Planen ritades upp enligt en tidslinje där vare sak som skulle göras satte sin på rätt plats. Mail skulle lägga sin, raderas så att om det gjordes en grundligare utredning så skulle IT-teknikerna återvinna dem. Det måste se ut som att någon försökt att sopa ingen spåren.

Det skulle kontrollera satt loggfilerna verkligen raderades och den här gången skulle de också skrivas över med skräptecken så att de inte skulle gå att återvinna. Skulle IT-teknikerna misstänka något så skjulen e set ut som att filerna blivit korrupta efter försök att återvinna och återskapa dem.

Under hela tiden så satt Cedergren helt tyst och så länge som han var tyst så körde de övriga tre på, skrev ned, dubbelkollade och skrev in händelse efter höändelse på tidslinjen.

När allt var på plats så gav Cedergren sin andra kommentar ifrån sig:

– Allt står och faller med killen i Skellefteå.

Det var en lika korrekt som kortfattad sammanfattning. Allt, hela planen byggde på att journalisten på lokaltidningen i Skellefteå släppte ifrån sig tipset till Tage Thuresson. 

– Så är det och det är en kalkylerad risk som vi måste ta för att det ska se trovärdigt ut. Kommer tipset via en kollega så kan vi hoppas på att Thuresson inte kollar alla detaljer och allting riktigt så noggrant som om det kom utifrån, konstaterade Jakobsson.

– Han kommer att skicka tipset vidare. Våra profilerade har dragit den slutsatsen efter att ha studerat killen och plockat in information om honom, klargjorde Isaksson.

– Då så, sa Cedergren helt kort ställde sig upp och frågade:

– Är jag klar här då, jag har lite saker att göra nämligen?

– Du är klar, svarade Jakobsson och med det så försvann Cedergren likt en tunn skugga ut i korridoren och vidare bort mot sitt lilla kontorsrum. 

Cedergren satt inte i det öppna kontorslandskapet som de övriga. Han hade en räcka fobier på toppen av bokstavskombinationer så han hade ett eget litet rum.

– Han är knäpp men den bäste jag har sett under mina snart 35 år i branschen, kommenterade Jakobsson Cedergrens sorti.

– Han har autistiska drag, med inslag av Aspberger och sen är han rädd för människor, inflikade Isaksson.

– Hur vet du det, frågade Sommargren som visste att diagnosen på det hela taget var korrekt.

– Den gode Cedergren är en av landets skarpaste hjärnor och skulle han få för sig att ta klivet över till den kriminella sidan så får vi ett helvete. Han är intressant för oss på det sättet, svarade Isaksson och alla i rummet insåg med ens att landets säkerhetspolis hade koll på deras medarbetare, i vart fall på Cedergren.

– Är allt på plats då, frågade Jakobsson för att bryta stämningen i rummet.

– Cedergren hade inget mer att tillägga och då för jag nöjd, svarade Isaksson, plockade ihop sina få saker, reste sig, nickade mot de båda och lämnade rummet.