Det var inte min idé att gå över till Mac och Apple, det var min sons idé en gång för nu mycket länge sedan (nåja). Jag gick inte över helt frivilligt, inte direkt och inte direkt och omedelbart men det krävdes bara en enda helg så var jag såld.

Jag var inbiten Windows-användare och använde förvisso Mac på jobbet men fick jag själv välja så var det Windows som gällde, i många år. Det innebar en ny dator vartannat, vart tredje år, ständigt underhåll, antivirusprogram och ständiga uppdateringar.

Visst, det fungerade men vi tvingades att lägga ned alltmer tid för att bara hålla igång våra system. Windows har blivit bättre, mycket bättre sedan dess men detta hände sug på den tiden då Microsoft negligerade alla varningar från säkerhetsexperter (jag var en av dem) och lanserade Macro-funktioner i Office, vilket gav upphov till en helt ny typ av datavirus (macrovirus) och då säkerhetsproblem, virus, trojaner och maskar hörde till vardagen som Windows-användare.

Vi körde underhåll, backup, städade registret en massa annat varje fredag – vilket var nödvändigt om du skulle kunna lita på din Windows-dator. Jag började fundera på om detta verkligen var vettigt och när det blev dags att köpa nya datorer, för vilken gång i ordningen kommer jag inte ihåg, så föreslog den ena sonen att vi skulle titta på Mac.

Envis

Jag slog ifrån mig idén men han var envis och köpte en vit, plastig Mac för egna pengar. Han installerade Parallells och körde Windows när han behövde, ibland samtidigt, medan vi andra satt och svor över våra svindyra bärbara Dell-datorer, Windows-datorer. En helg skulle han end till kompisar i Göteborg för att spela spel så han tog sin Windows-dator under armen, lämnade över den vita Mac-datorn till mig och bad mig prova den, över helgen i alla fall.

Jag tittade misstänkt mot den vita saken och funderade på om den överhuvudtaget skulle duga till någonting. Sonen hade skapat en egen användare åt mig, komplett med Outlook och resten av de Microsoft-program som jag använde. Jag vek upp locket och konstaterade att den här vita tingesten startade direkt. Du behövde inte slå av den, bara vika ihop locket och jag beslöt att ge Mac en chans, en riktig chans, på riktigt.

Jobba

Jag började att skriva på en del dokument som vi behövde, minns jag rätt så var det projektdokumentation till en kund. Jag hoppade runt ute på nätet för att samla ihop lite teknisk information och funderade inte så mycket över vilken ikon jag klickade på – rätt ikon naturligtvis men jag noterade aldrig om det var Windows-versionen eller en Mac-version av programmet som jag använde. Det första jag upptäckte var att jag körde två versioner av Firefox, den webbläsare som jag använde på den tiden. En Mac-version och en Windows-version. Jag kopierade text från båda två och klistrade in i ett Word-dokument, utan att tänka på det. Alla tecken konverterades korrekt, texter, typsnitt med mera behölls oavsett var texten klistrades in från.

Efter att ha jobbat några timmar så stannade jag upp och insåg att jag kastade mg helt problemfritt mellan två världar – Mac och Windows. Lite motvilligt så blev jag imponerad av vad den där vita, plastiga datorn klarade av. Sen var det dags att testa det som alltid brukade skilja agnarna från vetet – det som knäckte de dyraste Windows-datorerna – Active Sync.

Detta missfoster till program var lika pålitligt som en ilsken skallerorm men helt nödvändigt därför att jag synkade min Windows mobile-telefon med programmet och utan fungerade synkning var det inte tal omkring att vare sig byta version av Active Sync eller dator.

Active Sync

Mac-datorn saknade Active Sync så det måste installeras och lätt irriterad över att tvingas att starta min Windows-dator för att ta reda på exakt version av Active Sync beslöt jag att chansa, bara ladda ned den senaste versionen (som på inga villkors vis fungerade i min Dell-dator).  För det var så med Active Sync att när du hittade en fungerande version så uppdaterade du den inte.

Så jag installerade Active Sync, anslöt min Windows Mobile-telefon och konstaterade att synkningen fungerade felfritt och direkt. Sen började jag verkligen plåga den vita Mac-datorn,. jag drog igång Excel, Word, Photoshop, hoppade runt bland program och blandade friskt mellan Windows och macOS (OS X på den tiden).

Visst, datorn knäade över alla uppgifter som jag skickade till den men på det hela taget så klarade den i stort sett allt – utan att krascha. När jag sedan stängde ned Windows-delen och använde Mac och bara Mac så kunde jag konstatera att i jämförelse med min dyrare bärbara Dell så sprang den här instegsmodellen, den billigaste Mac-datorn, cirklar runt Windows-datorn.

Måndag

Det var som sagt dags att byta ut våra Dell-datorer och på måndagsmorgonen ringde jag vår lokala Mac-säljare och jag minns fortfarande telefonsamtalet. Vi kände varandra sedan tidigare. Det var Mediasystem (numera C&C) som hanterade alla våra datorer på jobbet och de kände mig som inbiten, smått fanatiskt försvarare av Windows.

Några år tidigare då det var dags att satsa på hem-PC så var det jag som fick skulden för att min arbetsgivare valde Windows-datorer till alla sina anställda. Jag ingick i företagets teknikgrupp och stred för att rösta ned förslaget att gå mot strömmen och satsa på Mac. Jag var om inte impopulär hos den lokala Mac-försäljaren så i alla fall känd.

Jag fick förklara tre gånger att jag skulle ha tre Vita Macbook innan min numera gode vän trodde på mig. Han kallade till sig Mediasystems chef och bad mig upprepa min beställning, i telefon.

– Ska jag fatta det som så att ni ska byta plattform nu, helt, och gå över till Mac?

Jag bekräftade min beställning och beslutet att byta plattform för fjärde gången och hörde ett jubel i telefonen. Min gode vän hade tydligen samlat några tekniker runt telefonen också.

Windows

Någon vecka senare hämtade vi ut ett gäng nya, vita MacBook-datorer och väl hemma igen så flyttade jag över hela min Windows-installation, hanterade allt via Parallells och sedan fasade jag stegvis ut allt som hade med Windows att göra. Jag höll fast vid Outlook och min Windows Mobile-telefon rätt länge men så snart jag kunde lägga händerna på en iPhone (den första modellen) så åkte resterna av Windows ut.

Det är historia nu som det brukar heta och jag har tappat räkningen på alla Mac-datorer och alla Apple-prylar som jag använt sedan dess. Windows kommer jag inte ihåg när jag använde senast och idag bygger hela min privata och yrkesmässiga tillvaro på Apples ekosystem.

Jag använder iCloud, abonnerar på Apple One, har en ny iPhone (varje år) och byter Mac-datorer vart 3-4 år. Just nu så har jag en Mac mini på hemmakontoret, en MacBook Pro 14-tum som jag drar runt med tillsammans med en iPad Air och en iPhone 16 Pro Max. Jag har en Apple Watch Ultra på handleden och AirPods Pro för att lyssna med.

Hemmavid och på kontoret finns AppleTV, HomePod mini och de enda Apple-prylar som jag ratar är deras möss och tangentbord (externa) . Här håller jag fast vid Logitech som är de enda produkterna som överlevde bytet av plattform.

Jag äger fortfarande en Dell – min bildskärm en 34-tums widescreen bildskärm.

En helg, det var allt som krävdes för att helt byta plattform och med facit i hand – det är ett beslut som jag aldrig har ångrat.