastade de han ringt upp ut i ännu större osäkerhet men den här gången gjorde han ett undantag. Tage Thuresson var värdefull för att hela operationen skulle gå i lås och han har ingenting att vinna på att ställa till det redan innan de hade träffats.
– Det gäller en insamling av data som vi har gjort där ditt namn finns med men vi riktar inga anklagelser mot dig. Du är absolut inte misstänkt för något brott. Vi vill bara prata med dig, svarade han.
– Jaha, okej, hur, var och när då?, frågade Taggen nu något lugnare.
– Nu på tisdag 10.00 på Café Lilla Marie, uppe på Söder, kan det fungera?
– Lilla Marie, 10.00 på tisdag, repeterade Taggen och tillade:
– Jo, det kan fungera, svarade han sedan.
– Bra, då ses vi så, svarade Isaksson och avslutade samtalet.
Taggen stod kvar med telefonen i handen och stirrade på den ungefär som det kunde tvinga fram svar på alla de frågor som han hade samtidigt som han gick igenom olika alternativ på vad han skulle kunna göra. Han hittade inget riktigt bra svar utan stoppade ned telefonen till slut.
– Vem var det, frågade Veronica som kommit ut med en bricka med kaffe och några mandelkubbar.
Wallerström hade inte tagit paus i sitt försök till sälja in någon form av placering och investering. Han malde på helt omedveten om att hans två påtänkta investerare pratade med varandra och att de inte lyssnade på honom.
– Kan vi ta det senare, svarade Taggen och nickade mot Wallerström.
– Självklart, log Veronica samtidigt som en liten knappt märkbar rynka växten fram i hennes panna. Taggen var orolig över något och det var tydligt att telefonsamtalet inte var av det vanliga slaget.
– Wallerström, var tyst nu, vi kommer inte att investera i dina konstiga upplägg, vi är för dumma för att fatta vad du pratar om, avbröt plötsligt Veronica honom och höjde rösten tillräckligt för att få tyst på honom.
– Ursäkta, svarade Wallerström med ett leende, här sitter jag och babblar på. Yrkesskada, tillade han för att understryka att han var en driven finansman, mycket målinriktad och kompetent.
Ingen i sällskapet trodde på honom, knappt ens han själv.
De drack kaffe i tysthet. Wallerström hade tagit en stor tugga av en mandelkubb och alla som ätit en mandelkubb, gul med massor av socker vet att det är ett bakverk som är torrt, smuligt och det täpper till käften på de flesta, till och med en misslyckad investerare som inte har några andra samtalsämnen eller intressen förutom sina hopplösa investeringar.
– Nej, men då ska jag väl gå hem till mitt, sa Wallerström när de suttit tysta ett tag och reste sig samtidigt. Ingen protesterade eller bad honom stanna ett tag till så han lommande iväg.
– Vem var det, frågade Veronica så snart Wallerström var utom hörhåll.
– Det var SÄPO. De vill prata med mig, svarade Taggen.
– SÄPO?, hur då var då och om vad, vad vill de träffa dig om? Frågade Veronica och fyrade iväg en rad frågor.
– Jag är inte misstänkt för något men mitt namn har dykt upp i det de kallar en datainsamling.
– Vänta, sa Veronica höll upp handen som ett stopptecken och plockade upp sin mobiltelefon och letade snabbt upp en kontakt och tryckte på den gröna ikonen och väntade att personen hon ringde upp skulle svara. Hon tryckte också på högtalarfunktionen.
– Är det akut, frågade en röst, utan att presentera sig och utan artighetsfraser.
– Ja, svarade Veronica snabbt och fortsatte, SÄPO vill träffa en av tidningens journalister. Vad gör vi?
Då kände Taggen igen rösten. Det var tidningsförslagets advokat, med lång erfarenhet inte minst från tryckfrihetsmål vilket var anledningen till förlaget hade anställt Greger Stefansson, före detta svensk nästa i slägga, stor som ett hus, och med en juridikexamen från Lunds universitet, en karriär som framgångsrik advokat vid en av Stockholms större byråer och sedan många år med egen byrå som var specialister på att skydda tredje statsmakten.
– SÄPO, det var som fan. Var ska ni träffas, frågade Stefansson och Taggen förvånades över hur blixtsnabbt Veronica och Stefansson kom in på väsentligheter.
– Var ska ni träffas frågade Veronica och då gick det upp för Stefansson att hon satt samtalet på högtalare och att Taggens fanns med i samtalet, inledningsvis utan att veta att det var Taggen.
– Sitter ni säkert till, avbröt Stefansson innan Taggen hann svara, ingen som kan höra er?
– Vi sitter ute i trädgården, vid mitt sommarhus, här finns det bara fåglar och så vi.
– Bra, svarade Stefansson och fortsatte: var ska ni träffas?
– Vi ska träffas på Lilla Marie, på Söder, på tisdag, svarade Taggen.
– På ett café, det var som fan. Du ska träffa SÄPO på ett publikt café?
– Ja, tydligen, svarade Taggen söker på vart Stefansson var på väg.
– Sa de vad det gällde, nej, det gjorde de naturligtvis inte, sa Stefansson och svarade på sin egen fråga.
– Nej, men de sa att jag inte är misstänkt för något, inflikade Taggen.
– Inga misstankar, det var som fan, svarade Stefansson.
– Är det något konstigt, frågade Veronica som ville ha förklaringar på vad det var Stefansson fann så ovanligt.
– SÄPO brukar inte berätta sånt på telefon eller direkt, de brukar i stort sett aldrig träffas någon i offentliga miljöer. Min slutsats är att de behöver dig för något och de vill inte göra dig orolig eller misstänksam. De kommer att be dig en tjänst, något du ska göra eller nått i den vägen, svarade Stefansson.
– Vad skulle jag kunna hjälpa SÄPO med, frågade Taggen och insåg när han formulerat frågan färdigt att det kunde bara SÄPO svara på.
– Det är den verkligt intressanta frågan, svarade Stefansson och frågade sedan:
– Veronica, är han den nya?
Veronica gjorde en liten men märkbar paus.
– Ja, han är det svarade hon, sedan.
– Okej, svarade Stefansson. I normala falla, om mötet hade varit på SÄPO så hade jag kunnat följa med, nu tolkar jag det som att de vill något, att de inte vill oroa dig och skulle jag komma med i släptåg så skulle det kunna tolkas fel. Inte som en krigsförklaring men något åt det hållet i alla fall. Jag förslår att du går dit, dokumenterar noga allt som sägs så hörs vi efter mötet. Mitt kontor ligger fem minuter från Lilla Marie, kan du komma dit tror du, direkt efter?
– Absolut, svarade Taggen, nu betydligt mera lugnad.
– Bra, svarade Stefansson, ta han om er nu, och du tar hand om honom Veronica, tillade han med ett skratt och det var första gången under hela samtalet som förlagets advokat släppte på yrkesrollen.
– Bra, sa Veronica, tittade på Taggen och la till:
– Då har vi en plan.
En plan för vad var en fråga som fick vänta till på tisdag.
