När alltfler av gästerna började att droppa av så insåg Taggen att nu närmade sig tidpunkten för när han skulle få veta exakt vad Veronica hade för planer för det var hon som styrde hela utveckligen dem emellan.
Han kunde inte riktigt hantera situationen och velade mellan att vara en 15-årig valhänt kärleksamatör och halvhjärtade försök att vara man utan att egentligen yrkas särskilt mycket bättre. Han var för otränad helt enkelt och kunde inte läsa av signalerna hur mycket han än försökte.
Precis när han tyckte sig ha kommit på något som kunde antas för att vara en strategi och börjat att planera nästa steg där han skulle försöka svara upp till Veronicas inviter så svepte hon förbi, gav honom en blick, en klapp på kinden eller en puss innan hon svepte vidare. Varje gång så rasade alla hans planera samman och han fick börja om. Han var ju onekligen man och han förväntades ha initiativet, i alla fall i Taggens värld.
Veronica Johannesson hade slagit sig fram till en topposition i en närmast helt mansdominerad värld, tidningsvärlden och facktidskrifter som handlar om teknik och datorer.
Hon visste mycket väl vad hon gjorde och gjorde sällan eller aldrig något spontant, i vart fall aldrig något som kunde innebär en större förändring. Nu hade hon sedan flera monader börja att fundera över figuren Tage på redaktionen. Han stack inte ut, utmärkte sig inte men lämnade alltid ifrån sig och välskrivna texter. Det var sällan Taggens texter var uppe för diskussion – inte utöver att han tycktes ha en talang i att skriva om saker tidigt och ibland vara först. Det gjorde att tidningen hade koll, hängde med och som den veteran som han var så fick han jobba i eget tempo, efter egna idéer och bestämma sina egna ämnen.
Taggen tycktes också ha en osviklig timing. Precis när redaktionsledningen börjat att fundera över om inte Taggen kunde producera något mer så levererade Taggen, likt ett schweiziskt urverk, något lite längre och texter som tidningen kunde slå upp lite större.
Taggen var pålitligheten själv men Veronicas intresse hade övergått till att vara nyfiken på människan Taggen – som inte heller stack ut. Han klädde sig ordinärt och framstod som mycket lagom. Han var artig, höll upp dörrar, hälsade varje morgon och när Veronica frågade runt så hade ingen ett enda ord att fälla om Taggen. En del tillfrågade visste knappt vem han var förutom det han skrev och hans byline.
Hon hade försökt utforska vem han var genom att sätta sig ned vid honom när det var dags för en kaffepaus. Problemet var att Taggen inte lämnade sitt kontorsrum särskilt ofta. Han kom på morgonen, hälsade på alla, gled in på sitt rum, stängde dörren och sedan lämnade han samma kontorsrum när arbetsdagen var slut.
Taggen var mycket populär bland alla redigerarna på tidningen därför att han skrev notiser som kunde användas för att plugga igen en tidningssida. Fanns det lite plats över på en sida så kunde en text antingen förlängas eller så kunde den pluggas igen med en kort notis. Sådana skrev Taggen och han skrev många. När Veronica gjorde en sökning i det nya digitala tidningsarkivet så var Taggens namn mest förekommande. Han hade skrivit mest tester, alla kategorier, och när Veronica kolla längden på allt det som skrivits så hade Taggen skrivit längst också.
Han var, i alla sin anonymitet, tidningens ojämförligt mest produktiva skribent. Det var i stort sett det hon visste om honom även om några kollegor kunde berätta att han varit gift, att äktenskapet slutet i skilsmässa för flera år sedan och att Taggen av allt att döma levt ensam sedan dess.
När Veronica försiktig började att fråga runt så visade det sig att ingen egentligen kände Tagen. Bengtsson, Straffet, gjorde det uppenbarligen, men hon kunde inte fråga ut en annan chef om en medarbetare och i synnerhet inte en chef som kanske var den enda som verkligen kände Taggen.
Veckor rullade undan, blev till månader och Veronica fascinerades över den rätt gråa Taggen som alltid kom i tid, alltid hälsade, alltid levererade, som skrev mer än alla andra och som regelbundet levererade bra texter som tidningen kunde göra större uppslag om – och gjorde det utan att till synes ha några som helst anspråk på att få fortsätta göra något annat.
Hon kunde inte släppa Taggen som verkade vara en genomsnäll människa, pålitligheten själv vars texter var klart överlägsna de flesta andra medarbetarnas. Taggen var en medarbetare som aldrig var till besvär en chefs dröm och över tid började hennes intresse växla över till Taggen som person. Speciellt när det som signaler om att det skulle stuvas om i ledningen. Hon behövde en pålitligt vapendragare för Veronica Johannesson hade inte tagit sig till toppen bland män genom att vara försiktig eller anspråkslös. Hon ville bli chef styra och bestämma och skapa sin tidning. Allt det som ofta tillskrevs män som något positivt men som kvinnor kanske inte skulle ägna sig åt.
Taggen var den hon sökte och vid sidan av att vara pålitlig så insåg hon också att det fanns något hos Taggen som lockad henne på ett helt annat plan.
