Puck är hundvärldens Dr Jekyll och Mr Hyde. En hundraprocentig terrorist som attackerar nakna fötter, som har en samling av strumpor, kalsonger och tofflor under vår säng och som kan väcka mig klockan fyra på morgonen med ”skitkul att du också är vaken, nu ska vi busa”.
Han kan också krypa upp, rulla ihop sin löjligt långa kropp runt min hals, somna och ligga där och snusa mig i örat, för att i nästa sekund bita mig i samma öra. Han kan ställa sig upp, stirra på mig, skälla på mig i någon slags attack där han vill berätta något men jag är för korkad för att fatta vad. Han kan bita mig i fötterna oavbrutet fast jag säger nej, tar tag i honom och föser undan honom ungefär som att han inte bryr sig ett vitten och att det är hans förbannade rättighet att få bita mig i fötterna.
Träning
Puck älskar människor och det ingår i hans sociala träning, att hälsa på de som vill läsa på honom men det är han som bestämmer. Puck bestämmer vilka han vill hälsa på och i hans träning ingår att inte vara rädd. Det finns inget att vara rädd för, bara saker att utforska.
Han utvecklas som han ska, bitandet, skällandet, stirrandet, de dömande blickarna ingår i taxens sätt att vara och bitandet är avtagande och det tillhör den lilla valpens beteende. Puck är ingen liten valp längre, även om han är valp, så är han på väg att bli en unghund. Han är på väg byta tänder och det brukar också vara slutet för valpens bitande och han blir alltmer en lugnare mera stillsam hund – vilket är stadiet före det som ibland kallas tonårstrots, välkänt bland taxägare.
Två saker
Som hund betraktat finns i stort bara tre saker som vi jobbar med – att han ska bli rumsren och vilja gå lite längre promenader även i lite sämre väder, vilket är allt väder utom strålande sol och 20-25 grader varmt. Det går åt rätt håll, med båda.
Det tredje är att vi börjat att fundera på hur stor Puck kommer att bli. Det är genetiskt och inget vi kan påverka men det har en direkt påverkan på hans resande. Passerar han, med hundkorg åtta kilo, så kan han inte åka med oss inne i ett flygplan utan då måste han åka i en hundkorg bland väskor – och det är helt uteslutet. Passerar han den vikten så löser vi det med tåg, bil och buss så det är ett litet problem, egentligen.
Liten hund, små problem, för att summera, och även om Puck är en dvärgtax så är han en hanne och det finns inga mer exakta gränser för hur stor en dvärgtax kan bli eller hur liten av vanlig tax kan bli. Gränsen är en smula flytande.
Julafton
Första julaftonen tillsammans med tre familjer, barn. barnbarn, julklappsutdelning, en spännande katt (som bodde där vi var), stoj och stim blev lite för mycket för en liten kille. Han slocknade så snart vi var hemma igen, trött men rätt nöjd, antar jag.
Framstegen i hans träning kommer i små portioner. När han började att sova hela nätterna igenom så var det först några dagar, ett avbrott i rutinen då han skulle ut 2-3 gånger en natt och sedan några nätter till innan han nu sover med oss – hela nätterna. Detsamma gäller promenaderna, några längre promenader i rad där han gör det han ska, sedan ett avbrott innan det kommer en rad promenader igen och så där håller i på, små steg men steg i rätt riktning.
På en viktig punkt så är Puck den hund vi vill ha – han är harmonisk, orädd, nyfiken, ibland lite avvaktande, studerande men alltid nyfiken. Han är väldigt mycket tax, även det naturligtvis finns andra raser med samma personlighetsdrag.
Sen är han oerhört hjulbent, bakdelen alltså, han är så hjulbent att han förmodligen kan sova i ett cykelställ (skämt). Det är väldigt mycket tax det också.
