Det hade aldrig blivit pinsamt, aldrig konstlat eller stelt och han förstod inte riktigt varför. Under kvällen så hade de umgåtts med Veronicas vänner, gamla bekanta och nya bekantskaper, bland annat ett yngre par som lånat ett hus av vänner.
Kvällen utvecklade sig till en ganska traditionell midsommarafton med deltagare i medelåldern. Ingen högljudd musik, inget dansande utan en fest där alla umgicks. Det lagades mat vilket är en alldeles utmärkt ritual för att lära känna varandra.
Taggen fick uppgiften att hacka lök därför att han var begåvad med tårkanaler som inte reagerade på de enzymer som finns i löken – så kallade allinaser.
Det kan te sig enkelt att hacka lök men under hackandet så reagerar svavelhaltiga aminosyror i löken och bildar ämnet syn-propantial-S-oxid. De flestas ögon tåras när det ämnet träffar hornhinnan men inte Taggens.
Nu hade Taggen inte koll på den kemiska process som hans hackande startade utan hans blick fastnade allt som oftast på den som ledde och fördelade arbetet i köket, redaktionschef Veronica Johansson som just denna kväll var kökets chef.
Hon ser verkligen ut som en general. Hon är en kvinnlig Patton, tänkte Taggen och fortsatte att hacka lök.
Smör, ost och sill, dukades upp tillsammans med tomater, tunnbröd, olika sorters såser och så mer sill. Snapsglas ställds fram och hinkar med is och öl. Kallskuret ställdes upp tillsammans med Taggens kräftor och andra skaldjur.
Till sin stora glädje kunde Taggen konstatera att det inte plockades fram några sånghäften, inga töntiga hattar och det slängdes inga girlanger som var vanligt vid kräftskivor och ibland vid midsommarfirande. Det fanns inte heller någon midsommarstång vilket betydde att då skulle det högst sannolikt inte heller dansas.
– Lägg löken i de här, instruerade Veronica, när hon snabbt svepte förbi honom, satte en puss på hans skäggiga kind, och placerade tre skålar intill honom. Hon seglade lika snabbt iväg för att ta tag i nästa sak som skulle ordnas och han hann inte svara något utan gjorde som han blev tillsagd.
Det gjorde nu samtliga i köket vilket innebar att ganska snart så dignade det stora bordet ute i trädgården av allt och lite till av det som tillhör en svensk midsommar – oändliga mängder mat, sprit och mer mat och sprit.
Det åts och dracks innan hela festen liksom bröts upp i öar med olika diskussionsämnen. Taggen hamnade med bland det yngre paret där ämnet var datorer, digitaliseringen och alla risker som den medförde. Han hade inga problem att hänga med, kunde göra visa instick. Veronica gled förbi som den fullfjädrade vördiga som jon var, tig tag i hans arm, körde in sitt ansikte nära han hals och öra och viskade:
– Har du det bra?
När han nickade kysste hon honom halsen och gled snabbt vidare. Taggen förvånades över sin reaktion och inledningsvis så kunde han liksom inte placera suget i magen, det fåniga leendet som han förgäves försökte att dölja och hur det bubblade inombords. Under hela kvällen gjorde Veronica sina räder runt bland diskussions-öarna innan hon mot slutet av kvällen tog plats bredvid honom, kysste honom på munnen, drog hans arm om sig och la sin arm runt honom, innanför hans jacka.
🙂
Hon har ju ingen tumme, inte ens mitt i hand!
Men se på f… aj då, då byter jag bild.