Sommargren och Jakobsson satt ensamma kvar på kontoret. Thelonious och hans medarbetare hade plockat ihop sina saker och lämnat dem. Nu var de kvar med en rad beslut som måste fattas och underlaget var allt annat än lagligt.

Framför sig hade hade de exakta utdrag ur loggfiler som visade när hackaren hade slagit till. Varje tidpunkt var också utmärkt i en handskriven loggbok där Theolonius hade skrivit in mer information om vad hackaren, eller hackarna hade gjort.

– Är det inte jävligt typisk att killen som tar sig genom brandväggar likt en varm kniv genom smör skriver sina rapporter för hand, analogt, sa Sommargren när de suttit tysta en stund.

– Paranoid så det nästan slår över, funderade Jakobsson.

– Samtidigt jävligt smart. Det finns bara en kopia, inga digitala kopior och låser vi in den här loggboken i ett stensäkert kassaskåp så kommer det bli jävligt svårt att komma åt informationen.

– Du vet Thelonius har ju jobbat åt den militära säkerhetstjänsten i en massa år. De gör så, militären. Utskrifter från skrivmaskin eller handskrivet, en enda kopia på paper som kan låsas in.

– Jo, inte fan har utvecklingen gjort det lättare. Förr när någon förskingrade pengar så var det kamrern och honom hittade hängandes på vinden efter ett självmord som skulle befria honom från omgivningens skam. Då var alla böcker analoga. Det var fan inte bättre förr men enklare, konstaterade Jakobsson.

– Du fattar att vi har ett problem?, frågade Sommargren och insåg med ens att frågan var minst sagt onödig.

Jakobsson insåg till fullo att hur de än gjorde nu, vilka beslut de än fattade så rörde de sig inte längre i juridikens tassemarker, i någon slags gråzon där det gick att diskutera om saker och ting var lagliga eller inte. I stort sett alla information som Thelonious grupp samlat in hade samlats in på olagligt sätt. Till råga på allt så var en representant för en yrkesgrupp som hade som jobb att vara misstänksamma och frågvisa, en journalist, indragen och skulle de komma vidare i sin utredning så var de förmodligen tvungna att ta ett snack med Tage Thuresson och de var tvungna att kolla igenom hans elektroniska saker, dator och mobiltelefon.

Den som nu tror att en journalist ger upp sin mobiltelefon och sin dator hur som helst tror fel. Fullständigt fel därför att i båda dessa så kan källor finnas, kontakter, läckor och enskilda som åberopat källskydd. I det läget så kommer alla journalister utan undantag att vägra att ha med polisen att göra. Dessutom har de flesta svenska tidningar råd med gräddan av advokater och kan en journalist inte krångla till det och stoppa en utredning så kan deras advokater det.

De kunde inte heller påräkna någon hjälp av åklagare, inte ens om de mörkade hur de fått informationen. Det finns ingen åklagare som plockar in en svensk journalist och tar dennes dator och mobiltelefon i beslag snart sagt oavsett vilket brott de kunde handla om. Mord då möjligen men det förutsatte att journalisten var mördaren.

Tage Thuresson hade inte mördat någon. Hans resor hade sammanfallit med det en extremt skicklig hackare hade hittat på i den digitala världen. Frågan var nu om hackaren hade tagit vägen via Thuressons elektroniska prylar, om det kunde finnas spår och ledtrådar i dem och i så fall hur de skulle kunna få titta igenom all information.

– Du, en tanke slog mig, sa Sommargren plötsligt.

– Vad, frågade Jakobsson snabbt.

– Ponera att den vi letar efter vet vem Tage Thuresson är och att han valt just Thuresson för detta därför att han vet att de som ska försöka utreda saken kommer att köra skallen i svensk grundlag och det svenska grundlagsskyddet för tredje statsmakten.

Det senare, tredje statsmakten, var journalister.

– Du menar att han medvetet valt en journalist för att det ställer till det för oss?

– Ja, exakt.

– Vad var det Thelonious sa, ”det här är en marigt jävel”?