MacBook Pro 14 Max är som en riktig bra hockeyback – du märker inte av något, inga problem, sätter inte laget i fara utan försvararen bara finns där, pålitlig.
Prestandamässigt så är det här en korsning mellan en stor Shire häst och Max Verstappens Honda (formel 1). En Shire är världens största hästras – och även ansedd som den starkaste.
Prestandamonster
För MacBook Pro 14 Max är ett prestandamonster i kombination med en snabbhet som går utanpå det mesta (liksom priset). Ända sedan jag flyttade över alla data, alla program – allting – till min nya MacBook Pro så har allt rullat på (peppar, peppar).
Det är inte i alla delar som jag verkligen märker prestandaskillnaden. Jag gör en hel del på nätet och då är det sällan datorn i sig som säger gränserna utan nätet och uppkopplingen. När jag väl beslutar datorn med video, bildredigering och liknande så märks skillnaden mot min tidigare M1-modell tydligt. Program startar blixtsnabbt, reagerar lika snabbt och renderingar av videor går påvisbart mycket snabbare.
Stationär
Sedan MacBook Pro 14 Max landade i Skellefteå så har det varit en massa heldagar (nyår och jul) vilket betytt att datorn varit mestadels stationär. Jag har anslutit den till min välvda Dell- och till min raka Samsung-skärm – utan problem. Det krävdes en del justerande vad gäller upplösningen på skärmarna och sedan ange i vilken ordning skärmarna och den interna skärmen ska hanteras innan allt var på plats. Småsaker ska tilläggs.
Jag har ställt undan Apples tangentbord och Apples mus och valt att använda betydligt bättre motsvarande tillbehör från Logitech. Logitechs tangentbord MX och Logitechs mus MX är bättre på i stort sett varenda punkt och dessutom billigare.
Mac mini
Min Mac mini M1 har flyttats ut till vardagsrummet som mediaserver, hårddiskarna som är anslutna till den har delats ut i det lokala nätverket och jag ansluter hårddiskarna manuellt men kan rekommendera det lilla programet Automounterom du vill göra det mera automatiskt. Anslutningen hade mycket väl kunnat lösas med Automator eller med en Genväg men nu valde jag att testköra Automounter eftersom det skulle skrivas en recension också (kommer framöver) och Automounter är dessutom betydligt lättare och enklare att använda.
Det finns gratisalternativ, ConnetctMeNow, exempelvis men det är ett program som jag kastade ut efter en 10-15 minuter efter att ha misslyckats att lägga in de hårddiskar som ska anslutas. Programmet är alldeles för komplext och krångligt designat och upphovsmannen har även lyckats att krångla till handboken och instruktionerna. Det var snabbare, enklare och betydligt smidigare att köpa Automounter för 14 dollar.
Slutligen så valde jag att ansluta manuellt, ha nätverksdiskarna liggande i Finder – snabbt och lätt tillgängliga – utan att använda något externt tredjepartsprogram
Summering
Det har varit en problemfri månad med nya MacBook Pro 14 Max, något annat hade jag inte heller förväntat mig. De problem (småsaker) som dykt upp har helt och hållet med macOS Sequoia att göra. Det är buggar, saker som Apple har missat och en del som jag själva missat att ställa in rätt. Inget stort och inget som påverkar mitt sätt att arbeta.
PS. Jag hade kunnat lägga till nätverksdiskarna under inloggningen i mitt konto och anslutit hårddiskarna när jag loggar in, automatiskt, och gratis men – då detta är en en bärbar dator vill jag välja när hårddiskarna ska anslutas – och inte.
