En sen kväll, över ett glas vin (eller tre) så drog hon upp planen. Hon skulle se till att avancera, ta med sig Taggen uppåt och samtidigt utforska om han var ett lämpligt ämne för en närmare bekantskap.

Först en lunch där hon presenterade planerna för henne, honom och tidningen och sedan – om allt föll på plats så skulle hon se till att få Taggen med sig ut i skärgården till sommarhuset.

Hon skrev några stödord för hela upplägget, funderade igenom en lämplig restaurang där de skulle få vara ostörda i så måtto att ingen bekant skulle springa på dem. Hon ville ha Taggen för sig själv hela lunchen och få prata med honom ostört.

Nu fanns det ju ett problem i hela upplägget – hon visste väldigt lite om Taggen och visste inte vilka han umgicks med. Det fanns alltså en risk för att någon av hans bekanta ramlade in på samma restaurang för att äta lunch men det var en risk hon fick ta. Hon kalkylerade med att Taggen nog inte åt lunch ute särskilt ofta och hon räknade också med att Taggen inte umgicks med fler utanför tidningen som på densamma. Det vill säga få eller ingen.

Hon gjorde några sista försök att få reda på något om Taggen, noterade att han bott i en liten etta på Kungsholmen i alla år efter en skilsmässa. Han hade köpt lägenheten innan skilsmässan var fastställd vilket tydde på att det var hon, inte han som ville skiljas. Det var i vart fall Veronicas slutsats.

Den lilla ettan ingick i en gammal bostadsrättsförening med stabil ekonomi vilket betydde att månadsavgiften var låg. Över tid, och under åren, sedan Taggen köpte den så hade den stadigt avsevärt i pris och var nu värd flera miljoner. En billig etta i hyggligt centralt Stockholm betingar ett mycket högt pris per kvadratmeter, även om den var liten. Nu var Taggens lägenhet en etta med kokvrå vilket egentligen var utformat som ett litet kök. Det var så de byggde på 1940-talet då huset var byggt. Det fanns en innergård med en enkel lekplats för barnen, en liten gräsplätt, en grillplats och piskställning.

Allt det här kunde Veronica konstatera efter att ha plockat ut ritningar och en mängd andra allmänna handlingar, både om Taggen boende och om hans privata situation.

Deklarationen var rätt standard sånär som på en punkt – Taggen hade en rätt ordentlig aktiepost i Apple och han hade under årens inte bara ägt en lägenhet som ökat i värde – Taggen hade ett bankonto som vida översteg en årslön, vilket var det politiker tyckte att alla arbetare skulle ha sparat på banken.

Redaktionsspöket var inte bara ett spöke som få visste vem han var – han var dessutom om inte rik så i alla fall med mer pengar på banken än de flesta på den redaktion där han arbetade och mer pengar än genomsnittet av de han trängdes med varje morgon på tunnelbanan.

– Det var som fan Taggen, du har ju pengar, sa Veronica för sig själv och slog upp ett glas vin till.

Hon insåg att pengarna var sparad lön. Taggen reste inte för egna pengar. Han reste för tidningens räkning, när han reste. Han hade ingen bil, ingen sommarstuga, inga hobbies och tillbringade sannolikt alla ledigheter och semestrar hemma i stan.

Taggen gjorde bara av med pengar på cigaretter. det var tydligen den enda last han kostade på sig förutom en och annan flaska rätt dyr whiskey. Flaskorna hade Veronica sett på hans kontorrum när hon gjorde sig ett ärende in till honom. Hon noterade konsumtionen – mindre än en flaska i månaden. Knappast några utsvävningar.

Förutom cigaretter och lite sprit så la Taggen pengar på sina datorer och på sina mobiltelefoner – alla av samma märke som hans aktiepost.

Hon hade gjort ett hembesök, utan att ge sig tillkänna, bara för att konstatera att förutom namnet spå dörren så fanns absolut ingenting som avslöjade vem som bodde innanför dörren. Inga märken, inga prydnader, ingenting. Just det där med att åka hem till Taggen, utan att ringa på, bara för att snoka hade känts på gränsen till att vara lite rubbat, att hon var rubbad alltså men vad skulle hin göra när hon i stort sett inte fick fram någonting utöver offentliga uppgifter?

– Vem är du Tage Thuresson, viskade hon för sig själv och svalde det sista av vinet.

Den frågan fick hänga i luften för det tänkte hon ta reda på nu.