Theloinius och hans team anlände på sedvanligt diskret sätt i en anspråkslös beige, rostig Vitara, En själslös bil som få eller ingen lägger märke till. De intog snabbt det på förhand iordningställda kontorsrummet, utan fönster, packade upp sina datorer, tog emot alla inloggningsuppgifter och stängde sedan dörren.

– Är det något mer jag behöver veta, fråga Thelonius innan dörren stängdes.

Det var det nu inte. Allt fanns i tre mappar prydligt märkta med Tage Thuresson, Intrånget och Analys. Theloinus tog emot mapparna, hans medarbetare hade bara nickat som en kort hälsning när de anlände sedan försvann de in i kontorsrummet, som egentligen var ett öfrråd men som ställts i ordning just för detta ändamål.

Det sista Sommargren och Jakobsson såg var hur rummet sveptes med utrustning som skulle upptäcka eventuell avlyssning.

– Som CSI, konstaterade Jakobsson när dörren drogs igen.

I tre timmar förblev dörren stängd. Sen kom Theloinus ut, bad om kompletterande information gällande Taggens alla resor innan han försvann in bakom den stängda dörren igen.

Ytterligare två timmar senare öppnades dörren, Theloinus kom och bad om ytterligare information och försvann in rummet igen. Detta upprepades två gånger till innan Theloinus kom ut igen och förkunnade:

– Det här är en marig jävel!

Sommargren och Jakobsson bjöds in i rummet och fick en föredragning som i stort bekräftade det de själva hade lyckats att få fram under fyra dagars intensivt arbete. Skillnaden var att detta hade Theloinius och två medarbetare fått ihop på knappt tio timmar och de hade dessutom upptäckt en lång rad ytterligare intrångsförsök som sannolikt var begångna av samma person. De kunde också visa flera vägar som förövaren eller förövarna hade passerat. En anonymiseringstjänst i Estland, ett konto vid ett amerikanskt universitet, en uppkoppling via en högskole-enhet i Skellefteå och ett konto via ett digitalt forum i Ryssland.

– Så mycket kan vi säga att det är inte Tage Thuresson. Det finns inte på kartan att den snubben besitter de kunskaper som krävs och vi har också hittat uppgifter som tyder på att åtminstone tre svenska börsnoterade företag och en svensk bank har blivit av med rätt betydande belopp. Stölder som inte har polisanmälts.

– Hur har stölderna gått till, vet ni det, fråga Sommargren när Theloinus gjorde en kort paus.

– Självklart, svarade Thelonious och fortsatte:

– Några dagar innan stölden så har en falsk faktura lagts in i företagens interna system. Det har gjorts i samband med att den som är ansvarig för den avledning som fakturan berör är på resa. I några fall så har redan inlagda fakturor manipulerats. Sedan har falska mail skickats till företagens ekonomiavdelning där avsändaren utger sig för att vara avdelningschefen, på resa. Han har då bett att fakturan ska betalas, vilket har skett.

– Är det så enkelt, invände Jakobsson.

– Man har spelat på den mänskliga faktorn och kopierat den ansvarige chefens sätt att skriva, signatur, allting har kopierats och sedan har avsändaren sagt att han har haft mycket att göra, missat fakturan och att bolaget som vill ha betalt nu har hört av sig.  Det är dessutom ett bolag som företaget har haft kontakt med, beställt saker och tjänster ifrån så fakturan har blivit betald.

– Så hur har pengarna stulits då?

– Lite för enkelt. Tjuvarna, eller tjuven, har bytt ut numret till bankkontot mot någon annans bankkonto.

– Pengarna går inte att spåra sen då eller?

– Jodå, men man har använt målvakter. I några fall rätt utslagna individer som hittats på närmaste parkbänk. De har fått några tusenlappar för att låna ut sina konton. Pengarna har sedan skickats till olika konton utomlands, i Schweiz, Caymanöarna, Jersey och andra ställen med rätt tight sekretess. Dessutom så har stölderna ibland inte upptäckts förrän flera veckor senare. Ibland på grund av varit på en längre resa och ibland först när det riktiga företaget efterlyst sina pengar.

– Och ingen har gjort någon polisanmälan, frågande Sommargren?

– Inte ännu.