Två kabelbrott på internet-kablar mellan Finland och Sverige fick den ansvarige svenska ministern Carl-Oskar Bohlin att tala om att regeringen såg allvarligt på det inträffade – fast det visade sig att på det hela taget vare en skitsak, eller två skitsaker kanske snarare.
”Finsk polis utreder vad som har hänt och på grund av omständigheterna kring det inträffade misstänks sabotage. Regeringen står i kontakt med ansvariga myndigheter och följer händelseutvecklingen”, var ministerns kommentar.
Carl-Oskar Bohlin hävdade att det fanns misstankar om sabotage och att finsk polis utträdde saken – som om det senare var särskilt dramatiskt.
Nu förhåller det sig så att polis ofta, för att inte säga väldigt ofta utreder saker utan att det för den skull är det minsta dramatiskt. Speciellt inte som att finsk polis snabbt kunde konstatera att skadorna var på land och att i det ena fallet så var den skyldige en grävmaskinist. Kort efter att den utredningen slutförts så kunde samma finska polis konstatera att skada nummer två också var ett misstag, en olycka.
Inga misstankar
Tilläggas kan att det inte alls fanns några misstankar om brott, vare sig när det gäller skada nummer eller skada nummer två – alltså inte ens innan den finska polisen visste hur kablarna hade skadats. Det var ett påhitt inne i huvudet på en svensk minister som blåste upp ingenting till någonting. Ingenting i det här fallet är en grävmaskinist och ett bygge. Ingenting i så måtto att det ingalunda rör sig om något sabotage utan om klantighet, försumlighet och slarv. Den ena kabeln lagades dessutom redan under förmiddagen, några timmar senare, och nu, dagen efter så ska den andra kabeln också vara lagad.
Ponera att Carl-Oskar Bohlin istället hade sagt:
– Vi vet inte exakt vad som har hänt, finsk polis utreder skadorna men de utreds inte som ett misstänkt sabotage och innan vi vet vad som har hänt så kan jag inte kommentera saken mer än så.
Korrekt
Det hade inte bara varit korrekt utan också ett uttalande som hade byggt på de faktiska förhållandena. Så här i efterhand så väljer Carl-Oskar Bohlin att kasta svensk polis under bussen och hävdar att han återgett vad den svenska polisen meddelade honom. I så fall kan konstateras att svenska medier tämligen omgående fick fram att kabelbrott nummer ett var en grävmaskinists fel och att ingen av utredningarna gällde sabotage. Den informationen hade Carl-Oskar Bohlin också snabbt kunnat få fram – ett enkelt telefonsamtal hade räckt – innan han lämnade sina kommentarer. Det hade varit ansvarsfullt rent av och det vi ska kunna förvänta oss av våra folkvalda i allmänhet och ansvariga ministrar i synnerhet. .
Då hade i och för sig inte finskt polis fått sig ett gott skratt åt en svensk minister som engagerade munnen innan hjärnan var aktiverad och en skitsak hade inte landat högt upp på nyhetsmediernas agenda. Då hade vi även undvikit en massa oro för att ”ryssen kommer”.
