Hans Isaksson visade sig inte bara ett intellekt utöver det vanliga. Han var dessutom ovanligt väl förberedd.
– Här, sa han och räckte även en tunn pappmapp med en samling dokument, anteckningar och ett visitkort.
Sommargren tog emot mappen och konstaterade snabbt att den innehöll underlag för vad som med lätthet kunde tolkas som en sammanställning av oegentligheter inom det företag där ekonomichefen var just det, ekonomichef.
I mappen låg en utskriven epost-konversation mellan VD, ekonomichef och en tredje, okänd person som dolde sig bakom en kryptisk epostadress. I mappen låg också ett USB-minne.
– Det är där de aktuella mailen. Vi måste peta in dem i företagets epostsystem så att de finns där, i raderad form, ifall någon skulle bry sig som att kontrollera, och har möjlighet att leta igenom epost som skickats till företaget, sa Isaksson när Sommargren plockade upp USB-minnet.
– Ni har tänkt på allt, skrattade Sommargren till.
– Jag, har tänkt på allt, korrigerade Isaksson honom utan att ens antyda ett leende.
– Loggfilerna, har du tänkt på dem, inflikade Jakobsson och avsåg loggfilerna för inkommande och utgående epost. De kunde avslöja att de aktuella mailen aldrig skickats.
– Företaget raderar dem regelbundet varje månad. De tar upp en massa plats och raderas med 30 dagars intervall. På onsdag om tre dagar raderas de igen och då kan vi lägga in dem i systemet och radera dem, svarade Isaksson.
– Finns det verkligen ingen som skulle märka det, undrade Jakobsson och tittade på den unge, blonde mannen med den hårda blicken.
– De har köpt det mesta av IT-kunnandet som alla andra bolag, via konsulter. I det här fallet är det 4-5 olika konsulter som har olika uppdrag och funktioner och de är på företaget med 4-6 veckors mellanrum. Tro mig, ingen IT-tekniker lägger den typen av iakttagelser eller information på minnet. De har oftast fullt upp med att igång systemen, svarade Isaksson.
– Men vi kanske skulle skissa upp det vi ska göra på er stora fina, vita whiteboard för att se så att vi inte har missat något.
Snabbt ritades hela planen upp och efter någon timme så tryckte Jakobsson ned knapparna på interntelefonen, slog Cedergrens nummer.
– Kom till konferensen, nu, sa Jakobsson och höll nere talknappen.
– Kommer, svarade rösten i andra änden.
Det var Cedergren, den tyste, smale medarbetaren som hade högst IQ av dem alla, förmodligen så var han lika smart som de övriga tillsammans men han var hopplös socialt och hade problem med bokstavskombinationer som töcknet in stora delar av alfabetet.
När Cedergren anlände och landade i en fåtöljerna så drogs ärendet och sedan fick Cedergren samma fråga som han besvarat flera gånger tidigare – i andra sammanhang.
– Vad har vi missat?
– Tiden, ni har missat klockslag och datum. Se till att när ni lägger in de falska mailen att de får samma tids- och datumstämpel som originalen, svarade Cedergren omgående.
– Fan, också tänkte Sommargren för sig själv.
Här har vi jobbat med planen i veckor och så kunde vi ha bränt allting på en enda liten punkt.
