När vi hämtade Puck så hade hans resor inskränkt sig till en tur till veterinären och sedan tunnelbana till centrala Stockholm där vi hämtade honom. Det var allt och det var alltså en allt annan än van resenär som fick träffa oss en kort stund innan det var dags för lite mat på hotellet och iväg med tåg, flyg och bil innan vi var hemma i Skellefteå igen.

Det visade sig att Puck, som den lilla valp han var bara hade ett krav – ska jag ligga i min bur så vill jag se omgivningen runt omkring mig. När vi stoppade i oss lite mat så fick hans bur stå på bordet vilket resulterade i att han somnade och han sov i princip tills vi var hemma i Skellefteå. Lite pip, inga skall eller skällande, vid starten på flygresan, det var allt, en mycket mild protest över att inte vara helt nöjd med att placeras på golvet under stolen.

Flygresor

Nu var det dags igen och nu var det dags för dubbla flygresor. Först ned till Stockholm och sedan vidare till Oslo. Vid det här laget så har Puck tränats med att åka bil, buss och han har sin bur som  han åker i och som han också sover i ibland när han tycker att det är dags att leka mitt i natten. Vi har även använt buren som en plats där han ska varva ned innan det är dags att sova. Han har ytterligare en bur, en stor hundbur där han bäddat med täcken, filtar och leksaker som han kan gå in i när han vill och det är hans plats. Där vet alla barnbarn att där ska Puck få vara ifred.

Nu var det alltså dags för en första resa och frågan var hur han skulle fungera och skulle all social träning där han varit med i stort sett överallt fungera?

Vi vill ha en hund som hänger med överallt, som inte ska vara rädd för omgivningen men som därmed inte ska kasta sig över allt och alla. Hittills så har Puck uppvisat alla de rätta tecknen. Han hälsar gärna men inte direkt, inte på alla, men på många  – om det inte är barn. Puck älskar alla barn, oavsett storlek.

Längre tur

Vi tog en lite längre tur nere på stan i Skellefteå innan vi klev på första bussen, flygbussen med Puck i sin bur. Han somnade ganska omgående, sov sig igenom incheckningen innan han blev en smula abrupt väckt för säkerhetskontrollen. Medan vi väntade på planet så fick fick han se sig om, hälsa på några av våra bekanta innan det var dags att kliva på flygplan nummer ett.

Nere på golvet i sin bur kom några protester, lite pipande, lite klargörande att han inte var helt nöjd med placeringen eller situationen – innan han somnade.

Nere på Arlanda så kunde han studera alla fötter, titta på en helt ny omgivning och mängder av intryck. Innan det var dags för flygresa nummer två och in i buren igen. Nu somnade han nästan omgående, rullade ihop sig och vaknade först när vi var framme och han fick komma ut igen. På flygtåget fick han sitta i knät och titta på allt runt omkring sig och Oslo Sentralstasjon är en spännande plats för en liten hund. Massor av saker att titta på, Lukta på och ta in.

Över förväntan

Flygresan gick inte bara bra – den gick över förväntan. Puck, som inte fyllt halvåret, visade sig vara precis den coola, lugna, harmoniska hund som vi försökt träna honom till att bli.

Bo på hotell, inga problem, åka tunnelbana, inga problem, gå runt i en större stad än han är van vid, inga problem och här fanns det massor av löv att jaga.

Alla intryck, barn, barnbarn och släktingar som ger honom all uppmärksamhet och lite till gör att det här med sömn inte är ett problem. Puck kommer hem sent till hotellet (vi vill umgås max med de vi hälsar på), har hängt med hela dagen på café-besök, mat på restaurang, bus och kramar mest hela tiden. Oslo har fler ställen där hundar är välkomna, till och med mycket välkomna och restauranger som satsar på hundägare. När vi har ätit så har Puck fått vatten och mat, under bordet, och vi har med oss buren som han får krypa in i då och då,

Även en pigg, nyfiken liten valp måste slappna av ibland, ta igen sig lite ibland och vi har köpt en expanderar bur som är godkänd på flyget i ihopfällt läge och som kan expanderas till tredubbel storlek vilket betyder att Puck kan lägga sig åt alla håll.

Puck har i stort sett bara ett krav – han vill vara med, överallt – precis som vi hade hoppats på och som vi tränat honom för.