De hade kontakta företaget via en bekant inom den svenska säkerhetspolisen, SÄPO, och när den delen av det svenska samhället ringer och ber om ett möte så städas de flestas kalendrar och mötet får överraskande och snabbt högsta prioritet.
På grund av kontaktvägen så hade Jakobsson och Sommargren varit tvungna att informera SÄPO om deras pågående ärende och utredning. Det fanns sedan flera år av kontakter, ett visst informellt protokoll som följdes – för att spara tid och energi.
Protokollet var enkelt – drog SÄPO sitt ärende, om det var den vägen informationen kom, så delgav de bara det som gruppen behövde veta – och detsamma om det var tvärtom.
Det var aldrig några diskussioner om vad som skulle göras, varför det skulle göras eller andra överväganden som gjordes. Båda sidor litade på den bedömning, de insatser som skulle göras och hur ett ärende skulle drivas vidare. Det var också nödvändigt därför att den ena sidan förväntades att följa svensk lag i varje enskil läge – den andra sidan tog genvägar och rundade gällande paragrafer mer än ofta.
För att samarbetet skulle fungera utifrån detta faktum så fanns det därför detta högst informella protokoll.
Sommargrens och Jakobssons grupp hade en utsedd kontaktperson som de kunde gå via när de behövdes och som de höll informerad om de utredningar som de drev och där det kunde komma att röra nationens säkerhet på ett eller annat sätt. I det här fallet så var det sannolikt att utländska hackare attackerade svenska bolag, noterade och privatägda bolag för att stjäla pengar. Det kunde inte uteslutas att det även stals viktig information, industrispionage och en del av bolagen var anlitade för att bygga skyddsrum, datorhallar och andra var underleverantörer till svenska militära projekt. En ny bandvagn fanns bland annat med plan den information som hackarna mycket väl hade kunnat komma åt. Problemet med digital information är att det inte alltid syns om filer har kopierats med allt sitt innehåll. Det enda som ibland blir kvar är loggfiler och sådana kan hackarna städa ut innan de låser och stänger efter sig.
Mötet bokades via SÄPO och den svenska säkerhetspolisen klargjorde också vilka de förväntade sig skulle vara med på mötet.
Företaget hade mött upp, på exakt tid och med exakt rätt antal medarbetare med de föreskrivna positionerna.
– Så här är det, inledde Sommaren och dig i stora drag utredningen, resultat, analyser och nästan, men bara nästan allt, de hade kommit fram till.
– Så här ska vi göra, fortsatte Jakobsson, när Sommargren tystande och tittade på honom. Det var signalen för att nu lämnade han över.
– Så det som ska göras är att ni, som företag, ska gå igenom det som finns i den här mappen. Kontrollera alla grunduppgifter, se till att allt är korrekt och ni behöver knappast kontrollera uppgifterna om de pengar ni har blivit av med, för ni har blivit av med motsvarande 53 miljoner svenska kronor utslaget på 19 olika fakturor. Vi vet på ett ungefär vart pengarna har tagit vägen men tro inte för en sekund att ni kan få tillbaka en enda krona utan vår hjälp. De pengarna finns på konton i olika skatteparadis. Vill ni göra en polisanmälan så gör det, vill ni kontakta ert försäkringsbolag så gör ni det men det vi just nu har lagt fram för er är er enda möjlighet att kunna återse pengarna som försvunnit. Det innebär inga som helst garantier, vi kan lyckas men vi kan också misslyckas. Det styr inte vi riktigt men ni styr det ni ska göra och hur ni än vrider och vänder på det ni ska göra så får ni vackert räkna med att uppgifterna kommer att bli offentliga, att medierna kommer att intressera sig.
– Men det här är ju absurt, försökte bolaget VD invända men han han hann inte dra in andan innan SÄPOs närvarande representant reste sig upp, avbröt honom.
– Detta ärende har högsta prioritet och med hänvisning till rikets säkerhet så skulle jag råda dig att vara tyst och lyssna.
Sen satte sig den kostymprydde mannen med de tunna glasögonen ned igen, tystande vände upp hanen mot Sommargren som ett tydligt tecken att han nu kunde fortsätta sin föredragning.
Det var en osedvanligt tydligt och kraftfull demonstration av makt och pondus som fick till och med en rätt luttrad, gammal VD, som gått den långa vägen och som kunde sitt företag innan och utan att hålla käften.
– Vi ska gillra en fälla och vi behöver er hjälp, avslutade Sommargren.
– Självfallet, svarade bolagets VD och vände sig mot SÄPO:s representant som inte rörde så mycket som en enda ansiktsmuskel.
