Fiskekriget handlar om fisket efter lax uppe i Haparanda skärgård – ett fiske efter en fisk som det svenska och det finska Livsmedelsverket inte tycker att vi ska äta – lax från Östersjön.
TV-serien handlar också det som kallades fiskekriget, i början av 2001, då yrkesfiskarna i området trotsade förbud och datumgränser och ska ut sina fasta redskap som en protest mot kvoter, restriktioner och datumgränser får när fisket får starta.
Beslagta
Svenska myndigheter svarade med att skicka upp Kustbevakningen för att beslagta redskap och se till att reglerna efterlevdes. Det utvecklades till en katt-och-råtta lek mellan yrkesfiskare och myndigheterna. Fiskekriget spred sig även upp längs älven där sportfiskarna ställdes mot yrkesfiskarna när sportfisket fick börja fiska före yrkesfiskarna. Stämningen trissades upp och sommaren 2001 så slutade det med vad som närmast var fysiska konfrontationer mellan yrkesfiskare och Kustbevakningen.
Tv-serien beskriver också dagens situation där det fortfarande är så att den vilda laxen och den vilda öringen är i varierande grad hotad. Under de senaste två åren, 2023 och 2024, så har dramatisk mycket Indre fisk vandrat upp i de få kvarvarande vildlaxälvarna. Det är märkbar nedgång som kan ha att göra med nedgången och tillgången på Östersjöns motor, sill/strömming. I kombination med en hög överdödlighet bland smolten, de laxar som vandrar ut i havet för att gå med till södra Östersjön för att äta och växa sig stora innan de återvänder till sin hemmaälv så har det lett till färre laxar i våra älvar, färre fångade laxar och under 2024 års säsong så stängdes även älvar för allt fiske.
Vandrar
För den som inte känner till det så kläcks laxen uppe i sötvatten, stannar i några år, vandrar ut som smolt, äter upp sig under ytterligare några år innan den vänder hem för att leka. Under den här livscykeln så är ölaxen känslig och hoten mot laxen är många – inte minst så har det storskaliga industrifisket som är ett nytt inslag i Östersjön påverkat bestånden av sill/strömming – laxens mat.
Det Fiskekriget missar, och många missar, är att laxen från Östersjön är en fisk som vi inte bör äta. Hela debatten handlar om en fisk som är så full i PCB och Dioxin att den inte får exporteras och som det svenska Livsmedelsverket inte tycker att vi ska äta överhuvudtaget. Striden står runt en fisk som gravida kvinnor, kvinnor och barn inte ska äta och som en vuxen man bara bör äta några hundra gram av, några gånger per år.
Det är ingen åsikt – det är fakta.
Vårt råd för barn, kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande är att inte äta fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB, ( till exempel fet fisk från Östersjön), oftare än två till tre gånger per år. Övriga bör inte äta sådan fisk oftare än en gång per vecka. Dioxin och PCB är ämnen som lagras i kroppen under många år och äter man mycket fisk som innehåller höga halter kan man till slut nå upp i nivåer som kan innebära en risk.
Berörts
Just nu så har två avsnitt av Fiskekriget lagts ut av SVT och så långt så har den här frågan inte berörts. Det faktum att laxen är betydligt mera värd uppe i våra älvar, att den genererar betydligt större intäkter för samhället har inte heller berörts. Det hamlar om hundratals miljoner kronor vilket vida överstiger värdet av yrkesfisket – om vi nu ska diskutera pengar.
Det man slåss för är ett yrkesfiske som som drar in avsevärt mycket mindre pengar än besöksnäringarna och sportfisket – vilket inte är detsamma som att det inte är värt något, att det inte finns en kultur som kan vara värd att bevara men det är också ett fiske efter en fisk som vi inte bör äta. Fiskekriget handlar ytterst om ett fiske efter en fisk som övriga EU förbjudits oss att exportera – är det verkligen ett fiske värt att slåss för?
