– Okej, då vet vi alltså lite mer och vi vet att Thuresson knappast är vår man. En fråga bara, hur har ni fått fram det här med stölderna?

Thelonius gjorde en konstpaus, drog in luft och svarade sedan:

– Innan du begär att få ett svar på den frågan så ställ dig frågan om du verkligen vill få ett svar på den frågan därför att ett svar också kan innebär att du får kännedom om sådan som du inte vill få kännedom om.

Sommargren upprepade inte sin fråga för han insåg med ens att Theloinus och hans lilla grupp samlat in information på ett högst sannolikt olagligt sätt och med olagliga metoder. Ingen kan få fram så detaljerad information på så kort tid och om en bank och flera stora företag valt att inte polisanmäla stölder av deras pengar så har de också vidtagit åtgärder för att saken inte ska bli känd.  

– Hur har de dolt stölderna i sin bokföring då, frågade Sommargren istället.

– Skulle vi berätta det så skulle vi också bekräfta att vi plockat ut den informationen, replikerade Thelonius blixtsnabbt.

Sommargren insåg att det var bäst att inte ställa några fler frågor om hur informationen hade samlats in.

– Så vad gör vi då, hur går vi vidare, frågade Jakobsson som också insett att all frågor om hur informationen hade samlats in var i det närmaste livsfarlig ur en juridisk synvinkel. Det var helt uppenbart att Thelonious och hans två medarbetare hade rundat i stort sett alla lagrum som gick att runda för att komma över allt det som de hade samlat in.

– Ja, det ska du inte fråga mig om. Snubben är journalist på en av de största facktidskrifterna och vill du bråka med svensk grundlag och försöka att ge dig på tredje statsmakten så önskar jag dig lycka till. Det lär du behöva, svarade Thelonius.

De var därmed tillbaka på ruta ett. De visste förvisso med stor säkerhet att Tage Thuresson inte var den skyldige och de visste att det var pengar som låg bakom intrången men de visste fortfarande inte vem den skyldige var.

– Har du något förslag på hur vi får tag i den eller de skyldiga?

– Vad har du för budget, replikerade Thelonious.

– Stor, svarade Jakobsson.

– Jah, okej, då skulle jag förslå att vi sätter ett gäng honeypots och hoppas att den eller de skyldiga hittar någon av dem, förslog Thelonius.

En honeypot är ett falskt system. Det kan vara en kopia av det riktiga systemet, uppsatt ute på nätet som en honungsfälla. Innehållet är falskt och ofarligt men ser ut som, ett riktigt system, vilket är hela poängen. Locka och lura till dig hackare, brottslingar och allmänt skumma individer med en falsk kopia.

Det kunde vara effektivt  om de misstänkte återkom eller kunde antas att de skulle återkomma men i de tre fall som gruppen hittat så hade hackaren slagit till, stulit pengarna och och sedan aldrig setts till igen.

De måste hitta ett system där de misstänkta planerar att slå till mot. Ett system och ett företag som just nu utsätts till försök till intrång.

– Har ni hittat några företag där det kan antas att de försöker slå till igen, frågade Jakobsson.

– Flera, däribland en möbeltillverkare, en större mekanisk verkstad och ett byggföretag. 

Sommargren och Jakobsson insåg direkt att det inte var en särskilt god idé att fråga hur Thelonious och hans grupp kunde veta det.