Lena Philipsson har provat skådespelaryrket tidigare men det här är hennes första huvudroll som Nina, änka, med hund, eget företag som bor i ett villaområde med stark sammanhållning mellan grannarna. Nu ska nya kärleken hantverkaren Richard introduceras bland grannarna.
Det är vardagsfrågor i en hemvävd, i en lika hemvävd miljö – bland grannar i ett villakvarter där alla förändringar noteras och kanske inte alltid faller väl ut. Speciellt inte som när det ena grannparet, Rune (Leif Andrée) och Maj (Kajsa Ernst) tagit på sig rollen att hjälpa Nina, där Rune stod hennes man nära, och det är en hjälp som kanske inte behövs eller tas emot på samma sätt när nu Richard (Ilkka Villi) flyttar in.
Vardag
Det är vardag, vardagsproblem i ett svenskt villaområde men grannar som hjälps åt är inte typiskt svenskt. Det är snarare lite typiskt för ett villaområde där vardagen handlar om gräs som ska klippas, häckar som ska ansas, snö som ska skottas – en massa småsaker som ibland kräver lite hjälp av grannen.
I området finns även Ninas bästa vän Moa (Claudia Galli Concha) som bedragits av sin man och som möter alla män med stor misstänksamhet. Med Richard i bilden så ställs en Mass saker på sin spets och förändring tas inte alltid emot me öppna armar i alla läger.
Det här är en tv-serie om det lilla livet, det vanliga, vardagen, och det hade kunnat fungera om Mikael Newihl, som skrivit manus, har bestämt för vad ”På gatan där jag bor” är – en komedi, drama eller en blandning. Nu blir det lite för krystat, konflikter som inte känns helt trovärdiga och tv-serien tar aldrig riktig fart och har ingen bestämd riktning. Det är godkänt, Lena Philipsson gör rollen helt okej och det mesta är okej men inte mer.
Du hittar På gatan där jag bor på: TV4Play
Betyg
