Dagen efter lite för många glas med whiskey samlades de igen. Nu i konferensrummet vid en whiteboard för att kunna kasta förslag, ideér och uppslag omkring sig i det som Jakobsson kallade för ballongmöten.

Ballongerna var imaginära, påhittade, och det var en liknelse om att skicka tupp en ballong, en idé, som på inga villkors vis fick skjutas ned, kritiseras eller kommenteras negativt. 

Den bild som målades upp var ett stort antal ballonger som samlades inne under taket i rummet, alla med ett snöre så att det gick att plocka ned dem, titta på ballongen och sedan kanske läggs till en eller två ballonger – utveckla idén.

Det betyder också att det fanns en rulle med snöre som den som pratade höll i. Det var belagt med hårda straff för den som avbröts eller som Gud förbjude, kritiserade det som nyss hade sagts.

Inför varje möte sattes straffet upp. Denna dag var det en lunch ute på Cirkus, Djurgården. En dyrare lunch som skulle svida i plånboken även för en välbetald säkerhetskonsult.

Alla mobiltelefoner lades i en hög – den telefon som ringde eller som plingade till resulterade i att ägaren åkte dit på efterrätten.

– Redo, frågade Sommargren när alla samlats.

Framme vid den stora vita tavla stod Jakobsson redo med ett knippe pennor i olika färger. Olika typer av förslag hade olika färger i ett rätt invecklat system som det kunde ta lite frid att lära sig. Idéerna rankades nämligen ur prioritetssynpunkt, vilket inte var detsamma som ett betyg utan en indikation på hur bråttom det kunde vara . Cedergren hällde ned sin tunna kropp i en kontorstol, Pettersson, betydligt rundare, rökare med en begynnande astma ramlde ned i en stor av samma fabrikat och utseende. Augustsson saknades.

– Han vabbar, svarade Petterssons när han såg att chefen ville ha svar på frågan var han var.

Detta första möte handlade om att sätta upp ett scenario där det skulle vaskas fram en visselblåsare som kunde läcka information till en hyggligt känd krönikör och skribent i databranschen.

De hade redan ett namn – ett noterat företags ekonomichef som var snövit förutom att han var lite väl glad i flaskan. Hans namn hade kollats upp grundligt och det fanns ingenting som pekade mot att karln kört för fort vid något tillfälle. Gift, tre barn, villa i förort och på alla sätta en etablerad medborgare.

Han skulle klara Tage Thuressons förmodade kontroll utan problem. En kontroll som de var övertygade om att Turesson skulle gröt och de var lika övertygad com att allt skulle gå bra därför att det som visselblåsaren skulle lycka faktiskt var helt sant. Bolaget hade förlorat pengar på en falsk faktura som planterats i ekonomisystemet.

De faktiska omständigheterna var alltså helt korrekta, likaså att bolaget hade försökt att dölja förlusten, inte hade kallat in polisen eller meddelat vare sig styrelse, huvudägare eller försäkringsbolaget

Utbetalningen hade bokförts helt korrekt och med största sannolikhet så hade bedrägeriet inte upptäckts vid en revision, i ett vanligt affärssystem och bokföringssystem. Nu hade bolaget inte ett standardsystem utan ett system försett med ett antal kontrollfunktioner. Bland annat så kontrollerades att alla återkommande fakturor betalades till samma bankkonton. När en faktura, från en känd leverantör lades upp för betalning så fylldes alla uppgifter i, automatiskt, och informationen plockades frun lagrade uppgifter.

– Där har vi kanske ett problem, frågade Sommaren efter det att en massa idéer bollats fram och tillbaka.

– Det ligger en fix i systemet. Svarade Jakobsson snabbt och gjorde ett med gest med handen som innebär – inga fler frågor, släpp ämnet omedelbart.

– Aha, en fix, kommenterade Cedergren som suttit tyst, helt tyst fram till nu 

Klart som fan att teamets nörd som var oduglig, helt oduglig i sociala sammanhang var den som skulle se och fatta vad som just hade hänt, tänkte Jakobsson för sig själv.

Ingen övrig i rummet tycktes dock ha uppfattat vad Cedergren hade sagt.