Han vaknade när de första solstrålarna föll in genom glipan i gardinerna, vid sidan av rullgardinen. Det tog några sekunder innan han orienterade sig och insåg var han var. Det tog ytterligare några sekunder innan han också insåg vad som hade hänt och vem som sov bredvid honom.

Hennes hår flyter verkligen över hela kudden, tänkte Taggen och hörde Fred Åkerströms vackra hyllning till kvinnan i sitt eget huvud. Veronica sov djupt bredvid honom. Kvinnan han hade älskat med kvällen innan och som han nu i stigande grad var livrädd för skulle vakna.

Vad skulle han säga?

Skulle det bli pinsamt?
Vad skulle han prata om?

Sakta började några saker gå upp för Taggen och alla handlade om framtiden i varierande grad. Samtalsämnet när Veronica vaknade skulle vara en av dem, oundviklig eftersom han inte kunde räkna med att hon skulle sova för evigt. Sånt händer bara i Disneys filmer. Därefter handlade det om framtiden i ett längre perspektiv.

Vad betydde deras gemensamma natt för framtiden?

Vad det en engångsföreteelse, var det inledningen på något nytt, något längre?

Taggen var också påtagligt nöjd med sig själv, inte så mycket för att han delat säng med en kvinna som stora delar av redaktionens unga män skulle vara avundsjuk på honom för, utan därför att han de hade älskat utan krångel, utan pinsamheter och utan incidenter.

Incidenter, tänkte Taggen. Är det verkligen rätt ord för något som kan inträffa när två människor ska älska för för första gången?

Han låg där och resonerade med sig själv, bytte ord i sitt resonemang för att formulera vad han tänkte. Något som Taggen gjorde rätt ofta men då handlade det inte dagen efter natten före utan om de texter som han jobbade med just då. Det var också därför han var en osedvanligt duktig skribent och krönikor och det var också därför han skrev bättre än de flesta. Det, och att han läste mycket. Taggen hade alltid hade en eller flera böcker som han läste.

– God morgon, sa Veronica, plötsligt och reste sig på armbågen, lutade sig in mot honom och kysste honom på munnen.

Taggen hoppade till, djupt försjunken i sina egna tankar.

– Skrämde jag dig, skrattade Veronica, fortfarande lutad in över honom.

– Lite, log Taggen.

– Jag var inne i egna tankar, tillade han.

– Jag har ibland den effekten på män, skrattade Veronica, rullade runt mot sängkanten, ställde sig upp och förkunnade:

– Nej, det här duger inte. Carpe Diem, men först ska vi ha frukost.

Hon greppade tag i en morgonrock. En stor, fluffig modell men innan hon fick den runt kroppen så hade hon dragit isär gardinerna, dragit upp rullgardinen och i motljuset så fick Taggen en glimt av den kropp som han förenats med bara några timmar tidigare.

– Herrgud, så vacker hon är, hann Taggen tänka innan Veronica ryckte av honom täcket, skrattade och gjorde klart att nu var det dags att starta dagen.

– Upp med dig nu. Jag är hungrig.