Den yngre mannen anlände en knapp halvtimme senare och då slog det både Sommargren och Jakobsson att de inte hade en aning om vad karln hette.
– Hans Isaksson, sa den blonde mannen och räckte fram handen.
Nu hade de ett namn på den stele, strikte, SÄPO-tjänstemannen som agerade med en mycket självsäker självklarhet.
– Ge mig en snabb sammanfattning, sa han och satte sig ned vid kortsidan, öppnade en liten svart datorväska och fiskade upp en anteckningsbok.
Han la upp anteckningsboken på konferensbordet, vek upp kavajen och plockade fram en gammaldags reservoarpenna från innerfickan.
Det märkliga var ett han aldrig antecknade ett enda ord, ingenting av det som Sommargren och Jakobsson presenterade.
Han satt stilla, händerna i knät, lyssnade mycket uppmärksamt och ställde inte en enda följdfråga vilket gjorde både Sommargren och Jakobsson en smula nervösa och osäkra.
Hans Isaksson var stel, korrekt, kortfattad och han hade en blick som skickade kalla kårar efter ryggraden på den som ställdes inför den.
– Utmärkt, konstaterade Hans Isaksson när föredragningen var klar.
– Det var som jag trodde och hade förutsett. Ni behöver en mer detaljerad plan för hur informationen ska lämnas över, till vem, och hur ni ska dupera Turesson. Är det inte så?
Det sista var formulerat som en fråga men det var mer ett konstaterande.
– Jo, det hade varit bra, konstaterade Jakobsson, lite osäkert.
– Okej, så här ska vi göra. Thuresson har en gammal kompis vid en lokaltidning uppe i Skellefteå. De umgås då och då när de träffas på journalistkurser och utbildningar. Det är på det hela taget Turessons enda kontakt utanför jobbet, förutom några datornördar, och den ende som han pratar med då och då. Vi lämnar tipset till Kent Lundström, han heter så, uppe i Skellefteå.
– Men hur ska Turesson få tag på uppgifterna då. Finns det inte en uppenbar risk att killen i Skellefteå försöker göra något på tipset då?, frågade Sommargren.
– Det finns en risk men han jobbar på en lokaltidning och det tips han får handlar om en nyhet på en nationell nivå och dessutom nere i Stockholm. Det är ingen som bryr sig om fiffel på ett bolag nere i Fjollträsk, de kallar Stockholm för Fjollträsk däruppe, förtydligade Isaksson.
– Du räknar iskallt med att tipset lämnas vidare till Turesson, frågade Sommargren som för att be om ett förtydligande.
– Självklart, bet Isaksson av som om det var säkert, förutsägbart och helt logiskt.
– Vad gör vi om killen i Skellefteå inte gör det då?, frågade Jakobsson.
– Vi korsar den bron när, eller snarare om vi kommer dit, svarade Isaksson och indikerade tydligt att diskussionen vara avslutad.
