De hade kört fast, det vara bara att inse det. Skulle de närma sig Tage Thuresson så måste de göra det ytterst diskret. De hade samlat in uppgifter på olaglig väg, bedrivit en regelrätt utredning utan att vara vare sig poliser eller åklagare.

Hade Tage Thuresson det minsta innanför pannbenet så skulle hans första fråga vara hur de kommit över informationen. De sitter i de flesta journalisters ryggmärg – kolla källorna – kolla alla uppgifter och ta reda på var informationen kommer ifrån.

– Jag har en ide´, sa Sommargren plötsligt efter femte, eller sjätte whiskeyn.

– Låt höra, svarade Jakobsson och satte sig upp från halvliggande läge. Stora tjocka Chesterfield fåtöljer har den effekten på folk som dricker whisky när timmen är sen. Du sjunker ihop.

– Vi petar ihop allt underlag som om det kommer från en visselblåsare, styr alla spår till någon av oss, som får leka säkerhetschef på något av de här företagen som är indragna, eller så gör vi det båda, på varsitt bolag.

Sommargren gjorde en paus som får att få bekräftat att whiskyn inte hade dränkt alla hjärnceller i Jakobssons skalle.

– Fortsätt, sa Jakobsson kort.

– Vi serverar Thuresson allt och hoppas på att han tar kontakt med oss, sen tar vi det därifrån. Vi drar upp tydliga riktlinjer för att få med honom och få in honom så att vi kan kolla hans prylar, kolla vad han vet, om han vet något och allt ser ut som att det kommit inifrån bolagen.

– Ett krux bara, vi måste få bolagen med på detta.

– Det är ett problem men han kan kanske tänka sig att skriva typ ”ett känt svensk börsnoterat bolag”?

– Det där tror du inte på själv. Han är journalist. Klart som fan att han kommer att köra namnet. Han kommer att köra alla summor och alla namn, fastslog Jakobsson.

– Okej, men du och jag vet att det här borde ha varit polisanmält för länge sen. Ponera att vi kan få med bolaget på en polisanmälan, som publiceras i samband med publiceringen. Det måste ju bli offentligt förr eller senare.

– Det får bli ett noterat bolag då. De måste polisanmäla om de inte vill se hur huvuden rullar på nästa aktiestämma.

– Vilka känner vi i de här bolagen?

Bland de bolag som drabbats fanns ett större byggbolag, publikt noterat och Sommargren satt och tittade igenom bolagets senaste årsredovisning. En rätt trist samling siffror men som också bjöd en eventuell hackare på mängder av värdefull information.

På bild fanns hela styrelsen, med namn och allt och som om det inte räckte så även en sprängskiss med hur företaget var strukturerat tillsammans med ytterligare information. om ledande tjänstemän.

Genom att begära ut en offentlig årsredovisning så kunde en hackare skaffa sig en rätt bra bild av det bolag som han, hackare är företrädesvis män, behövde för att planera en attack.

Dessutom doldes ofta säkerhetsansvariga med en annan titel, som, som ansvariga för  avdelning som inte avsköljde vad det handlade om. I det här fallet så fanns det en IT-chef och alla med normalbegåvning insåg att säkerhetsansvaret vilade på hans axlar. 

Genom en offentlig handling så visste en hackare vilka som var nyckelpersoner inom bolaget och resten var en barnlek. Begär ut personnummer på alla i styrelsen, ta reda på var de bor, vilka intressen de har, vilka båtar de äger, vad husdjuren heter och vad barnen heter. Tillsammans med bilarnas registeringsnummer och namnen på mamma och pappa så går det att peta ihop en rätt diger lista på tänkbara lösenord – för att logga in med närmast garanterat hög accessnivå. Sport – hockeylag, fotbollslag var också påfallande ofta förekommande i lösenord.

Allt sammanställt och ihopplockat med stöd av den svenska offentlighetsprincipen.

– Honom känner jag, ropade Sommargren till.

Han pekade på bolagets ekonomichef.

– Vi var på samma konferens i Östersund för några år sedan. Törstig jävel, jag fick bära upp honom på rummet.

En ekonomichef som tittade för djupt i flaskan lät som ett utmärkt första offer i deras plan.