– Vi har ett problem, vi måste släppa killen i Skellefteå. Det går inte att använda honom, rösten i andra änden av telefonlinjen var Isaksson.

– Kan vi inte använda honom, varför inte det?

– Därför att han jobbar för oss, svarade Isaksson och tillade:

– Jag kan berätta mer sen.

Sommargren hade precis packat ned sin bärbara dator, plockat ihop en del dokument som han la i en egen trave på skrivbordet, när telefonen ringde.

– Kan vi ta ett möte, nu direkt, frågade Isaksson och Sommargren insåg att han inte skulle komma hem i vettig tid idag heller.

– Absolut, jag stoppar Jakobsson så inväntar vi dig.

Isaksson återvände till konferensrummet knappt 20 minuter senare.

– Jag har inte alls tänkt på allt. Felet är mitt och bara mitt men ingen skada skedd, inte vad som skulle ha kunnat hända, inledde han och fortsatte:

– Det var något fel med killen i Skellefteå och först trodde jag att han pysslade med droger eller något annat olagligt. Killen kör en Jaguar, har ett hus utanför Skellefteå, och har på det hela taget en standard som inte riktigt motsvaras av en journalist på en lokaltidning. Det var då jag hittade hans bolag. Han är säkerhetskonsult, har jobbat bland annat åt oss, och han hade genomskådat det här upplägget direkt.

– Det var väl en jävla tur att du kollade honom då, konstaterade Jakobsson. 

– Jag borde ha kollat honom innan men jag kunde inte tänka mig att en journalist, tredje statsmakten och garanterat en vänstersympatisör skulle ha jobbat för oss.

– Hur kommer det sig då, om han är journalist alltså, frågade Sommargren.

– Han har en lite speciell militär utbildning, kryperingsspecialist, och han har jobbat med data – och informationssäkerhet som konsult innan han började på tidningen. Jag fattar bara inte varför han jobbar på lokaltidningen, han behöver inte jobbet och det var den bilden som jag inte fick ihop. 

– En högervriden journalist, mycket ska man hört, skrattade Sommargren till.

– Det var just det, han är inte vare sig höger eller vänster. Jag vet ärligt talat inte vad han är men han är en rätt tuff journalist som skrivit en del uppmärksammade artikelserier och han håller sig på sin kant. Han tackar nej till seminarier, föreläsningar där folk vill ha honom som gäst och han umgås inte med sina kollegor vilket de flesta andra tycks göra däruppe. Han åker till jobbet, gör det han ska, och med något halvårs mellanrum så lämnar han in en större nyhet. 

– En enstöring?, frågade Jakobsson.

– Nej inte alls, tvärtom mycket social, tar gärna plats men han har sitt eget umgänge. Gift med ungdomskärleken, fyra barn, ett större hus ute i en by, flugfiskare och bilintresserad, svarade Isaksson.

– Okej, vi kan inte ta den vägen alltså. Så vad gör vi?

Sommargren och Jakobsson ställde frågan bästa i mun på varandra.

– Vi får gå rakt på Thuresson, svarade Isaksson.