Det går fort i ishockey, ibland. Skellefteå AIK sparkar Robert Ohlsson och klubbens General Manager Erik Forsell säger att det inte har med de sportsliga resultaten att göra. Då finns det bara en sak kvar – Ohlsson bedöms inte vara det bästa för föreningen, för A-laget och för de sportsliga resultaten.

Jag har svårt att tro att det bara är hans uttalande att han skiter i vad supportrarna tycker som lett fram till beslutet att Ohlsson och Skellefteå AIK ska gå skilda vägar. Skellefteå är inte en förening som sparkar tränare i desperation eller i mild panik. Skellefteå är också en förening där en tränare har mindre att säga till om än i många andra klubbar. I Skellefteå finns en GM, Erik Forsell, som styr det sportsliga och ovanför honom finns en styrelse som beslutar hur Skellefteå AIK ska spela ishockey och hur laget ska se ut.

Naturligtvis så är detta ett teamwork, och ingen enmans-show, men det finns en näringskedja och där är A-lagets tränare inte högst upp, eller ens närmast styrelsen.

Spekulationer

Det är lätt att villa bort sig i spekulationer om vad som har hänt men detta måste vara ett beslut som bygger på en sammanvägning av olika faktorer som det så vackert brukar heta. Det kan vara allt från att klubben känt att Robert Ohlson inte har haft det engagemang och det fokus som krävs i rollen som tränare för ett elitlag i ishockey till att han inte riktigt passar i rollen som företrädare för föreningen.

Släpper vi Robert Ohlsson för ett tag och för ett mera generellt resonemang så är det allvarligaste som kan hända att en tränare tappar omklädningsrummet. I klartext betyder det att spelarna inte har förtroende längre för sin ledare. Tolka nu inte detta som att jag vet att det är det som nu har skett – för det vet jag inte. Igen, detta är generella, mera allmänna funderingar.

Vinna

På den här nivån kan det också räcka med att klubben känner att det riktiga engagemanget, viljan att vinna, att matcha laget, förbereda laget för en vinst i varje enskilt tillfälle saknas. Det kan också så enkelt som att tränaren själv inte vill vara kvar.

Vad som skett i Skellefteå AIK vet jag inte och jag påstår ingalunda att jag har bättre kunskaper eller mer insikt än någon annan, även om jag arbetat inom föreningen i runt 10 år – tills föreningen tog steget tillbaka upp i dåvarande Elitserien, nuvarande SHL.

Den som får för sig att tro att det skulle bero på vad som skrivs i sociala medier, i en blogg som denna, eller vilka krönikor lokaltidningar skriver känner inte Skellefteå AIK. Det är inte så att föreningen inte tar intryck, inte läser och kan ta till sig men Skellefteå AIK är en förening med dåligt tålamod och det är inte heller en förening som är, som det brukar heta häruppe, som är skvätträdd.

Blåser det runt föreningen så får det ibland göra det – utan att vare sig GM eller styrelse hoppar ur kläderna.

Gå samman

Redan nu så har rykteskarusellen tagit ny fart med nya rykten som går i linje med att Robert Ohlsson ville prata sig ur sitt kontrakt och att hans uttalande skulle vara ett led i ett försök att få sparken. Hur det är med den saken överlåter jag åt att andra spekulera om.

Aftonbladet spär på med spekulationer om att spelarna ska ha spelat för att få bort Robert Ohlsson – alltså inte gjort sitt bästa för att bli av med sin tränare. Det kan tolkas lite som det behagas, allt från att laget medvetet ska ha spelat dåligt till att det kan landa i att Ohlsson inte lyckas med att förbereda laget inför match. Gäller det senare så handlar det om att ha tappat omklädningsrummet – i vart fall delvis.

Mindre roll

Skellefteå AIK som förening påverkas inte i någon större utsträckning av det som nu har skett för om sagt – tränaren har en mindre roll i Skellefteå än i många andra föreningar. När Skellefteå AIK sparkade Anders Forsberg som tränare 2013 tog laget SM-guld.

Det tål att påpekas nu för alla olyckskorpar.