– Antingen så är det Thuresson. Det är den enkla lösningen. Vi plockar in honom, knäcker honom och få reda på vem hans uppdragsgivare är. Eller så är det inte han och då har vi ett större problem, både juridiskt och inte minst tekniskt, summerade Sommargren sedan de suttit tysta ett tag och försökt analysera det material som låg framför dem.
De hade samlat in Sommargrens och Lindgrens analyser, gått igenom deras anteckningar under midsommarhelgen och även plockat. in loggfiler och annat från de system som Thuresson misstänktes ha tagit sig in i eller försökt att ta sig in i. Pusslet gick inte att lägga, bitrana passade inte och mängder av bitar saknades.
– Låt oss leka med tanken att vi har rätt gubbe. Då är han en osedvanligt skicklig skådespelare och lika skicklig på att sopa igenom alla tecken i hans profil som pekar mot honom. Klarar han det så skulle han fan i mig aldrig vara så korkad att han missat att sopa igenom även de tekniska spåren. Det är inte han, fastslog Jakobsson.
– Då har vi ett värre problem på halsen. Någon använder Thuressons dator, uppkoppling och telefon för intrångsförsök och för att samla in känslig information. Det faktum att någon har valt en svensk journalist, teknisk skribent och medelålders ensamvarg kan inte vara en slump, analyserade Sommargren.
Sommargren har naturligtvis helt rätt tänkte Jakobsson. Thuressons var inte vald av en slump. Det var inte resultatet av skanningar ute på nätet för att försöka hitta en sårbar dator. Thuresson körde Mac och han var långt ifrån den enklaste eller lämpligaste måltavlan. Det faktum att han var journalist var förmodligen inte heller en slump. Svensk polis kan tänka sig att ta genvägar men respekten för grundlagar och för vad journalister kan ställa till med var stor. Skulle någon komma Thuresson på spåren så skulle de vara mycket försiktiga.
– Jag tycker vi plockar in honom, säger som det är, får honom att hålla käften och ser till att han hjälper till att ta den skyldige, föreslog Sommargren.
– Fan vet om vi har så många alternativ. Hur fan ska vi komma åt hans elektroniska leksaker annars?
Jakobsson svor sällan men när han gjorde det så var det för att understryka allvaret i det han ville ha sagt.
– Nu är frågan hur vi får honom att hålla käften. Vi har inga polisiära befogenheter och det minsta vi vill är att förekomma i en tidningsartikel. Det kan snabbt utvecklas till en ny IB-affär.
Sommargren hade rätt igen. En hemlig organisation sammansatt av representanter från det svenska näringslivet, finansierad av både staten och företag och som ibland tog hjälp av olika underrättelseorganisationer skulle få vilken kvällstidningsredaktör att gå i spinn.
– Nej för fan vi vill inte ha några tidningsrubriker, så vad ska vi locka Thuresson med? Han vill garanterat ha något för att hålla käften och en exklusiv inblick i vårt arbete, ett eventuellt gripande av den skyldige är uteslutet.
Sommargren och Jakobsson satta tysta igen. De letade efter något att sälja och köpslå med. Thuresson skulle kunna utelämna vissa fakta och viss information, få en exklusiv artikel som skulle sätta fart på hans slumrande karriär. De kunde erbjuda honom ett scoop men de måste se till att inga spår pekade mot dem och det största köttbenet i sammanhanget var inte gripandet av en databrottsling. Det var existensen av den organisation de jobbade för.
