Hur skriver du en text om det ofattbara, det som inte går att ta till sig intellektuellt och logiskt?
Hur gör du det obegripliga begripligt, hanterbart och hur förklarar du det som har hänt?
Svaret är att det gör du inte för när en en ensam gärningsman går in på en skola och skjuter vilt omkring sig, dödar tiotalet människor direkt och skickar fler till sjukhus med allvarliga skador så går det inte att förklara. Det finns inga svar.
Hittills så har den 35-årige mannens besinningslösa våld skördat 11 människor men siffran riskerar att stiga därför att på sjukhus så finns ytterligare fem allvarligt skadade.
Klockan 12.33 kommer larmet från Campus Risbergska i Örebro. Någon skjuter omkring sig. Det är inledningen på det som inte händer här, det som bara händer i USA – en skolskjutning med många döda.
Bland de döda finns gärningsmannen. En 35-årig man, med vapenlicens, en ostraffad enstöring har av oförklarlig anledning tagit med sig ett vapen, av allt att dölja ett automatvapen och tagit 11 människors liv (hittills). Det är viktigt att konstatera det. Det finns inga gängkopplingar, det är inte en hårt belastad kriminell person som begått det otänkbara. Det är en ensam gärningsman, enligt det polisen har fått fram.
Legalt vapen
Det är av allt att döma ett legalt vapen vilket är mycket ovanligt i sammanhanget. De som äger vapen, legalt, skjuter inte människor. De plockar inte fram sina vapen för att lösa konflikter och legala vapen används mycket sällan vid brott. Det är viktigt att ha det i minnet för hårdare vapenlagar, hårdare krav på de som vill äga vapen kommer inte att skydda oss mot den här typen av extrema händelser. Det skriver jag inte för att försvara landets tävlingsskyttar och jägare utan därför att statistiskt så är det på det sättet.
Det är en typ av våld som samhället inte kan skydda sig mot, hur mycket vi vill, önskar och hoppas att vi kan det. Polisen kan inte skydda oss mot den okände och anonyme gärningsmannen. En person som inte finns i några brottsregister, som inte är dömd och som utifrån sett inte visar några tecken på att en dag så brister någon i honom. En dag så klickar något i honom, för statistiskt så är det en man, och han ger liv till tanken att andra människor på något sätt utgör ett hot mot honom. Det spekuleras nu på nätet om 35-åringen är psykiskt sjuk vilket är logiskt men kom också ihåg att människor som drabbas av psykisk sjukdom inte är farliga för oss andra. Det säger också statistiken. Det statistiken inte säger är att vi inte får låta oss styras av rädsla.
Samhället
Vi kan inte stänga ned hela samhället men vi kan förebygga och försöka att se till att det inte händer. Vi kan ta hand om de som behöver det. Just nu alla de som drabbats av ett obegripligt våld, alla de oskyldiga som föll offer för det som aldrig skulle kunna hända här. Alla deras anhöriga och alla de som tvingades springa för sina liv på en plats där drömmar föds och närs med kunskap, i en skola.
Mitt i all denna outhärdliga smärta så samlas samhällets positiva krafter. Människor sluter sig samma, kyrkor och moskéer öppnas, präster och imamer finns på plats, sjukhusens personal jobbar för att rädda liv, polisen utreder och mängder av enskilda gör vad de kan och ibland handlar det om så enkla saker som att bara sätta sig ned och lyssna. Olikheter sätts åt sidan och och vi förenas i sorg och smärta vilket är, hur märkligt det än kan låta, ett ljus i allt mörker. Det finns en tröst i att när det ofattbara händer så har vi förmågan att skjuta undan allt som vi tror skiljer oss åt och se varandra som det vi är – människor. Då spelar det ingen roll om du är vit, brun eller svart, vart du kommer ifrån, vad du jobbar med eller vilken bakgrund du har.
Vi sörjer på samma sätt.
Vi är alla lika.
