Telefonen ringer, det är en av alla dessa telefonförsäljare, ett yrke som jag i lika delar tycker synd om och som jag också tycker innerligt illa om. Huvudsakligen av ett enda skäl – de lyssnar aldrig utan maler på med ett intränat manus. Ett tips, gör inte det, ingen vill göra affärer med en leverantör som inte lyssnar.
Jag snäser aldrig av telefonförsäljare, det är oartigt, men jag kan klippa av ett samtal direkt om den på andra sidan inte lyssnar. Låt mig ta ett enkelt exempel:
Jag är på väg in i ett möte, telefonen ringer och jag svarar, mot bättre vetande. Säljaren frågar först om jag känner till deras företag, vilket jag sällan gör eftersom de ringer från bolag som jag inte har haft att göra med. Jag förklarar att jag sitter lite illa till, ska in i ett möte och ber vederbörande att fatta sig kort. Det fungerar naturligtvis inte så jag avbryter och förklara att jag inte har tid, att jag nu har hens telefonnummer och är det intressant så ringer jag upp.
– Jag ska bara tillägga …
Nej du ska så fan heller. Nu har jag två gånger förklarat att inte har tid och du lyssnar inte. Därför klargör jag att jag aldrig gör affärer med folk som inte lyssnar och sedan lägger jag på, direkt, oartigt. I samma rörelse blockeras också telefonnumret. Vid ett tillfälle hann telefonförsäljaren protestera:
– Men du måste ju lyssna på det jag har att säga!
Vet du vad – det måste jag inte alls och vill du ha mina pengar – lyssna.
Förnamn
Jag vet inte heller vem som lurat i dig som telefonförsäljare att det är högre sannolikhet att det blir affär om du tilltalar mig med förnamn hela tiden. Det är en metod som i vart fall inte fungerar på mig därför att få eller ingen tilltalar mig med mitt förnamn i var och var annan mening. Det låter krystat, ger inte alls den familjära ton som den som skrivit manuset tror. Vi känner inte varandra och det får det mig att sluta att lyssna och fokusera på att avsluta samtalet så fort som möjligt.
Snömos
Nu är det möjligt att jag är en ovanligt krånglig gammal gubbe, kanske överdrivet cynisk och luttrad men jag slår också av, per automatik, när det blir för mycket snömos. Meningslösa plattityder av typen ”vi satsar maximalt på våra kunder”, eller ”vi erbjuder en kostnadseffektiv lösning” får mig att leta efter den röda knappen och avsluta samtalet.
En annan metod som absolut inte fungerar är om säljaren erbjuder en tjänst som jag redan har och inte ger sig med beskedet.
– Får jag fråga vilken tjänst du har då?
Visst, får du fråga det men du kommer inte att få något svar därför att det har du faktiskt inte med att göra. Ringer du sedan och säger dig representera min teleoperatör och du inte vet vilka tjänster jag har så ringer du nog inte från min teleoperatör. Då ringer du från ett säljbolag som köpt uppgifterna och som nu vill att jag antingen ska byta operatör eller stanna kvar hos min gamla operatör. Oavsett vilket – du har inte med att göra vilka tjänster jag har och från vem och jag tänker inte berätta det för dig heller.
Affär
Lite mer rutinerade telefonsäljare hör att det inte kommer att bli någon affär. De inser ganska snart, närmast per omgående, att det är bättre att avsluta samtalet snyggt, prydligt artigt och korrekt och sedan ringa någon annan. De förstår:
– Jag är inte intresserad.
Du som sitter och läser innantill hoppar vidare till ”Om kunden säger nej” i tron att om du bara levererar intränade argument så kan det bli affär i alla fall. Då lyssnar du inte.
Svarar kunden:
– Jag sitter illa till nu och har inte tid.
Då gör du samma sak – hoppar till ”Om kunden säger nej” i ditt manus.
Du lyssnar inte.
Säg mig, tror du på riktigt och på fullt allvar att någon vill göra affärer med en leverantör som inte lyssnar?
