Den kallades Y2K, milleniumbuggen. Ett problem i den programkod som styrde stora viktiga samhällssystem, sjukhus, banker, militären, de stora bolagen, kommunerna och länder. Alla var drabbade och gjordes ingenting så kunde samhället så som vi kände till det då gå under.
Buggen i sig var inte särskilt tekniskt avancerad men den hotade likafullt att slå ut hela samhällen, städer och länder på slagen 24.00 mellan 199 och år 2000. När de här stora centrala datorsystemen byggdes och utvecklades var minnesutrymme dyrt, mycket dyrt och datorer var stora tingestar som, fyllde hela hus. För att spara pengar och minne skrevs årtal med två siffror – 1999 blev 99. Naturligtvis insåg alla problemet men ingen räknade med att de här stora systemen skulle rulla över milleniumskiftet.
Domedagsprofeterna
Så åren innan år 2 000 hade domedagsprofeterna, teknikhatarna, månglarna, prepparna och de som såldes ormolja bråda dagar. Alla visste vad som skulle hända och det såldes allt från skyddsrum till överlevnadskurser medan teknikbranschen jobbade pop att lösa problemet.
I medierna tävlades det i undergångshistorier – när ett kärnkraftverk i USA testade sina system så slogs ventiler av som inte fick slås av, utan att systemen meddelade det. Ett reningsverk fick städa i tre dagar sedan deras bassänger med skitigt vatten flödat över när de testade sina system. Det fanns gott om skräckhistorier, flygplans skulle ramla rätt ned i backen, patientjournaler skulle försvinna, folk på intensivvårdsavdelningar skulle dö. För att inte tala om alla militära system som skulle starta krig av sig själva.
Kurser
Så här höll det på, åren innan nyårsafton 1999 närmade sig. Du kunde köpa kurser, gå på föreläsningar och det arrangerades stora mässor med allt för överlevnad. Folk sålde allt de hade och flyttade ut på landet, köpte bondgårdar för att överleva samhällskollapsen. Vi inom databranschen fortsatte att tvätta kod, lägga titt utrymme för två siffror, testade kodslingor, testade system och började stegvis inse att det här skulle vi nog faktiskt klara.
Allt arbetat kostade ofantliga pengar, jättebelopp men kom då ihåg att samma system hade sparat enorma belopp unde de år som de varit i drift. Notan kom nu, lite i efterhand.
Vad hände?
Så vad hände då, på morgonen den 1 januari?
Inte mycket, ett taxisystem brakade samman, några sjukhus fick problem och fick gå över till manuella rutiner. Några affärssystem kraschade och det var störningar här och var men ingen systemkollaps.Under alla de här åren har jag funderat på en sak – hur kände sig alla de där som sålt allt de ägde, flyttat ut på landet när de vaknade upp och insåg att allt var som vanligt, på det hela taget.
